Lagutskottets Utlåtande N:o 41 (Utlåtande 1903:LU41 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

N:o 41.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 mars 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om införande af lika
rösträtt och ''proportionell valmetod vid val till stadsfullmäktige.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 76, anför herr Hj. Branting:

»Vid riksdagarne 1897, 1899 och 1901 har jag tillåtit mig att frambära
krafvet på en reform närmast för städernas del af vår i hela världen
enastående absurda kommunala röstskala. Mot den från första-kammarhåll
i lagutskottet drifna uppfattningen, att kommunen bara är ett vanligt
bolag, man frivilligt går med i, och där den, som har råd att köpa flera
aktier, också bör ha mest att säga, har jag för min del hållit på personlighetsprincipen,
önskat se kommunen i vårt land erkännas som en association
af fria och jämlika svenska medborgare, där den kommunala själfstyrelsen
ändtligen får träda i det kommunala rikedomsenväldets ställe.
Mitt yrkande har sålunda måst blifva: lika kommunal rösträtt.

Men då verklig själfstyrelse innebär, att ett samhälles skiftande intressen
och partier också alla bli representerade i proportion till sin styrka
ute bland medborgarne, har jag också velat med den lika kommunala rösträtten
förbinda införandet af proportionella val. Detta yrkande må väl
visa med största möjliga tydlighet, att det hittills från hvarje inflytande
på sin egen kommuns angelägenheter utestängda flertalet icke har någon
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 7. Sami. 34 Höft. (N:o 41.) I

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

tanke på att i sinom tid mot de nu enväldigt bestämmande tillämpa samma
orättvisa som den, för hvilken de själfva under nuvarande förhållanden äro
utsatta. A andra sidan står för mig som själfklart, att proportionella val
på intet vis kunna ersätta själfva den stora reformen att omsider införa
medborgerlig likställighet på det kommunala området. Skulle man behålla
som grundval, att t. ex. en välbärgad arbetsgivare väger upp hundra sina
arbetare, men ofvanpå detta konstruerade fram en proportionell valmetod,
så tillförsäkrade detta möjligen arbetareskarorna en eller annan talman
inom stadsfullmäktige, men hela den ensambestämmande makten skulle
fortfarande förblifva hos det förmögna fåtalet, som blott finge ett säkert
välkommet tillfälle att med proportionalitetens nymoderna fikonalöf söka
något skyla den nakna, brutala orättvisan hos den 100-gradiga röstskalan.

Både 1899 och 1901 blef resultatet af motionen, att Andra Kammaren
för sin del beslöt en skrifvelse till Kungl. Maj:t i syfte, att Kungl.
Maj:t ville taga frågan om ytterligare begränsning af den kommunala rösträtten
i stad under öfvervägande samt för Riksdagen framlägga de förslag
till sådan begränsning, som af förhållandena finnas påkallade. Vid 1901
års riksdag uttalade också två af de talare, som utom motionären deltogo
i debatten, sin principiella tillslutning till krafvet på lika rösträtt, ehuru
de i sina yrkanden instämde i skrifvelseförslaget. Det behöfver knappt
tilläggas, att Första Kammaren sörjde för att den samhällsvådliga skrifvelsen
aldrig blef afsänd till sin bestämmelse.

Redan i den förra Andra Kammaren fanns emellertid sålunda i någon
mån resonans för yrkandet på demokratisering af den kommunala rösträtten
i städerna. Kanske jag då kan våga hysa den förhoppningen, att
den ur nya val framgångna kammaren nu skall så pass starkt understryka
detta kraf, att det, alldeles oafsedt Första Kammarens hållning, förspörjes
ända fram till regeringen, hvilken ju icke heller blifvit i sin sammansättning
oberörd af de senaste årens händelser.

Att här på nytt upprepa den argumentation, som finnes nedlagd i
mina föregående motioner, torde icke vara behöfligt. Jag tillåter mig
hänvisa till särskildt motionen n:o 163 vid 1899 års riksdag och n:o 125
vid 1901 års riksdag. De skäl, som där utvecklats, stå orubbade kvar,
där de icke vunnit sedan dess ökad styrka. Så är t. ex. fallet med det
argument, som hämtas ur det växande intresset hos de djupa lagren att
få sina synpunkter fram inför stadsfullmäktige. Arbetarne deltaga redan
i en hel råd af samhällen lifligt i de kommunala valen, men vare sig de,
som oftast händer, blott få konstateradt, att de, fastän flertal, dock stå
maktlösa, eller de under gynnsamma förhållanden vinna någon framgång,
alltid växer i allt vidare kretsar förbittringen mot denna 100-gradiga skala,

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

hvilken med skäl betraktas som ett af de mest monstruösa utslagen af
rikedomsväldet i detta land. Det kan för öfrigt förtjäna tilläggas, att
dessa känslor gentemot den 100-gradiga visst icke äro inskränkta till de
kretsar, där arbetarerörelsens synpunkter blifvit de förhärskande. Jag
har t. ex. från ett litet stadssamhälle i södra Sverige, icke från kroppsarbetare,
utan från en grupp borgare, erhållit en direkt uppmaning att
icke släppa taget i fråga om den kommunala rösträttens reformering.

Hvad särskildt de proportionella valen beträffar, uttalade ännu 1901
års lagutskott stora betänkligheter i fråga om deras praktiska tillämplighet.
Sedan dess ha ju allbekanta förhållanden bragt denna fråga i ett helt
annat läge. Hvad den nu pågående utredningen lärer komma att visa för
andra-kammar-valens del, står ju på goda grunder i vida fältet, men alltid
torde den göra klart, att för stadsfullmäktigeval — hvilka gälla ett genomfördt
enkammar sy steril och där listval sedan gammalt praktiserats — några
vare sig principiellt eller praktiskt vägande skäl alls icke skulle föreligga
mot metodens införande.

Det är helt visst på högsta tid, att friskt demokratiskt blod snart
i vårt land tillföres de ytterst viktiga delar af samhällsorganismen, i
hvilka det kommunala lifvet starkast framträder. Vilja vi hålla oss uppe
som kulturfolk, måste också Sveriges stadskommuner begynna gripa sig
an med en mängd sociala reform uppgifter, där just kommunernas medverkan
ofta är den afgörande, och beträffande hvilka man Europa rundt
och icke minst hos våra närmaste grannar redan står i fullt arbete.

Den 100-gradiga skalan representerar ej ens ett s. k. »patriarkaliskt»
förflutet, utan rätt och slätt plutokratien i dess mest krassa form. Men
framtiden tillhör demokratiens och likställighetens principer. Jag hemställer
sålunda ännu en gång, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande af förslag till
ändrade bestämmelser angående rösträtten vid val till stadsfullmäktige,
grundade på principen: lika rösträtt — proportionella val.»

I motionens syfte hafva tre ledamöter af Andra Kammaren instämt.

1 sammanhang med ofvanberörda motion har utskottet till behandling
förehaft en af herrar H. Hedlund och G. Elowson inom Andra Kammaren
afgifven och till utskottet hänvisad motion, n:o 108, med hemställan,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl, Magt
täcktes låta utreda, huruledes proportionellt valsätt lämpligen låter sig användas
vid val af stadsfullmäktige, samt därefter för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i kungl. förordningen om kommunalstyrelse i

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

stad den 21 mars 1862, att den proportionella valmetoden tillämpas vid
val af stadsfullmäktige.

Den till stöd för sistnämnda motion afgifna framställningen är af
följande lydelse:

»Vid sistlidet års riksdag väckte undertecknad Hedlund den motion,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars
1862, att den proportionella valmetoden tillämpas vid val af stadsfullmäktige.
»

I motiveringen anfördes bland annat:

»Den graderade röstskalan upprättar, som bekant, i de svenska kommunerna
ett förmögenhetsvälde utan like i något annat land. Att efter
hand begränsa denna och därigenom något jämnare bland skattdragarne
fördela inflytandet på de kommunala angelägenheterna har visat sig vara
ett segt och långsamt arbete. Först år 1900 genomfördes en begränsning
af den kommunala rösträtten på landet, och hvad städerna vidkommer,,
har intet åtgjorts, sedan år 1869 högsta röstetalet begränsades till 100
röster och en femtiondedel af valkretsens hela röstetal. Andra Kammaren
har åren 1891 och 1899 uttalat sig för en ytterligare begränsning af den
kommunala rösträtten i stad, utan att det dock haft någon påföljd.

»Det finnes emellertid en utväg att i de kommuner, hvilkas angelägenheter
handhafvas af fullmäktige, sålunda i främsta rummet stadskommunerna,
åvägabringa något rättvisare förhållanden äfven med den
graderade skalans ensidiga röstfördelning. Det sker genom införande af
ett proportionellt valsystem vid val af kommunalrepresentation. De höga
röstetalen behärska visserligen fortfarande valen. Men medan de för närvarande
till regel äga makt att besätta samtliga platser i kommunalrepresentationen,
om de hålla tillsammans, skulle i sådant fall ett mindretal
af jämförelsevis få röster, afgifna af många röstande, kunna insätta någon
eller några af de sina.

»Den graderade röstskalans svåraste olägenheter äro väl, att klickvälde
lätt kan uppstå och att den stora mängden af smärre röstägare,
hvilken finner sig vanmäktig inför de höga röstetalen, intages af likgiltighet,
ofta åtföljd af bitterhet och misstro, hvai-af medborgarandan lider. Proportionsvalet
leder till insättandet i representationen af ett mindretal, som
kan öfva kritik och föra de smärre röstägarnes talan. Det har också med
rätta anmärkts, att vid stadsfullmäktigval, då en mängd platser skola besättas,
hvarje lista till regeln upptager blott några verkligt betydande

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

namn och för resten fylles med obetydligheter. Proportionsvalet skulle
införskaffa i kommunalrepresentationen såväl flertalets som mindretalets
mest betydande kandidater samt sålunda inverka förmånligt på dennas
sammansättning.

»Äfven där partiskillnaden vid kommunala val icke går vågrätt, utan
lodrätt genom samhället, så att de höga röstetalen stå delade sinsemellan
liksom de små, framstår ändamålsenligheten och rättvisan af det proportionella
valsättet i påfallande grad. Halfva antalet fullmäktige skall på en
gång tillsättas, och för närvarande kan det hänga på ett fåtal röster, om
hela majoritets- eller hela minoritetslistan går igenom, medan ett proportionellt
valsystem skulle tillförsäkra ett dess större antal af mindretalets
män inträde i representationen, ju närmare hvardera partiets röstsiffror
stå hvarandra.

»Okontrollerad makt leder alltför lätt till missbruk, och i synnerhet
i mindre samhällen, där den graderade röstskalan för närvarande låter
stadsfullmäktige omvälja och komplettera sig själfva, är det angeläget, att
valanordningar träffas, hvilka tillförsäkra åtminstone några af mindretalets
målsmän inträde i representationen. Den kritik och yttranderätt, hvilken
vid kommunalstämma och allmän rådstuga tillkommer hvarje röstberättigad
medlem af kommunen, skulle på sådant sätt få någon ersättning. Medan
det proportionella valsystemet eljest plägar förordas såsom ett skydd för
mindretalets rätt, skulle det i våra kommuner, så länge den graderade
röstskalan råder i nuvarande eller lindradt skick, blifva efter omständigheterna
ett skydd för flertalets rätt, hvilket ej minskar dess existensberättigande.
— —

»Samma skäl för användningen af proportionsval gälla för de landskommuner,
hvilka välja fullmäktige, som för städerna. Då emellertid
de senares valmyndigheter kanske äro i allmänhet bättre rustade för att
rätt tillämpa den proportionella valproceduren, hvilken alltid måste stå
efter det vanliga majoritetsvalet i enkelhet, torde vara lämpligast att tills
vidare inskränka det nya valsättets användning till städerna.»

Motionen lände då icke till någon åtgärd, om också samtliga de
talare, som i Andra Kammaren yttrade sig i ämnet, erkände det behjärtansvärda
i hennes grundtanke. Vi skulle under sådana förhållanden icke
hafva nu återupptagit frågan, om icke vid den därpå följande behandlingen
af den politiska rösträttsfrågan starka sympatier i båda kamrarne hade
framträda för tillämpning af det proportionella valsystemet vid politiska
val, med påföljd, att Kung]. Maj:t tillsatt en kommitté med uppdrag att
utreda bland annat frågan om proportionella riksdagsmannaval och om
detta systems lämplighet för våra förhållanden. Denna kommitté äger

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

gifvetvis de bästa betingelser att kunna på tillfredsställande sätt utreda
äfven frågan om kommunala proportionsval. Och ingen anledning finnes
att längre uppskjuta en sådan utredning, då en mångsidigare sammansättning
af stadsfullmäktigförsamlingarna, än majoritetsvalet med den graderade
röstskalan medger, utan gensägelse är önsklig, och då det nu i allt
fall sättes i fråga, att valmän och valförrättare skola vänja sig vid denna
metod vid politiska val.

Att det proportionella valsystemet väl låter tillämpa sig på val med
graderad röstskala, vitsordas af aktuarien I. Flodström, hvilken i sitt
med statsbidrag utgifna arbete om »Proportionella valmetoder» yttrar (sid.
9): »Flertalet af de proportionella valmetoderna kunna nämligen utan
svårighet tillämpas äfven vid användningen af graderad röstskala, antingen
så, att de röstande till sin disposition erhålla ett olika antal röstsedlar,
såsom vid de belgiska valen, eller på det sätt, att — såsom hos oss vid
stadsfullmäktigval, val inom aktiebolag m. in. — det för hvarje väljare
fastställda röstetalet vid röstsedelns aflämnande antecknas å dess baksida
och hvarje röstsedel sedan anses lika med så många röstsedlar, som det
antecknade röstetalet angifver.»

I öfrigt tillåta vi oss hänvisa till en bilaga, framställande tillvägagången
vid ett proportionellt stadsfullmäktigval, hvarvid Emil Svenséns
metod blifvit använd.»

Nämnda bilaga är af följande lydelse:

»Exempel på proportionellt stadsfullmäktigval.

Tio platser skola tillsättas. Hvarje valman röstar på hvilka och så
många kandidater honom lyster, men uppsätter namnen i den ordning,
han önskar dem valda. Sex listor samla kring sig valmännens röster:
l:o) 12,341 röster gifvas åt a1, a2, a3, a4, a , a6, a7, a8, a9;

2:o) 5,855 röster gifvas åt a1, a2, b1, b2, b3, b4, b5;

3:o) 5,477 röster gifvas åt c1, c2, c3, c4, b1, b2;

4:o) 1,252 röster gifvas åt a1, b1, b2, b3, a3, a4;

5:o) 626 röster gifvas åt e1, a2, a3, a4, a5;

6:o) 89 röster gifvas åt c1, c2, f1, f2, f3.

25,640 röster äro afgifna, valkvot = 2,564.

De, som uppnått denna siffra, äro i första hand valda.

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Preliminär röstfördelning:

Af listan 1 få a1, a2, a3, a4 2,564 röster hvar och a5 2,085 röster.

Af listan 2 få, då a1 och a2 redan anses valda, b1 och b2 2,564
röster hvar och b3 727 röster. Af listan 3 få c1 och c2 2,564 röster hvar
och c3 349 röster. Af listan 4 får, då a1, b1 och b2 redan äro valda, b3
samtliga 1,252 röster, hvilket med förut erhållna 727 gör 1,979. Af listan
5 får c1 samtliga 626. Af listan 6 får f1 samtliga 89 röster.

Preliminärt valda alltså a1, a2, a3, a4, b1, b2, c1, c2 — summa 8.
Men som 10 skulle väljas, äro ännu 2 platser att fylla.

Definitiv röstfördelning:

Fördelningstal (funnet genom att sänka fördelningstalen för de särskilda
listorna eller samverkande listgrupperna — här listorna 2 och 4
tillhopa , tills man funnit det högsta fördelningstal, som möjliggör ett
fullständigt val) 2,369. Valde: a1, a2, a3, a4, a5 (af listan 1), b1, b2 (af
listan 2), b3 (1,117 /öster af listan 2 och 1,252 af listan 4), samt c1 och
c (af listan 3). Återstående röster tillräknas a6 496 (från listan 1), c3
739 (från listan 3), e1 626 (från listan 5) och f1 89 röster (från listan 6).»

T likhet med föregående lagutskott, som haft till behandling frågan
om införande af lika rösträtt vid val till stadsfullmäktige, kan utskottet
icke förorda en sådan lagändring; och ansluter sig utskottet härvid särskilt
till 1901 års lagutskotts uttalande i ämnet. Nämnda utskott framhöll,
hurusom, under det att pa det politiska området personlighetsprincipen
gjort sig så till vida gällande, som alla politiskt röstberättigade äro likställda
vid rösträttens utöfvande och enhvar bland dem äger en röst,
den kommunala lagstiftningen däremot är i fråga om röstberäkningen
byggd på förmögenhetsprincipen, samt hvars och ens röstetal, om ock med
viss modifikation, är ställdt i förhållande till det bidrag, han lämnar till
fyllande af kommunens gemensamma behof. Denna skiljaktighet, hvilken
syntes utskottet väl förtjänt att fortfarande bibehållas, ägde nämligen sin
grund i erkännande af den väsentliga olikheten mellan de uppgifter, som
tillhörde vår politiska och vår kommunala representation. Äfven om,
yttrade samma utskott vidare, med det kommunala lifvets tillväxt kommunalrepresentationens
verksamhetsfält numera, särskildt i de större kommunerna,
blifvit utsträckt långt utöfver hvad händelsen var vid tiden

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

för kommunalförfattningarnas tillkomst, torde dock det sakförhållande
kvarstå, att, medan Riksdagen har mångahanda befogenheter och åligganden
af icke ekonomisk natur, kommunens verksamhet däremot hufvudsakligen
afser gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter af
sådan beskaffenhet, att kommunalstyrelsens förnämsta uppgift är fastställande
af kommunens inkomst- och utgiftsstat. Att för den kommunala
röstberäkningen tillämpa grundsatsen af likställighet ansåg utskottet med
hänsyn härtill skola, långt ifrån att leda till rättvisa, snarare kunna
medföra de största orättvisor.

Herr Brantings förevarande framställning i ämnet synes utskottet
ej ägnad att i någon mån förringa giltigheten af de skäl, som sålunda
anförts för bibehållande af den gällande grundsatsen för röstberäkningen
vid val till stadsfullmäktige. Motionären har med hänvisning till sina
föregående motioner i samma syfte nu särskildt framhållit arbetarebefolkningens
i städerna alltjämt ökade deltagande i de kommunala valen och
växande intresse för kommunala angelägenheter. Dessa förhållanden, som
beträffande åtminstone de större städerna äro obestridliga, torde dock. ej
i och för sig utgöra något skäl att bryta mot den hittills gällande principen
om den kommunala rösträttens beroende åt förmögenheten.

Utskottet, som sålunda bestämdt afstyrka’ förslaget, att val af stadsfullmäktige
skola grundas på principen af lika rösträtt, vill med det anförda
dock ej hafva uttalat, att utskottet ställer sig afvisande mot hvarje
förändring af den kommunala röstberäkningen i stad. Mot tanken på en
dylik begränsning, för så vidt den sker utan rubbning af grundsatsen om
den kommunala rösträttens beroende af förmögenheten, möta icke några
principiella betänkligheter. Tvärtom kan den gräns i berörda hänseende,
hvilken nu finnes fastställd, liksom hvarje sådan gräns, endast äga relativ
giltighet, och bör densamma alltså underkastas jämkning, då omständigheterna
därtill föranleda. 1 likhet med 1901 års lagutskott, som yttrade
sig jämväl i denna fråga, finner emellertid utskottet, att den nu fastslagna
begränsningen i regel på ett tillfredsställande sätt uppfyller sitt
ändamål att förebygga, det en särskildt högt beskattad person eller ett
fåtal sådana skulle vara i tillfälle att utöfva kommunalt envälde, och anser
sig utskottet därför icke äga tillräcklig anledning att i detta sammanhang
förorda någon lagstiftningsåtgärd i förutnämnda syfte.

Såsom herr Brantings motion utvisar, har han jämväl framställt förslag
om införande af proportionella val vid tillsättande af stadsfullmäktige.
Förslag i samma riktning har väckts af herrar Hedlund och Elowson
i deras nu föreliggande motion. Under det att emellertid förstnämnde

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

motionär ifrågasatt denna lagändring blott i samband med införande af
lika rösträtt och såsom ett medel att trygga de nu ledande elementen i
den kommunala själfstyrelsen mot ett alltför ensidigt majoritetsförtryck
från de element, som då skulle komma till makten, hafva de öfrige
motion;''!rerna förordat tillämpningen af den proportionella valmetoden
vid val af stadsfullmäktige efter den nuvarande röstberäkningen, i syfte att
därmed tillförsäkra mängden af mindre röstägare ett ökadt inflytande
på dessa val.

Med hänsyn till utskottets förut uttalade uppfattning om förslaget
att vid val af stadsfullmäktige införa principen af lika rösträtt torde något
vidare yttrande angående lämpligheten att vid stadsfullmäktigeval efter
sådan grund använda proportionell valmetod icke vara erforderligt. Hvad
åter angår frågan om detta valsätts tillämpning på stadsfullmäktigeval
efter den nu gällande röstberäkningen, så förelåg senast vid förra riksdagen
en af herr Hedlund då väckt motion i samma syfte. Det dåvarande
lagutskottet, som ej ansåg sig kunna förorda bifall till berörda motion,
framhöll vid behandlingen af densamma, hurusom det visat sig vara förbundet
med synnerliga svårigheter att utfinna någon valmetod, hvilken å
ena sidan med önskvärd säkerhet tillgodosåge syftemålet att bereda de
olika meningar, som vid ett val loge sig uttryck, ett proportionellt inflytande
på valets utgång och å andra sidan vore af den enkelhet, att
densamma kunde i det praktiska lifvet utan olägenhet tillämpas. Utskottet
hade sig ej heller bekant, att någon af de valmetoder, som från skilda
håll blifvit föreslagna, lyckats blifva allmänt erkänd såsom i båda dessa
hänseenden fullt tillfredsställande. De praktiska svårigheter, som vore
förbundna med ett dylikt valsätt, framträdde dessutom särskildt vid dess
tillämpning på stadsfullmäktigeval, beroende på att röstvärdet där icke
vore lika för alla röstägande, utan bestämdes efter graderad skala. Motionen
i fråga lände ej heller till någon Riksdagens åtgäi''d.

Närmaste anledningen till, att frågan om det proportionella valsättets
införande vid stadsfullmäktigeval nu ånyo blifvit väckt, angifves af motionärerna
vara de starka sympatier, som vid behandlingen nästlidet år af
den politiska rösträttsfrågan i Riksdagen uttalades för tillämpning af
det proportionella valsystemet vid politiska val, samt den omständigheten
att Kungl. Maj:t i anledning häraf tillsatt eu kommitté, som erhållit i
uppdrag att utreda frågan om proportionella val till Riksdagens Andra
Kammare. Motionärerna hafva ansett lämpligt, att till denna kommitté
jämväl lämnades uppdraget att utreda frågan om kommunala val på proportionell
grund.

Bih. till Riksd. Prat. 11)03. 7 Samt. 34 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Denna uppfattning kan utskottet emellertid ej dela. Utan att underkänna
betydelsen af de skäl, som tala till förmån för grundsatsen om proportionella
val äfven vid val af stadsfullmäktige, finner nämligen utskottet,
i likhet med 1902 års lagutskott, uppenbart, att nämnda fråga är af särdeles
svårlöst beskaffenhet. Ett nytt bevis därå gifves af den i bilagan
till motionen beskrifna valmetoden, hvilken i fråga om enkelhet och öfverskådlighet
lämnar mycket öfrigt att önska. Då tillika spörsmålet om proportionella
val på det politiska området är af den stora vikt, att det synes
höra få lösas för sig, anser utskottet lämpligt, att man afvaktar resultatet af
den utredning, som lämnats åt nämnda kommitté att verkställa, innan
frågan om metodens användande jämväl för kommunala val göres till föremål
för undersökning. Först då det lyckats att finna en proportionell
valmetod, som vid tillämpningen visat sig tillfredsställande för valen på
det politiska området, torde tiden vara inne att utreda frågan om lämpligheten
att tillämpa samma eller en liknande metod på de kommunala valen.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså,

att förevarande motioner icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Reservationer:

af herrar Zetterstrand, Lindhagen, F. Andersson, A. Olsson och
Segerdahl, hvilka ansett, att utskottet bort i anledning af förevarande
motioner hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande ej allenast frågan
om ytterligare begränsning af den kommunala rösträtten än äfven, huruvida
det därjämte kunde befinnas lämpligt att vid stadsfullmäktigeval använda
proportionellt valsätt, samt därefter för Riksdagen framlägga de
förslag till lagändringar, som kunna finnas af förhållandena påkallade;

af herrar Nilsson och friherre Bonde, hvilka ansett, att utskottet
bort i anledning af herr Brantings motion hemställa, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga frågan
om ytterligare begränsning af den kommunala rösträtten i stad under
öfvervägande samt för Riksdagen framlägga de förslag till sådan begränsning,
som af förhållandena finnas påkallade.

Herrar Waldenström och Styrlander hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.