Lagutskottets Utlåtande N:o 41 (Utlåtande 1893:LU41 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1892, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående flottning afl skogsalster i
gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet
Finland.

Genom en den 17 sistlidne mars aflåten proposition, n:o 44, som
till lagutskottet hänvisats, liar Kongl. Maj:t, under åberopande af de
propositionen bifogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,
jemlikt 87 § regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga
följande

Förslag

till lag, angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket
Sverige och storfurstendömet Finland.

§ I Hvarje

svensk och finsk undersåte stånde öppet att i gränsfloderna
mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland framföra
flottgods i sammanbundna flottar. Deremot vare förbjudet, med det i
§§ 2 och 4 nämnda undantag, att i sagde floder låta flottgods löst
framflyta.

Sågtimmer och annat gröfre virke, som i gränsfloderna fortskaffas,
skola, innan desamma i vattendragen utläggas, hafva undergått afbark -

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

ning. Denna må icke verkställas på isen eller på stranden så nära
vattnet, att barken kan dit nedsköljas. Dock må granvirke obarkadt
framflottas.

§ 2-

Utanför mynningen af hvarje sådan i dessa floder utfallande bielf,
uti hvars nedersta lopp löst flytande flottgods icke kan flottläggas, vare
tillåtet att anbringa tillfälliga bommar för flottgodsets uppsamling, åtskiljande
och flottläggning, dock sålunda att gränsfloden icke blifver
öfverstängd och att färd längs densamma vare sig med flotte eller båt
icke hindras.

I 3.

Uppsamling, åtskiljande och flottläggning af flottgods, hvarom i
§ 2 sagdt. är, skall, då flottgodset tillhör två eller flere, af en hvar af
flottgodsets egare verkställas på sådant sätt att hinder eller uppehåll,
som skäligen undvikas kan, derigenom icke för annan uppkommer.
Uraktlåtes detta, gälde den af flottgodsets egare, som till hindret eller
uppehållet vållande varit, ersättning för deraf uppkommande skada; och
ege jemväl vederbörande kronolänsman på anmälan och efter skedd
undersökning om förhållandet nödig handräckning på den felandes bekostnad
meddela.

§ 4.

Flottgods må i lugnvattnet mellan Ylimuonio by och Muonio fors
i ringbommar och utför samma fors styckevis framföras, dock endast
tills vidare och intill dess forsen blifvit genom upprensning tjenliggjord
för sammanbundna flottars fortskaffning.

Denna flottning skall bedrifvas med skyndsamhet och användning
af tillräckligt manskap samt, då två eller flere tillhörigt virke samtidigt
flottas, af dem gemensamt verkställas; och bör dervid noggrant iakttagas:
att virke icke lemnas qvarliggande uti forsen eller på stränderna
deraf; att under den tid forsen är farbar farleden, så vidt görligt är,
hålles öppen; samt att de, som färdas uti forsen, genom flottgodsets
egares eller förmannens för flottningen försorg varskos för möjlig fara,
till afvärjande hvaraf flottningsmanskapet vare pligtigt biträda.

För flottgodsets uppsamling, åtskiljande och flottläggning må i lugn -

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

vattnet närmast nedanför forsen erfoderliga bommar anbringas; dock
så att tillträde till den förbi forsen ledande väg icke hindras. Dessa
bommar må icke bibehållas längre än nödigt är för flottgodsets åtskiljande
och flottläggning; och skall dervid, då flottgodset tillhör skilde
egare, gälla hvad i § 3 stadgadt är.

§ 5.

Innan flottgods, på sätt i § 4 nämndt är, löst fortskaffas, åligger
det flottgodsets egare eller, der de äro flere, desse gemensamt att för
flottningsmanskapet utse en förman, som förestår flottningen och å egarnes
vägnar svarar i mål rörande anspråk på ersättning af flottgodsets
egare i följd af flottningen, samt att derom i god tid, innan flottningen
vidtager, underrätta kronolänsmännen i orten, hvilka hafva att, hvar
inom sitt distrikt, i de Muonio fors närmast belägna kyrkor ofördröjligen
låta kungöra förmannens namn och boningsort.

§ 6.

Egare. af virke, som i Muonio fors flottas eller från bielf löst framföres
och i gränselfven flottlägges, vare pligtig att låta förse virket
med tydligt märke, som kan urskiljas från enahanda märken, hvilka
andra begagna, äfvensom att hvarje år före mars månads utgång aflemna
en teckning af sagda märke i minst 20 exemplar till kronolänsmannen
i den ort, hvarest flottningen vidtager, och åligger det kronolänsmanneu:
att uti närmaste kyrkor ofördröjligen låta kungöra sagda
märke; att hålla teckningen af märket till påseende för dem, som önska
deraf taga kännedom; samt att gifva samtlige kronolänsmän uti de
invid gränsfloderna belägna distrikt del af nämnda märke.

§ 7.

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbete, ega tillträde
till stränderna, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets
framförande är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra
egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till
stranden annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

§ ».

Flotte må ej framföras utan att vara åtföljd af manskap till så
stort antal, som under för handen varande förhållanden vanligen är
erforderligt för att skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning eller
hinder för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.

§ 0-

Drifver flotte eller styckevis flytande flottgods, som från insamlingsbom
eller flotte tillfälligtvis kommit löst, ned på åker, äng, fiskeverk
eller annan inrättning och anställer skada, eller uppstår sådan
genom åtgärd för uppsamling eller flottläggning af flottgods, genom
strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen, skall af flottgodsets
egare gäldas ersättning för skada med högsta belopp, hvartill
den skäligen skattas, samt för kostnad med det belopp, hvartill den
uppgår.

Timar skada vid gemensam flottning i Muonio fors eller vid uppsamling,
åtskiljande och flottläggning i gränselfven af två eller flere
tillhörigt flottgods, som från bielf löst framflutit, skola flottgodsets egare,
en för alla och alla för en, ansvara för ersättningens gäldande till den,
som skadan lidit.

Har någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit
mer, än hvad på honom efter hans andel i flottgodset sig belöper, och
är han icke till skadan särskildt vållande, söke hos de andra flottande
sitt åter efter befogenhet.

§ io.

Fordrar någon i de fall, hvarom i § 3, 4 eller 9 sägs, ersättning
för skada eller kostnad; varde, der han det äskar, frågan efter syn och
uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, af hvilka en utses af
hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas
den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de
utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege i stad rätten och å
landet domaren eller kronolänsmannen i den ort, der skadan timat, att
på ansökan af den, som anspråket väckt, valet verkställa. Varder till
ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att gälda
kostnaden för syneförrättningen samt motpartens utgifter i saken. Sättes
ersättningen ej högre, än den ersättningsskyldige före synen bjuBih.
till Riksd. Vrot. 1893. 7 Sami. 19 Käft. 3

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

dit, stånde hvar sina kostnader och gälde hvardera halfva synekostnaden,
der ej med afseende å för handen varande förhållanden skiljemännen
finna skäligt, att den ersättningstagande bör nämnda kostnader
ensam vidkännas.

Yppa sig olika meningar hos skiljemännen, gälle den, hvarom de
fleste sig förena.

Part, som med skiljemännens dom ej nöjes, vare obetaget att draga
saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom
nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit parten tillstäldt; dock
må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, på sätt i § 11 är
sagdt, der ej vederbörande domare eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om hvad den
missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än
skiljemän till, 6tånde det honom öppet.

§ H Förorsakas

skada af flottgods, vare sig flottlagdt eller löst flytande,
åligge kronolänsmannen eller annan exekutor i den ort, der skadan
timat, på ansökan af den, som skadan lidit, att ej mindre med qvarstad
belägga så stor del af flottgodset, som motsvarar skadan, der ej vederhäftig
borgen för skadeersättningens gäldande ställes, än ock att, der
ersättningen blifvit af skiljemän bestämd, i laga ordning utmäta och
försälja det med qvarstad belagda flottgodset. Räcker detta ej till ersättningens
gäldande, eller har qvarstad ej skett, ege den ersättningstagande
att påkalla verkställighet af skiljemännens beslut hos kronolänsmannen
eller annan exekutor i den ort, der den ersättningsskyldige
har egendom.

Qvarstad skall gå åter, om icke skiljedom meddelas eller talan
instämmes inom nittio dagar efter det qvarstaden skedde.

Varder ersättningsanspråk, som föranledt qvarstaden, af skiljemän
eller domstol ogilladt, gånge qvarstaden åter utan hinder deraf, att
skiljemännens eller domstolens beslut icke vunnit laga kraft.

§ 12.

Befinnes fiskeverk vara så utslaget, att flotte af vanlig storlek icke
kan med den besättning, som för densammas fortskaffande eljest till -

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

räcklig är, uti hittills begagnad farled förbi fiskeverket föras utan fara
för skada eller uppehåll, och vägra de, som fisket nyttja, att på skedd
tillsägelse öppna farleden till den bredd, som för flottes obehindrade
fortkomst nödig är, då ege vederbörande kronolänsman eller annan exekutor
efter förutgången anmälan med ojäfvigt vittne utan tidsutdrägt
syn på stället hålla och erforderlig handräckning meddela på bekostnad
af den eller dem, som fisket nyttja.

Öfver förrättningen bör uppsättas protokoll, som ofördröjligen
skall till vederbörande länsstyrelse insändas.

Öfverstänger någon gränsfloden, åligge kronolänsmannen eller annan
exekutor att till borttagande af sådan stängsel handräckning genast
gifva på bekostnad af den,# som stängseln anbragt.

§ 13.

Fortskaffas flottgods löst å andra delar af gränsfloderna, än i denna
stadga medgifvet är, eller har icke virke, som i gränsflod framflottas,
före utläggandet i vattendraget undergått afbarkning i do fall, då sådant
bort ega rum, böte egaren af flottgodset 50 öre för hvarje stycke.

Verkställer någon afbarkning på isen eller på stranden så nära
vattnet, att barken kan dit nedsköljas, eller öfverstänges gränsflod,
eller är någon eljest vid flottning genom uppenbar vårdslöshet vållande
till skada, hinder eller uppehåll för annan, straffes den felande, der ej
ansvar efter allmän lag bör följa, med böter från och med tjugu till
och med femhundra kronor. Lag samma vare, om egare af flottgods
underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i § 4, 5 eller 6,
eller förman eller någon af flottningsmanskapet icke iakttager hvad
honom enligt § 4 åligger.

Förbrytelse åtalas vid domstol i den ort, der den timat; men är
förbrytelsen begången af svensk man inom finskt område eller af finsk
man inom svenskt område, och finnes han ej i det land, der förbrytelsen
blifvit föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstol
i den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.

Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen
vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar,
eller ock vid domstol i den ort, der svaranden bor.

År genom förbrytelse endast enskild persons rätt kränkt, må åtal
derför af allmän åklagare ej anställas, om icke målseganden förbrytelsen
till åtal anmält.

Böter, som enligt denna stadga ådömas, skola tillfalla till hälften

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

kronan och till hälften den, som åtalet anstalt, samt i händelse af bristande
tillgång förvandlas på sätt om vitesböter är eller framdeles kan
blifva stadgadt.

§ 14.

Om någon, som icke är bosatt inom Muonio eller Torneå elfs
flodområde, vill i de delar af dessa elfvar, som utgöra gräns mellan
konungariket Sverige och storfurstendömet Finland, framföra flottgods,
åligger det honom att utse en i orten boende ombudsman, som å egarens
vägnar utan särskilt uppdrag svarar i alla mål, som röra flottgodsets
fortskaffande. t

Valet af sådan ombudsman tillika med uppgift om hans boningsort
bör flottgodsets egare före mars månads utgång hvarje år anmäla, om
han är svensk man, hos länsstyrelsen i Norrbottens län, och om han
är finsk man, hos länsstyrelsen i Uleåborgs län; och åligger det den
länsstyrelse, hos hvilken sagda anmälan gjord är, att derom underrätta
länsstyrelsen i det andra landet, hvarefter länsstyrelserna hafva att,
hvar inom sitt område, skyndsamt låta kungöra ombudsmannens namn
och boningsort i samtliga invid gränsfloderna belägna församlingars
kyrkor.

År ej anmälan gjord, ege på yrkande af en hvar, hvars rätt är
i fråga, vederbörande länsstyrelse förordna ombudsman att i målet svara.

§ lavin
någon, som icke är svensk eller finsk man, framföra flottgods,
skall han, jemte iakttagande af hvad här ofvan fÖreskrifvet är, hos
länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län nedsätta en af två vederhäftige
svenske eller finske män utfärdad löftesskrift, deri de, en för
begge och begge för en, borga som för egen skuld för fullgörande af
hvad honom såsom flottande enligt denna stadga åligger.

Verkställer den, som icke är svensk eller finsk man, flottning i
gränsflod utan att förut hafva aflemnat löftesskrift, såsom här ofvan är
fÖreskrifvet, åligger det vederbörande kronolänsman att belägga flottgodset
med qvarstad och genast inberätta förhållandet till den länsstyrelse,
under hvilken han lyder; och skall länsstyrelsen derefter förelägga
den flottande att inom viss tid aflemna löftesskriften och ersätta
kostnaden för qvarstaden, vid äfventyr att flottgodset eljest varder
förbrutet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

§ 16.

Kronobetjente samt skogsstatens tjenstemän och betjente i hvartdera
landet vare skyldige att lemna hvarandra ömsesidig handräckning
för återfående af virke, som blifvit olofligen afverkadt i krono- eller
enskildes skogar vid gränselfvarne och öfverfördt från det ena landet
till det andra.

§ 17-

Denna lag träder i kraft från den dag, Konungen bestämmer.

Såsom af de propositionen bilagda handlingarna inhemtas, är förevarande
lagförslag grundadt på det förslag, som i ämnet utarbetats
af utsedde svenske och finske komiterade. Sedan kejserliga finska
senaten, som funnit åtskilliga ändringar i och tillägg till komiterades
förslag erforderliga, utarbetat särskild! förslag till stadga angående flottning
af skogsalster i ifrågavarande gränsfloder samt öfver såväl komiterades
som senatens förslag kammarkollegium jemte andra svenska
myndigheter blifvit hörda, och högsta domstolens yttrande öfver senatens
förslag infordrats, blef inom justitiedepartementet utarbetadt nu
föreliggande lagförslag i väsentlig öfverensstämmelse med senatens berörda
förslag, men med iakttagande hufvudsakligen af hvad inom högsta
domstolen blifvit anmärkt.

Vid ärendets föredragning i statsrådet tillkännagaf departementschefen
— efter att hafva redogjort för innehållet af såväl komiterades
och finska senatens förslag jemte högsta domstolens öfver sistnämnda
förslag afgifna yttrande som det inom justitiedepartementet uppgjorda
förslaget — att kejserliga ryska regeringen, som fått del af sistnämnda
förslag, förklarat sig å sin sida antaga detsamma i dess helhet.

Utskottet har icke funnit något att emot det föreliggande förslaget
anmärka och hemställer följaktligen,

att propositionen må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Bih. till Riksd. Frot. 1893. 7 Sami. 19 Raft.