Lagutskottets Utlåtande N:o 41 (Utlåtande 1890:LU41 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner angående
formen för äktenskaps afsilande.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat två
särskilda, inom nämnda kammare af herr P. Waldenström afgifna motioner,
n:o 199 och n:o 200, hvilka båda röra formen för äktenskaps ingående.

I motionen n:o 200 föreslår herr Waldenström, »att Riksdagen måtte
för sin del besluta sådan ändring i kongl. förordningen den 31 oktober 1873,

att dess § 5 må få följande lydelse: Äktenskap--— —---—

Samma lag vare i fråga om äktenskap emellan bekännare af främmande
kristen troslära och medlem af svenska kyrkan. Äro kontrahenterna medlemmar
af svenska kyrkan men icke åstunda kyrklig vigsel, må deras äktenskap
af slutas inför borgerlig myndighet. Der ingendera tillhör o. s. v. — — —»
Enligt gällande lag erfordras i allmänhet vigsel af prest inom svenska
kyrkan för afslutande af äktenskap. Undantag från denna regel hafva
emellertid af lagstiftningen medgifvits. Sålunda skall, enligt § 5 i förordningen
den 31 oktober 1873, äktenskap mellan dem, hvilka begge tillhöra
samma främmande trossamfund, med sådant presterskap, att Konungen funnit
åt detsamma kunna anförtros att vigsel med laga verkan förrätta och förty
rättighet dertill medgifvit, afslutas med vigsel efter samfundets kyrkobruk.
Tillhöra de olika främmande kyrkosamfund med sådant presterskap, som
nyss är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då må
Bih. till Likså. Frot. 1890. 7 Samt. 23 Saft. 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

äktenskapet kunna afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af dertill
berättigad prest inom enderas trossamfund eller inför borgerlig myndighet.
Detsamma gäller i fråga om äktenskap emellan bekännare af främmande
kristen troslära och medlem af svenska kyrkan. Enligt förordningen den 20
januari 1863 skall äktenskap mellan kristen och mosaisk trosbekännare afslntas
inför borgerlig myndighet. Slutligen må, enligt förordningen den 15
oktober 1880, äktenskap under sistnämnda form ingås af den, som ej blifvit
döpt eller inom svenska kyrkan begått nattvarden, men icke heller tillhör
främmande trossamfund.

Eu afses med motionärens förevarande förslag, att den borgerliga
formen för äktenskaps afslutande skulle i så måtto sidoordnas den kyrkliga,
att medlemmar af svenska kyrkan, hvilka äro behörige att få sitt äktenskap
besegladt genom kyrklig vigsel, skulle ega frihet att välja mellan den borgerliga
och den kyrkliga formen.

Utskottet saknar anledning att här ingå i pröfning af frågan, huru
vida den kyrkliga eller den borgerliga formen för äktenskaps ingående är
den med handlingens inre väsen mest öfverensstämmande; men det synes
utskottet vara höjdt öfver allt tvifvel, att omsorgen om rättsordningens upprätthållande
krafvel-, att den ena af dessa former uppställes såsom den regelmessiga,
så att antingen, såsom nu, den kyrkliga formen föreskrifves såsom
regel, hvarifrån endast på grund af särskilda förhållanden undantag må ega
rum, eller ock den borgerliga formen göres obligatorisk, naturligtvis med rätt
för vederbörande att, om de så önska och äro dertill behörige, tillika undfå
kyrklig vigsel.

Utskottet kan ej heller underlåta att framhålla det i formelt afseende
oegentliga uti, att, såsom motionären föreslagit, i förordningen angående
främmande trosbekännare och deras religionsöfning införa bestämmelser om
sättet för afslutande af äktenskap mellan personer, som båda tillhöra svenska
kyrkan.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att en vid 1885 års riksdagväckt
motion i samma syfte som den nu föreliggande blef, i enlighet med
lagutskottets hemställan, af båda kamrarne afslagen, i Första Kammaren
utan votering och i Andra Kammaren med 109 röster mot 63, som afgåfvos
för bifall till motionen.

På ofvan angifna skäl får utskottet följaktligen hemställa,

1) att herr Waldenströms motion n:o 200 icke må af
Riksdagen bifallas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

I 15 kap. 11 § kyrkolagen stadgas: »De, sotn intet kunna råda
sig eller de sina, skola i tid låta deras själasörjare förnimma, när de eller
deras anhörige vilja trolofvas, att han må varna dem för de hinder, som
dem till skada af skyld- eller svågerskap kunna i vägen ligga; och skall
ingen trolofvas, som icke kan Lutheri Catechismum och häfver begått Herrans
nattvard.»

Då förbudet mot trolofning för den, som icke begått Herrans nattvard,
gjorde det omöjligt för personer, hvilka, ehuru de ej utgått ur svenska
kyrkan, icke inom densamma begått nattvarden, att ingå ett laggiltigt,
äktenskap, och antalet sådana personer på senare tiden betydligt ökats, utfärdades
den här ofvan omförmälda förordning angående äktenskaps afslutande
i visst fall inför borgerlig myndighet den 15 oktober 1880, hvilken förordning
är af följande lydelse:

»Vill någon, som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska kyrkan
begått Herrans nattvard men icke heller tillhör främmande trossamfund, ingå
äktenskap, må det afslutäs inför borgerlig myndighet i den ordning och med
tillämpning af de föreskrifter, som, angående borgerligt äktenskap af främmande
trosbekännare och hvad i sammanhang dermed så väl i afseende å
lysning som för öfrigt bör iakttagas, äro stadgade i förordningen den 31
oktober 1873.»

Nu anmärker, i motionen n:o 199, herr Waldenström, att den utväg,
som genom denna förordning anvisats personer, hvilka icke inom svenska
kyrkan begått nattvarden, att ingå äktenskap, icke vore för alla tillfredsställande.
Motionären erkände visserligen, att rättighet till kyrklig vigsel
förutsatte vissa kyrkliga qvalifikationer; men dessa borde bestämmas så, att
de motsvarade ändamålet, utan att på annat sätt i kyrkligt hänseende vålla
en skada, som öfvervägde det dermed afsedda gagnet. Att kontrahenterna
vore döpta, att de egde försvarlig kristendomskunskap, att de ock vore
hederliga och rättskaffens menniskor, det kunde ju med rätta anses böra
utgöra vilkor för erhållande af kyrklig vigsel. Deremot syntes det vara
olämpligt att fordra, att de skola hafva gått till nattvarden inom svenska
kyrkan. Den omständighet, att en person icke gått till nattvarden, behöfde
icke innebära något förakt för den kyrkliga välsignelsen eller dylikt, Om
nu en sådan person skulle ingå äktenskap och för sin egen eller för den
andra kontrahentens skull önskade erhålla kyrklig vigsel, vore det orimligt
att förvägra honom detta. Då mången — låt vara fördomsfullt — ansåge
civiläktenskapet såsom något mindre ärbart, kunde en person härigenom förledas
att mot sitt samvete begå nattvarden.

Hufvudsakligen på dessa skäl föreslår motionären, att Riksdagen måtte
för sin del besluta sådan ändring i kong!, förordningen den 15 oktober 1880,

Lagutskottets Utlåtande N:o il.

att orden: »eller inom svenska kyrkan begätt nattvarden» ersättas med
följande ord: »eller icke eg er nöjaktig kristendoniskunskap.»

Under de förhandlingar, som föregingo utfärdandet af 1880 års förordning,
yppades tvekan, huru vida den bestämmelse, som der meddelades,
borde anses innefatta en ändring i 15 kap. 11 § kyrkolagen och följaktligen
behandlas i den ordning, som i 87 § 2 mom. regeringsformen stadgas.
Den mening gjorde sig emellertid gällande, att ärendet borde behandlas såsom
tillhörande civillag, och detta hufvudsakligen af det skäl, att 15 kap.
11 § kyrkolagen ansågs stadga vilkor endast för äktenskaps afslutande
genom vigsel af prest inom svenska kyrkan; och förordningen utfärdades
utan kyrkomötets hörande.

Hvad deremot det nu föreliggande förslaget angår, lärer icke någon
tvekan kunna uppstå derom, att för dess genomförande erfordras ändring af
anförda ställe i kyrkolagen, hvilket uppställer nattvardens begående såsom
ett oeftergiflig! vilkor för trolofning och derpå följande kyrklig vigsel.

Då nu motionären icke framstält förslag om någon sådan ändring,
utan hvilken motionens syfte icke torde kunna uppnås, föranlåtes utskottet
hemställa,

2) att herr Waldenströms motion n:o 199 icke må vinna
Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 april 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr Lilienberg, med hvilken herrar Claeson, Smedberg, Hans
Andersson och Carl Persson instämt: Om än det måste medgifvas, att
motionärens förslag i motionen n:o 199 är ofullständigt i så måtto, som den
af honom föreslagna lagändring förutsätter ändring af 15 kap. 11 § kyrko -

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

lagen, tonle dock, i betraktande af den åsigt om lagutskottets befogenhet,
som ofta inom utskottet gjort sig gällande, nämnda ofullständighet icke bort
utgöra hinder för utskottet att framställa det förslag, som kunde finnas
nödigt för åvägabringande af den ändring i gällande bestämmelser, motionen
afser, förutsatt att utskottet ansett motionen i sak förtjena framgång.

Vid senaste kyrkomöte väcktes förslag om den ändring af 15 kap.
11 § kyrkolagen, att stadgandet om nattvardens begående såsom vilkor för
trolofning och följaktligen för ingående af äktenskap skulle utbytas emot
stadgande, att vederbörande skulle vara berättigad till nattvardens begående.
Motionen, afstyrkt af kyrkolagutskottet, vann icke kyrkomötets bifall; men
af åtskilliga ledamöter yrkades bifall till en mot utskottets betänkande
afgifven reservation, hvari yrkades den ändring af ifrågavarande lagstadgande,
att orden »häfver begått Herrans nattvard» borde utbytas mot »är
berättigad till konfirmation och nattvardsgång»; och anfördes till stöd härför,
väsentligen samma skäl, som nu af motionären blifvit framstälda.

Då jag är med motionären ense i sak, men anser sistnämnda, vid
kyrkomötet framstälda förslag vara att föredraga framför det i nu förevarande
motion framlagda, obestämda och följaktligen i tillämpningen otillfredsställande
om »nöjaktig kristendomskunskap» såsom vilkor för ingående
af äktenskap -- jag förutsätter nemligen, att motionären afsett, att vilkoret
i 15 kap. 11 § kyrkolagen, att vederbörande skall hafva begått Herrans
nattvard, skulle utbytas mot vilkoret af nöjaktig kristendomskunskap —, hemställer
jag,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring af gällande lagstiftning angående
afsilande af äktenskap emellan medlemmar af svenska
kyrkan, att vilkoret att hafva begått Herrans nattvard
ersättes af att vara berättigad till konfirmation och nattvardsgång
samt att emellan dem, som icke äro sålunda
berättigade, äktenskap må afslutas inför borgerlig myndighet.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1890. 7 Sarnl. 23 Raft.