Lagutskottets Utlåtande N:o 40 (Utlåtande 1901:LU40 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1901, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken,
lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af
• lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag
om ändring i vissa delar af utsökning slag en, lag om beräknande
af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet
i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Genom en den 31 december sistlidet år afbiten proposition,
n:o 24, hvilken af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad,
har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga
här nedan införda förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

2:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om beräknande af fatalietid i visst fall; samt
5:o) lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

De lagförslag, som genom förevarande proposition blifvit till Riksdagens
pröfning framlagda, hafva till hufvudsakligt ändamål att reglera
de förhållanden, som angå fullföljd af talan i högre rätt mot allmän
Bih. till Riktd. Prat. 1901. 7 Sami. 31 Haft. (N:o 40.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

domstols utslag. Lagförslagen åsyfta emellertid ej någon sakligt genomgripande
omgestaltning af gällande lagstiftning härutinnan, utan allenast
att, med bibehållande af sj elfva hufvudgrunderna för lagstiftningen om
fullföljd af talan, undanrödja vissa bristfällig heter och oegentligbeter
samt att åt bestämmelserna i ämnet bereda ökad enkelhet och öfverskådlighet.
Anledningen till den begränsning, lagförslagen sålunda
erhållit, har af föredragande departementschefen utförligt angifvits i det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet för den 30 september 1898,
och tillåter sig utskottet att härtill hänvisa.

De ändringar i rättegångsbalken, som uti propositionen ifrågasättas,
afse emellertid ej alla talans fullföljd. Propositionen innehåller
nemligen äfven bestämmelser angående rättegångs förfarandet i mål och
ärenden, som hos hofrätt omedelbarligen anhängiggöras, och derjemte
hafva frågorna om invändning i rättegång samt om domstols skyldighet
att oberoende af invändning ingå i pröfning af underrätts behörighet
upptagits till behandling i deras fulla omfattning. Propositionens bestämmelser
i sistberörda afseenden hafva affattats i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nya lagberedningens den 16 mars 1893 afgifna
förslag.

I propositionen har vidare framlagts förslag till bestämmelser angående
verkställighet i vissa fall af beslut, som ej vunnit laga kraft.

Då utskottet nu går att öfver de i propositionen innefattade lagförslagen
afgifva utlåtande, anser sig utskottet först böra lemna en kort
framställning af lagförslagens hufvudsakliga innebörd, stäld i jemförelse
med gällande rättsregler i motsvarande delar.

Hvad då angår invändningar i rättegång, skilja sig propositionens
bestämmelser derutinnan ganska väsentligt från nuvarande lagstiftning
i ämnet. Detta gäller i främsta rummet lösningen af frågan, huruvida
och i hvad mån vissa invändningar skola ega processhindrande inverkan,
d. v. s. kunna omedelbart fullföljas i högre rätt med den påföljd, att
rättegången i underdomstolen måste afbrytas i afbidan på öfverinstansens
utlåtande.

Såsom bekant, äro dylika processhindrande invändningar enligt
gällande lag helt och hållet främmande för brottmålsprocessen, och
enahanda är förhållandet beträffande tvistemål, som skola bedömas enligt
sjölagen, samt konkursmål. I fråga om öfriga tvistemål känner gällande
lagstiftning två invändningar af processhindrande natur, nemligen invändningen
mot domstols behörighet och invändningen om flere parters
inkallande.

Enligt propositionen skall sistnämnda invändning upphöra att

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

proeesshindrande, och dylik verkan har i stället tillagts invändningen
om jäf mot ledamot af underrätten. Derjemte har invändnings processhindrande
inverkan i propositionen gjorts oberoende af det måls beskaffenhet,
hvari invändningen framställe, och alla tvistemål och brottmål
hafva sålunda i berörda hänseende likstälts. Äfven innebörden af den
verkan, en proeesshindrande invändning utöfvar, är efter propositionen
en annan än i nu gällande lag. För närvarande medför framställandet
af en dylik invändning, derest parten ej åtnöjer sig med underrättens
deröfver meddelade beslut, med nödvändighet, att rättegången genast
afbrytes; enligt propositionen åter skall, oberoende af sådan invändning,
åt målet egnas åtminstone den behandling, som kan ifrågakomma å den
dag, då underrätten afkunnat beslut öfver invändningen.

Kan samma dag målet slutligen afgöras eller till edgång i målet
dömas, må detta äfven ske; i annat fall skall, i tvistemål, för så vidt
motparten det påyrkar, och i brottmål, derest rätten så pröfvar lämpligt,
målets vidare handläggning uppskjutas i afvaktan på utgången af
invändningsfrågan. Framställer i tvistemål motparten ej yrkande om
rättegångens afbrytande eller finner i brottmål rätten sådant ej behöfligt,
skall handläggningen inför underrätt obehindrad fortgå; dock får ej
slutligt utslag eller edgångsbeslut i målet meddelas, förr än laga kraft
egande beslut i invändningsfrågan föreligger.

Ån vidare må såsom en skiljaktighet mellan nu gällande lag och
propositionens bestämmelser om proeesshindrande invändningar framhållas,
att efter nuvarande lagstiftning part kan när som helst under
målets fortgång vid underrätten framställa dylik invändning, utan annan
påföljd, derest han afsigtlig! dermed dröjer, än det i 16 kap. 5 § rättegångsbalken
stadgade bötesstraff, medan enligt propositionen invändningen,
derest ej parts rätt att den framställa skall anses försutten,
måste göras i ett visst tidigare skede af rättegången. Propositionens
föreskrifter i sistberörda hänseende äro emellertid ej alldeles desamma
i fråga om invändningen rörande jäf mot ledamot af underrätten som
beträffande invändningen mot underrätts behörighet. Sistnämnda invändning
måste, för att såsom sådan blifva af underrätten upptagen,
ovilkorligen framställas vid första rättegångstillfälle, då svaranden är
tillstädes, och svarandens bristande kännedom om underrättens obehörighet
kan ej lända till ursäkt för dröjsmål med invändningen; i fråga
om jäf mot ledamot af underrätten åter står parts invändningsrätt öppen
till första rättegångstillfälle, efter det den omständighet, hvarå jäfvet
grundas, blifvit parten kunnig.

Rätten till fullföljd af talan mot underrätts beslut, hvarigenom en

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

processhindrande invändning ogillats, har i propositionen liksom enligt
gällande lag gjorts beroende deraf, att parten inom viss kort tid från
beslutets afkunnande deremot hos underrätten anmäler missnöje. I
gällande lag föreskrifves, att dylik missnöjesanmälan skall ske senast
dagen efter beslutets meddelande; enligt propositionen åter måste missnöje
anmälas redan samma dag, underrätten afkunnat beslut öfver invändningen,
och innan rättegångsförhandlingarna för dagen afslutats.

De nu gällande rättsreglerna angående domarejäf hafva uti propositionen
undergått förändringar äfven i andra hänseenden än de ofvan
berörda. Sålunda har högre rätts befogenhet att, utan derom af part
gjord invändning, upptaga fråga om jäf mot domare i lägre instans
helt och hållet upphäfts. Äfven parts för närvarande obegränsade rätt
att i högre instans framställa eller fullfölja sådan invändning har i väsentlig
mån inskränkts. I detta afseende innehåller propositionen först
och främst förbud att i högre rätt fullfölja talan mot beslut, hvarigenom
lägre instans förklarat någon sin ledamot jäfvig; i sammanhang hvarmed
upphäfts det i 13 kap. 3 § rättegångsbalken nu gifna stadgandet
om skyldighet för part att vidkännas kostnaden för förordnande af
ojäfvig domare i den jäfvig förklarades ställe. Har underrätt ogillat
jäf mot särskild ledamot af häradsnämnden, får enligt propositionen
ej häremot talan i högre rätt fullföljas, och fråga om sådant jäf får ej
heller i högre rätt väckas. Hvad vidkommer jäf mot häradshöfding
eller häradsnämnd eller ledamot af rådstufvurätt, har rätten att derom
i högre instans väcka fråga begränsats till de fall, då parten ej varit
i lägre rätt tillstädes eller eljest ej förr än i den högre rätten haft
tillfälle att framställa jäfvet.

Beträffande invändningen mot underrätts behörighet har svarandens
nu oinskränkta befogenhet att först i hofrätten densamma framställa
gjorts beroende deraf, att svaranden ej varit vid underrätten tillstädes,
samt att han för sin utevaro haft laga förfall.

I fråga om underrätts behörighet intager propositionen äfven i
öfrigt en från gällande rätt väsentligt afvikande ståndpunkt. Enligt
rättegångsbalkens nuvarande lydelse äro bestämmelserna om forum
oeftergifliga och skola förty af domstolarne beaktas, vare sig invändning
från parts sida göres eller icke. Häraf följer, att, då i öfverrätt
eller högsta domstolen iitrönes, att underrätten varit obehörig att handlägga
målet, af domstolarne i saken förut meddelade beslut måste undanrödjas.
Propositionen gör härutinnan den ändring, att en eljest
obehörig underrätt i regel skall anses behörig, derest ej part i vederbörlig
tid och ordning deremot framställer invändning. För åtskilliga

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

fall bär det emellertid funnits nödvändigt att bibehålla den nuvarande
skyldigheten för underrätt att oberoende af invändning visa målet ifrån
sig. De i propositionen härom gifna regler afse sådana mål och ärenden,
i hvilka antingen saken på grund af gällande författningar ej tillhör
domstols handläggning, eller den är af beskaffenhet att böra upptagas
vid domstol af annat slag eller annan grad i instansordningen, eller det
i följd af målets särskilda natur är af vigt, att det vid viss underrätt
handlägges. I dessa fall skall alltså underrätten skilja sig från målet,
äfven om part underlåter att mot underrättens behörighet framställa
invändning. Likaledes eger för dylika fall högre rätt att ex officio
upptaga frågan om underrättens behörighet till bedömande. I sistnämnda
hänsende göres dock i propositionen undantag för sådana mål,
deri fråga är om ansvar eller annan påföljd för brott. Beträffande
dessa mål eger högre rätt ej att ingå i pröfning af underrättens behörighet
i andra fall, än då frågan derom af part i laga ordning dragits
under den högre rättens pröfning eller målet bort af underrätten ex
officio afvisas af annan anledning än den, att målet är af brottmåls
natur.

I fråga om mål, som blifvit omedelbart vid högre rätt anhängiggjordt,
gäller enligt propositionen liksom enligt nuvarande lag, att
pröfning af rättens behörighet skall oberoende af invändning eg a rum.

Rätt till särskild klagan öfver underrätts under rättegången meddelade
beslut i invändning sfrågor är i propositionen, liksom enligt gällande lag,
inskränkt till de processhindrande invändningarna.

Angående propositionens bestämmelser i öfrigt om fullföljd af
talan må till en början nämnas, att desamma i likhet med gällande
rätt, sådan den i praxis utbildats, utgå från ståndpunkten, att under
högre rätts pröfning kan hänskjutas ej allenast sjelfva rättsfrågan,
utan äfven frågan om hvad som får anses vara i målet bevisadt, samt
att vid afgörande af detta senare spörsmål öfverdomstolen eger taga
hänsyn jemväl till bevisning, som först der blifvit åberopad. I öfverensstämmelse
härmed föreslås i propositionen upphäfvande af det i
strid mot nämnda ståndpunkt varande, i praxis redan ur tillämpning
komna stadgandet i 30 kap. 11 § rättegångsbalken, enligt hvilket det
är förbjudet att hos Konungen förebringa bevisning, som redan vid
rättegången i lägre instanser varit tillgänglig.

Enligt gällande rätt skola underrätts beslut under rättegången i allmänhet
fullföljas i sammanhang med hufvudsaken. Undantag härifrån
utgöra dels beslut, hvarigenom dömts till värjemålsed, dels beslut om
parts häktande eller qvarhållande i häkte, dels ock beslut om uppskof

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

med rättegången, för så vidt parten tror sig kunna visa, att målet derigenom
onödigt uppehälles; hvarjemte i en del speciella författningar,
exempelvis förordningen angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof samt lagen om boskilnad, bestämmelser meddelats om
särskild fullföljd af talan mot vissa beslut.

Den rätt till särskild talan mot underrätts beslut under rättegången,
som gällande lagstiftning medgifver, är i propositionen ej blott bibehållen,
utan i väsentlig mån utsträckt.

I detta afseende må först och främst framhållas, att enligt propositionen
särskild talan i regel skall föras mot sådana beslut, hvilka beröra
någon, som ej är part i saken, men i en eller annan egenskap — såsom
fullmägtig, vittne eller dylikt — deri uppträder.

Föremål för särskild klagan äro vidare enligt propositionen jemväl
sådana under rättegången meddelade beslut, som angå parts fällande
till ansvar för processuella förseelser, samt beslut, hvarigenom underrätt
beviljat qvarstad, skingringsförbud eller annan dylik åtgärd eller ogillat
yrkande om häfvande af sådan åtgärd.

Slutligen har uti propositionen stadgats rätt för den, som är missnöjd
med beslut, hvarigenom under rättegången förordnats om hans
häktande eller qvarhållande i häkte, att särskildt öfverklaga beslutet;
och detsamma har medgifvits beträffande beslut om någons hemtande
till rätten.

En följd af den utsträckta rätt till särskild klagan, som i propositionen
sålunda medgifvits, har blifvit, att de bestämmelser, som för
närvarande äro gifna derom, att böter, som ådömts svarandepart för
utevaro, kunna uttagas, innan beslutet vunnit laga kraft, blifvit upphäfda.

Hvad sedermera angår sättet för fullföljd i hofrätt af talan emot
underrätts utslag, har propositionen bibehållit de nuvarande formerna
härför, vad och besvär. Bestämmelserna angående hvilketdera rättsmedlet
skall i olika fall komma till användning ansluta sig äfven i
sak temligen nära till gällande rätt, men hafva i formelt hänseende ett
afgjordt företräde, i det att samtliga upptagits under 25 kap. rättegångsbalken
i stället för att, såsom nu, vara splittrade bland flere
olika författningar.

Liksom hittills skall enligt propositionen vadeförfarandet i regel
användas såsom rättsmedel mot underrätts slutliga utslag i tvistemål
af beskaffenhet att böra genom stämning anhängiggöras. Undantag härifrån
utgöra enligt propositionen allenast vissa sjörättsmål, somjemlikt
330 § sjölagen skola fullföljas genom besvär från underrätt till Konun -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 7

gen, samt sådana utslag, genom livilka underrätten förklarat sig obehörig
eller stämningen ogill; för fullföljd af talan emot dessa senare
utslag skall nemligen enligt propositionen besvär ega tillämpning utan
afseende å målets beskaffenhet i öfrigt.

Yadeförfarandet är emellertid uti propositionen ej inskränkt till
tvistemål af ofvan angifven art; oaktadt målet är sådant, att det ej skall
genom stämning anhängiggöras, skall talan emot underrätts slutliga
utslag deri, i öfverensstämmelse med hvad nu gäller, fullföljas genom
vad i följande tvistemål, nemligen: konkursmål, rörande betalningseller
förmånsrätt eller un danskiftande af egendom eller ackord eller
klander af utdelningsförslag, boskilnadsmål, beträffande ansökningen
om boskilnad, samt mål rörande jordegarens rätt öfver vattnet å hans
grund.

Talan mot underrätts slutliga utslag i andra tvistemål än de förut
nämnda skall fullföljas genom besvär. Så skall ock vara fallet i fråga
om underrätts slutliga utslag i brottmål och sådana ärenden, som
genom ansökning eller annorledes kommit under behandling af underrätt.

Beträffande sådana underrätts beslut under rättegången, emot
hvilka särskild klagan är tillåten, gäller enligt propositionen, att talan
deremot skall fullföljas genom besvär, utom i fråga om beslut, hvarigenom
underrätt dömt till värjemålsed. För fullföljd af talan emot
beslut af sistnämnda art skall enligt propositionen, liksom enligt nu
rådande praxis, lända till efterrättelse hvad i sådant hänseende gäller
om rättens slutliga utslag i målet.

Särskilda föreskrifter hafva i propositionen meddelats för de fall,
då underrätts slutliga utslag innefattar beslut af beskaffenhet, att, der
det under rättegången meddelats, särskild klagan varit tillåten. 1
sådant hänseende föreslås, att talan mot beslut i fråga, som rörer fullmägtig
eller vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i
målet, alltid skall fullföljas genom besvär, hvaremot talan emot annat
i slutligt utslag innefattadt beslut i regel skall föras i sammanhang
med fullföljd af talan i hufvudsaken och sålunda genom särskilda besvär
fullföljas endast för det fall, att den, som är med beslutet missnöjd,
ej fullföljer talan i hufvudsaken.

Mot de af underrätt under rättegången meddelade beslut, som ej
få särskildt öfverklagas, skall enligt propositionen liksom enligt gällande
rätt talan fullföljas i sammanhang med hufvudsaken och sålunda det
rättsmedel användas, som för talans fullföljd i hufvudsaken är föreskrifvet.
Från denna regel gifvas dock i propositionen tre särskilda

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

undantag. Dels har det nemligen medgifvits part att i sammanhang
med klagan öfver edgångsutslag fullfölja invändning, som kan på frågan
om edgången inverka, dels har befogenhet lemnats öfverdomstolarne
att vid pröfning af besvär öfver beslut, hvarigenom förelagdt äfventyr
tillämpats, pröfva giltigheten af sjelfva föreläggandet, dels slutligen
har part, som i hufvudsaken vunnit, tillerkänts rätt att, utan Överklagande
af underrättens utslag, till bemötande af vederparts ändringssökande
påkalla pröfning af beslut i fråga, som rättegången rörer och
ej må genom särskild klagan fullföljas.

Enligt gällande lag skall, då någon samtidigt ställes under tilltal
för flere under olika domstolars domvärjo begångna förbrytelser, hvarje
rätt i regel blott pröfva, huruvida den tilltalade är saker till hvad der
lägges honom till last, men den domstol, der ransakning sist eger rum,
bestämma straffet för alla de förbrytelser, till hvilka han befunnits
skyldig. Då vid sådant förhållande de föregående domstolarnes utslag
icke lämpligen kunna göras till föremål för särskild klagan, har uti
propositionen, i öfverensstämmelse med rådande praxis, upptagits ett
uttryckligt stadgande, att klagan öfver sådant utslag skall föras inom
samma tid och i samma ordning, som gäller för klagan mot den sist
meddelade domen.

I nuvarande lagstiftning hafva domstolarne för vissa fall fått sig
ålagdt att i sammanhang med utslags meddelande lemna underrättelse
om hvad för talans fullföljande bör iakttagas. De derom gällande föreskrifterna
hafva ej ansetts tillfyllestgörande, och propositionen har fördenskull
upptagit en allmän bestämmelse derom, att underrätten, då
slutligt utslag afkunnas eller till värjemålsed dömes, skall i utslaget
gifva till känna, huruvida talan deremot skall fullföljas efter vad eller
genom besvär, så ock i hvilken hofrätt ändring bör sökas samt, der
talan skall fullföljas genom besvär, inom hvilken tid besvären böra till
hofrätten ingifvas. Tillika har föreskrifvits, att den hänvisning, underrätt
sålunda lemnar, skall i fråga om sättet för fullföljd af talan lända
till ovilkorlig efterrättelse. Detta innebär ej blott, att partens rätt till
talan anses förvarad, derest han iakttagit, hvad domstolen föreskrifvit
— något som redan nu är i praxis antaget — utan jemväl, att högre
domstol icke under några förhållanden eger förelägga parten åtgärder,
som betingas af ett annat sätt för fullföljd.

I afseende å andra under rättegången meddelade beslut än edgångsutslag
är i propositionen föreskrifvet, att part, som det begär, skall
ega hos rätten undfå underrättelse om hvad han för klagan öfver be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

slutet har att iakttaga. Dylik underrättelse skall, hvad augår häradsrätt,
meddelas af häradshöfdingen, då rätten ej är samlad.

I fråga om underställning af mål, som blifvit af underrätt afdömdt,
ansluter sig propositionen i all hufvudsak till gällande bestämmelser.
Såsom en ganska väsentlig skiljaktighet må emellertid uppmärksammas,
att, medan gällande lag föreskrifver, att underställning skall ske af
hvarje mål, som angår brott, hvilket i lagen är belagdt med dödsstraff,
motsvarande bestämmelse i propositionen innehåller, att underställningskall
ega rum allenast då dödsstraffet ådömts. Bland utslag, som skola
underställas, har i propositionen upptagits äfven beslut, hvarigenom vilkorligt
benådad lifstidsfånge i anledning af ny förbrytelse förklarats skyldig
att fortsätta det förut ådömda straffet, hvarjemte underrätten ålagts
skyldighet att för parten tillkännagifva, hvad han har att iakttaga, der
han i underställningsmål vill i hofrätten sig yttra. Att underställning
skall afse icke allenast frågan om det brott, som föranledt underställningen,
utan jemväl alla andra i målet uppkomna frågor, som angå
den för brottet tilltalade, har i propositionen uttryckligen uttalats.

Det i 25 kap. 22 § rättegångsbalken gifna stadgandet om nullitetsklagan
inom natt och år har, utan förändring i sak, i propositionen
upptagits, medan deremot bestämmelserna i 21 § af samma kapitel
angående klagan öfver andra felaktigheter i rättegången ej ega någon
motsvarighet i propositionen.

Propositionens bestämmelser angående förfarandet i radernål ansluta
sig i väsentliga delar till gällande rätt, sådan densamma i lagtillämpningen
utvecklats.

Rörande vadeanmälan och vadeskilling är ej annan skiljaktighet att
anteckna, än att vadeskillingens belopp, jemväl då det gäller rådstufvurätts
utslag, i propositionen satts till tre daler, samt att städers och
menigheters nu medgifna frihet från vadeskillings erläggande blifvit
upphäfd.

Tiden för vads fullföljande har i propositionen betydligt förkortats;
medan densamma för närvarande vexlar från trettio — i vexel- och
sjörättsmål femton — till fyrtio, sextio och nittio dagar, allt efter underrättens
större eller mindre närhet till vederbörande hofrätt, har tiden
för vads fullföljande i propositionen satts till trettio dagar utom i fråga
om underrätt, hvars område helt eller delvis faller inom Norrbottens
eller Vesterbottens läns lappmark; för sistnämnda underrätter har tiden
bestämts till fyrtiofem dagar.

Enligt gällande lag åligger det den, som vill vad fullfölja, att
ställa borgen eller annan säkerhet för kostnad och skada, som genom
Bih. till Riked. Prat. 1901. 7 Band. 31 Jliift. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

ändringssökandet kan tillskyndas motparten. Denna skyldighet har i
propositionen upphäfts, och vid sådant förhållande har den i vadebeviset
innehållna underrättelse ansetts kunna inskränkas till angifvande af
tiden för kärandens inställelse i hofrätten och vadeinlagans ingifvande.

Tiden för vads återkallande, som för närvarande utgör hälften af
inställelsetiden, har i propositionen faststälts till sjunde dagen från
den dag, då vad senast skolat anmälas. Svarandens i gällande lag
stadgade rätt att i fall af försummad anmälan om vads återkallande
åtnjuta ersättning för sin kostnad har i propositionen gjorts beroende
deraf, att skriftlig framställning derom ingifves i hofrätten sist å
trettionde dagen efter utgången af den för svaromåls afgifvande bestämda
tid.

Den rätt, som jemlikt 27 kap. 1 § rättegångsbalken tillkommer
kärande, hvilken underlåtit att å inställelsedagen tillstädeskomma, att
derefter styrka förfall och få ny tid sig förelagd, har ej blifvit i propositionen
upptagen. Underlåtenhet att inom föreskrifven tid iakttaga
inställelse och ingifva vadeinlaga medför alltså enligt propositionen
talans förlust, derest ej inom samma tid laga förfall visas.

Försummelse af käranden att inom inställelsetiden förete underrättens
protokoll föranleder enligt propositionen, liksom i allmänhet
enligt nu gängse rättstillämpning, föreläggande för käranden att inom
viss tid inkomma med det felande. Påföljden af underlåtenhet att
ställa sig föreläggandet till efterrättelse är emellertid enligt propositionen
en annan än efter rådande praxis. För närvarande är påföljden
allenast den, att hofrätten eger företaga målet till afgörande i
befintligt skick, och intet hindrar käranden att fullfölja talan hos
Konungen och der förete de felande protokollen. Enligt propositionen
åter skall kärandens försummelse att efterkomma gifvet föreläggande
af nyssnämnd art medföra, att, om de felande protokollen ej äro för
hofrätten tillgängliga, då målet företages till afgörande, kärandens
talan anses försutten.

Enahanda regler gälla enligt propositionen för det fall, att käranden
underlåtit förete vadebevis och ej heller efter föreläggande dermed
inkommit.

Enligt gällande lag skall inom den för talans fullföljd bestämda
tid icke allenast käranden, utan äfven motparten iakttaga inställelse i
hofrätten. Enligt propositionen är svaranden ej skyldig att inställa
sig förr än vid utgången af den för svaromåls afgifvande utsatta tid,
hvilken faststälts till fjorton dagar från den dag, då käranden senast
bort tillstädeskomma.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 11

Den ovilkorliga rätt, som efter gällande lag tillkommer parterna
att påkalla muntligt förhör, liar i propositionen uppliäfts. I stället har
parternas rätt till skriftlig förhandling vidgats. Käranden eger sålunda,
der han i vadeinlagan förbehållit sig rätt att vidare sig yttra, att inom
tre veckor från den dag, då svaranden senast bort tillstädeskomma,
ingifva ytterligare en skrift, och svaranden har medgifvits rätt att
uppskjuta ingifvandet af sitt svaromål till sex veckor från den dag,
då han senast bort sig inställa, detta dock under förutsättning af derom
före sistnämnda dag gjordt skriftligt förbehåll. Oberoende af, huruvida
svaranden inlåtit sig i svaromål eller gjort sådant förbehåll, som
nyss nämnts, eger svaranden att bemöta af käranden efter inställelsedagen
ingifven skrift inom tre veckor från den dag, då kärandens
skrift sist bort ingifvas. Svaranden kan jemväl af hofrätten beviljas
ytterligare anstånd med skrifts ingifvande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med gällande lag har i propositionen
part ålagts skyldighet att bifoga styrkt afskrift af de handlingar,
som af honom till hofrätt ingifvas. Denna skyldighet har dock
så till vida begränsats, att undantag medgifvits för kartor, ritningar
samt vissa handlingar af vidlyftigare beskaffenhet.

Den befogenhet, som enligt nu gällande rätt tillkommer hofrätt
att oberoende af parts derom framstälda anhållan anordna muntligt
förhör med parterna, är i propositionen bibehållen och närmare reglerad;
såsom afvikelse från hvad nu gäller må framhållas, att hofrätten
skall i beslutet om förhöret gifva till känna den omständighet, rörande
hvilken upplysning erfordras, samt att hofrätt i fall af behof eger förlägga
förhöret till underrätt.

I detta sammanhang torde slutligen såsom en mera väsentlig skiljaktighet
mellan propositionens och gällande lags bestämmelser angående
förfarandet i vademål förtjena omnämnas, att 22 kap. rättegångsbalken,
nvilket innehåller föreskrifter om s. k. skriftliga berättelsers utfärdande
i vademål, helt och hållet upphäfts, utan att några deremot svarande
bestämmelser i propositionen upptagits. Derest propositionen i denna
del godkännes, torde emellertid — att döma'' af hvad föredragande
departementschefen uti de vid propositionen fogade statsrådsprotokoll
anfört — kunna förväntas, att i hofrätternas arbetsordning kommer
att införas stadgande om skyldighet för referent i vademål att vid dess
föredragning hafva uppsatt förslag till den blifvande domens rubrik.

Hvad derefter vidkommer förfarandet i besvärsmål i hofrätt, må
till eu början nämnas, att tiden för besvärs ingifvande från åtskilliga

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

delar af landet ej obetydligt förkortats. Densamma har nemligen,
utom i fråga om de fyra nordligaste länen samt Gotlands län, satts
till tjugu dagar från utslagets afkunnande. För besvär mot onödigt
uppskof i rättegången äfvensom mot beslut, som angår någons häktande
eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, är klagoton,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med gällande rätt, enligt propositionen
oinskränkt.

I analogi med hvad som stadgats rörande vads fullföljande, innehåller
propositionen bestämmelse derom, att parts försummelse att i
rätt tid ingifva besvär medför talans förlust, der ej inom samma tid
visas laga förfall.

Den skyldighet, som enligt gällande lag åligger bötfäld part, som
vill i hofrätt sig besvära, att nedsätta böterna eller för dem ställa
borgen, har i propositionen blifvit upphäfd.

Enligt 17 § 1 mom. af promulgationsförordningen till utsökningslagen
skall i besvärsmål, der hofrätten finner, att klaganden ej häfver
skäl för besvären, utslag genast afkunnas, utan att någon kommunikation
med motparten eger rum; i andra fall skall förklaring från motparten
infordras.

Propositionen åsyftar i dessa hänseenden den vigtiga ändring, att
i alla brottmål, för så vidt ej någon deri hålles häktad, kommunikation
af besvärshandlingarna ovilkorligen och utan någon hofrättens föregående
pröfning skall verkställas. Derigenom vållas visserligen något
dröjsmål med afgörandet af de mål, i hvilka ändringssökandet uppenbarligen
saknar fog, men denna olägenhet kan till en del afhjelpas genom
vissa lätt genomförda ändringar i hofrätternas arbetsordning och
blifver i allt fall ringa i jemförelse med den betydande tidsbesparing,
som till fromma för rättsskipningen i allmänhet kan på denna väg beredas
hofrätterna.

Fullgörandet af den klagande part åliggande skyldighet att ombestyra
besvärens delgifning har i propositionen ganska väsentligt underlättats.
Dels har från delgifning undantagits underrättens protokoll i
målet, dels har det åt hofrätten öfverlemnats att efter omständigheterna
förordna, huruvida kartor, ritningar och vissa andra handlingar af vidlyftigare
beskaffenhet må undantagas från delgifningen. Äfven förklaranden
i besvärsmål har i propositionen beredts lättnad vid förklarings
afgifvande, i det att medgifvande lemnats honom att i betaldt bref med
allmänna posten sin förklaring till hofrätten insända.

För att såvidt möjligt undvika onödigt dröjsmål med afgörandet
af de kommunicerade besvärsmålen, har i propositionen införts bestäm -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 13

ruelse derom, att parts försummelse att fullgöra hvad honom åligger
icke under några förhållanden må föranleda uppskof med målet. De
förnyade förelägganden angående delgifning af besvär eller afgifvande
af förklaring, hvilka enligt gällande rättsregler i allmänhet måste ega
rum, då tidigare förelägganden lemnats ouppfylda, skola alltså enligt
propositionen ej vidare ifrågakomma.

I gällande lag saknas bestämmelser, huru förfaras skall i de fall,
då förklaranden ej kan träffas och ej för sig stält ombud; propositionen
innehåller härom närmare föreskrifter i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i utsökningslagen för motsvarande fall upptagna stadganden.

Jemväl i öfrigt ansluta sig bestämmelserna rörande verkställande
af kommunikation i mål, som ej angå häktad person, temligen nära till
stadgandena i utsökningslagen. En skiljaktighet må emellertid framhållas.
Enligt utsökniugslagen medför försummelse att i rätt tid ingifva
bevis om verkstäld kommunikation eller i hufvudskrift eller i afskrift
återställa besvärshandlingar, som för kommunikation uttagits, i
allmänhet talans förlust. Enligt propositionen åter inträder denna påföljd
ej i annat fall, än att liandlingarne ej äro för hofrätten tillgängliga,
då målet till afgörande företages.

I mål, deri någon hålles häktad, skall enligt propositionen, då förklaring
från denne eller annan infordras, detta ske genom Konungens
befallningshafvandes försorg i enlighet med de närmare bestämmelser,
hofrätten kan finna skäligt föreskrifva.

Hofrätt hafva i propositionen gifvits uttryckligt bemyndigande att
anordna muntligt förhör i besvärsmål, och kan hofrätt enligt propositionen,
derest så pröfvas lämpligt, uppdraga åt underrätt att hålla
förhöret.

Hofrätts utslag i besvärsmål skall, der det är af beskaffenhet att
kunna öfverklagas, kungöras i allmänna tidningarna.

Beträffande förfarandet i mål, som genom underställning till hofrätt
inkommit, hafva i propositionen meddelats bestämmelser, hvarigenom
part tillförsäkrats rätt att i målet afgifva påminnelser samt hofrätt bemyndigats
att föranstalta om parts hörande, der så pröfvas behöfligt.

Såsom förut nämts, hafva i propositionen meddelats föreskrifter om
förfarandet i sädanaLmäl och ärenden, som hos hofrätt omedelbart anhängiggöras.
I detta afseende skiljer propositionen mellan tvistemål,
som till hofrätten instämts, samt sådana mål och ärenden, hvarmed
hofrätt utan föregången stämning eger taga befattning.

1 fråga om dessa sistnämnda har i hufvudsaklig öfverensstämmelse

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

med hvad nu i praxis tillämpas åt hofrätten öfverlemnats att efter ty
tjenligast finnes förordna om parternas hörande. I sammanhang härmed
torde böra nämnas, att enligt propositionen förordningen om offentlighet
vid underrätt den 22 april 1881 samt lagen om tillägg till nämnda
förordning den 29 mars 1899 skola ega tillämpning å förhör, som af
hofrätt anordnas i brottmål, med hvilka hofrätt såsom första domstol
tager befattning.

Hvad de instämda tvistemålen angår, betecknar åter propositionen
väsentliga afvikelser från gällande rätt. Enligt nuvarande lagstiftning
är för sådana mål ett med vadeförfarandet nära öfverensstämmande,
skriftligt förfarande stadgadt. I propositionen har deremot föreslagits
att a dessa mål tillämpa det vid underrätterna brukliga förfaringssättet,
dock med vissa modifikationer i fråga om påföljderna af parts uteblifvande
från domstolen.

Vidkommande fullföljd af talan mot hofrätts slutliga utslag uppställer
propositionen den regel, att för mål och ärenden, som hofrätt i
andra hand upptager, klagan föres genom revisionsansökning, om målet
inkommit efter vad, men genom besvär i andra fall. Detta stadgande
sammanhänger dermed, att enligt propositionen underrättens hänvisning
rörande sättet för fullföljd af talan skall lända till ovilkorlig efterrättelse.
Från nämnda regel gifves dock ett undantag. Har nemligen
hos hofrätten i sammanhang med hufvudsaken talan efter vad fullföljts
mot något underrättens beslut af beskaffenhet att, der det under rättegången
meddelats, särskild talan varit tillåten, skall talan emot hofrättens
beslut, i hvad denna särskilda fråga angår, fullföljas genom besvär,
der parten ej vill öfverklaga hofrättens utslag i öfrigt.

I sammanhang med ofvan anförda regel för fullföljd af talan emot
hofrättens slutliga utslag har ansetts nödigt att bereda parten utväg,
att, om han anser målet vara af beskaffenhet att efter lag böra fullföljas
genom besvär, hos Konungen göra denna uppfattning gällande i ändamål
af revisionsskillingens återbekommande.

Beträffande mål och ärenden, hvarmed hofrätt såsom första domstol
tager befattning, gäller enligt propositionen, att instämda tvistemål
fullföljas genom revisionsansökning, men andra mål och ärenden genom
besvär. I analogi med hvad om fullföljd af talan emot underrätts slutliga
utslag är i propositionen föreskrifvet, har emellertid stadgats
undantag från denna regel för de fall, då hofrätten förklarat sig obehörig
eller stämningen ogill; i dessa fall skall nemligen talan alltid
föras genom besvär.

Med hofrätts slutliga utslag har i fråga om sättet för fullföljd af

Lagutskottets Utlåtande N''.o 40.

talan, likstälts beslut, hvarigenom hofrätt, utan att skilja målet från
sig, dömt till värjemålsed.

Utslag, hvarigenom hofrätt visat målet åter till underrätt, få enligt
propositionen ej öfverklagas, såvida ej hofrätt dömt till värjemålsed
och på denna grund återförvisat målet; dock har part rätt att, der utslaget
innefattar pröfning af fråga, som på målets utgång inverkar,
deremot fullfölja talan i sammanhang med hufvudsaken, då denna kommer
under Konungens pröfning.

Mot hofrätts beslut i från underrätt genom särskild talan fullföljd
fråga om jäf mot ledamot af underrätten eller invändning mot underrätts
behörighet får enligt propositionen talan hos Konungen ej fullföljas,
utan så är, att hofrätten uppliäft beslut, hvarigenom underrätt
förklarat sig behörig. Underrätts beslut, hvarigenom jäf mot någon
dess ledamot ogillats, kan sålunda ej i något fall på grund af klagan
komma under Konungens pröfning, vare sig hofrätten faststält eller
upphäft detsamma, och enahanda är förhållandet med af hofrätten faststäldt
beslut om ogillande af mot underrätt framstäld behörighetsinvändning.

För de fall, då hofrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat
målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, enligt propositionen,
i fråga om tid för klagan öfver dylikt utslag, tillämpas hvad
för motsvarande fall blifvit om underrätts utslag föreskrifvet.

I afseende å parts rätt att i brottmål föra klagan innehåller 30
kap. 19 § rättegångsbalken i sin nu gällande lydelse ett stadgande,
enligt hvithet klagan är tillåten endast då den missnöjde gitter visa,
att han ej blifvit fulleligen hörd eller att han fälts till svårare straff, än
lag säger. Detta stadgande har numera kommit ur tillämpning, och
rätten att klaga i brottmål är enligt rådande praxis lika obegränsad
som i tvistemål. I detta afseende gör propositionen en väsentlig inskränkning
hvad beträffar allmän åklagares rätt till klagan mot hofrätts
utslag i dit fullföljda eller understöda brottmål. Enligt propositionen
får nemligen åklagaren, derest lian ej är målsegande, icke söka
ändring i hofrättens utslag i annat hänseende, än så vidt angår ansvarseller
ersättningsskyldighet för honom sjelf. I andra fall skall det ankomma
på justitiekansleren att pröfva, huruvida talan mot hofrättens
utslag bör fullföljas, samt att om fullföljden förordna.

Mot utslag, hvarigenom hofrätt upphäft underrätts beslut att bevilja
qvarstad, skingringsförbud eller förordna om annan dermed jemförlig
åtgärd eller att meddela föreskrift om någons häktande eller
qvnrhållando i häkte eller hemtande till rätten, får enligt propositionen

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

talan ej föras, och likaledes är i öfverensstämmelse med rådande praxis
förbjudet att hos Konungen öfverklaga hofrätts utslag i de fall, då
part hos hofrätt fört klagan öfver onödigt uppskof.

Har hofrätten under rättegången meddelat beslut af beskaffenhet,
att, der det af underrätt under rättegången meddelats, särskild klagan
varit tillåten, skall talan mot hofrättens beslut föras genom besvär. För
det fall åter, att beslutet blifvit i slutliga utslaget meddeladt, skall gälla
hvad om fullföljd af talan mot underrätts beslut i motsvarande fall
finnes föreskrifvet.

Andra af hofrätt under rättegången meddelade beslut skola enligt
propositionen i sammanhang med hufvudsaken hos Konungen öfverklagas,
dock med tillämpning af de modifikationer, som för motsvarande
fall medgifvits i fråga om dylika beslut af underrätt.

I öfverensstämmelse med hvad om underrätt stadgats, har i propositionen
hofrätt ålagts skyldighet att vid meddelande af utslag eller
beslut, som må omedelbarligen öfverldagas, tillkännagifva, huruvida klagan
skall föras genom revisionsansökning eller genom besvär, så ock, der
talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru missnöje skall i
hofrätten anmälas, samt i annat fall, inom hvilken tid och hvarest besvär
skola inlemnas. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver skall i fråga
om sättet för fullföljd af talan lända till ovilkorlig efterrättelse.

Propositionens bestämmelser om hvad part, som vill söka revision,
har att iakttaga, afvika från gällande rätt framför allt derutinnan, att
de prestanda, hvilka för närvarande äro stadgade såsom vilkor för talans
fullföljd, skola till större delen bortfalla. Enligt gällande bestämmelser
åligger det i regel revisionssökande part att inom i lagen angifna
tider dels nedsätta revisionsskillingen, 100 kronor, dels till hofrätten aflemna
stämpladt papper till hofrättens protokoll, dels ställa borgen för
kostnad och skada, som genom ändringssökandet kan tillfogas motparten,
samt dels hos Konungens befallningshafvande eller i taka händer
nedsätta hvad dömdt blifvit. Af förenämnda prestanda är i propositionen
endast revisionsskillings erläggande bibehållet såsom förutsättning
för rätten till fullföljd. Dess belopp har till och med fördubblats,
men samtidigt hafva ej oväsentliga lättnader beredts part att på grund
af fattigdom blifva derifrån befriad. Kronan har ock bibehållits vid sin
rätt att utan revisionsskilling fullfölja talan hos Konungen; deremot
har i propositionen upphäfts den frihet från revisionsskillings erläggande,
hvilken i praxis efter analogi med nuvarande föreskrifter om
vadeskilling tillerkänts städer och menigheter, eller som på grund af

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 17

särskilda af Konungen meddelade bestämmelser tillkommit vissa allmänna
inrättningar.

I fråga om tid och sätt för den anmälan om missnöje mot hofrättens
dom, hvarmed revisionssökandet enligt propositionen liksom
enligt gällande lag inledes, öfverensstämma propositionens föreskrifter
med hvad för närvarande gäller. Revisionsskillingens nedsättande, som
för närvarande måste ega rum i sammanhang med missnöjes anmälande,
har emellertid i propositionen förlagts till ett senare stadium, nemligen
vid klagandens inställelse i nedre justierevisionen.

1 afseende å utfärdande af bevis rörande missnöjesänmälan, som
af hofrätten upptagits, samt klagan öfver hofrättens i fråga om dylik
anmälan meddelade beslut hafva uti propositionen föreslagits bestämmelser,
motsvarande dem, som beträffande vadeanmälan föreskrifvits.

I motsats mot vadeanmälan får anmälan om missnöje mot hofrätts
dom i revisionsmål ej utan vidare återkallas, utan medför i hvarje fall
skyldighet att till motparten, derest denne inom trettio dagar efter den
för svaromåls afgifvande bestämda tid derom skriftligen hos Konungen
gör framställning, utgifva ersättning för hans kostnad.

Tiden för fullföljd af revisionsansökning har i propositionen satts
till fyrtiofemte dagen från hofrättens dom, hvilket, utom i fråga om
vexel- och sjörättsmål, innebär en ganska väsentlig förkortning af den
tid, som i sådant afseende nu är faststäld.

Försummelse att senast å inställelsedagen ingifva öfverklagade
utslaget eller bevis om aninäldt missnöje eller underrättens eller hofrättens
protokoll i målet föranleder efter propositionen i regel föreläggande
att inom viss tid med det felande inkomma vid äfventyr, att, der
det ej är hos Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages,
sökanden skall hafva sin talan förlorat.

Tiden för svarandens inställelse hos Konungen är i propositionen
bestämd till senast fjortonde dagen från den dag, då sökanden sist
bort tillstädeskomma. De om skriftlig förhandling i vademål gifna föreskrifter
skola jemväl å revisionsmål ega tillämpning.

I likhet med hvad nu gäller skall revisionsskillingen tillfalla kronan,
utom i den händelse hofrättens utslag af Konungen ändras; i
hvilket fall densamma skall till sökanden återbetalas. För närvarande
måste för revisionsskillingens återbekommande särskild framställning,
efter det målet af Konungen afgjorts, göras hos hofrätten, som derom
beslutar; eldigt propositionen åter förordnar Konungen derom i sammanhang
med målets afgörande.

Bill. till Riksd. Fröt. HJUL 7 Rami. 31 Häft. ■!

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Beträffande besvär öfver hofrätts utslag åsyftar propositionen afskaffande
af den såsom vilkor för talans fullföljd för närvarande stadgade
skyldigheten att fullgöra den öfverklagade domen och, så vidt
målet är af tvistemåls natur, ställa borgen för kostnad och skada.

För att förebygga, att i brottmål besvär komma att hos Konungen
anföras allenast för vinnande af uppskof med gäldande af böter eller
ersättning, hafva emellertid i propositionen införts bestämmelser, dels att
utmätning af böter eller vite, som af hofrätt ådömts, skall ega rum
utan hinder af ändringssökande, der ej den sakfälde hos Konungens
befallningshafvande nedsatt beloppet — dock; att i allmänhet försäljning
af det utmätta ej må ske förr än beslutet vunnit laga kraft —
dels ock att i fråga om beslut, hvarigenom hofrätt eljest i brottmål
ålagt betalningsskyldighet eller skyldighet att utgifva lös egendom,
utsökningslagens stadganden om verkställighet af dom i tvistemål skola
ega fullständig tillämpning.

Förfarandet i mål, som genom besvär fullföljas hos Konungen,
öfverensstämmer i öfrigt i hufvudsakliga delar med den för hofrätterna
föreslagna besvärsproceduren. I detta afseende torde särskildt böra
framhållas, att enligt propositionen, i motsats mot hvad nu gäller, delgifning
af besvärsliandlingarna skall genom partens försorg verkställas.

Propositionens bestämmelser om underställning af hofrättens utslag
innebära ej någon väsentlig afvikelse från hvad härom för närvarande
är föreskrifvet.

Nämnas må äfven, att de om muntligt förhör i vade- och besvärsmål
i hofrätt meddelade föreskrifter i hufvudsak skola eg a tillämpning
jemväl å rättegången hos Konungen.

Hvad slutligen beträffar de i proposition föreslagna bestämmelserna
om verkställighet af beslut, som ej vunnit laga kraft, torde utöfver hvad
omförmälts i sammanhang med redogörelsen för borttagande af vissa
prestanda i besvärsmål, som hos Konungen fullföljes, böra nämnas:

att utsökningslagens stadganden om verkställighet af dom i tvistemål
utsträckts att gälla äfven underrätts i brottmål meddelade beslut,
hvarigenom någon dömts att gälda annat än böter eller vite eller att
viss lös egendom till annan utgifva;

att propositionen medgifver verkställighet, utan hinder af klagan,
å sådana domstols beslut i brottmål, hvarigenom förordnats om qvarstad
eller skingringsförbud;

att enligt propositionen beslut, hvarigenom domstol förordnat om
någons hemtande eller förbjudit någon att resa från orten, i fråga om
verkställighet likstälts med beslut om häktning;

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

samt att verkställighet utan hinder af klagan medgifvits äfven i
fråga om beslut, hvarigenom domstol skilt fullmägtig från fullmägtigskapet.

De ändringar i utsökningslagen, som|i*propositionen''föreslagits, äro
allenast konseqvenser af de i rättegångsordningen vidtagna ändringar.

Utskottet har vid granskning^ de i propositionen* innefattade lagförslagen
kommit till den uppfattningen, att desamma innebära en på
grundvalen af bestående rättegångsorganisation byggd, synnerligen tillfredsställande
lösning]®ej mindre af frågorna om fullföljd af talan än
äfven af de öfriga spörsmål, som i propositionen upptagits till behandling.
Lagförslagen utmärka sig i hög grad för reda, fullständighet och
öfverskådlighet och äro derför väl egnade att undanrödja de svårigheter,
som för domstolarne liksom för de rättsökande parterna äro förenade
med tillämpningen af den nuvarande, delvis oklara och ofullständiga, i
skilda författningar spridda lagstiftningen i motsvarande delar. Utskottet
vill alltså på det kraftigaste förorda, att propositionen i hufvudsak
af Riksdagen antages. Endast i fråga om några smärre detaljer
har utskottet funnit ändringar i propositionen erforderliga. Då utskottet
nu öfvergår till redogörelse för dessa ändringar, skall utskottet tilllåta
sig att i sammanhang dermed framställa några erinringar vid en
del paragrafer, i lxvilka ändring ansetts ej böra ifrågasättas.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af
rättegångsbalken.

10 kap.

29 §.

Enligt mom. 4 af denna paragraf äro från prorogationsrätt uteslutna,
bland andra, mål, i hvilka tvist är »om giftorätt i bo efter den, som död
är, eller om rätt till hans qvarlåtenskap eller andel deri på grund af
arf eller testamente eller om arfskifte eller jemkning deri». Innebörden
af detta uttryck synes vara, att i allmänhet dylika lpål, af beskaffenhet
att jemlikt, 10 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken höra till det s. k.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

forum hereditatis, ovilkorligen skola der anhängiggöras. Äfven alla
frågor om bouppteckningsed, hvilka enligt nu gängse rättstillämpningpläga
handläggas vid sistnämnda forum, skola alltså enligt förevarande
moment vara beträffande forum från parternas förfogande undantagna.
Att så blifver fallet, är också efter utskottets uppfattning lämpligt desto
mera, som åtminstone vissa frågor om bouppteckningsed, nemligen de,
som jemlik!, 54 § 8 mom. af förordningen angående stämpelafgiften
den 2 juni 1899 vid underrätt af allmän åklagare väckas, otvifvelaktigt
äro af beskaffenhet att kunna utan föregången stämning upptagas och
sålunda i alla händelser på grund af stadgandet i mom. 6 af denna
paragraf komma att vara från prorogation srätt uteslutna.

Beträffande mom. 7 af förevarande paragraf vill utskottet erinra,
att propositionen ej afser att i någon mån rubba gränsen mellan brottmål
och tvistemål, sådan den i hittillsvarande lagtillämpning faststälts.
Mål om utbekommande af uppfostringsbidrag till oäkta barn blifva
alltså i öfverensstämmelse med den allmänna uppfattningen om deras
egenskap af brottmål under momentet hänförliga.

14 kap.

3 §•

Första stycket af denna paragraf är af alldeles samma lydelse som
samma kapitels 3 § i dess nuvarande affattning. Propositionen afser
ej heller någon ändring i den hittillsvarande tillämpningen af sistnämnda
paragraf. Att paragrafen i propositionen upptagits har föranledts uteslutande
af formella skäl. I paragrafens andra stycke har nemligen
beredts plats för den i 16 kap. 6 § rättegångsbalken nu inrymda bestämmelsen
om meddelande af uppskof på parts derom framstälda begäran,
hvilken bestämmelses bibehållande af högsta domstolen förordats.

6 §•

De skiljaktigheter, som denna paragraf företer i jemförelse med
gällande lag, bestå i uteslutandet af de tre första punkterna af paragrafen
enligt dess nuvarande lydelse och äro en följd af de i propositionen
föreslagna, ändrade bestämmelserna om muntligt förhör. Första
punkten, som förutsätter, att förhör skall ega rum i hvarje mål, der
part sådant äskar, är oförenlig med de om parts rätt att påkalla
muntligt förhör i propositionen gifna regler. Hvad i andra och tredje

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

punkterna stadgas rörande påföljden af parts uteblifvande från förhör
har ersatts med bestämmelser, som gifvits angående förfarandet i högre
rätt. Att nu gällande stadganden jemväl hafva afseende å förfarandet
vid rådstufvurätt, torde ej utgöra hinder för deras fullständiga upphäfvande,
då den med öfverrättsförfarandet öfverensstämmande skriftliga
förhandling, som här förutsättes, sedan lång tid tillbaka kommit ur
bruk vid stadsdomstolarne.

16 kap.

6 §•

Enligt gällande lag höra vissa frågor beträffande stämning till
dem, som skola af underrätten beaktas, oberoende af parts derom främst
älda invändning. Frågan, huruvida stämning skall'' vara ogiltig på
grund af brister i delgifningen, är deremot, enligt den uttryckliga lydelsen
af 11 kap. 32 § rättegångsbalken, beroende endast deraf, att svaranden
ej ändock ingår i svaromål.

Propositionen åsyftar ej att i detta hänseende göra annan ändring, än
att brister i delgifningen skola föranleda stämnings ogiltighet, såvida svaranden
antingen derom framställer invändning eller från rätten uteblifver.
De i förevarande paragraf använda uttryckssätt kunna emellertid, särskilt
i betraktande af stadgandet i närmast föregående §, gifva anledning
till den missuppfattningen, att den här införda preklusionsbestämmelsen
skulle gälla äfven andra anmärkningar om stämnings olaglighet
än den, som rörer delgifning af stämning. För att förebygga dylikt,
har utskottet ansett nödigt vidtaga jemkning i paragrafens ordalydelse.

10 §.

Såsom i den ofvan lemnade redogörelsen för propositionens innehåll
omnämnts, har rätten till särskild klagan öfver underrätts under
rättegången meddelade beslut blifvit i väsentlig mån utsträckt. På
samma gång detta utgör en fördel för dem, som af beslutet beröras,
ligger uti afvikelsen från hvad sedan långt tillbaka gält en fara, att
förändringen af de rättsökande förbises och rättsförluster derigenom
förorsakas. Till förekommande häraf har utskottet ansett det böra
åläggas domstolen att i sammanhang med meddelande af beslut, mot
hvilket talan i händelse af missnöje skall särskildt fullföljas, tillkänna -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

gifva, att så skall eg a rum; och har föreskrift härom införts i denna
paragraf. Den underrättelse, som domstolen sålunda meddelar, skall
ej : innehålla annat, än att klagan öfver beslutet skall särskild! föras;
ankommande det sedermera på parten, der han önskar fullständig hänvisning
om hvad han för talans fullföljd har att iakttaga, att, på sätt i
25 kap. 8 § säges, derom framställa begäran.

25 kap.

i?!*»- ’ ■ j

i §•

Inom utskottet har väckts fråga om att, i afseende å sättet för
fullföljd äf talan, med tvistemål likställa de s. k. qvasi-brottmålen, d. v. s.
sådana brottmål, deri talan om ansvar ej föres, utan hvilka afse allenast
utbekommande af ersättning eller skadestånd på grund af verkligt eller
förment brottsligt förfarande, eller ock afse annan civilrättslig påföljd
af ett dylikt förfarande. Utskottet har emellertid funnit sig ej böra
biträda detta förslag. Väl må medgifvas, att ifrågavarande mål ega
ganska mycken likhet med rena tvistemål, med hvilka de i fråga om
stämning också äro likstälda, samt att i saknad af en bestämd gräns
emellan detta slags brottmål och de rena tvistemålen det understundom
möter svårighet att afgöra, om ett visst mål skall hänföras till den ena
eller den andra af dessa kategorier. Men å andra sidan må beaktas,
att, då detta slags mål i allmänhet ännu höra under de för brottmål faststälda
regler, deras processuella behandling likväl komme att fortfarande
förete väsentliga skiljaktigheter från de rena tvistemålen, äfven
om i afseende å fullföljd reglerna för tvistemål blefve å dem tillämpliga.

Då det nu pågående arbetet med partiella omarbetningar af rättegångsbalkens
olika delar kommit derhän, att en allmännare sammanfattning
deraf kan företagas, synes det emellertid böra tagas under
öfvervägande, huruvida de mål, hvari talan om ansvar ej föres, ehuru
de till följd af den grund, hvarå yrkandet om ersättning, skadestånd
eller annan civilrättslig påföljd stödes, för närvarande anses såsom
brottmål, fortfarande böra såsom sådana behandlas, eller om de kunde
i alla afseenden likställas med rena tvistemål.

5 §•

Enligt den i lagförslaget använda terminologi synes »talan i hufvudsak»
närmast afse talan emot sådant utslag, deri domstolen upptagit

Lac/utsiottets Utlåtande N:o 40.

sjelf va det materiella rättsförhållandet till pröfning och afgörande. I
denna paragrafs sista punkt likasom äfven på andra ställen i förslaget
har emellertid nämnda uttryck användts i en vidsträcktare bemärkelse.
Här torde sålunda afses ej blott utslag af förenämnd art, utan jemväl
sådana slutliga utslag, hvarigenom domstolen af formella grunder skilt
målet från sig. »Hufvudsak» betyder alltså i detta sammanhang ej det
materiella rättsförhållandet, utan det, som i förhållande till annat i slutligt
utslag meddeladt beslut kan anses som hufvudsak.

Den förändring i paragrafens ordalydelse, som utskottet föreslagit,
åsyftar endast ett förtydligande af innebörden utaf den bestämmelse,
som af ändringen beröres.

Enligt sista punkten af denna paragraf skall häradshöfding, då
rätten ej är samlad, meddela sådan underrättelse, hvarom i paragrafens
sista stycke förmäles. Detta torde innebära, att under pågående ting
eller tingssammanträde nämnda underrättelse alltid skall af rätten meddelas.
Då emellertid det utan olägenhet torde kunna öfverlemnas åt
häradshöfding att under uppehåll med tingsförhandlingarne meddela
part ifrågavarande underrättelse, har uttrycket »rätten ej är samlad»
utbytts emot uttrycket »rätten ej sitter».

10 §.

Denna paragraf motsvarar, såsom ofvan nämnts, 25 kap. 22 § rättegångsbalken.

De i 25 kap. 21 § rättegångsbalken förekommande bestämmelserna
rörande en särskild form för klagan öfver rättegångsfel hafva deremot
ej blifvit i propositionen upptagna. För part, som i andra fall än de
i förevarande paragraf afsedda vill på grund af »domvilla» söka få
underrätts dom upplnifd, skola alltså enligt propositionen gälla de allmänna
föreskrifterna om klagan öfver slutligt utslag. Detta synes
också vara ändamålsenligt, desto hellre som det ofta måste inträffa, att
en part vill till stöd för sitt ändringssökande åberopa såväl formella
som materiella grunder.

Lagutskottets Utlutande N:o 40.

26 kap.

1 §•

Den ändring, utskottet funnit sig böra föreslå i denna paragraf, härtill
syfte att undanrödja den fara för rättsförlust, som är förenad med
bestämmelsen, att vad emot häradsrätts utslag ovilkorligen skall göras
hos häradshöfdingen. Äfven om erfarenheten hittills, lyckligt nog, ej
framvisat annat än enstaka fall, då part på grund af omöjlighet att
träffa häradshöfdingen gått förlustig sin rätt till talans fullföljd, kan
ju ej förnekas, att den nuvarande anordningen, hvilken i propositionen
oförändrad upptagits, är ur rättssäkerhetens synpunkt synnerligen otillfredsställande.
Utskottet har af denna anledning ansett tillfälle böra
beredas part att, äfven i händelse af häradshöfdingens bortovaro, fullgöra
vadeanmälan. En fullt tillfredsställande lösning af denna fråga
torde visserligen ej kunna gifvas annorledes än i sammanhang med
lagbestämmelser om domsagas kansli, men någon afsevärd betänklighet
torde dock ej möta mot en föreskrift derom, att häradshöfdingen i
fall af hinder att sjelf emottaga vad skall förordna annan person, hos
hvilken vad må kunna göras. Förhållandena torde emellertid kräfva, att
pröfningen af vadets giltighet —- hvilken eljest tillkommer den, som
vadet emottager — för ifrågavarande fall förbehålles häradshöfdingen sjelf.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning är det af utskottet
föreslagna tillägget affattadt.

5 §■

Utskottet har ansett de i denna paragraf förekommande orden
»deri han framställer sin talan» såsom obehöfliga böra utgå. Deras
bibehållande kunde också gifva anledning till den missuppfattning, att
partens rätt att i hofrätten framställa yrkanden eller förebringa bevisning
skulle vara begränsad till hvad han i sådant afseende i vadeinlagan
anfört.

10 och 11 §§.

Den för käranden faststälda tid för ingifvande af skrift efter inställelsedagen
lär-er nog i allmänhet vara till fyllest. Fall kunna emellertid
tänkas, då särskilda omständigheter göra ytterligare anstånd
erforderligt, och det bör då, efter utskottets uppfattning, ej förvägras

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.0

hofrätt en att, i likhet med hvad om svaranden är i sista stycket åt 11
§ föreskrifvet, medgifva käranden dylikt anstånd. Af denna anledning
har utskottet föreslagit införande af en ny paragraf med nummerbeteckningen
12, deri upptagits bestämmelse om rätt för hofrätten att bevilja
såväl käranden som svaranden anstånd med skrifts ingifvande, när synnerliga
skäl dertill äro.

Sista stycket af 11 § har vid sådant förhållande uteslutits, och
nummerbeteckningen å efterföljande paragrafer i kapitlet har ändrats.

27 kap.

4 §•

Uttrycket »allmän åklagare» har här liksom annorstädes i lagförslaget
tagits i den vidsträcktare betydelsen, att deri ingår äfven sådan
åklagare, som för särskilda mål är satt att talan föra, t. ex. jägmästare
i mål om åverkan å allmänna skogar, tullfiskal i tullmål m. fl.

8 §.

De i andra stycket förekommande uttrycken »då målet till afgörande
företages» och »då målet afgöras skall» äro liktydiga och åsyfta
båda den tidpunkt, då omröstning till dom företages.

12 §.

Den i denna paragraf föreslagna anordning beträffande flere å fri
fot varande enskilde parters hörande öfver besvär i mål, deri någon
hålles häktad, är efter utskottets mening ej tillfredsställande. Ur principiel
synpunkt torde knappast kunna försvaras, att, i händelse flere
parter skola höras i målet, desse ej få med hänsyn till rättigheten att
afgifva förklaring åtnjuta samma förmåner, som komma den till del,
hvilken är ensam förklarande. Och äfven om behofvet af ifrågavarande
måls skyndsamma afgörande kunde anses i någon mån rättfärdiga eu
dylik åtskilnad, synes dock förslaget i detta hänseende gå vida längre
än som är förenligt med rättssäkerhetens kraf. Det kan ofta för förstnämnda
parter, särskildt i händelse besvären afse deras dömande till
ansvar för gröfre brott, vara af synnerlig vigt att få taga fullständig

Dill. till Itiksd. Prat. 1901. 7 Sami. 31 Käft. 4

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

och noggrann kännedom om besvären för att dymedelst komma i tillfälle
att bemöta och söka vederlägga hvad i besvären andragits samt
de nya bevis, som klaganden tilläfventyrs i öfverdomstolen åberopat.
Men det medel, som förslaget i detta afseende erbjuder, måste, efter
utskottets mening, betecknas såsom i väsentlig mån illlusoriskt, åtminstone
när den fattige eller mindre bemedlade skulle deraf vilja sig begagna.
Bristande tillgångar att bekosta en resa till den måhända aflägset
från partens hemvist belägna residensstaden och vistelsen derstädes
för att taga del af besvärshandlingarna och uppsätta förklaringen,
den dermed förenade tidsspillan, den, i händelse förklarande vore i
målet tilltalad, bos personer i sådan ställning ofta rådande oförmåga af
större sjelfverksamhet beträffande ordnandet af sitt försvar och den naturliga
obenägenheten hos en svarande i brottmål att, sedan han i någon
instans frifunnits, underkasta sig mera afsevärda uppoffringar i och för
afgifvande af svaromål i den högre instansen — allt detta skulle tvifvelsutan
föranleda, att med den föreslagna bestämmelsen endast i sällsynta
undantagsfall förklaring komme att afgifvas af de parter, om
hvilka nu är fråga.

Af dessa skäl har utskottet ansett andra punkten af första stycket
i denna paragraf böra utgå.

16 §.

Det bär förekommande stadgandet, att kungörelse om utslag i besvärsmål,
deröfver klagan må föras, skall i allmänna tidningarne införas,
är naturligtvis ämnadt att utgöra garanti för att utslaget kommer
till vederbörandes kännedom. Detta ändamåls ernående skulle enligt
utskottets mening ej oväsentligt främjas, derest i bofrätternas arbetsordning
meddelades föreskrift, att dylika kungörelser utom i fråga om
häktade i regel skulle införas för hvarje vecka å en viss dag, enär det
härigenom för allmänheten underlättades att om kungörelserna vinna
kännedom.

30 kap.

16 §.

Orden »deri han framställer sin talan» i första punkten af denna
paragraf hafva af liknande skäl, som förestafvat ändringen i 26 kap.
5 §, ansetts böra utgå.

Bland dem, som skola vara berättigade att med laga verkan utfärda

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

intyg om revisionssökandes bristande tillgång till revisionsskillings erläggande,
har utskottet ansett böra upptagas äfven borgmästare.

Förslaget att höja revisionsskillingens belopp har utskottet ansett
sig ej kunna biträda. Utskottet finner det visserligen angeläget, att
tillflödet af mål i högsta domstolen i görligaste mån begränsas, men å
andra sidan får efter utskottets uppfattning denna synpunkt ej vara afgörande,
då det gäller att fastställa villkoren för rätten att hos Konungen
söka ändring i hofrättens dom. Under alla omständigheter är
höjande af revisionsskillingens belopp efter utskottets åsigt ett särdeles
olämpligt medel att minska målens antal i högsta domstolen. Förmågan
att gälda den förhöjda revisionsskillingen kan ej rättvisligen sättas
såsom måttstock för fullföljdsanspråkets rättmätighet. I stället för att,
såsom önskvärdt vore, med säkerhet träffa de fall, då part utan giltig
anledning ville öfverklaga hofrättens dom, komme revisionsskillingens
förhöjning att tungt drabba personer i svag ekonomisk ställning, hvilka
visserligen ej kunna anlita den s. k. fattigvägen, men för hvilka i allt
fall en utgift af tvåhundra kronor vore synnerligen känbar.

Dessutom gifves enligt utskottets mening ett ganska kraftigt medel
mot obehörigt ändringssökande hos Konungen uti den förändrade
affattning, som i propositionen gifvits åt 29 kap. 4 § rättegångsbalken.
Den häri gifna straffbestämmelsen bär hittils endast i sällsynta undantagsfall
kunnat tillämpas, till följd deraf, att straffbarheten varit beroende
deraf, att ändring i hofrättens dom sökts ej blott mot klara skäl,
utan äfven mot bättre vett. Bevisning, att sistnämnda omständighet
förelegat, är naturligtvis städse förenad med betydande svårighet. Helt
annorlunda blir förhållandet om, såsom i propositionen förslagits, ändringssökandet
blifver straffbart, så snart detsamma strider mot klara
skäl. Företrädesvis torde denna omständighet komma att verka såsom
en kraftig hämsko mot det ändringssökande, som grundar sig allenast
å processlystnad eller önskan att förhala tiden, med ett ord just de fall,
då klagan öfver hofrätts beslut rättvisligen bör vara part förvägrad.

Förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende
å införande af lagen om ändring i vissa delar
af rättegångsbalken.

6 §•

Uttrycket »lösören» i 1 mom. af denna paragraf har för vinnande
af öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i 40 § utsöknings -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

lagen utbytts emot »lös egendom», hvilket senare begrepp har vidsträcktare
omfattning än lösören, och betecknar all egendom, som ej enligt
lag skall anses såsom fast.

12 §.

Den här stadgade skyldigheten för Konungens Befallningshafvande
eller tillsyningsman vid häkte att lemna häktad person biträde vid besvärs
uppsättande och ingifvande, har utskottet ansett höra, i öfverensstämmelse
med hvad för närvarande tillämpas, afse endast mål angående
brott, som föranledt häktningen, och har för den skull jemkning
i paragrafens första punkt vidtagits.

Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, får utskottet
alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts
föreliggande proposition ej kan i oförändradt skick
godkännas, ville för sin del antaga följande:

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

l:o) Lag

om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 §, 22 kap. och 24 kap. 12 §
rättegångsbalken skola upphöra att gälla, samt att 16, 25, 26, 27 och
30 kapitlen äfvensom nedannämnda delar af 8, 10, 11, 13, 14, 23, 24
och 29 kapitlen samma balk skola erhålla följande lydelse:

8 kap.

3 §.

Under Svea hofrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Upsala,
Södermanlands, Gotlands, Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs,
Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norr -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

bottens län; under Göta hofrätt: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs
län; under hofrätten öfver Skåne och Blekinge: Blekinge, Kristianstads
och Malmöhus län.

10 kap.

27 §.

Vill någon å landet söka kronofogde, länsman, eller uppbördsman,
för det de gjort honom orätt, i hvarjehanda utmätning, uppbörd eller
med egenvillig pålaga, olikhet i skjuts och gärd; eller att de pant olagliga
sålt, med mera dylikt; då må han det göra i häradsrätten, å den
ort, der brottet skett, eller der han bor, som klagar. I staden skall
rådstufvurätt dessa mål upptaga. Ege dock Konungens befallningshafvande
magt att strax rätta hvad så ske kan, och hjelpe den till rätt
sin, som lidit.

28 §.

Varder ej invändning om underrätts behörighet af svaranden framstäld
efter ty i 16 kap. 2 § sägs, och är ej sådant fall för handen,
hvarom i 29 § af detta kap. förmäles, skall målet anses vara vid rätt
domstol anhängiggjordt.

29 §.

Anhängiggöres vid underrätt mål, som rätten ej är behörig att
upptaga, skall den, ehvad invändning göres eller icke, visa målet från
sig i de fall, att

1. målet är af beskaffenhet att böra af annan myndighet än domstol
eller af särskild domstol eller omedelbart af högre rätt upptagas,
eller ock enligt lag eller särskild författning bör omedelbart af skiljemän
pröfvas, eller

2. målet bör upptagas af viss underrätt, som ensam är behörig att
det slag af mål handlägga, eller

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3. mål, som blifvit vid häradsrätt anhängiggjordt, må allenast af
rådstufvurätt upptagas, eller

4. tvist är om fast egendom efter ty i 14 eller 19 § sägs, eller
om äktenskapsskilnad eller återgång af giftermål, eller om giftorätt i
bo efter den, som död är, eller om rätt till hans qvarlåtenskap eller
andel deri på grund af arf eller testamente, eller om arfskifte eller
jemkning deri;

5. tvist är om utmätt lösegendom eller giltighet af lösöreköpsaf
han äling, och den tvist enligt lag skall handläggas vid rätten i den
ort, der godset finnes;

6. fråga, hvarom i målet tvistas, är af beskaffenhet att kunna
utan föregången stämning upptagas vid domstol;

7. fråga är om ansvar eller annan påföljd för brott.

# '' 30 §.

År mål, hvarom i 29 § 7 mom. förmäles, pröfvadt af underrätt,
må ej fråga om dess behörighet upptagas i högre rätt, der ej frågan
af part i laga ordning dragits under den högre rättens pröfning, eller
ock underrätten på grund af annat stadgande i nämnda § bort visa
målet från sig.

31 §.

I mål, som blifvit omedelbart vid högre rätt anhängiggjordt, åligge
rätten att oberoende af invändning pröfva, huruvida den är behörig
att målet upptaga.

32 §.

Aftal, hvarigenom någon utfäst sig att svara vid annan än rätt
domstol, vare utan verkan.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 kap.

32 §.

Varder ej stämning delgifven på sätt i 7 till och med 19 §§ för
hvarje fall sägs, vare den, der invändning göres eller svaranden från
rätten uteblifver, utan verkan.

År stämning delgifven efter tj nyss är sagdt, men har delgifningen
icke skett i rätt tid före inställelsedagen, varde, der ej svaranden
å den dag i svaromål ingår, målet utsatt till annan dag sålunda, att
svaranden den honom tillkommande stämningstid tillgodonjuter. Har
svaranden ej varit vid rätten tillstädes, åligge käranden att, på sätt och
inom tid, som för stämnings digifning gäller, delgifva svaranden
rättens beslut. Försummar käranden det, vare käromålet förfallet.

• |ii

13 kap. 1

• 1 ‘'' -f i7- ! VVi u&in > •.; '' : i /!•''.''T* t . ’ j« ''• *1.

3 §. . :;;;;

Pröfvas jäf lagligt mot häradshöfding eller mot borgmästare i stad,
der rådstufvurätten utom honom ej tinnes domför; förordne hofrätten
en annan i hans ställe.

5 §.

Har genom underrätts beslut någon, som i rätten sitter, förklarats
jäfvig eller jäf mot särskild ledamot af häradsnämnd ogillats, skall vid
det beslut förblifva. Fråga om jäf mot häradshöfding eller häradsnämnd
eller mot ledamot af rådstufvurätt må ej heller eljest i
högre rätt upptagas, med mindre jäfvet i den högre rätten göres af
part, som enligt 16 kap. 1 § är dertill berättigad, eller klagan föres
öfver beslut, hvarigenom jäfvet ogillats. Fråga om jäf mot särskild
ledamot af häradsnämnd må ej i högre rätt väckas.

Varder genom hofrätts beslut ledamot af hofrätten förklarad jäfvig,
skall dervid förblifva. Ej heller må eljest fråga om jäf mot ledamot
af hofrätt upptagas hos Konungen, med mindre jäfvet af part der göres
eller fullföljes.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

14 kap.

3 §•

Käranden skall, ehvar rättegången börjas, alla dess skäl och bevis
genast framte, och svaranden sammaledes. Håller någon de bevis uppsåtligen
inne, som till ljus i saken tjena, böte fem, eller tio daler, eller
mera, allt som domaren pröfvar honom deri brottslig vara.

Nu söker endera parten uppskof i saken, för ty, att han vill flera
bevis skaffa, eller för annan orsak; finner domaren skäl till det uppskof;
lägge honom viss tid före, antingen vid vite i penningar, eller att saken
ändå afgöras skall, allt som omständigheterna det fordra.

6 §•

Ej må parterne vid muntligt förhör påstå, eller domaren tillåta,»
att det uppskrifvas skall, som redan i skrifterna infördt är, eller till saken
ej rätteligen hörer. Hvad som vid muntligt förhör uppskrifves, det
skall för parterne uppläsas, om de det äska, eller rätten det nödigt finner:
kännes då parten ej vid det, som skrifvet är; hafve rätten vitsord
att säga, hvad taladt och svaradt var. Vill«någon sina ord och
mening förklara; det bör ej vägras: pröfve dock domaren, hvad kraft
det ega må.

16 kap.

Om invändningar i rättegång, så ock om rätt till särskild talan mot
domstols beslut, som under rättegång meddelas.

v! *r ''tö,t-,• • ■ o

Vill vid underrätt part göra jäf mot någon, som i rätten sitter,
framställe invändningen vid första rättegångstillfälle då parten tillstädeskommer
och den, som jäfvet angår, har säte i rätten, eller, der
den omständighet, hvarå jäfvet grundas, då ej var för handen eller
parten kunnig, vid nästa rättegångstillfälle sedan han derom erhöll
kännedom. Försummas det, vare parts rätt att framställa invändningen
försuten.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Jäf mot häradshöfding eller häradsnämnd eller mot ledamot af
rådstufvurätt må ock i högre rätt göras, der den part, som vill frågan
väcka, ej varit i lägre rätt tillstädes eller eljest ej förr än i den högre
rätten haft tillfälle att framställa jäfvet.

2 §•

Menar svarande vid underrätt, att rätten ej är behörig att målet
upptaga, göre invändning derom vid första rättegångstillfälle, då svaranden
är tillstädes. Försummas det, vare svarandens rätt att framställa
invändningen försuten.

Kommer svaranden ej vid underrätten tillstädes, men har han
för sin utevaro laga förfall, ege i hofrätten framställa invändning, som
här afses. Ej vare eljest i mål, som vid underrätt anhängiggjorts, part
berättigad att i högre rätt framställa sådan invändning.

3 §•

Har invändning, hvarom i 1 eller 2 § sägs, blifvit i rätt tid vid
underrätt framstäld, gifve rätten så snart ske kan särskildt beslut deröfver.

Varder invändningen ogillad, och meddelar ej rätten samma dag
slutligt yttrande eller ock beslut, hvarigenom till värjemålsed dömes,
då ege, så framt ej enligt 13 kap. 5 § vid beslutet skall förblifva, part,
som är med beslutet missnöjd, att deröfver föra särskild klagan, der
han, innan rättegångsförhandlingarna för dagen afslutats, till rättens
protokoll anmäler sitt missnöje. Försummas sådan anmälan eller fullfölj
es ej klagan, stånde beslutet fast, der ej, då fråga är om rättens
behörighet, högre rätt, under hvars pröfning hufvudsaken dragits, finner
underrätten hafva bort oberoende af invändning visa målet från sig.

''4 §•

Har part anmält missnöje efter ty i 3 § sägs, fortfare rätten icke
dess mindre med handläggningen af målet och ege jemväl deri meddela
slutligt yttrande eller döma till värjemålsed, der det kan ske
samma dag beslutet i invändningsfrågan gafs. Sker det ej, skall, utan
hinder deraf att missnöje anmälts, handläggningen ytterligare fortsättas,
Bih. till liiktd. Prut. IDOL 7 Sami. 31 lläft. 5

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

der ej, i tvistemål, andra parten yrkar att målet skall hvila i afbidan på
utgången af invändningsfrågan eller, i brottmål, rätten finner sådant
lämpligt. Fortsättes handläggningen efter den dag beslutet öfver invändningen
gafs, må ej slutligt yttrande meddelas eller till värjemålsed dömas,
förr än bofrätten utlåtit sig i anledning af förd klagan i invändningsfrågan,
eller ock visadt blifvit, att sådan klagan ej fullföljts.

5 §•

Hvad i 1 och 2 §§ stadgas om påföljd af underlåtenhet att i rätt
tid framställa invändning, som der afses, utgöre ej hinder för underrätt
att utöfva den pröfning, som enligt 13 kap. 1 § och 10 kap. 29
§ åligger rätten.

6 §•

Vill svarande framställa invändning
derom att han ej blifvit till
underrätt lagligen stämd, göre det
vid första rättegångstillfälle, då han
vid rätten sig inställer; och gifve
rätten så snart ske kan särskildt
beslut öfver invändningen. Har
svaranden uteblifvit vid underrätten,
ege han framställa invändningen
första gången han yttrar sig
i hofrätten.

Göres invändning om stämning
senare än nu är sagdt, må den ej
till pröfning upptagas.

6 §•

Vill svarande framställa invändning
derom att stämningen till underrätt
ej blifvit honom lagligen delgifven,
göre det vid första rättegångstillfälle,
då han vid rätten
sig inställer; och gifve rätten så
snart ske kan särskildt beslut öfver
invändningen. Har svaranden uteblifvit
vid underrätten, ege han framställa
invändningen första gången
han yttrar sig i hofrätten.

Göres senare än nu är sagdt invändning
om stämnings delgifning,
må den ej till pröfning upptagas.

7 §•

Göres vid underrätt annan invändning än i 1, 2 eller 6 § sägs,
gifve rätten särskildt beslut öfver invändningen, der dess beskaffenhet
sådant fordrar.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

8 §•

Beslut, som af underrätt blifvit i invändningsfråga under rättegången
meddeladt, må ej i annat fall än i 3 § sägs särskild! öfverklagas.
Ej keller må mot beslut, som underrätt eljest under rättegången
meddelat, särskild talan föras, der ej här nedan eller eljest i
lag finnes annorlunda stadgadt.

9 §•

Nöjes ej part åt beslut, hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,
före han öfver beslutet särskild klagan.

10 §.

Har underrätt genom beslut under
rättegången dömt någon till utgifvande
af vite eller till ansvar för
uteblifvande eller annan förseelse i
målet; eller ogillat yrkande om ansvar
för förseelse, som nu är sagd,
eller om ådömande af förelagdt vite
för uteblifvande; eller utlåtit sig
angående ersättning åt vittne eller
annan, som kallats att meddela upplysning
i målet; eller skilt fullmägtig
från fullmägtigskapet: mot det
beslut skall, i händelse af missnöje,
särskild talan föras. Lag samma
vare, der genom beslut, som af
underrätt meddelats under rättegången,
qvarstad eller skingringsförbud
eller dermed jemförlig åtgärd
beviljats eller yrkande om häfvande
af sådan åtgärd ogillats.

10 §.

Har underrätt genom beslut under
rättegången dömt någon till utgifvande
af vite eller till ansvar för
uteblifvande eller annan förseelse i
målet; eller ogillat yrkande om ansvar
för förseelse, som nu är sagd,
eller om ådömande af förelagdt vite
för uteblifvande; eller utlåtit sig
angående ersättning åt vittne eller
annan, som kallats att meddela upplysning
i målet; eller skilt fullmägtig
från fullmägtigskapet: mot det
beslut skall, i händelse af missnöje,
särskild talan föras; och skall underrättelse
härom i sammanhang med
heslutet af rätten meddelas. Lag
samma vare, der genom beslut, som
af underrätt meddelats under rättegången,
qvarstad eller skingringsförbud
eller dermed jemförlig åtgärd
beviljats eller yrkande om häfvande
af sådan åtgärd ogillats.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 §•

År någon missnöjd med underrätts beslut, hvarigenom under rättegången
förordnats om hans häktande eller qvarhållande i häkte eller
hemtande till rätten, stånde honom fritt att öfver beslutet föra särskild
klagan.

12 §.

Menar part, att genom beslut, som af underrätt meddelats, målet
onödigt uppehälles, ege han mot det beslut föra särskild talan.

13 §.

I mål, som blifvit omedelbart vid hofrätt anhängiggjordt, ege ej
part, sedan han i svaromål sig inlåtit, göra invändning derom, att han
ej blifvit lagligen stämd.

14 §.

Hvad i 9, 10 och 11 §§ stadgas om klagan öfver underrätts der
omförmälda beslut skall ock ega tillämpning i fråga om dylika beslut,
som af hofrätt i der anhängigt mål under rättegången meddelas. Ej
må eljest af hofrätt under rättegången meddeladt beslut särskildt öfverklagas.

23 kap.

5 §■

När omröstas skall; säge den sin mening först, som ytterst sitter,
och sedan hvar efter annan, som de i rätten säte hafva, och grunde
hvar sin röst på lag och klara skäl. År saken af någon ledamot i rätten
föredragen; säge han först sin mening. Ej må någon draga sig undan,
att öfver hufvudsaken sig yttra, ändå att han förut varit emot det slut,
som de fleste stannat i, öfver något, som sjelfva rättegången rört, ehvad
parten då vägrat att svara i saken eller för den domstol, eller annan
sådan invändning gjort, som i 16 kap. denna balk sagdt är. Den an -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

nans mening och skäl bifaller, må dem ej å nyo upprepa och sakens
slut dermed uppehålla: häfver lian flera skäl att styrka samma mening
med, lägge dem allenast till.

24 kap.

11 §■

Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter, sedan dom
och utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras.
År häradshöfding, som dömt, ej då i samma rätt; gifve den, som i hans
ställe kommit, förklaring med nämnden. Åro i rådstufvu- och hofrätten
ej så många qvar af dem, som i utslaget ense varit, att de domföre
äro; då böra de, som sedan der domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller
den förklaring, som parten gifves, något sådant, som i utslaget
ej är tydligen utsatt; då må talan deremot fullföljas i den ordning,
som för klagan öfver utslaget skolat iakttagas.

25 kap.

Om sättet för fullföljd af talan mot underrätts beslut, så ock om underställning
af mål, som blifvit af underrätt afdömdt.

1 §•

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål af beskaffenhet att
böra genom stämning anhängiggöra skall, der ej här nedan i 3 eller
5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, der någon vill föra talan mot underrätts slutliga
utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undanskiftande
af egendom eller ackord eller klander af utdelningsförslag; i
boskilnadsmål, öfver ansökningen om boskilnad; så ock i mål rörande
jordegares rätt öfver vattnet å haris grund, ändå att målet ej skall
genom stämning anhängiggöras.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

2 §•

I annat tvistemål än i 1 § sägs, så ock i ärende, som genom ansökning
eller annorledes kommit under behandling af underrätt, skall
klagan öfver rättens slutliga utslag föras genom besvär.

3 §•

Har i tvistemål underrätt förklarat sig obehörig eller stämningen
ogill, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär, ändå att målet
är sådant, att talan mot slutligt utslag deri eljest skolat efter vad
fullföljas.

4 §.

Ändring i underrätts slutliga utslag i brottmål skall sökas genom
besvär.

5 §•

Vill part klaga öfver beslut,
hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,
skall i fråga om sättet
för talans fullföljd lända till efterrättelse
hvad i sådant hänseende
gäller om rättens slutliga utslag i
målet. Har underrätt eljest under
rättegång meddelat beslut, som enligt
lag må särskildt öfverklagas,
skall talan mot beslutet föras genom
besvär. Lag samma vare, der underrätt
i slutligt utslag meddelat beslut
i fråga, som rörer fullmägtig eller
vittne eller annan, som kallats att
meddela upplysning i målet. Innefattar
eljest underrätts slutliga utslag
beslut af beskaffenhet att, der
det under rättegången meddelats, sär -

5 §•

Vill part klaga öfver beslut,
hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,
skall i fråga om sättet
för talans fullföljd lända till efterrättelse
hvad i sådant hänseende
gäller om rättens slutliga utslag i
målet. Har underrätt eljest under
rättegång meddelat beslut, som enligt
lag må särskildt öfverklagas,
skall talan mot beslutet föras genom
besvär. Lag samma vare, der i
fråga, som rör er fullmägtig eller
vittne eller annan, som kallats att
meddela upplysning i målet, underrätt
i slutligt utslag meddelat beslut
af beskaffenhet att, der det under
rättegången gifvits, särskild, klagan
varit tillåten. Innefattar eljest under -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

skild klagan varit tillåten, skall
talan mot det beslut föras i sammanhang
med fullföljd af talan i
hufvudsak en; vill ej den, som är
med beslutet missnöjd, fullfölja
talan i hufvudsaken, vare lag, som
hade beslutet blifvit under rättegången
meddeladt.

rätts slutliga utslag beslut, som, der
det under rättegången gifvits, kunnat
särskildt öfverklagas, skall talan mot
det beslut föras i sammanhang med
fullföljd af talan i hufvudsaken; vill
ej den, som är med beslutet missnöjd,
fullfölja talan i hufvudsaken,
vare lag, som hade beslutet blifvit
under rättegången meddeladt.

6 §•

Har i brottmål underrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat
målet till fortsatt handläggning vid annan underrätt, må ej ändring i
utslaget sökas förr, än den rätt, som sist handlagt målet, deri meddelat
slutligt utslag; och skall klagan fullföljas hos den hofrätt, som har att
upptaga besvär öfver det slutliga utslaget, och inom samma tid, som för
ingifvande af sådana besvär är stadgad.

7 §•

År part missnöjd med något under rättegången af underrätt meddeladt
beslut, deröfver särskild klagan ej är tillåten, ege han allenast
i sammanhang med fullföljd af talan i hufvudsaken draga beslutet under
hofrättens pröfning; dock må, der klagan föres öfver beslut, hvarigenom
blifvit dömdt till värjemålsed, i sammanhang dermed talan fullföljas emot
beslut öfver invändning, som är af beskaffenhet att på frågan om edgången
inverka, så ock, der särskilda besvär anföras öfver beslut, hvarigenom
förelagdt äfventyr tillämpats, giltigheten af föreläggandet komma
under bedömande.

Ändå att part ej fullföljt talan mot underrätts utslag, ege han att
till bemötande af vederparts ändringssökande påkalla pröfning af beslut
i fråga, som rättegången rörer och ej må genom särskild klagan
fullföljas.

8 §■

Då mål af underrätt slutligen
afgöres eller rätten dömer till vär -

8 §.

Då mål af underrätt slutligen
afgöres eller rätten dömer till vär -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

jemålsed, gifve rätten i utslaget till
känna, huruvida talan deremot skall
fullföljas efter vad eller genom besvär,
så ock i hvilken hofrätt ändring
bör sökas samt, der talan
skall fullföljas genom besvär, inom
hvilken tid besvären böra till hofrätten
ingifvas. Hvad underrätten
sålunda föreskrifver skall i fråga
om sättet för fullföljd af talan lända
till efterrättelse.

Vill någon klaga öfver annat af
underrätt meddeladt beslut än nyss
är nämndt, och begär han hos rätten
underrättelse om hvad i sådant
afseende iakttagas bör, varde ock
derom underrättelse efter ty nu är
sagdt lemnad. Sökes hos häradshöfding
sådan underrättelse, då rätten
ej är samlad, varde den af honom
meddelad.

Utskottets förslag.

jemålsed, gifve rätten i utslaget
till känna, huruvida talan deremot
skall fullföljas efter vad eller genom
besvär, så ock i hvilken hofrätt
ändring bör sökas samt, der
talan skall fullföljas genom besvär,
inom hvilken tid besvären böra till
hofrätten ingifvas. Hvad underrätten
sålunda föreskrifver skall i
fråga om sättet för fullföljd af
talan lända till efterrättelse.

Vill någon klaga öfver annat
af underrätt meddeladt beslut än
nyss är nämndt, och begär han
hos rätten underrättelse om hvad
i sådant afseende iakttagas bör,
varde ock derom underrättelse efter
ty nu är sagdt lemnad. Sökes hos
häradshöfding sådan underrättelse,
då rätten ej sitter, varde den af
honom meddelad.

9 §•

År någon af underrätt dömd till döden eller till straffarbete på
lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller förklarad
skyldig att fortsätta honom förut ådömdt straffarbete på lifstid,
skall målet, i hvad det honom rörer, underställas hofrättens pröfning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jemväl stäld under
åtal för brott, som tillhör öfverrätts omedelbara upptagande, skall
underrätten, sedan den meddelat utslag beträffande den under dess
domvärjo hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hofrättens
pröfning, ändå att det eljest ej, efter ty nyss är sagdt, skolat underställas.

Då mål underställes hofrättens pröfning, gifve rätten till känna,
hvad part har att iakttaga, der han vill i hofrätten sig yttra; och läte
i stad rätten samt på landet häradshöfdingen inom tid, som för anförande
af besvär öfver rättens utslag i allmänhet gäller, till hofrätten
insända utslaget samt öfriga protokoll och handlingar i målet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

10 §.

Dömes i underrätt någon ohörd, eller fälles der sådant utslag, att
någon, som ej är part i målet, deraf lider förfång, ege han att inom
ett år från det utslaget honom kunnigt blef söka ändring deri hos hofrätten
genom besvär. Klagar han ej inom den tid, hafve sin talan
förlorat.

26 kap.

om förfarandet i vademål, så ock i tvistemål, som till hofrätt instämts.

1 §•

Vill part mot underrätts utslag
vädja, åligge parten att, med erläggande
af vadepenning, tre daler,
göra anmälan derom i stad hos
rätten eller den, som är satt att
å rättens vägnar dylik anmälan
mottaga, eller, der sådan ej finnes,
hos rättens ordförande före klockan
tolf å sjunde dagen och å landet
hos rätten eller häradshöfdingen
sist å sjunde dagen från den dag,
då utslaget gafs. Från erläggande
af vadepenning vare part frikallad,
der antagas må, att han för fattigdom
ej förmår gälda afgiften. Kronan
vare ock från vadepenning fri.
Har i mål, deri flere ega gemensam
talan, en af dem erlagt vadepenning,
gälle det äfven för medpart,
som i rätt tid anmält vad.

Bih. till Riksd. Prot. IDOL 7 Sami. 31

1 §•

Vill part mot underrätts utslag
vädja, åligge parten att, med erläggande
af vadepenning, tre daler,
göra anmälan derom i stad hos
rätten eller den, som är satt att
å rättens vägnar dylik anmälan
mottaga, eller, der sådan ej finnes,
hos rättens ordförande före klockan
tolf å sjunde dagen och å landet
hos rätten eller häradshöfdingen
sist å sjunde dagen från den dag,
då utslaget gafs. Häradshöfding
vare pligtig skriftligen förordna någon,
hos hvilken vädjas må, då häradshöfdingen
ej träffas i sin bostad;
pröfve dock häradshöfdingen sjelf,
huruvida sålunda gjord vadeanmälan
rätteligen skett.

Från erläggande af vadepenning
vare part frikallad, der antaHäft.
6

.42

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Eongl. Maj:ts förslag.

Vädjas ej så, som nu är föreskrifvet,
stånde utslaget fast; och varde
förty vadeanmälan, som göres senare
eller annorledes, än sagdt är, ej
upptagen.

Vadepenning tillfälle i stad rätten
och å landet häradshöfdingen,
som i målet dömt.

Utskottets förslag.

gas må, att han för fattigdom ej
förmår gälda afgiften. Kronan vare
ock från vadepenning fri. Har i
mål, deri flere ega gemensam talan,
en af dem erlagt vadepenning, gälle
det äfven för medpart, som i rätt
tid anmält vad.

Vädjas ej så, som nu är föreskrifvet,
stånde utslaget fast; och
varde förty vadeanmälan, som göres
senare eller annorledes, än sagd! är,
ej upptagen.

Vadepenning tillfälle i stad rätten
och å landet häradshöfdingen,
som i målet dömt.

2 §•

Då vädjadt är, varde å utslaget tecknadt bevis derom med underrättelse
om den tid, inom hvilken den vädjande har att i hofrätten sig
inställa och ingifva vadeinlaga. Vederparten ege ock på begäran erhålla
bevis om vadet jemte underrättelse om sagda inställolsetid.

3 §•

Har vadeanmälan ej upptagits, vare parten berättigad att å utslaget
erhålla bevis derom med de skäl, hvarå beslutet grundats; och
ege parten att mot beslutet fullfölja talan genom besvär efter ty i 27
kap. 1 § sägs.

Ej må särskild klagan föras deröfver att vadeanmälan upptagits.
Fullföljes talan i målet, ege vederparten att inom tid, som i detta kap.
är stadgad för svaromåls afgifvande, påkalla pröfning af frågan, huruvida
vadeanmälan blifvit rätteligen gjord; dock må ej, der part för
fattigdom frikallats från vadepenning, komma under pröfning, huruvida
sådant rätteligen skett.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4 §•

Vill ej den, som vädjat, fullfölja sin talan, gifve det vederparten
till känna sist å sjunde dagen från den dag, då vadet senast skolat anmälas.
Försummas det, och vill vederpart, som i hofrätten sig inställer
inom den för svaromåls afgifvande stadgade tid, njuta ersättning för sin
kostnad, söke det skriftligen i hofrätten sist å trettionde dagen efter
utgången af den tid.

5 §•

Part, som vädjat, skall i hofrätten
sig inställa, i mål från underrätt,
hvars område helt eller delvis
tillhör Norrbottens eller Vesterbottens
läns lappmark, före klockan tolf
å fyratiofemte dagen samt i mål
från annan underrätt före klockan
tolf å trettionde dagen från den
dag, då utslaget gafs; och åligge
parten att inom samma tid till hofrätten
ingifva vadeinlaga, deri lian
framställer sin talan, samt vid den
inlaga foga det öfverklagade utslaget
med vadebevis äfvensom underrättens
öfriga protokoll i målet.

5 §•

Part, som vädjat, skall i hofrätten
sig inställa, i mål från underrätt,
hvars område helt eller
delvis tillhör Norrbottens eller Vesterbottens
läns lappmark, före
klockan tolf å fyratiofemte dagen
samt i mål från annan underrätt
före klockan tolf å trettionde dagen
från den dag, då utslaget gafs; och
åligge parten att inom samma tid
till hofrätten ingifva vadeinlaga
samt dervid foga det öfverklagade
utslaget med vadebevis äfvensom
underrättens öfriga protokoll i målet.

6 §.

Underlåter den, som vädjat, att inom stadgad tid iakttaga inställelse
eller ingifva vadeinlaga, stånde underrättens utslag fast, der ej
inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

i §•

Har käranden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens protokoll
eller vadebevis, och är ej det felande af annan part ingifvet,
förelägge hofrätten käranden viss tid att dermed inkomma, vid äfventyr
att, der det ej är i hofrätten tillgängligt då målet till afgörande företages,
käranden skall hafva sin talan förlorat.

8 §•

Svaranden skall sig i hofrätten inställa sist å fjortonde dagen från
den dag, då käranden senast bör der tillstädeskomma. Inställer svaranden
sig ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda i hofrätten
hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas. Visas förfall,
utsätta hofrätten ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid instält sig, ege han framställa jäf
mot vittne, som i hofrätten åberopas.

9 §•

Å vadeinlaga ege svarande, som inställer sig i hofrätten, att inom
den för inställelsen stadgade tid afgifva skriftligt genmäle.

10 §.

Har käranden i vadeinlagan förbehållit sig rätt att vidare sig yttra,
ege han inom tre veckor från den dag, då svaranden senast bort tillstädeskomma,
ingifva ytterligare en skrift.

11 §•

Har svaranden före utgången af
den tid, inom hvilken han bort sig
inställa, skriftligen förbehållit sig
rätt att vidare yttra sig i målet,
vare han berättigad att inom sex

11 §•

Har svaranden före utgången af
den tid, inom hvilken han bort sig
inställa, skriftligen förbehållit sig
rätt att vidare yttra sig i målet,
vare han berättigad att inom sex

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

veckor från utgången af sagda tid
skriftligt yttrande afgifva.

Af käranden ingifven skrift, som
i 10 § afses, ege svaranden att
inom tre veckor från den dag, då
skriften sist bort ingifvas, skriftligen
bemöta, ändå att svaranden
underlåtit att afgifva svaromål eller
att göra förbehåll, hvarom ofvan
förmäles.

Söker svaranden anstånd med ingifvande
af inlaga, som i denna §
afses, ege höft ätten att anstånd på
viss tid bevilja, när synnerliga skäl
dertill är o.

12 §.

Vid inlaga, hvarom i detta kap.
förmäles, skall fogas styrkt afskrift
af inlagan, så ock af de fullmagter
och skriftliga bevis, som dertill
höra. Hvad sålunda är stadgadt
ege dock ej tillämpning i afseende
å kartor eller andra ritningar, ej
heller å handlingar af vidlyftigare
beskaffenhet, såsom protokoll i rättegångsmål,
eller handlingar rörande
laga skifte eller dermed jemförlig
förrättning, eller handelsböcker eller
andra räkenskaper.

veckor från utgången af sagda tid
skriftligt yttrande afgifva.

12 §.

För ingifvande af inlaga, som i
10 eller 11 § afses, ege hofrätten att
anstånd på viss tid bevilja, när synnerliga
skäl dertill äro.

13 §.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Afskrift, som i denna § afses,
ege vederparten uttaga. Åro flere
vederparter, och kunna de ej enas,
hvilken af dem skall af skriften uttaga,
må den ej utlemnas. Har
part underlåtit att ingifva afskrift,
som enligt denna § skall vid inlaga
fogas, vare vederparten berättigad
att på den försumliges bekostnad
låta taga sådan afskrift.

13 §.

År i vädjadt mål talan fullföljd
mot beslut, hvarigenom underrätten
fält part att utgifva vite eller att
bota för uteblifvande eller annan
förseelse i målet, ege hofrätten att
i den fråga infordra yttrande från
allm änne åklagaren.

14 §.

Till vinnande af upplysning, som
i vädjadt mål pröfvas erforderlig,
ege hofrätten anställa muntligt förhör
med parterne eller, der förhöret
ej lämpligen kan ega rum i
hofrätten, uppdraga åt underrätt
att det hålla. Ej må den omständigheten,
att svaranden i hofrätten
uteblifvit, utgöra hinder för hofrätten
att förordna om hans inkallande
till förhör, der sådant pröfvas
för målets utredande erforderligt.

I beslut om förhör sätte hofrätten
ut omständighet, hvarom upp -

Afskrift, som i denna § afses,
ege vederparten uttaga. Åro flere
vederparter, och kunna de ej enas,
hvilken af dem skall afskriften uttaga,
må den ej utlemnas. Har
part underlåtit att ingifva afskrift,
som enligt denna § skall vid inlaga
fogas, vare vederparten berättigad
att på den försumliges bekostnad
låta taga sådan afskrift.

14 §.

15 §.

I beslut om förhör sätte hofrätten
ut omständighet, hvarom upp -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

lysning erfordras; förelägge ock
part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,
antingen vite i penningar
eller att målet afgöres utan hinder
af hans utevaro. Skall förhöret
hållas vid underrätt, meddele hofrätten
de ytterligare föreskrifter,
som pröfvas nödiga.

15 §.

I tvistemål, som är till hofrätt
instämdt, skola parterne å den i
stämningen utsatta dag inför hofrätten
sig inställa. Försummar
käranden det, vare stämningen förfallen,
och njute svaranden ersättning
för sin kostnad. Kommer
ej svaranden, förelägge hofrätten
honom ny tid för inställelse samt
vite i penningar eller äfventyr att
målet ändock afgöres.

I mål, som i denna § afses,
skall hvad om sättet för utförande
af talan inför underrätt gäller lända
till efterrättelse.

Utskottets förslag.

lysning erfordras; förlägge ock
part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,
antingen vite i penningar
eller att målet afgöres utan hinder
af hans utevaro. Skall förhöret
hållas vid underrätt, meddele hofrätten
de ytterligare föreskrifter,
som pröfvas nödiga.

16 §.

I mål, som i denna § afses,
skall hvad om sättet för utförande
af talan inför underrätt gäller lända
till efterrättelse.

27 kap.

Om förfarandet i mål, som genom besvär eller underställning till hofrätt
inkommit, så ock i mål eller ärende, som annorledes än genom stämning
omedelbart der anhängiggjorts.

1 §•

Besvär öfver underrätts utslag eller beslut skola till hofrätten ingifvas,
i mål från underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör Norr -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

bottens eller Vesterbottens läns lappmark, före klockan tolf å fyratiofemte
dagen, i mål från annan underrätt i nämnda län eller i Jemtlands,
Vesternorrlands eller Gotlands län före klockan tolf å trettionde
dagen samt i mål från underrätt i annan del af riket före klockan tolf
å tjugonde dagen från den dag, då utslaget eller beslutet gafs; dock
vare klagan ej till viss tid inskränkt, der den är sådan, som i 16 kap.
12 § afses, eller angår beslut om någons häktande eller qvarbållande i
häkte eller hemtande till rätten.

Part, som i målet hålles häktad, stånde intill besvärstidens utgång
öppet att aflemna besvärsskrift till Konungens befallningshafvande eller
tillsyningsmannen vid häktet.

2 §•

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid till hofrätt
fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde underrättens utslag fast,
der ej inom samma tid visas laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten
ny tid.

3 §•

Vid besvär foge klaganden det öfverklagade utslaget samt underrättens
öfriga protokoll i målet.

4 §•

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens
protokoll, och är ej det felande af annan part ingifvet, meddele hofrätten
föreläggande efter ty i 26 kap. 7 § sägs; och skall, der klaganden
är allmän åklagare, föreläggandet honom delgifvas.

Hålles klaganden häktad i målet, skall felande protokoll genom
hofrättens försorg införskaffas.

5 §•

Har part i föreskrifven ordning fullföljt talan mot underrätts slutliga
utslag i brottmål eller mot utslag, hvarigenom underrätt i sådant
mål dömt till värjemålsed, och hålles ej någon i målet häktad, skall,

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

efter ty nedan sägs, tillfälle lemnas klagandens vederpart att öfver besvären
sig yttra.

Åro i andra fall besvär rätteligen anförda, ankomme på hofrätten
att om vederpartens hörande öfver besvären förordna ; dock må ej, med
mindre tillfälle lemnats vederparten att sig förklara, ändring i underrättens
utslag göras, i annat fall än då besvären angå någons häktande
eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, eller ock stadgandet
i senare stycket af 12 § eger tillämpning.

6 §•

Skall någon höras öfver besvär, och är ej sådant fall för handen,
som i 12 § sägs, vare klaganden pligtig att, efter föreläggande, besvär
shandlingarna, utom underrättens protokoll i målet, uttaga och dem
i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten tillställa, så ock att
inom lika tid, som enligt 1 § för besvär öfver underrättens utslag i
allmänhet gäller, räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom
hofrätten kungöres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som ill
kap. 38 § sägs, rörande delgifningen och dagen derför samt återställa
handlingarna eller ingifva styrkt afskrift deraf. År klaganden allmän
åklagare, skola besvärshandlingarna genom hofrättens försorg honom
tillställas, och skall tiden för ingifvande af delgifningsbevis samt återställande
af handlingarna räknas från den dag handlingarna kommo
honom till hända.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande
af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,
hos hofrätten sökt anstånd med tillgörande af hvad honom i sagda
hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,
när skäl dertill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock
handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat rättegångsmål,
eller handlingar rörande laga skifte eller dermed jemförlig
förrättning, eller handelsböcker eller andra räkenskaper, ege, på framställning
af klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida
de må från delgifning undantagas.

Bih. till Riksd. Hot. IDOL 7 Sami. ill Haft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

7 §•

År i fall, som uti G § afses, ej veterligt, livar klagandens vederpart
sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har
han ej i hofrätten anmält viss person, som eger att å hans vägnar
mottaga besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest
kunnat erhållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna,
der de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss
tid före att styrka, det han låtit i allmänna tidningarne tre gånger,
minst fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet
blifvit anförda, samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att
tillgå. År klaganden allmän åklagare, läte hofrätten besörja, att kungörelse
varder i allmänna tidningarne införd efter ty nu är sagdt.

8 §■

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att
fullgöra hvad honom enligt 6 eller 7 § åligger, lägge hofrätten honom
ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, der fråga är om delgifning
enligt 6 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 7 § sägs, ege
hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit
bevis, att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis
bestämda tid, och är ej heller förklaring afgifven, eller äro ej
besvärshandlingarna återstälda eller styrkt afskrift deraf ingifven, då
målet afgöras skall, kåfve klaganden förlorat sin talan. Lag samma
vare, der klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med kofrättens föreläggande
låtit i allmänna tidningarne införa kungörelse om besvären
och förklaring ej inkommit, då målet till afgörande företages.

9 §•

Har enskild part låtit sina besvär åt annan ingifvas till hofrätten,
vare i fall, som i 6 § afses, denne utan särskilt bemyndigande berättigad
att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

10 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda
tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,
vare denne pligtig att inom lika tid, som enligt 1 § för besvär öfver
underrättens utslag i allmänhet gäller, räknad från den dag handlingarna
honom tillstäldes, förklaring till hofrätten ingifva; är kungörelse
angående besvären i allmänna tidningarna införd, skall förklaringen
ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet. Förklaring, hvarom
nu är sagdt, må ock i betaldt bref med allmänna posten till hofrätten
insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda
uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas laga
förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

11 §•

Hvad parterna enligt 6 och 10 §§ hafva att iakttaga, så ock äfventyret,
om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

12 §.

Skall i mål, deri någon hålles
häktad, denne eller annan öfver
besvär höras, läte hofrätten genom
Konungens befallningshafvande infordra
förklaring på sätt tjenlighet
finnes. Åro i ty fall flere, ä fri
fot varande enskilde parter, som skola
höras, skall en hvar af dem anses
hafva af besvären erhållit del, dä
honom tillstälts styrkt afskrift af hojrättens
beslut i hvad det honom rörer,
jemte underrättelse att besvärshandlingarna
intill utgången af den
för förklaringens afgifvande bestämda
tid finnas att tillgå hos Konungens

12 §.

Skall i mål, deri någon hålles
häktad, denne eller annan öfver
besvär höras, läte hofrätten genom
Konungens befallningshafvande infordra
förklaring på sätt tjenligast
finnes.

Vistas den, som höras skulle,
utrikes, eller är ej veterlig!, hvar
han sig uppehåller, och har han ej
i hofrätten anmält viss person, som
eger att å hans vägnar mottaga
besvärshandlingarna, må den omständigheten,
att besvären ej blifvit
honom delgifna, icke föranleda uppehåll
med målets afgörande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj :ts förslag. Utskottets förslag. V befallningshafvande

i den ort, der
delgifningen skett.

Vistas den, som höras skulle,
utrikes, eller är ej veterligt, hvar
han sig uppehåller, och har han ej
i hofrätten anmält viss person, som
eger att å hans vägnar mottaga
besvärshandlingarna, må den omständigheten,
att besvären ej blifvit
honom delgifna, icke föranleda uppehåll
med målets afgörande.

13 §.

Besluter hofrätten att infordra underdomares utlåtande öfver besvären,
må ej part med beslutets delgifvande betungas.

14 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lemnas klagandens vederpart att afgifva
yttrande öfver inlaga, som, efter det besvären utstälts till förklaring,
blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt, att klaganden
. höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,
ege hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga,
hvarom fråga är.

15 §.

Finner i besvärsmål hofrätten nödigt, att, till vinnande af upplysning
rörande viss omständighet, muntligt förhör med parterne hålles,
ege hofrätten anställa sådant förhör, eller, der det ej lämpligen kan
ske, uppdraga åt underrätt att hålla förhöret. Har klagandens vederpart
underlåtit att afgifva förklaring, varde han ändå till förhöret kallad,
der så ske kan.

I beslut om förhör skall angifvas omständighet, hvarom upplysning
erfordras. Skall förhöret'' hållas vid underrätt, meddele hofrätten
de ytterligare föreskrifter, som pröfvas nödiga.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

16 §.

Då i besvärsmål hofrätt meddelat utslag, deröfver klagan må föras,
skall kungörelse om.utslaget införas i allmänna tidningarne.

Närmare bestämmelser i fråga om sådan kungörelse meddelas af
Konungen.

17 §•

I underställningsmål skall livad förut i detta kap. finnes stadgadt
ej vinna tillämpning. I sådant mål ege part att inom tid, som enligt
1 § för anförande af besvär öfver underrättens utslag i allmänhet gäller,
till hofrätten eller, der han i målet hålles häktad, till Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva de påminnelser
han aktar nödiga. Varda ej inom den tid påminnelser ingifna,
må det ej föranleda uppehåll med målets afgörande. Finner hofrätten
part böra höras, ege hofrätten meddela de föreskrifter, som med afseende
derå finnas erforderliga.

18 §.

1 fråga om parters hörande i mål eller ärende, hvarmed utan föregången
stämning hofrätt såsom första domstol tager befattning, ege
hofrätten förordna efter ty tjenligast finnes.

10 §.

Skall muntligt förhör hållas i mål eller ärende, som i detta kap.
afses, förelägge hofrätten part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,
antingen vite i penningar eller att målet afgöres utan hinder af lians
utevaro. I brottmål, der talan om ansvar föres, ege hofrätten ock, i
stället för utsättande af påföljd, som nyss är sagd, förordna, att part,
som från förhöret uteblifver, må hcmtas till rätten, der förhöret skall
hållas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

29 kap.

4 §

Finnes någon hos Konungen mot klara skäl klaga öfver hofrätts
dom, böte från etthundra till femhundra daler; och vare i ty fall samma
lag för fullmägtig som för part.

30 kap.

Om fullföljd af talan mot hofrätts beslut, så ock om underställning af
mål, som blifvit af hofrätt afdömdt.

1 §•

Talan mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål eller till hofrätten
instämdt tvistemål skall, der ej här nedan annorlunda stadgas, hos
Konungen fullföljas genom revisionsansökning.

Öfver hofrätts slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit
till hofrätten eller blifvit dess pröfning understäldt, skall klagan hos
Konungen föras genom besvär. Lag samma vare beträffande klagan
öfver hofrätts slutliga utslag i brottmål, som omedelbart i hofrätten
anhängiggjorts, så ock i sådant tvistemål eller ärende, hvarmed, utan
föregången stämning, hofrätten såsom första .domstol tagit befattning.

Beslut, hvarigenom hofrätten utan att skilja målet från sig dömt
till värjemålsed, vare i fråga om fullföljd af talan såsom slutligt utslag
ansedt.

2 §•

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller
stämningen ogin, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

3 §■

blår underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,
der det under rättegången gifvits, särskild klagan deröfver varit tillåten,
och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kong!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag..

med klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda
särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja sin
talan genom besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

* §■

Öfver utslag, hvarigenom'' hofrätt visht mål åter till underrätt, må
ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång
inverkar, vare dock part berättigad att deremot fullfölja talan i sammanhang
med hufvudsaken, der denna kommer under Konungens pröfning.

Hvad nu är sagd! ege dock ej tillämpning, der hofrätt dömt till
värjemålsed och på den grund visat målet åter.

5 §■

Har i brottmål hofrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat
målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga om
tid för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt ega
motsvarande tillämpning.

6 §.

Öfver hofrätts utslag i fråga, som jemlikt 16 kap. 3 § blifvit från
underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hofrätten upphäft beslut,
hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet upptaga.

7 §■

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning understäldt,
ege ej allmän åklagare i annat hänseende, än så vidt angår
ansvars- eller ersättningsskyldighet för honom sjelf, söka ändring i
hofrättens utslag, der han ej tillika är målsegande. Finner, på framställning
af åklagaren eller eljest, justitiekanslern sådana omständigheter
vara för handen, att talan mot hofrättens utslag bör fullföljas,
ege han derom förordna.

Genom hvad nu är stadgadt göres ej rubbning i den åtalsrätt, som
Riksdagens justitieombudsman tillkommer.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

8 §•

Har underrätt beviljat qvarstad eller skingringsförbud eller förordnat
om annan dermed jemförlig åtgärd eller meddelat föreskrift om
någons häktande eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten,
och varder det beslut af hofrätten upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens
utslag tillåten. Ej heller må klagan föras öfver hofrätts utslag
i fråga, som enligt 16 kap. 12 § dragits under hofrättens pröfning.

9 §•

Har hofrätt i der anhängig^ mål under rättegången meddelat beslut
af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot
beslutet föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget,
skall i fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad
för hvarje fall finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts
beslut i sådan fråga ega motsvarande tillämpning.

10 §.

I fråga om beslut, som i annat fall än i 9 § afses, blifvit af hofrätt
i der anhängigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25
kap. 7 § är angående der omförmälda beslut föreskrifvet ega motsvarande
tillämpning.

o §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, deremot talan må omedelbarligen
fullföljas, skall deri gifvas till känna, huruvida klagan skall
foras genom revisionsansökning eller genom besvär; och värde jemväl
angifvet, der talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru
missnöje skall i hofrätten anmälas, samt, i annat fall, inom hvilken tid
och hvarest besvär skola inlemnas. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver
skall i fråga om sättet för fullföljd af talan lända till efterrättelse.

I mål, deri någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom
nu är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas
den häktade, der det ej blifvit för honom muntligen afsagdt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

12 §.

Vill part söka revision, åligge honom att före klockan tolf å tjugonde
dagen från den dag, då hofrättens utslag gafs, skriftligen hos
hofrätten anmäla missnöje. Varder ej missnöje sålunda anmäldt, stånde
utslaget fast; och varde förty missnöjesanmälan, som göres senare eller
annorledes, än nu är sagdt, ej upptagen.

Den, som i hofrätten fört parts talan, ege, utan särskildt bemyndigande,
å partens vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att öfver missnöjesanmälan höra vederparten.

13 §•

Har part rätteligen anmält missnöje, gifve hofrätten bevis derom
med underrättelse om hvad parten enligt 16 § bar att iakttaga för
fullföljd af sin talan.

14 §.

Har missnöjesanmälan ej upptagits, ege parten att mot beslutet
fullfölja talan genom besvär.

Ej må särskild klagan föras deröfver att missnöjesanmälan upptagits.
Fullföljes talan i målet, ege vederparten att inom den tid, som
för svaromåls afgifvande gäller, påkalla pröfning af frågan, huruvida
anmälan blifvit rätteligen gjord.

15 §.

År missnöjesanmälan rätteligen gjord, läte hofrätten för? utgången
af den tid, inom hvilken talan skall fullföljas, till Konungen insända
hos hofrätten befintliga handlingar i målet.

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje
med hofrättens utslag, skall
före klockan tolf å fyratiofemte
dagen från den dag, då utslaget
gafs, inställa sig i Konungens Nedre
Justitierevision samt dit ingifva reBih.
till Rikad. Prat. Idol. 7 Sami. i

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje
med hofrättens utslag, skall
före klockan tolf å fyratiofemte dagen
från den dag, då utslaget gafs,
inställa sig i Konungens Nedre Justitierevision
samt dit ingifva reviHäft
s

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

visionsinlaga, deri han framställer
sin talan. Vid inlagan foge lian
ej allenast revisionsskilling, fyrahundra
daler, utan ock öfverklagade
utslaget jemte bevis om anmäldt
missnöje samt underrättens
protokoll i målet, såvidt deras insändande
ej åligger hofrätten, så
ock de hos hofrätten förda protokoll.
Har i mål, deri flere ega gemensam
talan, en af dem erlagt
revisionsskilling, gälle det äfven för
medpart, som rätteligen anmält missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling
njute sökanden befrielse,
der han, före utgången af den för
inställelse stadgade tid, med intyg
af Konungens befallningshafvande
eller underrätten eller häradshöfdingen
eller kronofogden eller, i
mål från Norrbottens eller Vesterbottens
läns lappmark, länsmannen
eller lappfogden i den ort, der sökanden
har sitt hemvist, styrker,
att sökanden icke eger tillgång till
gäldande .‘^f revisionsskillingen eller
efter dess utgifvande skulle sakna
nödtorftigt uppehälle. Sökes hos
någon af de myndigheter nu sagda
äro sådant intyg, som här afses,
och äro ej sökandens förmögenhetsvilkor
myndigheten kunniga; uppdrage
då åt trovärdig man att derom
hålla undersökning'', och gifve
sedan intyg, der det pröfvas kunna
ske.

Utskottets förslag.

sionsinlaga. Vid inlagan foge han
ej allenast revisionsskilling, tvåhundra
daler, utan ock öfverklagade
utslaget jemte bevis om anmäldt
missnöje samt underrättens protokoll
i målet, såvidt deras insändande
ej åligger hofrätten, så ock
de hos hofrätten förda protokoll.
Har i mål, deri flera ega gemensam
talan, en af dem erlagt revisionsskilling,
gälle det äfven för
medpart, som rätteligen anmält
missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling
njute sökanden befrielse,
der han, före utgången af den för
inställelse stadgade tid, med intyg
af Konungens befallningshafvande
eller underrätten eller häradshöfdingen,
eller borgmästaren, eller
kronofogden eller, i mål från Norrbottens
eller Vesterbottens läns
lappmark, länsmannen eller lappfogden
i den ort, der sökanden har
sitt hemvist, styrker, att sökanden
icke eger tillgång till gäldande af
revisionsskillingen eller efter dess
utgifvande skulle sakna nödtorftigt
uppehälle. Sökes hos någon af de
myndigheter nu sagda äro sådant
intyg, som här afses, och äro ej
sökandens förmögenhetsvilkor myndigheten
kunniga; uppdraga då åt
trovärdig man att derom hålla undersökning,
och gifve sedan intyg,
der det pröfvas kunna ske.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Kronan vare ock fri från erläg- Kronan vare ock fri från erläggande
af revisionsskilling. gande af revisionsskilling.

17 §•

Försummar part, som anmält missnöje, att, inom den i 16 § stadgade
tid, inställa sig eller ingifva revisionsinlaga eller ock revisionsskilling
eller sådant intyg om fattigdom, som i nämnda § sägs, stånds
hofrättens utslag fast, der ej inom samma tid visas laga förfall. Visas
förfall, utsätter Konungen ny tid.

18 §.

Uteblifver part, som anmält missnöje, och vill vederpart, som inom
den för svaromåls afgifvande stadgade tid sig inställer, njuta ersättning
för sin kostnad, söke det skriftligen hos Konungen sist å trettionde
dagen efter utgången af den tid.

19 §.

Har den, som söker revision, underlåtit att ingifva öfverklagade
utslaget eller bevis om anmäldt missnöje eller underrättens eller höfrättens
protokoll i målet, och är ej handlingen af annan part företedd
eller från hofrätten insänd, varde sökanden förelagdt att inom viss tid
med det felande inkomma vid äfventyr att, der det ej är hos Konungen
tillgängligt då målet till afgörande töretages, sökanden skall hafva sin
talan förlorat.

20 §.

Svaranden skall inställa sig i nedre justitierevisionen sist å fjortonde
dagen från den dag, då sökanden senast bör der tillstädeskomma.
Inställer sig svaranden ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda
hos Konungen hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas.
Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid instält sig, ege han framställa jäf
mot vittne, som hos Konungen åberopas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

21 §.

Hvad i 26 kap. 9, 10, 11, 12
och 13 §§ är stadgadt angående
mål, som efter vad till hofrätt inkommit,
skall ega motsvarande tilllämpning
i fråga om mål, som
genom revisionsansökning dragits
under Konungens pröfning.

Utskottets förslag.

21 §.

Hvad i 26 kap. 9, 10, 11, 12,
13 och 14 §§ är stadgadt angående
mål, som efter vad till hofrätt inkommit,
skall ega motsvarande tilllämpning
i fråga om mål, som genom
revisionsansökning dragits under
Konungens pröfning.

22 §.

Gör ej Konungen ändring i hofrättens utslag eller förlikas parterne,
skall nedsatt revisionsskilling tillfalla kronan. Varder hofrättens
utslag ändradt, förordnar Konungen tillika, att sökanden eger återbekomma
revisionsskillingen.

Menar part, som nedsatt revisionsskilling, att enligt lag talan skolat
fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling
rätteligen ej skolat af parten gäldas, ege han, intill dess målet blifvit
afgjordt, hos Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

23 §.

Besvär öfver hofrätts utslag eller beslut skola till nedre justitierevisionen
ingifvas före klockan tolf å trettionde dagen från den dag,
då utslaget eller beslutet gafs.

Part, som i målet hålles häktad, ege att till Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva sina besvär; och
varde, der ej utslaget eller beslutet blifvit af hofrätten muntligen afsagdt
för parten, tiden för besvärens ingifvande för honom räknad från
den dag utslaget eller beslutet honom delgafs.

Har hofrätt faststält underrätts beslut om någons häktande eller
qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, vare klagan öfver hofrättens
utslag i den fråga ej till viss tid inskränkt. Har hofrätt i
der anhängigt mål meddelat beslut, hvarom nyss är sagdt, vare lag
samma.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

24 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för der afsedt fall stadgadt skall ega motsvarande
tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt
meddelats.

25 §.

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid hos Konungen
fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde hofrättens utslag
fast, der ej inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter
Konungen ny tid.

26 §.

Aro besvär öfver hofrätt^ utslag hos Konungen anförda, skola från
hofrätten infordras derstädes befintliga handlingar i målet samt, der
klaganden är allmän åklagare eller i målet häktad, jemväl hofrättens
i målet förda protokoll, såvidt de ej redan äro hos Konungen tillgängliga.

27 §.

Vid besvär, som hos Konungen anföras, foge klaganden öfverklagade
utslaget samt underrättens och hofrättens i målet förda protokoll,
såvidt deras insändande ej åligger hofrätten efter ty i 26 § sägs.

Underlåter klaganden hvad sålunda är föreskrifvet, skall hvad i 27
kap. 4 § är för der afsedt fall stadgadt ega motsvarande tillämpning.

28 §.

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,
eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till Konungen, skall hvad
i 27 kap. 6 —13 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga delar gälla;
dock skola, vid delgifning af besvär, jemväl hofrättens protokoll och
utslag i målet samt de i hofrätten af klaganden ingifna handlingar,
öfver hvilka tillfälle ej lemnats vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Lagutskottets Viljande N.t 40.

é -

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

29 §.

Har någon blifvit af hofrätt dömd till döden, skall målet, i hvad
det honom rörer, underställas Konungens pröfning. I ty fall läte hofrätten
inom en månad från den dag, utslaget meddelades, till Konungen
insända hofrättens protokoll och utslag i målet samt öfriga dertill hörande
handlingar.

Hvad här ofvan är om besvärsmål stadgadt gälle ej om underställningsmål,
utan skall å sådant mål hvad i 27 kap. 17 § sägs ega
motsvarande tillämpning.

Då mål underställes Konungens pröfning, gifve hofrätten till känna,
hvad part har att iakttaga, der han vill påminnelser i målet afgifva.

30 §.

Hvad i 26 och 27 kapitlen är stadgadt i fråga om förhörs anställande
i hofrätt ege motsvarande tillämpning, der i något mål Konungen
finner nödigt, att till vinnande af upplysning rörande viss omständighet
förhör med parterue hålles.

31 §.

Har i mål, som dragits under Konungens pröfning, förlikning mellan
parterne träffats, eller varder, efter det part jemlikt 12 § anmält missnöje
med hofrätts utslag, förlikning ingången innan målet hos Konungen
fullföljes, ankomne på Konungen att förlikningen stadfästa.

32 §.

Om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i utsökningsmål skils i
utsökningslagen.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:tä förslag. Utskottets förslag.

2.6) Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring
i vissa delar af rättegångsbalken.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken
skall jemte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från
och med den 1 januari 1902.

Mål, som vid nämnda tid redan äro anhängiga, skola behandlas
enligt äldre lag; dock att de nya bestämmelserna skola tillämpas i fråga
om fullföljd af talan mot utslag eller beslut, som meddelats efter den dag,
då den nya lagen trädt i kraft, äfvensom underställning af sådant utslag,
så ock beträffande förfarandet i högre rätt, der utslag eller beslut,
hvaremot talan fullföljts, efter sagda dag meddelats. I fråga om
verkställighet af utslag eller beslut, som meddelats innan den nya lagen
trädt i kraft, skall äldre lag lända till efterrättelse.

2 §•

Förutom de lagrum, som i den nya lagen förklarats hafva upphört
att gälla, varda genom samma lag upphäfda:

alla de särskilda nu gällande stadganden, som utgöra förklaring
eller ändring af bestämmelserna i 16, 22, 25, 26, 27 och 30 kapitlen
rättegångsbalken, eller tillägg till dessa bestämmelser, der ej af nedanstående
stadganden annat förhållande framgår;

alla i särskilda författningar såsom vilkor för fullföljd af talan mot
domstols utslag meddelade bestämmelser om skyldighet att fullgöra
hvad dömdt är eller att ställa säkerhet derför eller för kostnad och
skada, som kan vederpart tillskyndas, så ock hvad i 31 kap. rättegångsbalken
är i berörda hänseenden stadgadt såsom vilkor för pröfning af
ansökan om återställande af försuten tid eller återbrytande af laga kraft
egande dom;

hvad 8 § i förordningen den 7 juni 1749 till hämmande af hvarje -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

hända med ungdomen föröfvade bedrägerier innehåller om fullföljd af
talan mot utslag i mål, som der afses;

kongl. brefven den 18 november 1762 och den 15 april 1774 angående
ransakningshandlingars insändande i underställningsmål;

kungörelsen den 19 januari 1802 derom, att uti de hos öfverdomstolarne
anhängiga lagvadda och instämda mål parter ej ega, sedan de
utan förbehåll underskrifvit berättelsen, med flera skrifter dit inkomma
eller vidare förhör begära;

hvad 40 punkten i förklaringen den 23 mars 1807 öfver allmänna
lagens stadganden i åtskilliga rum innehåller om förfarandet i mål,
som af allmän åklagare blifvit i hofrätt anhängiggjordt emot domare;

21 § i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande
och hvad i afseende derå- iakttagas skall, så ock hvad 19 §
19 mom. i samma förordning innehåller rörande klagan öfver domstols
beslut om häktning eller om häktad persons qvarhållande i häkte;

21 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till
fast egendom;

64 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom;

5 § 2 mom. och 17 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya
utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall;

13 § i förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning;

327 § sjölagen;

11 § i lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts
område;

så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot den nya lagens bestämmelser, der ej här nedan annorledes stadgas.

3 §.

Hvad i förordningen den 6 oktober 1882 angående böter för svarandeparts
uteblifvande från underrätt och i lagen den 10 juli 1899
angående påföljd i vissa fall af pal-Is uteblifvande i brottmål finnes
stadgadt om uttagande och om återgång af böter, hvartill någon enligt
samma författningar blifvit fäld, skall upphöra att gälla, utom i hvad
angår böter, som ådömts innan den nya lagen trädt i kraft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4 §•

Der i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i
stället tillämpas.

5 §•

Hvad i den nya lagen finnes stadgadt rörande fullföljd af talan
mot allmän underrätts beslut skall ega motsvarande tillämpning i fråga
om klagan öfver annan verldslig domstols eller myndighets beslut i
mål, som enligt lag eller särskild författning må i allmän öfverrätt fullföljas
och ej är att till utsökningsmål hänföra.

6 §•

I fråga om verkställighet i vissa
fall af utslag, som ej vunnit laga
kraft, stadgas som följer:

1. Har i brottmål någon genom
hofrätts utslag blifvit fäld till böter
eller vite, skall utmätning af hvad
sålunda dömdt blifvit verkställas,
ändå att ändring i utslaget sökes;
dock må ej utmätning ske förr än
utslaget vunnit laga kraft, der den
sakfälde styrker, att han nedsatt
beloppet hos Konungens befallningshafvande.
Hvad utmätt blifvit
må ej utan den sakfäldes samtycke
säljas förr än utslaget vunnit
laga kraft; är o utmätta lösören underkastade
förskämning eller snar förstörelse
eller hastigt fallande i värde,
eller anses de ej med säkerhet, kunna
lemnas qvar under den sakfäldes tillsyn
och kan ej heller för dem säker

Bih. till Bi/csd. Prot. 1901. T Sami.

6 §■

1 fråga om verkställighet i vissa
fall af utslag, som ej vunnit laga
kraft, stadgas som följer:

1. Har i brottmål någon genom
hofrätts utslag blifvit fäld till böter
eller vite, skall utmätning af hvad
sålunda dömdt blifvit verkställas,
ändå att ändring i utslaget sökes;
dock må ej utmätning ske förr än
utslaget vunnit laga kraft, der den
sakfälde styrker, att han nedsatt
beloppet hos Konungens befallningshafvande.
Hvad utmätt blifvit
må ej utan den sakfäldes samtycke
säljas förr än utslaget vunnit
laga kraft; är utmätt lös egendom
underkastad förskämning eller snar
förstörelse eller hastigt fallande i
värde, eller anses den ej med säkerhet
kunna lemnas qvar under
den sakfäldes tillsyn och kan ej
31 llä/t. 9 ''

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

vård annorledes utan kostnad erhållas,
må dock öfverexekutor förordna
om försäljning. Visar efter
utmätning den sakfälde att nedsättning
skett, efter ty ofvan sägs,
gånge utmätningen åter, der så ske
kan. Hvad nu är föreskrifvet gälle
ock, der i tviste- eller utsökningsmål
någon blifvit af hofrätt fäld till
böter eller vite. Om verkställighet
af utslag i polismål är särskildt
stadgadt.

2. År i brottmål någon dömd
att gälda annat än böter eller vite
eller att viss lös egendom till annan
utgifva, eller har i sådant mål domstol
förordnat om qvarstad eller
skingringsförbud, gånge, utan hinder
af ändringssökande, beslutet i
verkställighet så som vore det i
tvistemål meddeladt.

3. Har domstol förordnat om
någons hemtande eller förbjudit någon
att resa från orten, gånge beslutet
utan hinder af klagan i verkställighet.
Lag samma vare i fråga
om beslut, hvarigenom domstol skilt
fullmägtig från fullmägtigskapet.

Utskottets förslag.

heller för den säker vård annorledes
utan kostnad erhållas, må
dock öfverexekutor förordna om
försäljning. Visar efter utmätning
den sakfälde att nedsättning skett,
efter ty ofvan sägs, gånge utmätningen
åter, der så ske kan. Hvad
nu är föreskrifvet gälle ock, der i
tviste- eller utsökningsmål någon
blifvit af hofrätt fäld till böter eller
vite. Om verkställighet af utslag i
polismål är särskildt stadgadt.

3. Har domstol förordna!, om
någons hemtande eller förbjudit någon
att resa från orten, gånge beslutet
utan hinder af klagan i verkställighet.
Lag samma vare i fråga
om beslut, hvarigenom domstol skilt
fullmägtig från fullmägtigskapet.

7 §■

I konkurslagen erhålla nedanstående §§ följande ändrade lydelse:
10 §. Finner rätten eller domaren, att konkursansökning ej kan
upptagas, förty att den är till orätt domstol stäld, eller af annan orsak;
teckne det skriftligen å ansökningen.

Vill annan än gäldenären klaga deröfver att ansökning upptagen
är; varde tiden för besvärs anförande räknad från det stämningen blef

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förelag. Utskottets förslag.

i allmänna tidningarne första gången kungjord. Ej må sådan klagan
sedan föras.

144 §. Då domaren eller någon rättens ledamot meddelat beslut
i fall, der sådant enligt denna lag på honom ankommer, gånge beslutet
utan binder af förd klagan i verkställighet, der ej förbud deremot från
hofrätten kommer.

8 §•

1 förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof erhålla nedanstående §§ följande ändrade
lydelse:

2 §. Göres hos den i 1 § nämnda rfnderrätt^skriftlig ansökning
om särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen
godkänt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,
samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom
Konungens förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde
rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva
del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande
okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande
varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten
är belägen, som ock genom allmänna tidningarna, kungjord
tre gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till
sakens företagande är utsatt. Jordens eller lägenhetens egare, då han
höres, vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva
den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver,
vid äfventyr som i 25 § stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis
derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besväi-ad;
och ega parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan
i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.

Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning
af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom
må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas
skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt
hvad i 1 § 2 mom. stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant,
, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra ega rum,
bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig
afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.

Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt
genom besvär.

21 §. Vill egare af jorden eller lägenheten klaga deröfver, att han
icke varit i målet stämd, eller vill annan klaga på den grund, att ärendet
icke blifvit, enligt 2 §, från predikstolen eller genom allmänna tidningarna
rätteligen kungjordt, eller vill någon klaga öfver rättens pröfning
af jäf emot den, som i nämnden suttit, eller påstår någon eljest,
att vid nämndens sättande ej så tillgått, som nu föreskrifvet är; den
talan må i hofrätten föras genom besvär; och skall tiden för besvärens
anförande räknas från den dag, då nämndens beslut efter 19 § parterne
meddelades. Varder den talan gillad, förfalle all verkan af nämndens
beslut, såvidt det klagandens rätt rörer, och förordne hofrätten, att
nämnd å nyo sättas skall. Ej må hofrätten till pröfning upptaga jäf,
som icke vid underrätten yppadt varit, då nämnden sattes.

9 §•

I stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket erhåller
134 § följande ändrade lydelse:

Egodelningsrättens slutliga utslag skall offentligen afkunnas och,
ehvad missnöje anmäles eller ej, i utslaget underrättelse meddelas, att den,
som vill söka ändring i hufvudsaken eller i det, som under rättegången
förefallit, skall, vid talans förlust, inom trettio dagar, den oräknad, då
utslaget föll, hos ordföranden i egodelningsrätten tvefaldt ingifva sina till
Konungen stälda underdåniga besvär; bifoge ock i två exemplar de till
saken hörande bevis, klaganden kan anse nödigt förete.

Missnöjd part ege äfven öppet att, der han finner sådant för sig
beqvämligare, inom besvärstidens slut inlemna besvärsliandlingarna till
Konungens befallningshafvande i länet, som med påtecknande af dagen,
då de blifvit inlemnade, desamma till ordföranden i egodelningsrätten
genast öfversänder.

10 §•

1 lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens
sedelutgitingsrätt, så ock angående forum för riksbanken, erhåller 2 §
följande ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vägrar riksbanken, under hvad sken det vara må, att sedel vid uppvisandet
inlösa, må den, som innehar sedeln, derom göra skriftlig anmälan
hos Svea hofrätt, hvilken^ efter att deröfver hafva hört fullmägtige i
riksbanken, eger att med frågan enligt lag och författningar förfara.
Öfver hofrättens beslut må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas
inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken sägs.

Finner hofrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört af bankens
oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, göre hofrätten hos
Konungen derom anmälan. Konungen pröfvar, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse
med grundlagarne, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla
allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina sedlar
vid anfordran inlösa.

ii §•

I lagen den 1 juli 1898 om boskilnad erhåller 25 § följande ändrade
lydelse:

Har underrätt annorledes än i sammanhang med pröfning af boskilnadsansökning
meddelat beslut angående fråga, som omförmäles i 12,
14 eller 20 §, skall, i händelse af missnöje med det beslut, särskild
talan deremot föras.

Beslut i fråga, som i 10, 12, 14 eller 20 § afses, gånge utan hinder
af förd klagan i verkställighet, der ej förbud deremot från hofrätten
kommer.

12 §.

I stället för de delar af 29, 38
och 39 punkterna i ofvan åberopade
förklaring den 23 mars 1807, hvilka
ej enligt föregående stadganden i
denna lag äro att anse såsom upphäfda,
förordnas:

Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsman vid häkte åligger
tillse, att häktad person, som
vill anföra besvär eller afgifva annan
inlaga till högre rätt eller ock

12 §.

I stället för de delar af 29, 38
och 39 punkterna i ofvan åberopade
förklaring den 23 mars 1807, hvilka
ej enligt föregående stadganden i
denna lag äro att anse såsom upphäfda,
förordnas:

Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsman vid häkte åligger
tillse, att häktad person, som
i målet vill anföra besvär eller afgifva
annan irdaga till högre rätt

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

göra ansökan om nåd, dervid ej
saknar nödigt biträde. Ingifver
häktad till Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsman inlaga,
som här afses, varde den ofördröjligen-insänd
till den myndighet,
som har att dermed taga befattning.

Varda besvär af häktad ingifna
till Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsman vid häkte, skall
å besvärsskrift^ tecknas bevis om
tiden för dess ingifvande. Då utslag,
beslut eller besvärsskrift delgifves
häktad, varde handlingen
försedd med bevis om tiden för delgifvandet.

Utskottets förslag.

eller ock göra ansökan om nåd,
dervid ej saknar nödigt biträde.
Ingifver häktad till Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsman
inlaga, som här afses, varde
den ofördröjligen insänd till den
myndighet, som har att dermed
taga befattning.

Varda besvär af häktad ingifna
till Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsman vid häkte, skall
å besvärsskriften tecknas bevis om
tiden för dess ingifvande. Då utslag,
beslut eller besvärsskrift* delgifves
häktad, varde handlingen
försedd med bevis om tiden för delgifvandet.

13 §.

I afseende å klagan i hofrätt öfver utslag eller beslut af domstol
eller annan myndighet på Gotland, så ock i fråga om fullföljd af talan
mot hofrättens utslag i sådant mål varder, med upphäfvande af 16 § i
förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall, stadgadt som följer:

De bestämmelser, som äro meddelade i kongl. brefvet den 8 december
1748 angående fataliers bevarande i lagvadda och besvärsmål,
som från Gotland med posten blifva öfversända, samt i förordningen den
23 augusti 1851 angående särskilda föreskrifter för behandling af besvärsmål,
som från Gotland fullföljas i hofrätt, skola fortfarande gälla
och jemväl lända till efterrättelse i de fall, då klagan i hofrätt föres
öfver utslag eller beslut af annan myndighet å Gotland än domstol;
och må, då besvärshandlingar skola till hofrätten återställas, desamma
af den klagande å landskansliet ingifvas på lika sätt, som angående
bevis om verkstäld kommunikation är föreskrifret.

Vid fullföljd af talan mot hofrättens utslag i mål, som från Gotland
dit inkommit, skola ofvanstående bestämmelser ega motsvarande

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

7 L

Kongi. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

tillämpning. Ej må i fall, der anmälan om missnöje med liofrättens
utslag är föreskrifven, sådan anmälan ske annorledes än i 30 kaj). 12
§ rättegångsbalken är sagdt.

14 §.

Genom den nja lagen och hvad här ofvan förordnats skola ej anses
upphäfda:

hvad förordningen den 22 november 1749 innehåller om öfversändande
till Konungens befallningshafvande af hofrätts utslag;

hvad i förordningen den 29 juli 1812 angående åtskilliga omständigheter,
som böra iakttagas vid ändrings sökande i konsistoriernas
utslag, stadgas i fråga om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i mål,
som der afses;

77 § konkurslagen samt

324 §, 329 § 3 mom. och 330 § sjölagen.

3:o) Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnde §§ i utsökningslagen skola
erhålla följande lydelse:

39 §.

År betalningsskyldighet någon ålagd, ege utmätningsman, utan särskilt
bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att
ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske
förr än den vunnit laga kraft, der den, som tappat, ställer pant eller
borgen för hvad honom ålagdt är, så ock för skada, som genom uppehållet
vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande af domen,
hos Konungens befallningshafvande nedsatt penningar, svarande mot

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

hvad dömdt blifvit; ej heller å hofrätts dom, innan den vunnit laga
kraft, der gäldenär]} styrker att nedsättning skett, efter ty nu är sagd!''.
Visar efter utmätning gäldenären, att nedsättning skett, och gäldar han
tillika kostnaden för utmätningen och godsets vård, gånge utmätningen
åter der så ske kan.

Hvad nedsatt är må af den vinnande lyftas mot pant eller borgen.
Grifver han hos Konungens befallningshafvande till känna, att han ej vill
lyfta, skola penningarne insättas i bankinrättning, som af Konungens
befallningshafvande bestämmes, för att mot ränta innestå under den tid
Konungens befallningshafvande förordnar. Har den vinnande ej gjort
sådant tillkännagifvande, som nyss är sagdt, och yrkar den tappande,
att penningarne skola insättas i bankinrättniug, lägge Konungens befallningshafvande
den vinnande viss tid före att sin lyftningsrätt utöfva;
försittes den tid, skola penningarne insättas efter ty nyss är föreskrifvet.

Huru hofrätts beslut, hvarigenom i tvistemål någon blifvit fäld till
böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande verkställas, derom
är särskild! stadgadt.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag
ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,
vare den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän
skola borga eu för alla och alla för en; för menighet eller för
utländsk man, så ock i det fall, hvarom i 107 § sägs, skall borgas såsom
för egen skuld. Den pant bjuder, vare, der myndighet, som den
pröfva skall, det föreskrifver, pligtig att sätta panten i förvar hos vederhäftig
man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas
af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets
ställande fri.

49 §.

Har någon, som ej vädjat "mot underrätts dom, stämt om återvinning
enligt 12 kap. rättegångsbalken, eller har någon enligt 25 kap.
10 § eller 30 kap. 24 § samma balk yrkat ogillande af dom, som eljest
bör såsom lagakraftvunnen anses, gånge utan hinder deraf domen i verk -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

stollighet såsom lagakraftvunnen, såvidt ej rätten, der talan är anhängig,
annorledes förordnar.

Ej må ansökan om resning hindra doms fullbordan.

52. §.

Har öfverexekutor fält någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman
att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än
det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål
någon blifvit fäld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande
verkställas, derom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts beslut,
hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af
skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjenst på
viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom
går i verkställighet, skils i G kap.

53 §.

Annat i utsökningsmål meddeladt beslut än i 51 och 52 §§ sägs
gånge i verkställighet, ändå att beslutet öfverklagas.

104 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och
försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur den utmätta
egendomen gäldas; kostnad, som ej sålunda gulden varder, skall af
sökanden betalas och må, der den ej vid anfordran gäldas, hos honom
utmätas.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga
kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett
efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kostnaden
för förrättningen tagas i mät, der ej den tappande parten vid
förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift deraf
blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen
underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pligtig att verkställa utmätning å dom eller

Bih. till Riktat. Frot. IDOL 7 Sami. 31 Käft. 10

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes af sökanden.

171 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 167, 168 eller 169 § sägs,
underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och
är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde
förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets
utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande
och gifve dervid till känna, att, der protokollet ej är tillgängligt
då målet skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

177 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, ege deröfver
i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt utslag
gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika meddela
underrättelse om hvad vid ändringssökande iakttagas bör samt
äfventyret, om det försummas.

öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,
må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på
målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att deremot fullfölja
talan i sammanhang med hufvudsaken, der denna kommer under högre
myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvisadt,
må ej gäldenär söka ändring.

179 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen
eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i
fråga om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af
öfverexekutor såld, eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast
egendom eller förslag till köpeskillings fördelning; ingifve sina besvär
till hofrätten i mål från Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands, Vesternorrlands
och Gotlands län före klockan tolf å trettionde dagen samt i
mål från öfriga delar af riket före klockan tolf å tjugonde dagen från

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kong].. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

den dag, då utslaget muntligen afkunnnades, eller, om det blifvit efter
anslag meddeladt, från den dag, å hvilken utslaget är stäldt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare tid,
som nu är sagd, räknad från auktionsdagen.

184 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors
utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 171 § finnes för der afsedt
fall stadgadt eg a motsvarande tillämpning.

185 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,
efter tj här nedan sägs, lemnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver
besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden
pligtig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshandlingarne
samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten
tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gält,
räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kungöres,
till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §
rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen derför samt
återställa handlingarne eller ingifva styrkt afskrift deraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande
af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,
hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda
hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,
när skäl dertill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock
handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,
eller handlingar rörande laga skifte eller dermed jemförlig förrättning,
eller liandelsböcker eller andra räkenskaper, ege, på framställning af
klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må
från delgifning undantagas.

186 §.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig!, hvar
han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

han ej i hofrätten anmält viss person, som eger att å hans vägnar
mottaga besvärshandlingarna eller anvisning å sådant ombud eljest
kunnat erhållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna,
der de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss
tid före att styrka, det han låtit i allmänna tidningarne tre gånger,
minst fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet
blifvit anförda, samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att
tillgå.

187 §.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att
fullgöra hvad honom enligt 185 eller 186 § åligger, lägge hofrätten
honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, der fråga är om delgifning
enligt 185 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 186 §
sägs, ege hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga målet
till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit
bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis
bestämda tid, och är ej heller förklaring afgifven, eller
äro ej besvärsliandlingarne återstälda eller styrkt afskrift deraf ingifven
då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma
vare, der klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med liofrättens föreläggande
låtit i allmänna tidningarne införa kungörelse om besvären
och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

188 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,
vare i fall, som i 185 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berättigad
att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

189 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda
tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,
vare denne pligtig att inom lika tid som för besvärens anförande gält,

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

räknad från den dag handlingarna honom tillstädes, förklaring till hofrätten
ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna
införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.
Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med
allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda
uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas laga
förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

190 §.

Hvad parterne enligt 185 ocb 189 §§ hafva att iakttaga, så ock
äfventyret om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

191 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lemnas klagandens vederpart att afgifva
yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utstälts till förklaring
blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden höres
öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits, ege
hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga är.
Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans utlåtande
öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

192 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gotland afgjorda, må
fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; derom är särskilt stadgadt.

193 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den
klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar
skäligt. Finnes någon hafva ohemult klagat, höte såsom i 29 kap. 2 §
rättegångsbalken stadgadt är. Missfirmar någon hos hofrätten öfverexekutor,
ege hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till
ansvar, när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;
är den svårare, läte hofrätten den brottslige der särskildt åtalas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

194 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, ege hofrätten, när
skäl dertill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,
förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet
redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

195 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, deröfver klagan må
föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af
Konungen.

196 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.
Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet
visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 177 §
finnes stadgadt för der afsedt beslut om återförvisning ega tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,
må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans
förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å
trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, der inom
sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden
åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jemte hofrättens
protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, der de ej skola
från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos
Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden
hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas
bör skall i utslaget gifvas till känna.

Äro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras
derstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra
höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits
till Konungen, skall hvad i 185—191 §§ är för hofrätt stadgadt i tilllämpliga
delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jemväl de i
hofrätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lemnats
vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902; dock skola hittills
gällande bestämmelser lända till efterrättelse, der talan fullföljes mot
utslag eller beslut, som meddelats före nämnda dag, eller verkställighet
sökes å sådant utslag eller beslut.

4:o). Lag

om beräknande af fatalietid i visst fall.

Härigenom förordnas som följer:

Infaller å söndag eller annan allmän helgedag tid, då åtgärd för
talans fullföljd eller bevarande i rättegångs- eller utsökningsmål eller i
ärende, hvarmed efter ansökning eller annorledes domstol tager befattning,
sist bör företagas, må den åtgärd företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

5:o). Lag

om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i förordningen den 22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarne
samt i lagen den 29 mars 1899, innefattande tillägg till
nämnda förordning, finnes stadgadt i afseende å rättegång vid allmän
underrätt skall jemväl ega tillämpning, när i brottmål, hvarmed hofrätt
såsom första domstol tager befattning, förhör eger rum inför hofrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.
Stockholm den 18 april 1901.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Reservationer

vid förslaget till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken:

i fråga om 26 kap. 1 §, af herr Leman, hvilken ansett, att åt denna
paragraf bort gifvas följande lydelse:

Har käranden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens protokoll
eller vadebevis, och är ej det felande af annan part ingifvet,
förelägge hofrätten käranden viss tid att dermed inkomma, vid äfventyr
att, der det ej inom förelagd tid är i hofrätten ingifvet, käranden skall
hafva sin talan förlorat.

i fråga om 21 kap. 5 §, af herrar Zetterstrand och Leman, hvilka
ansett, att första stycket af denna paragraf bort utgå samt paragrafen
erhålla följande lydelse:

Åro besvär anförda, ankomme på hofrätten att om vederpartens
hörande öfver besvären förordna; dock må ej, med mindre tillfälle lemnats
vederpart^ att sig förklara, ändring i underrättens utslag göras,
i annat fall än då besvären angå någons häktande eller qvarhållande i
häkte eller hemtande till rätten, eller ock stadgandet i senare stycket
af 12 § eger tillämpning.

i fråga om 29 kap. 4 §, af herrar F. Andersson och Jansson, hvilka
ansett, att åt denna paragraf bort gifvas följande lydelse:

Finnes någon hos Konungen mot klara skäl och bättre vett klaga
öfver hofrätts dom, böte från etthundra till femhundra daler; och vare
i ty fall samma lag för fullmägtig som för part.

i fråga om 30 kap. 16 §, af herr Leman, hvilken ansett, att föreskriften
i nuvarande 30 kap. 5 § rättegångsbalken, det den, som tappat
i hofrätt och vill söka Konungen deremot, skall omant utgifva hvad
dömdt är, bort bibehållas, samt att alltså föreskrift om skyldighet att
fullgöra hofrätts dom bort under 30 kap. 16 § i lagen intagas.

samt beträffande utskottets i fråga om 30 kap. 16 § fattade beslut
att föreslå revisionsskilling ens belopp till tvåhundra daler, af herrar Hasselrot,
Sandqvist, Leman, Hedenstierna och Lindhagen, hvilka ansett revisionsskillingen
böra sättas till det af Kong!. Maj:t föreslagna beloppet, fyrahundra
daler.

Herr Almgren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
»detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.