Lagutskottets Utlåtande N:o 40 (Utlåtande 1889:LU40 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 29 mars 1889, kl. 3 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om åtgärder för skyddande
af arbetares lif och helsa i arbetet.

Kongl. Maj:t har den 12 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition (n:o 5):

»Med öfverlemnande af det i ämnet inom statsrådet förda protokoll
vill Kongl. Maj:t härmed i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver
närlagda förslag till förordning om åtgärder för skyddande af arbetares
lif och helsa i arbetet; viljande Kongl. Maj:t efter emottagandet af
Riksdagens svar företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och
om författnings utfärdande i ämnet i nåder förordna.»

Det propositionen bifogade författningsförslaget finnes här nedan i
detta utlåtande infördt.

Ifrågavarande proposition har af båda kamrarne blifvit hänvisad till
lagutskottet; och får utskottet härmed öfver densamma afgifva utlåtande.

Då det här gälde att stifta lag på ett väsentligen nytt område, beslöt
utskottet, jemväl med föranledande af framställning från enskilde
industriidkare, att inbjuda Riksdagen tillhörande idkare af industriella
yrken att inför utskottet afgifva yttranden öfver det föreliggande lagförslaget.

Flertalet af de industriidkare, hvilka i anledning häraf yttrade sig i
ämnet, uttalade åtskilliga betänkligheter mot det af Kongl. Maj:t fram llih.

till Iiiksd. Prat. 1889. 7 Sand. ''22 Haft. 1

Lagutskottet Utlåtande N:o 40.

lagda förslaget, hvarjemte några bland dem yttrade sig angående de
ändringar, hvilka de ansågo förslaget böra undergå för att kunna godkännas.
Beträffande vissa af de vid ifrågavarande tillfälle mot förslaget
gjorda anmärkningar kommer utskottet att i det följande yttra^ sig i
sammanhang med de ändringar, utskottet funnit böra vidtagas i Kongl.
Maj:ts förslag. Här vill utskottet endast uttala sig dels rörande frågan
om behöfligheten i vårt land af en lagstiftning till arbetares skydd mot
yrkesfara, dels ock beträffande de i förslaget omförmälda inspektörer.

Af några bland de industriidkare, som inför utskottet yttrade sig i
ämnet, erinrades, att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare hos
oss i allmänhet vore så godt och att från arbetsgifvarnes sida frivilligt
gjorts så mycket icke blott för arbetarnes skyddande mot olycksfall och
ohelsa, utan ock för betryggande af deras ekonomiska ställning, att en
sådan lagstiftning som den nu ifrågasatta icke kunde anses vara af något
verkligt behof i vårt land påkallad. Hvad sålunda blifvit erinradt är,
enligt utskottets uppfattning, så till vida riktigt, att de antydda förhållandena
hittills inom vårt land gestaltat sig vida bättre än mångenstädes
i utlandet; och gäller detta särskildt om den större industrien.
Men man lärer icke med fog kunna påstå vare sig att förhållandena för
närvarande öfverallt i vårt land äro tillfredsställande, eller att de icke
i en framtid under trymket af eu ökad konkurrens kunna ytterligare utveckla
sig så, att en lagstiftning af ifrågavarande art måste anses behöflig.
Utskottet vill derjemte erinra, huru som det mången gång kan
inträffa, att en arbetsgivare af okunnighet eller förbiseende underlåter
att till sina arbetares skydd vidtaga åtgärder, hvilka han ingalunda skulle
vilja undandraga sig, om hans uppmärksamhet fästes å nödvändigheten
af deras vidtagande.

Beträffande de inspektörer, hvilkas uppgift omförmäles i 3 § af
Kongl. Maj:ts förslag, hafva flere bland industriidkarne framstält åtskilliga
betänkligheter, hufvudsakligen grundade dels på farhågan, att inspektionen
skulle blifva allt för betungande för arbetsgifvarne och dels
på svårigheten att för uppdraget erhålla fullt lämpliga personer. Utskottet
är i denna punkt, lika med statsrådet och chefen för civildepartementet,
af den åsigt, att en lagstiftning uti ifrågavarande syftning
skulle blifva utan synnerlig verkan, derest icke samtidigt en offentligen
ordnad tillsyn öfver dess efterlefnad komme till stånd, samt att en verksam
tillsyn och kontroll å lagbestämmelsernas iakttagande icke kan
åstadkommas annorlunda, än att staten tillsätter särskilda inspektörer
med uppdrag och befogenhet att vaka deröfver, att vederbörande arbetsgivare
ställa sig lagens föreskrifter till efterrättelse. Att kontrollen i

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

detta afseende icke lämpligen kan öfverlemnas åt helsovårds- och kommunalnämnderna
torde vara till fullo ådagalagdt af hvad statsrådet och
chefen för civildepartementet anfört i sitt propositionen bilagda yttrande
till statsrådsprotokollet (sid. 14).

Hvad angår den anmärkta svårigheten att erhålla för uppdragets
skötande fullt lämpliga personer, lärer väl icke åt denna anmärkning
böra tillmätas allt för stor vigt. Likasom man i utlandet kunnat finna
dylika personer, torde väl icke heller i vårt land saknas tillgång på sådana;
och om de inspektörer, som till en början tillsättas, icke kunna
vid sina befattningars tillträdande vara i besittning af alla för uppdragets
fyllande önskvärda kunskaper och insigter, lärer väl hvad deri
brister kunna, om valet i öfrigt varit lyckligt, genom studier och erfarenhet
förvärfvas.

Den hufvudsakliga vigten ligger, enligt utskottets uppfattning, vid
inspektörsbefattningens utöfvande derpå, att inspektörerna rätt uppfatta
sin ställning, så att de, på samma gång de icke eftersätta sin pligt att
vaka öfver uppfyllandet af de till arbetarnes skydd gifna föreskrifter,
undvika att onödigtvis betunga arbetsgifvarne. I Kongl. Maj:ts förslag
har genom 3 §:ns affattning uttryckligen framhållits, att inspektörerna i
främsta rummet skola gå vederbörande yrkesidkare till banda med
upplysningar och råd. Utskottet finner för sin del detta vara synnerligen
välbetänkt. De föreskrifter, som i det föreliggande förslaget innehållas,
skulle, enligt utskottets tanke, endast ofullständigt medföra det
med dem åsyftade ändamål, om icke inspektörerna företrädesvis vinnlägga
sig om att på öfvertygelsens väg bibringa så väl arbetsgifvare som
arbetare insigt om nyttan och nödvändigheten af samma föreskrifters
efterlefnad. Det synes derför nödvändigt, att inspektörerna vid utöfvandet
af sin befattning tillvägagå med takt och varsamhet; att icke så
höga fordringar ställas på arbetslokaler och anordningar, att arbetet
onödigtvis försvåras eller fördyras eller onödig kostnad vållas; att der
synnerlig fara ej är för handen, behöfliga förbättringar må efter hand
vidtagas, med vederbörlig hänsyn till yrkesidkarens förmåga att utföra
dem; samt att inspektörerna städse ihågkomma, att arbete, äfven under
mindre gynsamma förhållanden, är att föredraga framför arbetsbrist.
Dessa grundsatser, hvilka enligt utskottets uppfattning böra leda inspektörernas
verksamhet, torde visserligen lämpligast böra uttalas i en instruktion
för dessa tjensteman; men utskottet har likväl ansett dem böra
i någon mån antydas i sjelfva lagen, på sätt iramgår af den lydelse utskottet
gifvit åt andra stycket af 5 § i utskottets här nedan intagna
förslag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Utskottet föreställer sig, att åt de i nu ifrågavarande förslag omförmälda
inspektörer jemväl kommer att uppdragas tillsynen öfver efterlefnaden
af förordningen angående minderåriges användande i arbete vid
fabrik, handtverk eller annan handtering den 18 november 1881, i hvars
16 § förutsattes, att dylikt uppdrag kan lemnas åt särskilda af Kongl.
Maj:t förordnade inspektörer. Äfven i afseende härå hafva vissa farhågor
uttalats af industriidkarne; men utskottet, som för (ifrigt ansett
sig sakna befogenhet att yttra sig öfver nämnda förordning, har icke
funnit anledning att på grund af dessa industriidkarnes uttalanden förändra
sin åsigt om nyttan af de föreslagna yrkesinspektörerna, då utskottet
är öfvertygadt, att Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, innan
instruktion för inspektörerna utfärdas, taga i öfvervägande, huru vida
och i hvad mån de anmärkningar, som rigtats mot vissa af ofvan berörda
förordnings bestämmelser, kunna vara befogade.

Då utskottet härefter öfvergår till en redogörelse för sina särskilda
ändringsförslag, vill utskottet i första rummet anmärka, att utskottet
ansett författningens rubrik böra ändras till »lag angående skydd
mot yrkesfara». I det kortare uttrycket yrkesfara torde kunna sammanfattas
de faror, som under yrkesarbetet hota arbetarne i form af så väl
olycksfall som helsovådliga inflytelser.

Utskottet har vidare funnit nödigt att förse sitt förslag med en
särskild ingress, afsedd att i allmänna ordalag angifva syftet med den
nya lagstiftningen. Utskottet har nemligen ansett, att uppfattningen af
lagens betydelse och dess ändamålsenliga tillämpning i hvarje särskildt
fall skulle i väsentlig mån underlättas genom ett sådant tillägg. Den
af utskottet föreslagna ingressen står ock i sammanhang med den här
nedan omförmälda bestämmelsen i 3 § af utskottets förslag.

Det här begagnade uttrycket »industriella yrken» betecknar, att
utskottet, i likhet med statsrådet och chefen för civildepartementet,
ansett jordbruket och dess binäringar böra falla utom lagens tillämpningsområde.
För denna inskränkning talar, enligt utskottets mening,
icke blott den omständighet, att sjelfva anordningen af jordbruksnäringens
bedrifvande är sådan, att lagförslagets bestämmelser skäligen icke
böra derpå tillämpas, utan jemväl och förnämligast, att om ock olycksfall
äfven inom denna näring förekommit och måste förekomma, faran
för helsovådliga inflytelser inom densamma i allmänhet torde vara ytterst
ringa.

I den härefter följande redogörelsen för utskottets förslag under
särskilda paragrafer afser siffran framför paragraftecknet paragrafens
nummer i utskottets förslag, der ej annat förhållande särskildt angifves.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

1 §■

Då uttrycket »industriel! yrke» icke kan anses vara i och för sig nog
bestämdt, har utskottet funnit nödigt att i denna paragraf närmare angifva
de yrken, på hvilkas utöfning lagförslaget skall ega tillämpning. I sak
skiljer sig utskottets förslag i denna del från Kongl. Maj:ts väsentligast
deruti, att utskottet från lagens tillämpning uteslutit handtverkeri- och
annan rörelse, som icke drifves, såsom det heter i 8 § af förordningen
den 18 november 1881, « så stor omfattning eller under sådana förhållanden
i öfrigt, att den skäligen må anses som /bergsrörelse. Af några
bland de industriidkare, hvilka, på sätt ofvan är förmäldt, inför utskottet
yttrat sig i ämnet, anmärktes, att lagförslagets bestämmelser, om de
tillämpades å smärre handtverkerier, synnerligen på landsbygden och i
smärre städer, skulle för dessas idkare kunna blifva fullständigt ruinerande,
äfvensom att eu verksam inspektion skulle, genom det stora antalet
af dylika handtverkerier, blifva nästan omöjlig att genomföra. Då
utskottet icke kunnat undgå att erkänna rigtigheten af dessa anmärkningar,
har utskottet vidtagit ifrågavarande ändring.

Äfven i en annan punkt, dock af mindre betydenhet, bär utskottet
föreslagit eu inskränkning af lagens tillämpningsområde, i det utskottet
ansett brädgårdsrörelse böra falla under lagens bestämmelser endast, då
den är förenad med sågverksrörelse. Brädgårdsrörelse, som ju i allmänhet
snarare tillhör handelns än produktionens område, torde nemligen
endast i sistnämnda fall bedrifvas i så stor skala och med så
varaktiga anordningar, att lagens föreskrifter böra vara derå tillämpliga.
Der brädgårdsrörelse icke är förenad med sågverksrörelse, lärer den i
afseende å anordningarnas beskaffenhet vara att jemföra med byggnadsverksamhet,
för hvilken de i lagen föreslagna bestämmelserna icke ansetts
böra gälla.

De vidare i denna paragraf upptagna yrken, som afse tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster och icke äro att som handtverk
anse, äfvensom fabrik, boktryckeri, bränneri och annan med fabriksdrift
jemförlig handtering skola, enligt utskottets förslag, ovilkorligen
vara underkastade lagens bestämmelser; hvaremot dessa bestämmelser
gälla om skeppsbyggeri-, stenhuggeri-, mejeri-, bryggeri-, mjöl- och sågqvarns-
samt, såsom redan blifvit anmärkt, handtverkerirörelse endast
då dylik rörelse drifves i så stor omfattning eller under sådana förhållanden
i öfrigt, att den skäligen må anses såsom fabriksrörelse. Uppenbart
torde vara, att apoteksrörelse, hvarför särskilda föreskrifter finnas

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

stadgade, icke i något fall är underkastad de i denna lag meddelade
bestämmelser.

Med bestämmelserna i 1 § böra jemföras de i 4 § stadgade undantag,
till hvilka utskottet vid sistnämnda paragraf vill återkomma.

2 §■

1 mom.

öfverensstämmer hufvudsakligen med 1 § 1 mom. af Kongl. Maj:ts förslag.

2 mom.,

som motsvarar 1 § 2 mom. i Kongl. Maj:ts förslag, har ansetts böra undergå
följande mera betydande ändringar.

Det under d) förekommande stadgande, att, der yrkesdrift är förenad
med eldfara, eldfasta trappor skola vara anbragta, synes utskottet
vara af den beskaffenhet, att undantag derifrån för redan befintlig fabrik
bör kunna under särskilda förhållanden medgifvas. Kostnaden för anbringande
af sådana trappor torde nemligen stundom kunna blifva så stor i
förhållande till rörelsens omfattning, att den skulle medföra den största
olägenhet och kanske rent af nödsaka yrkesidkaren att nedlägga hela
rörelsen. En brist i detta hänseende kan i dylika fall ersättas genom
strängare försigtighetsmått i öfrigt.

Beträffande den under e) meddelade föreskrift om gångarnes bredd
och höjd anser utskottet, lika med kommerskollegium, att man i detta
afseende icke bör uppställa så stränga anspråk, att arbetarne endast
genom »-egen uppenbart grof oförsigtighet» kunna vara utsatta för fara.
Man synes nemligen härutinnan kunna af arbetarne fordra vanlig försigtighet;
och har stadgandet blifvit i öfverensstämmelse härmed ändradt.

Man torde icke kunna, såsom under f) i Kongl. Maj:ts förslag förutsattes,
i regel fordra, att motor skall uppställas i särskildt rum, helst
motorn stundom måste hafva sin plats i sjelfva arbetslokalen och oftast
icke medför större fara än sjelfva arbetsmaskinerna. Derjemte lärer det
vara tydligt, att motorns inhägnad icke behöfver afse att skydda arbetarne
för beröring med andra delar af densamma än de rörliga.

Belysning af maskiner och transmissioner, hvarom stadgas under g),
synes vara erforderlig endast å sådana ställen, der arbetarne kunna med
dem komma i beröring.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

3 mom.

I fråga om det luftrum, som, der arbetet bedrifves i sluten lokal,
bör finnas för hvarje arbetare, innehåller Kong!. Maj:ts förslag icke annan
bestämmelse än att det skall vara tillräckligt. Med hänsyn till de olika
åsigter, som kunna framställas om hvad i detta afseende må anses tillräckligt,
har utskottet, till förekommande af tvister härom, ansett nödigt,
att i lagen utsattes den minsta luftrymd, som kan godkännas såsom tillfyllestgörande.
1 England är från fabriksinspektionens sida uppstäld den
regel, att i slutna arbetslokaler skola för hvarje arbetare finnas 250
engelska kubikfot (7,08 kubikmeter), och enligt förslag, som en af tyska riksregeringen
år 1880 tillsatt komité af sakkunnige framlagt, föreslås det
minsta luftutrymmet till 5 kubikmeter, dock med tillåtelse af mindre
utrymme, om tillräcklig luftvexling garanteras. (Se arbetareförsäkringskomiténs
betänkande II, sid. 9.) Med ledning af dessa föredömen från
utlandet och med hänsyn till våra förhållanden har utskottet ansett det
minsta luftutrymmet för hvarje arbetare böra i lagen bestämmas till 7
kubikmeter, dock alltid med tillägg af erforderlig luftvexling. Af samma
skäl, som här ofvan anförts i fråga om anbringande af eldfasta trappor,
torde dock undantag från nu ifrågavarande bestämmelse böra medgifvas
för redan befintlig arbetslokal, under vilkor att synnerligen verksam
anordning för luftvexling vidtages.

4 mom.

öfverensstämmer, förutom någon redaktionsjemkning, hufvudsakligen med
1 § 4 mom. i Kongl. Maj:ts förslag. Tilläggandet af ordet »synnerlig» i
sista stycket är föranledt af utskottets jemväl här ofvan vid mom. 2 e)
uttalade uppfattning, att man i allmänhet bör kunna af arbetarne fordra
vanlig försigtighet och derför på särdeles farliga ställen synnerlig försigtighet.

3 §

har icke någon motsvarighet i Kongl. Maj:ts förslag; men ett sådant
stadgande som det af utskottet här föreslagna står i full öfverensstämmelse
med lagens i den af utskottet tillagda ingressen angifna ändamål. Utan
den medverkan från arbetarnes sida, som i denna paragraf påkallas, kan
nemligen detta ändamål icke vinnas. Åtskilliga af de i lagen meddelade

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

föreskrifter och jemväl af öfriga till skydd mot yrkesfara nödiga, men
ej i lagen uttryckligen föreskrifna åtgärder äro uppenbarligen af den
beskaffenhet, att de förorsaka arbetarne besvär och omgång. Man kan
derför lätt tänka sig, att desse till följd af bristande eftertanke åsidosätta
nämnda föreskrifter och åtgärder. En uttrycklig uppmaning till
arbetarne att i hvad på dem ankommer medverka till uppnående af det
med lagen åsyftade ändamål torde derför vara fullkomligt på sin plats
i lagen, helst uppmaningens inrymmande der icke torde blifva utan inverkan
på bedömandet af framstälda skadeståndsanspråk, der ett olycksfall
inträffat.

Genom införandet af denna paragraf torde ock kunna anses undanröjd
den från yrkesidkarnes sida framstälda anmärkning mot lagförslaget,
att detsamma ålägger endast arbetsgifvarne, men icke arbetarne förpligtelser
för vinnande af skydd mot yrkesfara.

4 §

afser att från lagens tillämpningsområde uttryckligen utesluta några
yrken, med afseende på hvilka 1 § skulle kunna lemna någon anledning
till tvekan. Af några bland de yrkesidkare, som yttrat sig i ämnet,
uttalades den farhåga, att idkare af bergsbruk skulle komma att underkastas
en dubbel inspektion, nemligen dels af bergtnästarne enligt grufvestadgan
och dels af de i nu föreliggande förslag omförmälda inspektörer.
Till undanrödjande af denna farhåga har utskottet funnit nödigt
att uttryckligen förklara, det bestämmelserna i denna lag icke ega tilllämpning
å grufdrift, som är att hänföra till bergsbruk, hvartill
otvifvelaktigt hör bearbetande af stenkolsfyndighet. På sätt i förordningen
angående förlagsinteckning den 13 april 1883 skett, måste man
nemligen skilja mellan grufdrift, som är att hänföra till bergsbruk,
och grufdrift, som icke är till bergsbruk hänförlig. Den förra uteslutes
från förevarande lags tillämpningsområde; hvaremot samma lags bestämmelser,
enligt hvad 1 § gifver vid handen, äro på den senare arten
af grufvedrift tillämpliga.

Yrkesmessigt uppförande och bättrande af hus och byggnader, som
jemväl enligt Kong!. Maj:ts förslag torde få anses uteslutet, lärer dock
böra, för undvikande af all tvekan, särskilt nämnas i denna paragraf.
Skälet till detta yrkes uteslutande är tydligen den mycket tillfälliga
beskaffenheten af hithörande anordningar.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

5 §

motsvarar 3 § i Kongl. Maj:ts förslag; hvarjemte utskottet tillagt ett nytt
stycke samt i denna paragraf infört sista stycket af 5 § i Kongl. Majrts
förslag.

Utskottet har ansett benämningen »yrkesinspektörer», som jemväl
användts i det af den finska komitén för uppgörande af lagförslag om
minderåriges arbete i fabriker m. m. afgifna förslag, vara för desse
tjenstemäns verksamhet mera betecknande än den af Kongl. Maj:t föreslagna
benämningen »fabriksinspektörer».

Beträffande andra stycket kan utskottet hänvisa till hvad här ofvan
blifvit anfördt rörande de grundsatser, som böra leda inspektörerna i
deras verksamhet.

6 §.

I denna paragrafs första stycke, som motsvarar 4 § i Kongl. Maj:ts
förslag, har utskottet inskjutit orden »efter tillsägelse hos vederbörande
yrkesidkare eller arbetsföreståndare». Den sålunda föreslagna ändringen
öfverensstämmer med hvad Stockholms fabriksförenings fullmägtige,
svenska ingeniörsföreningen och kommerskollegium hemstält; och har
såsom skäl härför anförts, att det för vidmagthållande af god ordning
och disciplin inom ett verk, der större arbetsverksamhet råder, vore
nödvändigt, att arbetande såge och visste, att inspektörs besök skedde
med arbetschefens vetskap och goda minne, hvarjemte under sådant förhållande
inspektörs besök åstadkomme mindre hinder uti den vanliga
arbetsverksamheten .än som blefve händelsen, om arbetarne visste, att
besöket skedde utan chefens vetskap.

Andra stycket af förevarande paragraf saknar motsvarighet i Kongl.
Maj:ts förslag. Sådana yrkeshemligheter, som i förslaget afses, kunna,
på sätt flere bland yrkesidkarne framhållit, ofta vara af den stora betydelse
för yrkesidkaren, att deras röjande skulle medföra en nästan
oersättlig förlust. De bevaras också ofta nog så omsorgsfullt, att, utom
yrkesidkaren sjelf, endast en eller i hvarje fall ytterst få af de i yrket
anstälda personer derom erhålla kännedom. Nu innehåller visserligen
det kongl. förslaget åtskilliga bestämmelser, afsedda att trygga dylika
hemligheters bevarande genom förbud för inspektör att röja dem och
ganska sträng ansvarspåföljd för öfverträdande af detta förbud jemte
skyldighet att ersätta uppkommen skada. Dessa bestämmelser synas
dock så till vida icke fullt betryggande, som uppskattning af den skedda

Bill. till Rilesd. Prof. 1889. 7 Sami. 22 Höft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

skadan kan vara ytterst svår att åstadkomma och inspektören dessutom
kan sakna tillgångar att betala ådömd skadeersättning. Utskottet har
derför i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommerskollegium ansett
möjlighet böra beredas yrkesidkare att, för yrkeshemlighets bevarande,
få från inspektion undantagen viss del af fabrik, verkstad eller annan
arbetslokal. I de flesta fall torde förevarande lags syfte icke motverkas
genom medgifvande af ett sådant undantag. Men till förekommande af
missbruk bör det naturligtvis tillkomma vederbörande inspektör att medgifva
eller afslå framställning om dylikt undantag. Vägrar inspektören
att medgifva det och fortfar yrkesidkaren att påkalla detsamma, hänskjutes
frågan till Konungens befallningshafvande.

7 §,

motsvarande 5 § i Kongl. Maj:ts förslag, stadgar om påföljder för röjande
af yrkeshemlighet. Om dessa stadgande! skola medföra åsyftad verkan,
böra de tydligen så affattas, att de drabba den, som en gång varit inspektör,
äfven i det fall att han efter afgång från inspektörsbefattningen
röjer dylik hemlighet. Med sakens natur öfverensstämmer visserligen,
att ansvaret för yppande af yrkeshemlighet endast bör inträda, då personen
i fråga erhållit kännedom derom under utöfvande af inspektörsbefattning.
Men uppställes denna regel så, som i Kongl. Maj:ts förslag
skett, skulle det kunna i en uppkommen rättegång anses åligga motparten att
styrka, att så varit förhållandet. En sådan bevisningsskyldighet torde
emellertid i många fall blifva så svår att fullgöra, att lagbestämmelsen
skulle blifva utan verkan. Utskottet har derför genom en ändrad redaktion
af ifrågavarande bestämmelse sökt lindra denna bevisbörda. Genom
de af utskottet föreslagna förändringar skapas nemligen mot yrkesinspektören
en rättspresumtion, att han om ifrågavarande hemlighet erhållit
kännedom i sin inspektörsbefattning, hvilken presumtion dock kan
genom motarbetning undanrödjas.

Öfriga ändringar i denna paragraf afse endast redaktionen.

5 §

innefattar icke någon annan ändring af motsvarande paragraf, den 6:te,
i Kongl. Maj:ts förslag än en jemkning af redaktionen i början af 3:dje
stycket, afseende att uttrycka, det Konungens befallningshafvande icke
bör omedelbart på anmälan af inspektören och utan någon ytterligare
utredning i saken vidtaga de i samma stycke omförmälda åtgärder.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 11

10 §

är bragt till närmare öfverensstämmelse med de allmänna föreskrifterna

rörande åtalsrätt.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, böra, efter utskottets tanke,
tillfalla kronan ensam, på sätt ock blifvit iakttaget i de flesta nyare författningar,
hvilka innehålla bestämmelser om böter.

I lagförslagets sista stycke, som handlar om tiden för lagens trädande
i verksamhet, har utskottet ansett den ändring böra vidtagas, att nämnda
tidpunkt bestämmes till den 1 juli i stället för, såsom Kong]. Maj:t
föreslagit, den 1 januari 1890. Ett sådant anstånd med lagens tillämpning
synes utskottet påkalladt af hänsyn till yrkesidkarne, af hvilka åtskilliga
väl torde behöfva någon längre tid att förbereda de åtgärder,
som i densamma föreskrifvas.

På sålunda anförda skäl får utskottet, som ansett Riksdagen icke
böra inskränka sig till att afgifva ett yttrande, utan för sin del i ämnet
fatta beslut, hemställa,

att Riksdagen ville, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts förevarande proposition icke kan i oförändradt
skick bifallas, för sin del antaga följande:

Kongl. Maj:ts förslag.

Förordning

om åtgärder för skyddande af arbetares
lif och helsa i arbetet.

Utskottets förslag.

Lag angående skydd mot yrkesfara.

För att åt de vid industriella yrken
ä dertill hörande verkstäder och
arbetsställen sysselsatte arbetare bereda
skydd mot faror för lif och
helsa vid arbetet varder härigenom
stadgadt och förordnadt, som följer:

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Mäj:ts förslag.

1 §•

1 mom. Det åligger den, som
idkar fabriks-, sågverks- eller brädgårdsrörelse,
handtverk eller annan
handtering, att vidtaga alla de anordningar,
som i afseende å arbetslokal,
maskiner och redskap eller
eljest med hänsyn till arbetets
beskaffenhet äro nödiga för att
skydda hos honom anstälde arbetares
lif och helsa.

. 2 mom. Härvid skall särskildt
iakttagas:

a) å ställen, der arbetarne äro
utsatta för fara att skadas genom

Utskottets förslag.

1 §•

Med industriell yrke förstås i
denna lag idkande såsom näring af
sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse;
grufvednft, eller annat
dermed jemfärligt arbete, som icke
är att hänföra till bergsbruk; masugn
eller hytta, stång]ernsbruk, manufakturverk
eller annan inrättning, som
af ser tillgodogörande eller förädling
af mineralrikets alster och ej är att
som handtverk anse; fabrik; skeppsbyggeri-,
stenhuggeri-, mejeri-, bryggeri-,
mjöl- och sågqvarns- samt
handtverkerirörelse, som drifves i så
stor omfattning eller under sådana
förhållanden i öfrigt, att den skäligen
må anses som fabriksrörelse; boktryckeri;
bränneri och annan med fabriksdrift
jemförlig handtering.

2 §•

1 mom. läkare af yrke, som i
denna lag af ses, är pligtig att vidtaga
alla de anordningar, som i afseende
å arbetslokaler, maskiner och
redskap eller eljest med hänsyn till
arbetets beskaffenhet äro nödiga för
att skydda hos honom anstälde arbetares
lif och helsa.

2 mom. Härvid skall särskildt
iakttagas:

a) å ställen, der arbetarne äro
utsatta för fara att skadas genom

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

fall eller genom nedstörtande föremål,
skola, i den mån arbetets natur
sådant medgifver, nödiga skyddsinrättningar
anbringas, såsom att
golföppningar, ställningar, gallerier,
hissar och dylikt förses med betryggande
hägnad, samt ledstänger anbringas
i trappor;

b) å hissar, kranar och andra
hjelpmaskiner för transport skall
tydligt angifvas deras bärighet i vigt
samt, då de äro afsedda för persontrafik,
jemväl det antal personer,
som kan utan fara på en gång begagna
dem;

c) kar, bassiner och andra öppna
kärl, hvilka på grund af läge och
innehåll eller djup medföra fara,
skola, derest så lämpligen kan ske,
vara behörigen kringgärdade;

e) gångarna i arbetslokalerna
skola vara så breda och höga, att
arbetare, som begagna dem, icke
annat än genom egen, uppenbart
grof oförsigtighet kunna skadas af
i gång varande maskiner;

Utskottets förslag.

b) å hissar, kranar eller andra
dermed jemförliga hjelpmaskiner skall
tydligt angifvas deras bärighet i
vigt samt, då de äro afsedda för
persontrafik, jemväl det antal personer,
som kan utan fara på en
gång begagna dem;

c) kar, bassiner och andra öppna
kärl, hvilka på grund af läge och
innehåll eller djup medföra fara,
skola, derest så lämpligen kan ske,
vara behörigen kringgärdade;

d) der yrkesdrift är förenad med
eldfara, skola anordningar träffas för
arbetarnes räddning vid utbrytande
eldsvåda, såsom genom anbringande
af eldfasta trappor, tillräckligt antal
lätt öppnade utgångar och fönster,
säkerhetsstegar och dylikt; dock att
hvad sålunda är stadgadt i afseende
å anbringande af eldfasta trappor ej
må vinna tillämpning å redan befintlig
fabrik eller verkstad i vidsträcktare
mån än så vidt utan större olägenhet
eller kostnad kan ske;

e) gångar i arbetslokaler skola
vara så breda och höga, att arbetarne,
der de iakttaga vanlig försigtighet,
icke kunna skadas af i gång
varande maskiner;

Lagutskottets Utlåtande N:o iO.

Iiongl. Maj:ts förslag.

f) om motor användes, bör den,
så vidt möjligt, uppställas i särskildt
rum, dit tillträde är de arbetare
förbjudet, åt Indika ej maskinens
skötsel blifvit anförtrodd; har motor
sin plats i arbetslokalen, skall den
kringhägnas eller anbringas så, att
öfrige arbetare ej behöfva komma
med densamma i beröring;

g) maskiner och transmissioner,
som medföra fara för arbetarne,
böra kringgärdas eller eljest så anordnas,
att, så vidt möjligt, den
med dem förbundna fara undanrödjes,
hvarjemte den naturliga eller
konstgjorda belysningen skall vara
så tillräcklig, att de kunna tydligt
urskiljas, då de äro i gång;

h) innan transmissioner genom
motorn sättas i gång, skall detta på
förut bekantgjordt sätt i arbetsrummen
tillkännagifvas; om från
en motor kraft ledes till flere våningar
eller rum, skall så anordnas,
att i hvarje arbetsrum hufvudtransmissionen
kan stadnas oberoende
af motorn, eller att, om detta icke
lämpligen låter sig göra, från hvarje
rum signal kan gifvas att stadna
motorn;

i) arbetsmaskiner med hastig
rörelse skola, der så lämpligen kan
ske, vara försedda med inrättningar,
som tillåta att hastigt och oberoende
af motorn stadna dem; för
till- och frånslagning af transraissionsrem
eller lina, der sådant är

Utskottets förslag.

f) motor skall, der den ej uppställes
i särskildt ruin, utan liar sin
plats i arbetslokalen, inhägnas eller
anbringas så, att de arbetare, åt
Indika dess skötsel icke är anförtrodd,
ej utsättas för att komma i beröring
med dess rörliga delar;

g) maskiner och transmissioner,
som medföra fara för arbetarne, böra
kringgärdas eller eljest så anordnas,
att, så vidt möjligt, den med dem
förbundna fara undanrödjes, hvarjemte
dessa inrättningar skola å ställen,
der arbetarne kunna med dem
komma i beröring, vara så tillräckligt
belysta, att de tydligt kunna urskiljas,
då de ''äro i gång;

h) innan transmissioner genom
motorn sättas i gång, skall detta på
förut bekantgjordt sätt i arbetsrummen
tillkännagifvas; om från eu motor
kraft ledes till flere våningar
eller rum, skall så anordnas, att
antingen hufvudtransmissionen kan i
hvarje arbetsrum stannas oberoende
af motorn, eller ock signal från hvarje
arbetsrum gifvas att stanna denne;

i) arbetsmaskiner med hastig rörelse
skola, der så lämpligen kan
ske, vara försedda med inrättningar,
som tillåta att hastigt och oberoende
af motorn stanna dem; för tilloch
frånslagning af transmissionsrem
eller -lina, der sådant är för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

förenad! med fara, skall särskild inrättning
finnas;

k) derest maskiner eller transmissioner
måste rengöras eller smörjas
medan de äro i gång, skola, i
den mån sådant är möjligt, åtgärder
vara vidtagna till förekommande af
skada.

3 mom. Om arbetet bedrifves
i slutet rum, eller arbetets natur
så påfordrar, skall ock tillses,

att tillräckligt luftrum och erforderlig
luftvexling finnas och att
arbetet eger rum vid tillräcklig och
tjenlig belysning samt så lämplig
värmegrad, som förhållandena medgifva
;

att sådana anordningar, hvilka
den tekniska erfarenheten anvisat
såsom verksamma och arbetets natur
medgifver, vidtagas för att hindra
dam, gaser eller ångor att spridas
i arbetslokalen i en för arbetarnes
helsa skadlig mängd; samt

att renlighet iakttages med hänsyn
så väl till arbetslokaler som till
maskiner och redskap.

4 mom. Der fabriksinspektör
finner sådant nödigt, skola i arbetslokalerna
anslås af honom godkända
föreskrifter om hvad arbetarne hafva
att iakttaga för att undvika skada

Utskottets förslag.

enadt med fara, skall särskild inrättning
finnas;

k) derest maskiner eller transmissioner
måste rengöras eller smörjas
medan de äro i gång, skola, i
den mån sådant är möjligt, åtgärder
vara vidtagna till förekommande
af skada.

3 mom. Om arbetet bedrifves
i slutet rum, eller arbetets natur
så påfordrar, skall särskildt tillses:

att för hvarje der sysselsatt arbetare
finnes luftrum, ej understigande
sju kubikmeter, jemte erforderlig luftvexling;
dock att i redan befintlig fabrik
eller verkstad mindre luftutrymme
tillstädjes, der synnerligen verksam anordning
för luftvexling vidtages;

att arbetet eger rum vid tillräcklig
och tjenlig belysning samt så
lämplig värmegrad, som förhållandena
medgifva;

att renlighet iakttages med hänsyn
så väl till arbetslokaler som till
maskiner och redskap.

4 mom. I arbetslokal skola, der
så finnes nödigt, anslås föreskrifter
om hvad arbetarne böra iakttaga för
att undvika olycksfall och ohelsa i
arbetet; skolande dessa föreskrifter

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

vid arbetet samt dessutom å särdeles
farliga ställen anslag anbringas,
som uppmana till försigtighet.

2 §•

Hvad i särskilda författningar är
eller varder stadgadt angående säkerhetsåtgärder,
som skola vidtagas
i vissa näringar eller vid användande
af vissa redskap, maskiner
eller arbetsmetoder, lände oberoende
af denna författning till efterrättelse.

3 §•

Fabriksinspektör skall gå vederbörande
näringsidkare tillhanda med
upplysningar och råd i fråga ®om
åtgärder för skyddande af arbetar -

Utshottets förslag.

vara godkända i den ordning här
nedano sägs.

A särdeles farliga ställen skola
anslag anbringas, som uppmana till
synnerlig försigtighet.

3 §• ''

Arbetarne skola låta sig angeläget
vara att i hvad på dem ankommer
medverka till uppnående af det
med denna lag åsyftade ändamål, och
förty ställa sig till noggrann efterrättelse
de föreskrifter och uppmaningar,
hvarom i nästföregående §,
4 mom. sägs.

4 §•

Bestämmelserna i denna lag skola
icke ega tillämpning å grufvedrift,
som är att hänföra till bergsbruk;
ej heller å yrkesmessigt uppförande
och bättrande af hus och byggnader.
Hvad derom äfvensom angående säkerhetsåtgärder,
som skola vidtagas i
vissa andra näringar eller vid användande
af vissa redskap, maskiner
eller arbetsmetoder är eller varder
särskildt stadgadt, skall oberoende af
denna lag lända till efterrättelse.

5 §•

Sakkunnige män till det antal,
som kan finnas lämpligt, skola särskildt
förordnas att gå vederbörande
yrkesidkare till hända med upplys -

Lagutskottets Utlåtande iV:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

nes lif och helsa i arbetet samt
öfvervaka efterlefnaden af denna
författning.

Helsovårds- och kommunalnämnder
äfvensom provinsial-, stads- och
distriktsläkare vare pligtige att
lemna inspektör det biträde, som
af hans tjensteåligganden kan påkallas;
och eger inspektör att i
hvarje fall, der det för fullgörande
af hans uppdrag är nödigt, anlita
polismyndigheten.

Utskottets förslag.

flingar och råd i fråga om arbetarnes
skyddande mot yrkesfara. Dem åligger
jemväl att vaka öfver denna lags
efterlefnad samt att pröfva de föreskrifter,
hvarom i 2 § 4 mom. sägs.
De män kallas yrkesinspektör er och
förordnas af Konungen.

Yrkesinspektör har att i sin verksamhet
städse akta på, huru i hvarje
särskildt fall ändamålet med denna
lag må utan oskälig kostnad vinnas
med minsta olägenhet för yrkesidkaren.
Närmare föreskrifter angående
yrkesinspektörs verksamhet meddelas i
särskild instruktion, som Konungen
utfärdar.

Ej må yrkesinspektör för egen
eller annans räkning drifva fabrik
eller idka annat industrielt yrke,
ej heller i dem hafva del eller anställning.

4 §• 6 §.

Fabriksinspektör ege under den Yrkesinspektör ege under den
tid, arbetet pågår, tillträde till fa- tid, arbetet pågår, efter tillsägelse
brik, verkstad eller annan arbets- hos vederbörande yrkesidkare eller arlokal
äfvensom rätt att der före- betsföreståndare, tillträde till fabrik,
taga undersökningar, till hvilka hans verkstad eller annan arbetslokal äfBih.
till Riksd. Prof. 188.9. 1 Sami. 22 Häft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

tjensteåligganden kunna gifva anledning.

5 §.

Fabriksinspektör vare förbjudet
att röja yrkeshemlighet, hvarom han
i sin befattning erhållit kännedom.
Gör han detta, straffes med böter.
Sker det för att göra skada, eller
begagnar han sig af sådan hemlighet
till egen eller annans fördel,
straffes, der ej efter allmän lag högre
straff följer, högst med fängelse
i två år.

Har i nu omförmälda hänsenden
genom inspektörs åtgöranden skada
uppkommit, vare ock inspektör skyldig
den till fullo godtgöra.

Inspektör må icke för egen eller
annans räkning drifva verkstad eller
fabrik, ej heller i dem hafva del
eller anställning.

Utskottets förslag.

vensom rätt att der företaga undersökningar,
till hvilka hans tjensteåligganden
kunna gifva anledning.

För bevarande af yrkeshemlighet
må dock från sådan inspektion undantagas
viss del af fabrik, verkstad
eller annan arbetslokal. Skulle af
yrkesidkare i sådant afseende gjord
framställning af yrkesinspektör ej godkännas,
varde frågans pröfning af
denne hänskjuten till Konungens befa
l Ining skafvande.

7 §•

Den, som innehar eller innehaft
befattning såsom yrkesinspektör, vare
förbjudet att röja yrkeshemlighet.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna,
att han om den hemlighet
erhållit kännedom å tid, då
han dylik befattning ej innehaft, straffes
med böter från och med femtio
till och med ett tusen kronor. Sker
det för att gorå skada, eller begagnar
han sig af sådan hemlighet till egen
eller annans fördel, då må till fängelse
från och med en månad till
och med två år dömas, der ej efter
allmän lag högre straff följer.

Har i nu omförmälda hänseenden
genom yrkesinspektörs åtgöranden
skada uppkommit, vare ban ock
skyldig den till fullo godtgöra.

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

6 §•

På anmälan af fabriksinspektör,
eller der så eljest pröfvas nödigt,
ege Konungens befallningshafvande
att ålägga vederbörande näringsidkare,
efter det han blifvit i saken
hörd, att, derest han vill arbetet
fortsätta, inom utsatt tid hafva vidtagit
viss anordning i de afseenden,
hvarom i 1 § stadgas, vid äfventyr,
förutom straffpåföljd, att den föreskrifna
anordningen på hans bekostnad
verkställes genom polismyndighetens
försorg.

Finnes inom den kommun, hvarest
rörelsen i fråga bedrifves, sådan
förening af näringsidkare, hvarom i
13 § af förordningen den 18 juni
1864 angående utvidgad näringsfrihet
förmäles, eller hafva näringsidkarne
i orten förenat sig om att
utse en särskild nämnd för att afgifva
yttranden rörande ifrågasatta
anordningar för skyddande af arbetares
lif och helsa i arbetet, skall
Konungens befallningshafvande, derest
vederbörande näringsidkare det
äskar, lemna sådan förening eller
nämnd tillfälle att yttra sig i ärendet,
.förr än beslut deri fattas.

År synnerlig fara för handen,
ege Konungens befallningshafvande
förbjuda arbetets fortsättande i dess
helhet eller användning af vissa lokaler,
maskiner eller arbetsmetoder,
till dess föreskrifven anordning vidtagits;
och stånde sådant förbud vid

Utskottets förslag.

8 §•

På anmälan af yrkesinspektör,
eller der så eljest pröfvas nödigt,
ege Konungens befallningshafvande
att ålägga vederbörande yrkesidkare,
efter det han blifvit i saken hörd,
att, derest han vill arbetet fortsätta,
inom utsatt tid hafva vidtagit viss
anordning i de afseenden, hvarom i
2 § stadgas, vid äfventyr, förutom
straffpåföljd, att den föreskrifna anordningen
på hans bekostnad verkställes
genom polismyndighetens försorg.

Finnes inom den kommun, hvarest
rörelsen i fråga bedrifves, sådan
förening af näringsidkare, hvarom i
13 § af förordningen den 18 juni
1864 angående utvidgad näringsfrihet
förmäles, eller hafva yrkesidkarne
i orten förenat sig om att utse en
särskild nämnd för att afgifva yttranden
rörande ifrågasatta anordningar
för skyddande af arbetares
lif och helsa i arbetet, skall Konungens
befallningshafvande, derest
vederbörande yrkesidkare det äskar,
lemna sådan förening eller nämnd
tillfälle att yttra sig i ärendet, förr
än beslut deri fattas.

Visar sig under ärendets handläggning,
att synnerlig fara är för
handen, ege Konungens befallningshafvande
förbjuda arbetets fortsättande
i dess helhet eller användning
af vissa lokaler, maskiner eller
arbetsmetoder, till dess föreskrifven

Ijagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

magt, intill dess, på förd klagan,
annorlunda varder af Kongl. Maj:t
förordnadt.

7 §•

Underlåter näringsidkare att ställa
sig till efterrättelse sådant föreläggande
eller förbud, hvarom i 6 §
säges, straffes med böter från och
med tio till och med femhundra
kronor.

B §•

Förseelse, hvarom i 7 § säges,
hör under allmänt åtal; varande
allmän åklagare ock pligtig att utföra
åtal å dylik förseelse, som hos
honom af inspektör anmäles.

9 §•

Hvad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken
förordnas om dem, som
Rättens och Konungens befallningshafvandes
bud och ärenden gå,
galle ock om fabriksinspektör.

10 §.

Näringsidkares förseelser mot
denna författning åtalas vid polisdomstol,
der särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare
och, der sådan ej finnes, vid allmän

Utskottets förslag.

anordning vidtagits; och stånde förbudet
vid magt, intill dess, på förd
klagan, annorlunda varder af Kongl.
Maj:t förordnadt.

9 §•

Underlåter yrkesidkare att ställa
sig till efterrättelse sådant föreläggande
eller förbud, hvarom i 8
§ sägs, straffes med böter från
och med tio till och med femhundra
kronor.

10 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse,
hvarom i 9 § sägs, ändå att
angifvelse derom ej sker. Han vare
ock pligtig att utföra åtal å dylik
förseelse, som hos honom af yrkesinspektör
angifves.

11 §•

Hvad i 17 kap. 11 § rättegångsbalken
förordnas om dem, som Rättens
och Konungens befallningshafvandes
bud och ärenden gå, galle
ock om yrkesinspektör.

12 §.

Yrkesidkares förseelser mot denna
lag åtalas vid polisdomstol, der
särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, der
sådan ej finnes, vid allmän dom -

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 21

Kongl. Maj:ts förslag.

domstol; och galle i fråga om klagan
öfver domstols beslut i dessa
mål hvad om besvär i brottmål är
förordnadt.

Af böter, som enligt denna författning
ådötnas, tillfalla två tredjedelar
åklagaren och en tredjedel
kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet
af dessa böter, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

Denna författning skall lända
till efterrättelse från och med den
1 januari 1890.

Utskottets förslag.

stol; och galle i fråga om klagan
öfver beslut i dessa mål hvad om
besvär i brottmål är förordnadt.

Böter, som enligt denna lag ådömas,
tillfalla kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet
af dessa böter, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

Denna lag skall lända till efterrättelse
från och med den 1 juli
1890.

Stockholm den 29 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af herr Lilienberg: »Inom utskottet har jag i flera afseenden varit af
annan mening än flertalets, särskilt deruti att jag ansett, att utskottet
i åtskilligt utan skäl afvikit från Kongl. Maj:ts proposition eller komiterades
förslag; men då min skiljaktiga mening med få undantag afsett
allenast förslagets redaktion, har jag, för att icke föranleda splittring,
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 7 Sami. 22 Häft. 4

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

hvarigenom lagförslagets af mig likasom af utskottets flertal önskade
framgång kunde äfventyras, ej velat framlägga förslag i de delar, der
jag hyst från utskottet afvikande åsigt.»

Herr Fröberg har begärt få här antecknadt, att han, på grund af
ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga behandling
inom utskottet.

Stookholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1889.