Lagutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1905:LU3 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 30 januari 1905, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition med
förslag till lag om tillägg till 9 § i förordningen angående
allmänt kyrkomöte den 16 november 1863.

Genom en den 16 december nästlidet år aflåten proposition, n:o 3,
hvilken blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag

om tillägg till 9 § i förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863.

Härigenom förordnas såsom tillägg till hvad i 9 § i förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863
är stadgadt:

Fråga, hvilken, enligt hvad ofvan är sagdt, af någon kyrkomötets
ledamot väckes, må för mötet framläggas inom åtta dagar
efter den, till hvilken mötet blifvit af Konungen sammankalladt;
sedermera må sådan fråga ej kunna af ledamot väckas, utan såvida
den af redan inom kyrkomötet fattadt beslut eller upptaget
ärende eller annan under mötet inträffad händelse omedelbarligen
föranledes.

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Den genom förevarande proposition föreslagna lagbestämmelsen, som
blifvit affattad i anslutning till motsvarande föreskrift i 55 § riksdagsordningen,
är föranledd af en kyrkomötets skrifvelse till Konungen den 9
oktober 1903, däri kyrkomötet, med anledning af en vid kyrkomötet afgifven
motion, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderlig åtgärd
för att till 9 § af förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16
november 1863 måtte fogas ett tillägg af den genom propositionen föreslagna,
af kyrkomötet för dess del godkända lydelsen.

I kyrkomötets berörda skrifvelse erinras, hurusom den för närvarande
obegränsade rätten för kyrkomötets medlemmar att under hela den tid
kyrkomötet är samladt väcka motion i hvilken fråga som helst af beskaffenhet
att tillhöra mötet oförnekligen vore ägnad att medföra vissa olägenheter
med hänsyn till ärendenas behandling. Särskild! kunde det, såsom erfarenheten
äfven visat, lätt hända, antingen att ärenden, hvilka stode i så nära
samband med hvarandra, att de borde handläggas på en gång, icke blefve
föremål för gemensam behandling, därför att framställning i det ena ärendet
gjordes, sedan det andra redan varit före, eller ock att ett ärendes behandling
i utskott måste uppskjutas eller afbrytas, därför att någon ytterligare
framställning i ärendet förväntades. En begränsning af motionstiden
vore därför eu fördel och vore för öfrigt att förorda redan ur synpunkten
af god ordning.

Lagutskottet, som äfven finner den föreslagna begränsningen af motionstiden
vid kyrkomötet vara att förorda, har mot det i propositionen innefattade
lagförslaget icke funnit något att erinra, och får utskottet alltså
hemställa,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 30 januari 1905.

På lagutskottets vägnar:
ERKST TRYGGER.

STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1905