Lagutskottets Utlåtande N:o 3
Utlåtande 1898:LU3
Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1898, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till checklag, till lag angående ändrad lydelse af 12 §
utsökning slag en och till lag angående ändrad lydelse af
10 § 4 mom. i förordningen om nya utsökningslag ens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den
10 augusti 1877.
Genom proposition, n:o 13, af den 22 december 1897 har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande
förslag till
ko Checklag.
1 §■
Check skall innehålla:
uttrycklig, i sjelfva texten införd benämning af check;
det penningebelopp, som skall betalas;
till hvem betalningen skall ske ;
dens namn, som skall infria checken (trassat);
den ort, hvarest betalningen skall ske;
dens underskrift, som utställer checken, och dagen för dess
utställande.
Bill. till Rikad. Prof. 1898. 7 Sami. 3 Höft. (N:is 3—5.)
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 3.
Check må ej utställas till betalning å annan tid än vid uppvisandet
(»vid anfordran», »vid sigt» eller dylikt). År ej tid för betalningen
angifven, anses den betalbar vid uppvisandet.
Såsom betalningsort gälle, der ej annat angifvits, den vid trassatens
namn utsatta ort.
År den summa, som skall betalas, flere gånger utsatt, men till
olika belopp, gälle det, som minst är.
Utfästes i check ränta, vare det ogilt.
2 §•
Check må kunna lyda på betalning till innehafvaren. Lyder check
på betalning till viss man eller innehafvaren, vare, utom i det afseende,
hvarom i 10 § sägs, så ansedt, som .vore den utstäld till innehafvaren.
3 §.
Med de afvikelser, som af bestämmelserna i denna lag föranledas,
skall hvad i vexellagen den 7 maj 1880 finnes stadgadt
om öfverlåtelse af vexel (indossament),
om utställares och öfverlåtares ansvarighet,
om vexels betalning,
om återgångstalan för bristande betalning,
om betalningsskyldighet för duplett af vexel samt
om vexels preskription
ega motsvarande tillämpning å check.
4 §•
öfverlåtelse af check må ej tecknas å afskrift (kopia) af checken.
5 §•
Utan hinder deraf, att check är utstäld till innehafvaren, må den
genom öfverlåtelse göras betalbar till viss man.
6 §•
A check, som genom öfverlåtelse eller annorledes, öfvergått till
trassaten, må denne ej grunda återgångstalan, utan så är att, der trassa
-
Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 3
ten drifver rörelse vid kontor å skilda orter, checken öfvergått till ett
annat åt dessa kontor än det, hvarå den är dragen.
Check, som öfvergått till trassaten, må ej vidare iitgifvas.
7 §•
Aro mellan tvenne jemnlöpande tvärstreck öfver framsidan af en
check anbragta orden »till bank eller bankir» eller andra dermed liktydiga
ord, må betalning ej ske till annan än bank eller bankir; finnes
mellan tvärstrecken viss bank eller bankir utsatt, må betalning ej till
annan än denne utgifvas.
Påteckning, hvarom nu är sagdt, må af en hvar behörig innehafvare
af checken anbringas. Sådan påteckning kan ej med laga verkan
utstrykas, återkallas eller förändras; dock må, der ej viss bank eller
bankir angifvits, tillägg derom göras.
8 §•
Tecknas å check godkännande till betalning (accept), vare det
utan verkan. ’
9 §■
Vill checkinnehafvare mot utställaren eller öfverlåtare bevara sin
rätt till återgångstalan, uppvise checken till betalning inom tid, som i
10 § sägs. Att. checken blifvit uppvisad utan att betalning erhållits,
skall styrkas antingen genom protest, som inom samma tid verkstälts
i enlighet med hvad om protest af vexel gäller, eller ock medelst ett
å checken anbragt, af trassaten eller annan å hans vägnar eller aftvå
ojäfviga vittnen undertecknadt intyg, som tillika skall angifva dagen
för uppvisandet; skolande, der protest ej verkstälts, tiden för meddelande
af sådan underrättelse, som i 45 § vexellagen sägs, räknas från den
dag, då enligt intyget uppvisandet skedde.
År i fråga om check uppmaning gifven, som i 42 § vexellagen
om vexel sägs, skall om verkan deraf gälla hvad i nämnda lagrum
finnes stadgadt.
10 §■
År check betalbar å samma ort, hvarest den är utstäld, skall,
för bevarande af rätt till återgångstalan, checken, der den lyder på
4
Lagutslcottets Utlåtande N:o 3.
betalning till viss å den ort bosatt person eller till viss å den ort
bosatt person eller innehafvaren eller till innehafvare^ uppvisas till
betalning sist å tredje dagen från det den utstäldes. Annan inom riket
betalbar check skall'' uppvisas sist å tionde dagen från det den utstäldes
eller, der för dess befordran i vanlig ordning från den ort, der den
är utstäld, till betalningsorten erfordras längre tid än fem dagar, sist
å femte dagen efter utgången af den tid. År utställelseort ej utsatt,
anses checken vara utstäld å betalningsorten. Finnes, der check lyder
på betalning till viss person eller till viss person eller innehafvaren,
vid checktagarens namn viss ort utsatt, anses han vara bosatt å den ort.
Infaller tid, då uppvisandet sist bör ske, på söndag eller annan
allmän helgdag, må uppvisandet ske å nästa söckendag. Hvad i 92 §
vexellagen är om vexel stadgadt skall ega motsvarande tillämpning å
check.
Om tid för uppvisandet af utomlands betalbar check gälle hvad
å betalningsorten är föreskrifvet.
11 §•
Den tid, inom hvilken checkinnehafvares återgångsfordran preskriberas,
räknas från den dag, då checken är utstäld.
12 §.
År återgångsfordran preskriberad, eller har den på checken grundade
rätt gått förlorad genom försummelse att företaga någon för dess
bevarande föreskrifven handling, skall hvad i 93 § vexellagen är i fråga
om vexel stadgadt ega tillämpning å check; dock att, i saknad af utredning
om annat förhållande, utställaren anses till fordringsegarens
skada göra vinst, motsvarande checkens belopp, der fordringen förfaller.
13 §.
Har check förkommit, må den kunna dödas på sätt om dödande
af förkorn men vexel finnes stadgadt.
14 §.
Hvad i 84, 85 och 86 §§ vexellagen är i afseende å vexel stadgadt
om förhållandet till utländsk lag skall ega motsvarande tillämpning
å check; dock vare penningeanvisning giltig såsom check, der den
Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 5
är affattad i enlighet med de bestämmelser, som å betalningsorten för
check gälla.
15 §.
Hvad om rättegång i vexelmål, så ock om verkställighet af dom
i sådant mål är föreskrifvet skall ega motsvarande tillämpning i fråga
om mål angående återgångsfordran på grund af check.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
2:o Lag
angående ändrad lydelse af 12 § utsökning slag en.
Härigenom förordnas, att 12 § utsökningslagen, sådant detta lagrum
lyder enligt lagen den 14 april 1893, skall erhålla följande ändrade
lydelse:
För fordran, som är till betalning förfallen och grundar sig å
skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis, må man söka gäldenären
hos öfverexekutor i den ort, der gäldenären har sitt bo och hemvist
eller någon tid sig uppehåller. Den ingenstädes eger stadigt hemvist,
sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han inom riket
senast var boende. År gäldenären utländsk man eller grundas fordran
å löpande förskrifning, må gäldenären sökas hvar han träffas.
Hvad nu är sagdt ege icke tillämpning i fråga om fordran, som
grundar sig å vexel eller check.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
3:o Lag
angående ändrad lydelse af 10 §4 mom. i förordningen om nya utsökningslagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den
10 augusti 1877.
Härigenom förordnas, att 10 § 4 mom. i förordningen om nya
utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den
10 augusti 1877 skall erhålla följande ändrade lydelse:
G
Lagutskottets Utlåtande N:o 3,
Häfver någon fått invisning å viss man, och får ej betalning af
honom; njute då betalning af den, som invisningen gaf, med ränta till
sex för hundrade, der det ej styrkes, att den, som invisningen fått,
varit vållande, att betalning i rättan tid ej följt.
Om check gälle hvad särskildt är stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
De i förevarande proposition — hvilken af båda kamrarne till lagutskottet
hänvisats — innefattade lagförslag äro, såsom man torde finna,
undantagandes tidsbestämmelserna rörande de ifrågasatta lagarnes trädande
i kraft, af alldeles enahanda lydelse med de af Kongl. Maj:t
uti proposition n:o 31, till sistlidet års Riksdag framlagda lagförslag,
och utskottet har alltså anledning att i minnet återkalla, hvad vid behandlingen
af sistberörda proposition förekom såväl inom lagutskottet
— dit propositionen hänvisades för förberedande granskning — som
uti kamrarne.
Lagutskottet tillstyrkte nästan enhälligt propositionens antagande
i oförändradt skick, under anförande dels att åtskilliga fördelar för
affärslifvet genom checklagens antagande skulle beredas, dels ock att
någon olägenhet af densamma icke torde kunna påvisas. Denna hemställan
blef af Andra Kammaren bifallen, hvaremot Första kammaren
med 66 röster emot 52 afslog utskottets hemställan och Kongl. Maj:ts
proposition.
Att döma af den diskussion, som föregick kamrarnes beslut,
grundade sig motståndet emot checklagen dels å den uppfattning, att
densamma ej visat sig behöflig, dels å vissa förmenta brister hos sjelfva
lagen, dels ock — såsom det vill synas hufvudsakligen — å den omständigheten,
att Norge och Danmark då ännu ej antagit någon sådan
lag, ehuru man såsom hufvudskål för lagens antagande anfört vigten af
gemensam lagstiftning i ämnet för de trenne nordiska länderna.
Sedan Norge och Danmark numera, enligt hvad departementschefen
uti sitt anförande till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
den 6 oktober 1897 upplyser, hvar för sig antagit checklag,
i allt väsentligt öfverensstämmande med det i förevarande proposition
framlagda checklagsförslag, har denna senare invändning förlorat sin
betydelse, och hvad beträffar öfriga betänkligheter, som andragits mot
Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 7
lagens införande, anser utskottet, att desamma ej böra tillmätas afgörande
vigt.
Väl må medgifvas, att något trängande behof af checklagstiftning
för vårt land ej, såvidt utskottet kunnat finna, hittills låtit sig förmärka
— detta sannolikt beroende derpå, att invisningssystemet, deri inräknadt.
postremissvexlarna, sådant det hos oss kommit till användning,
visat sig fungera jemförelsevis tillfredsställande — men denna
omständighet lärer ej kunna förringa lagens värde, försåvidt dess införande
kan beräknas blifva gagneligt. I detta afseende delar utskottet
den af 1897 års lagutskott uttalade mening. Särskildt torde förslagets
bestämmelser om regressrätt mot utställare och öfverlåtare komma att
gifva ökad fasthet och stadga åt affärslifvet.
Äfven detaljbestämmelserna uti checklagförslaget äro, enligt utskottets
mening, fullt tillfredsställande. Hvad som från några håll
anmärkts deremot, att check kan äfven å enskild person utställas, synes
utskottet sakna berättigande, då intet skäl finnes att antaga att trassel
och oreda derigenom skulle i ökad grad uppkomma. Det må nemligen
ej förglömmas, att checkens användning såsom betalningsmedel kommer
att grundas uteslutande pa förtroende för den, som check utställer,
hvarför det .ej synes vara någon anledning att förtaga denne möjligheten
att vid checks utställande taga i anspråk tillgodohafvanden hos
enskilda personer.
De i propositionen utöfver checklagsförslaget innefattade lagförslag
hafva ej gifvit anledning till någon erinran från utskottets sida.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen måtte antaga de i förevarande
proposition framlagda förslag till
l:o checklag;
2:o lag angående ändrad lydelse af 12 § utsök ■
ningslagen;
3:o lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom.
i förordningen om nya utsökningslagens införande och
hvad i afseende derå iakttagas skall den 10 augusti
1877.
Stockholm den 8 februari 1898.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.