Lagutskottets Utlåtande N:o 3

Utlåtande 1893:LU3

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg
till dels kongl. förordningen angående mantals- och
skattskrifning ar nas förrättande den 20 juli 1861,
§t 3, dels ock kongl. förordningen angående fattigvården
i riket den 9 juni 1871, § 22.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 196, har herr N. Rosengren hemstält: att Riksdagen
måtte för sin del besluta, dels att 3 § 1 punkten i förordningen
angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande den 20 juli
1861 erhåller följande lydelse:

»En hvar skall — — — — bo och hemvist, och gäller för
en hvar mantalsskrifning stiden der hvarje gång ett år från och med
den 1 januari närmast efter den dag mantalsskrifning en förrättades *).
Härvid iakttages — —■ — — förete upplysning»,

dels ock att till 22 § i förordningen angående fattigvården i
riket den 9 juni 1871 göres följande tillägg:

»I fråga om — — — — hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,
hvarest han enligt § l och § 3 punkt. 1 i Kongl. Majis nådiga
förordning angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande den

20 juli 1861*) senast författningsenligt —--— mantalsskrifven»

eller ock att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte föranstalta om vidtagandet af de utaf motionären förordade
ändringarna.

Till stöd för sin framställning anför motionären, hurusom
skiljaktiga meningar göra sig gällande vid tillämpningen af fattig -

*) Kursiveradt af utskottet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 5

vårdsförordningens bestämmelser om vilkoren för förvärfvandet af
hemortsrätt, särskildt tidpunkten derför. Med åberopande af ordalydelsen
af fattigvårdsförordningens bestämmelser i ämnet ansågo
nemligen några berörda tid börja löpa från den dag, mantalsskrifning
skett eller författningsenligt bort ske, medan åter andra i anslutning
närmast till mantals- och skattskrifningsförordningens stadgande!!
förläde tidpunkten för förvärfvandet af hemortsrätt till början af
kalenderåret näst efter det, då mantalsskrifning skett eller bort
ske. Då nu in- och utflyttningarna mellan landets fattigvårdssamhällen
vore synnerligen talrika, föranledde den anmärkta skiljaktigheten
lätt nog till en mängd tvister mellan vederbörande
fattigvårdssamhällen, och jemväl hos de myndigheter, som hade att
afgöra dylika tvister, trodde sig motionären finna en viss osäkerhet
i tillämpningen af gällande föreskrifter i ämnet.

Det har ingalunda undgått utskottet, att ett visst samband
förefinnes emellan de båda förslag motionen innefattar, men detta
samband har synts utskottet icke vara af sådan beskaffenhet att på
grund deraf ett sammanförande i en och samma motion af två
särskilda ändringsförslag, deraf det ena, nemligen förslaget om
ändring i visst afseende af mantals- och skattskrifningsförordningens
bestämmelser, torde böra af annat ständigt utskott än lagutskottet
behandlas, kan anses berättigad!.

Utskottet har följaktligen ansett sig emot föreskriften i § 55
riksdagsordningen icke kunna i anledning af förevarande motion
göra annan hemställan, än

att motionen må af Riksdagen lernnas utan
vidare afseende.

Stockholm den 5 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. L1LIENBERG.