Lagutskottets Utlåtande N:o 39

Utlåtande 1897:LU39

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

9

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

25 kap. 9 § rättegångsbalken är af följande lydelse:

»I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt
i Upland, Södermanland, Vestmanland, Nerike och Gestrikland,
ingifve käranden sin inlaga innan klockan tolf på den fyrationde dagen,
den oräknad då häradsrättens dom föll, eller hafve sitt vad förlorat;
ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Vermland, Helsingland, Jemtland,
Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland samt pa Gotland pa den sextionde
dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten pa den nittionde dagen; i
Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland och
Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal och
Bohus län på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge
ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexel- och
sjörättssak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i
hvarje ort till hofrätt.»

Under Vesterbotten inbegripes, enligt kongl. brefvet den 25 augusti
1824, Norrbotten jemte de till dessa län hörande lappmarker.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 84, har nu herr Kronlund föreslagit, att Riksdagen
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 7 Sami. 28 Häft. 2

10 Lagutskottets Utlåtande A.-o 39.

för sin del ville besluta, att ofvanberörda paragraf får följande ändrade
lydelse: »I de saker som — — — — förlorat; ifrån häradsrätt inom
öfriga delar af Svealand (svea hofrätts domvärjo) på den 60:de dagen,
i Göta hofrätt etc.»

Motionären åsyftar sålunda upphäfvande af det för Vesterbotten
(Vesterbottens och Norrbottens län) gällande undantagsstadgandet angående
tid för fullföljd af vadetalan och vill i detta hänseende införa
likställighet emellan Vesterbotten och Norrlands öfriga landskap.

Till stöd för sitt ändringsförslag anför motionären, hurusom senare
tiders stora utveckling af jernvägskommunikationer möjliggjorde en
betydligt snabbare förbindelse emellan de aflägsnare belägna underdomstolarnes
jurisdiktioner och öfverrätterna, än förr kunde ega rum.
Särskildt gälde detta Norrland. Då för tio år sedan den norrländska
stambanan ej sträckte sig längre än till Sollefteå, hade man från
det mest aflägsna tingsstället i Sverige, nemligen Karesuando, beläget
40 mil norr om Haparanda, en landsvägsfärd af omkring 115 mil
till närmaste jernvägsstation. Nu deremot torde det ej finnas något
tingsställe i Norrland, som vore beläget på längre afstånd från jernväg
än 25 mil. Under sådana förhållanden torde ej förefinnas något skäl
att bibehålla den för fullföljande af vädjade mål från Vesterbottens och
Norrbottens län stadgade tid af 90 (lagar. Afkortning af denna tid
skulle emellertid i sin mån bidraga till afhjelpande af långsamheten i
rättskipningen, och en förändring i bestående lagstadganden syntes motionären
kunna ske, utan att derigenom förrycktes lagbyråns arbete å
rättegångsväsendets ombildning.

Utskottet anser visserligen, i likhet med motionären, de förhållanden,
som betingat tillkomsten af ifrågavarande stadgande angående tid
för fullföljd af vadetalan i mål från häradsrätter i Vesterbottens och
Norrbottens län, numera hafva, särskildt genom den betydande utvecklingen
af kommunikationsväsendet i dessa trakter, undergått så väsentlig
förändring, att en inskränkning af berörda tid utan olägenhet må
ega rum, men utskottet kan, det oaktadt, ej tillstyrka bifall till motionärens
hemställan. Enligt hvad af Kongl. Maj:ts proposition angående
statsverkets tillstånd och behof inhemtas, är nemligen lagförslag om
ändring af gällande bestämmelser angående tid och sätt för fullföljd af
talan mot domstols beslut för närvarande under utarbetande i lagbyrån;

Lagutskottets Utlåtande N:o 39. 11

och det synes vid sådant förhållande ej vara skäl att vidtaga en detaljändring,
som till äfventyrs ej komme att stå i öfverensstämmelse med
de principer, hvilka vid allmän revision blifva tillämpade. Detta är
så mycket mera sannolikt, som motionärens ändringsförslag icke grundar
sig å någon utredning om den tid, som för talans fullföljd i mål
Irån Vesterbottens och Norrbottens län är den efter förhållandena bäst
afpassade, utan endast anknyter sig till bestämmelser, som gälla för
andra delar af landet.

På grund af det anförda hemställer alltså utskottet,

att herr Kronlunds ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.