Lagutskottets Utlåtande N:o 39 (Utlåtande 1894:LU39 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

N o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1894, kl. 2 e. ro.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om upphäfvande af föreskriften i
27 fl disciplinstadgan för krigsmagten af den 7 oktober
1881 om afsändande af bestraffadt manskap,
som tillhör värfvad trupp till värfvade arméns disciplinkompani.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad
motion, n:o 74, anför herr J. Bengstson följande:

Enligt 27 § disciplinstadgan för krigsmagten af den 7 oktober 1881
må den, som tillhör manskapspersonalen vid värfvad trupp, när honom
ådömts vissa bestraffningar, »ur rullorna utstrykas och öfverlemnas till
Konungens befallningshafvande, som förordnar om hans afsändande till värfvade
arméns disciplinkompani, för att der under sin återstående kapitulationstid
hållas till allmänt arbete».

Denna bestämmelse, som lägger en synnerligen stor och af öfverordnad
myndighet icke kontrollerad magt i händerna på cheferna för de värfvade
regementena och corpserna, har med hänsyn till sin ändamålsenlighet och
sitt syfte varit mer än omtvistad, och inför Riksdagens Andra Kammare
har krigsministern år 1884 uttalat den meningen, dels att endast krigsrätt egde
ådöma förflyttning till värfvade arméns disciplinkompani, dels att detta kompani
skulle förvandlas från en straffanstalt till ett straffkompani, der manskapet
sysselsattes såsom militärer. Det stannade emellertid vid blotta
uttalandet.

Bill. till Riksd. Vrot. 1894. 7 Sand. 21 Höft. (N:o 39).

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Oafsedt den omständigheten, att 27 § disciplinstadgan innehåller en
olika lagstiftning för värf vad och indelt soldat, der de gjort sig skyldiga
till enahanda förseelser, är tillämpningen af nämnda § ej underkastad någon
som helst kontroll, hvarför den ock verkar ojemnt, och faktiskt är lagtilllämpningen
öfverlåten åt det individuella godtfinnande!

Enligt de upplysningar, som stått till buds, och som, om de ej äro
absolut exakta, ej torde innehålla några väsentliga eller afsevärda felaktigheter,
har från midten af 1890 till midten af 1893, således under eu tidrymd
af omkring 3 år, öfverlemnats till disciplinkompaniet eller, såsom det
heter, dit »bortskänkts»:

från flottans värfvade stam .............................. 120 man

» arméns regementen och corpser............... 80 * .

Af dessa senare 80 man kommer i det allra närmaste hälften eller
39 på ett i Stockholm förlagdt värfvadt infanteriregemente, under det att
från ett annat infanteriregemente i samma stad och med samma nummerstyrka
endast bortskänkts 2 man. Från andra värfvade regementen och
corpser åter, såsom de i Skåne förlagda äfvensom från trängcorpserna, har
ej under ifrågavarande tidrymd någon blifvit till diciplinkompaniet öfverlemnad.
Af dessa siffror och dessa förhållanden torde, bland annat, den
slutsatsen kunna dragas, att 27 § disciplinstadgan kan tillämpas och har
tillämpats på ett i väsentlig mån skiljaktigt sätt.

Redan ur denna synpunkt torde ifrågavarande föreskrift om öfverlemnande
af felaktigt och bestraffadt värfvadt manskap till det i Varberg förlagda disciplinkompaniet
böra upphäfvas. Då man dessutom kan med fog ifrågasätta
lämpligheten af att sammanföra dessa felaktiga individer eller mindre
goda element till en särskild anstalt, från hvilken de icke torde i regeln
utgå moraliskt förbättrade — disciplinsoldatens framtid är nemligen i allmänhet
mörk och vistelsen vid disciplinkompaniet är ofta nog en anhaltstation
på den väg, som heter: brott och fängelse — torde det vara än
angelägnare att ur våra krigslagar utplåna en föreskrift, som- stått der allt
för länge.

Funnes denna föreskrift ej till, och vore således grunden för ett disciplinkompani
bortfallen, borde helt visst denna omständighet hafva en gynsam
återverkan på rekryteringen af våra värfvade trupper och handhafvandet
af dertill hörande angelägenheter, liksom det ock torde ligga i sakens
natur, att man måste åt sjelfva soldatuppfostran egna större uppmärksamhet,
då man ej vidare hade att tillgripa det i och för sig tvifvel underkastade
krigstuktmedel, som meraberörda § lagt i vederbörande chefers händer.

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Slutligen torde böra erinras om ännu en omständighet, som är af betydelse
för statskassan.

Sedan under de sistförflutna åren och senast genom 1892 års härordning
den egentliga värfningen än vidare utsträckts, och de värfvade trupperna
väsentligen ökats, kan rättigheten att öfverlemna värfvade soldater
till disciplinkompaniet föranleda i afsevärd mån ökade kostnader för detta
kompanis underhåll m. m. Detta sakförhållande torde vara förtjent af dess
större uppmärksamhet, som utbytet af till disciplinkompaniet nu anvisade
anslag torde vara skäligen ringa med hänsyn till såväl dess gagn för försvaret
som den dit öfverlemnade individens moraliska förbättring.

På grund af hvad som nu blifvit anfördt får jag hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t upphäfva föreskriften i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten
af den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt manskap, som tillhör
värfvad trupp, till värfvade arméns disciplinkompani.

Lika med motionären finner utskottet det vara önskligt, om föreskrifterna
angående öfverlemnande af bestraffadt värfvadt manskap till disciplinkompaniet
kunde upphäfvas, så framt derigenom någon olägenhet i fråga
om disciplinens upprätthållande vid de värfvade trupperna ej förorsakades.
Men en utredning i förevarande hänseende lärer under alla förhållanden
vara behöflig, innan ett bestämdt uttalande i den af motionären förordade
rigtningen kan af utskottet tillstyrkas. I alla händelser synes dock, derest
afsändandet till disciplinkompaniet kommer att bibehållas, det vara angeläget,
att föreskrift blifver meddelad derom, att öfverlemnandet ej finge ega
rum utan föregående beslut af vederbörlig domstol.

Den behöfliga utredningen lärer icke af någon annan än Kongl. Maj:t
kunna företagas, i följd hvaraf utskottet ansett motionärens framställning
icke kunna föranleda annan åtgärd, än att frågan medelst en skrifvelse öfverlemnas
till Kongl. Maj:ts bepröfvande.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida
föreskriften i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten af
den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt manskap,
som tillhör värfvad trupp, till värfvade arméns

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

disciplinkompani må kunna upphäfvas, eller, om berörda
bestraffningssätt skulle finnas behöfva i en eller annan
form bibehållas, detsamma icke borde ådömas endast af
krigsrätt, och i sådant fall derom framlägga förslag till
Riksdagen.

Stockholm den 31 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. Annerstedt.

Reservation

af herr Erickson, som anfört:

»Af såväl motionärens framställning som bifogade statistiska uppgift
rörande disciplinkompaniets rekrytering framgår, att denna sker hufvudsakligast
från tvenne truppafdelningar. Vid sju regementen och corpser har
afsändande af straffadt manskap till disciplin kompaniet endast sparsamt egt
rum, och vid två af dessa är »bortskänkningen» högst ringa. Vid fem
regementen och corpser har man under den tidrymd, som uppgiften omfattar,
ej tillämpat disciplinstadgans 27 §. Af dessa förhållanden torde kunna
dragas den slutsatsen, att tillämpningen af denna § är i hög grad ojemn
och ihöjligen beroende hufvudsakligen på respektive chefers subjektiva uppfattning.

Nämnda förhållanden torde också ådagalägga äfven det obehöjliga af
en sådan straffpåföljd som bortskänkning till disciplinkompaniet, enär man
icke torde kunna leda i bevis, att disciplinen vid de truppförband, der bortskänkning,
jemförelsevis sedt, eger rum i massa, är bättre eller starkare upprätthållen
än vid de trupper, der man ej tillämpar 27 § disciplinstadgan,
och der man med fullt fog torde anse, att denna § innehåller en mindre
ändamålsenlig bestämmelse, och att bortskänkningen är en mindre lycklig
åtgärd. Lättheten att blifva qvitt dem, som ådömts vissa disciplinstraff,
torde fast mera inbjuda till efterlåtenhet i fråga om bibringande af militärisk
ordning och disciplin; och ur denna synpunkt torde bortskänkningsrätten
verka skadligt. Funnes ej denna lätthet, skulle måhända rekrytanskaffnin -

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

gen i afseende på val af manskap ske med ännu större omsorg än nu, och
säkerligen skulle den tidpunkten senare inträda eller ock uteblifva, då enligt
disciplinstadgans ord »ingen vån är», att en flere gånger bestraffad
»skulle under förblifvande vid truppen kunna återföras till sin tjenstepligt».

Är det oundgängligt nödigt att blifva qvitt en karl, som icke låter
sis rättas, torde (fet vara bättre, att densamme helt enkelt afskedas — helst
med förlust af sina sparbankspenningar — än bortskänkes till disciplinkompaniet,
som torde vara hvarken ett militäriskt straffkompani eller en
förbättringsanstalt.

Någon särskild eller ytterligare utredning torde i förevarande afseende
icke vara erforderlig.

Hvad utskottet i senare hälften af sitt skrifvelseförslag hemstält
rörande ifrågavarande straffpåföljds ådömande af krigsrätt har jag så mycket
mindre kunnat biträda, som derigenom det af motionären afsedda mål
ej vinnes, men å andra sidan till följd deraf åtskilliga afsevärda olägenheter
torde kunna antagas uppstå.

Yäl är sant, att uttalande i sådan rigtning förekomma vid 1884 års
riksdag, men dessa kunna väl svårligen anses hafva varit välgrundade, då
sedermera intet åtgjorts åt^saken. Huru skulle väl frågan om bortskänkning
behandlas, om denna- skulle ådömas af krigsrätt? När en kompani-,
sqvadrons- eller batterichef vill blifva af med en karl, som straffats ett visst
antal gånger, skulle han väl derom göra anmälan till regementschefen, och
på grund deraf krigsrätt tillsättas. Men då den af fyra militära ledamöter
och en lagfaren ledamot bestående krigsrätten ej är någon permanent institution,
utan dess sammansättning vexlar, finnes det ej någon garanti fölen
jemn lagtillämpning härutinnan. Dertill kommer, att krigsrätten skulle
pröfva alla föregående bestraffningar, som ådömts den tilltalade, och då hade
krigsrätten att hålla sig till de nakna straffjournalerna eller till af kompanischefen
eller kompanibefälet afgifna vittnesintyg. Å andra sidan kunde
och borde ej den tilltalade förvägras att åberopa vittnen till sin förmån.
Och följaktligen skulle måhända mindre fördelaktiga konflikter kunna uppstå.
Slutligen skulle ock den af krigsrätt dömde väl få besvära sig öfver
domen, och detta skulle komma att föranleda ökadt arbete i krigshofrätten,
hvilket åter skulle för dem, som vilja bibehålla denna öfverdomstol hufvudsakligen
oförändrad, blifva en ytterligare anledning att motsätta sig dess
tidsenliga förändring. Öfverlemnandet till krigsrätt af den regementschef
nu tillkommande rätt att bortskänka manskap skulle således antagligen medföra
många olägenheter. Eu dylik åtgärd borde ock medföra, att hvarje

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

arrestbestraffning äfven skulle ådömas af krigsrätt, men detta skulle leda
till en fullständig omstöpning af de militärdisciplinära förhållandena, något
som af motionären ej torde hafva åsyftats.

Genom bifall till motionärens förslag, hvaraf naturligen måste följa
indragning af de i riksstaten till värfvade arméns disciplinkompani uppförda
och äfven för år 1895 begärda anslag och, på sätt motionären i särskild
motion hemstält, beviljande af ett lämpligt förslagsanslag för bestridande
af de med disciplinkompaniets upplösning möjligen förenade kostnader,
skulle också en icke oväsentlig besparing för statsverket vinnas.

På dessa och af motionären i öfrigt anförda skäl har jag inom utskottet
yrkat bifall till motionen.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Tabell

utvisande rekryteringen af värfvade arméns disciplinkompani
åren 189 0V7—189

Värfvade truppförband	1890	1891	1892	1893	Summa
V?—3l/l2	''/■—*/«	''b-3''/*	Vi-30/»	''A—3l/n	Vi-30/»	''A—3,/l2
Armén:
Svea lifgarde ......	4	5	7	7	6	10	9	48
Andra lifgardet	1	—	1	—	—	—	—	2
Lifgardet till häst	—	—	4	1	—	2	1	8
Kronprinsens husarregemente
Svea artilleriregemente	1	—	2	3	2	2	1	11
Göta »	—	3	1	1	1	—	1	7
Yendes »
Gotlands artillericorps.....
Vaxholms »	—	1	3	—	2	2	2	10
Svea ingeniörbataljon . __	—	—	•—	1	—	—	—	1
Göta »	3	1	—	1	1	2	—	8
Svea trängbataljon ........								—■
Göta »
Summa armén	9	10	18	14	12	18	14	95
Flottan	13	14	30	13	23	27	24	144
Summa armén och flottan	22	24	48	27	35	45	38	239
Tillkommer för 1893''f—31/ia.
Norrlands artilleriregemente...	—	—	—	—	—	—	1	1
Karlskrona artillericorps ......	—	—	—	—	—	—	10	10
Summa summarum	22	24	48	27	35	45	49	250

Anm. Under tiden 1890l/i—aifördes till disciplinkompaniet 20 man,
om hvilka dock ej erhållits detaljerade uppgifter.