Lagutskottets Utlåtande N:o 39 (Utlåtande 1889:LU39 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 28 mars 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade
bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på
landet.

Till, lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat tre
inom nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändrade bestämmelser
rörande den kommunala rösträtten på landet. Motionerna
hafva afgifvits af herr L. Pålsson i Hemmesdynge, n:o 7, herr O. Andersson
i Lyckorna, n:o 36, och herr L. P. Larsson i Berga, n:o 170.
I dessa motioner framställas följande förslag:

af herr L. Pålsson:

att Riksdagen ville besluta en sådan ändring af § 22 i Ivongl. Maj:t,s
nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,
att denna paragraf får följande förändrade lydelse:

§ 22. Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar. Hvarje
röstegande tillkommer en röst. Mellan lika röstetal skiljer lotten;

af herr O. Andersson:

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i kongl. förordningen
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet § 11, att hvarje röst Bih.

till Riksd. Prof. 1889. 7 Samt. 21 Haft. 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

egande må tillkomma en röst; dock att vid beslut om utgifter röstvärdet
må beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal med iakttagande af den
begränsning, att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än som
motsvarar en tjugondedel af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden; samt

af herr L. P. Larsson:

att Riksdagen ville besluta, att 11 § kongl. förordningen den 21
mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet skall hafva följande
ändrade lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal.
Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i
något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanräknadt
tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning
af rösträtt bråktal, sk%ll det bortfalla.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande den kommunala rösträtten
på landet i syfte att förekomma, att en eller ett fåtal personer må kunna
utöfva en kommuns beslutanderätt, har, som bekant, vid många föregående
tillfällen varit föremål för handläggning af lagutskottet och pröfning
af Riksdagen. Lagutskottet anser sig derför kunna, likasom åren
1886 och 1887, i detta ämne hänvisa till följande, år 1885 af utskottet
afgifna utlåtande (n:o 26):

»I den föreliggande frågan hyser utskottet fortfarande samma åsigter,
som äro uttalade i dess utlåtanden n:o 22 vid 1881 års riksdag, n:o 52
vid 1882 års riksdag samt n:o 28 vid 1884 års riksdag.

Utskottet erinrade då, hurusom kommunallagarnes ändamål, enligt
deras eget uttalande, vore, att kommuns medlemmar skulle ega att sjelfva
efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda sina gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter, men hurusom, på det
att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande tanke
måtte i alla landtkommuner också blifva en verklighet, förändrade bestämmelser
rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse
på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas
efter det en hvar åsätta fyrktal. Huru enkel och naturlig den sålunda

Lagutskottets Utlåtande N:o 39. 3

gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden
helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade
enligt statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala
rösträtten år 1871*) uti 54 af rikets 2,354 landtkommuner eu röstegande
öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person utgjorde
uti 360 öfver l/4—1/2, uti 1,026 öfver 1/w—1/i, allt af hela fyrktalet;
och hvad beträffade antalet personer, som innehade visst fyrktal öfver
Yio af kommunens, innehade 54 öfver hälften, 378 öfver 1/i—y2, 1,697
öfver yi0—y4, om hvilka förhållanden närmare upplysningar kunde inhemtas
af den tabell, som funnes bifogad lagutskottets utlåtande n:o 35
vid 1878 års riksdag. Förhållandena torde under tiden sedan dess icke,
åtminstone proportionsvis mellan olika grupper af röstegande, hafva undergått
någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes
inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde utöfva
kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga former
iakttoges, beskatta öfriga kommunalmedlemmar och utse desse att såsom
kommunala förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen
vore hans egna, under det han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt
kommunalt uppdrag. Att i en stor mängd andra kommuner sjelfstyrelsen
vore i större eller mindre grad kringskuren, visade de anförda
statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest, vid utarbetandet af 1862
års kommunalförordning för landet, de statistiska uppgifter rörande förhållandena
i landtkommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,
någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva
en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfriga medlemmar
af kommunen ensam besluta vore endast en gärd af rättvisa
samt ett vilkor för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse;
och för en lindrig begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrigt
syntes billighetsskäl tala. Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum,
som lämpligen borde bestämmas, syntes af de tabeller, som
blifvit af särskilda ledamöter inom utskottet utarbetade och utlåtandet
bifogade, framgå, att genom bestämmande af detta maximum till en
tiondedel af kommunens hela röstetal de öfverklagade missförhållandena
kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner, hvarest detta maximum
icke skulle upphäfva en enda röstegandes samtliga öfriga röstegandes
samfälda röstetal öfvervägande rösträtt, hade ansetts nödigt föreslå det

!) Några färskare statistiska uppgifter i ämnet föreligga icke.

Lagutskottet Utlåtande N:o 39.

tillägg, att ingen finge i något fall utöfva rösträtt för högre röstetal än
det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkomme öfriga röstegande.

De skäl, på hvilka utskottet sålunda förut grundat sitt tillstyrkande
af en begränsning i den kommunala rösträtten på landet, synas utskottet
fortfarande ega giltighet. Utskottet vill nu ytterligare, i likhet med
hvad utskottet gjorde vid 1882 och 1884 års riksdagar, erinra, att, då
ledamöter i bevillningsberedningarne och i taxeringsnämnderna omedelbart,
samt ledamöter i pröfningsnämnderna medelbart, utses å kommunalstämma,
i sådana kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda
eller några få personer, dessa kunna erhålla ett i utskottets tanke obehörigt
inflytande äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de
olägenheter, till hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten
ansetts nödig, på senaste åren hafva oftare än förut framträdt,
i det att nu mera flerstädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel
rörelse, hvarigenom det lätteligen kan inträffa, att en enda person
inom kommunen kan, såsom representant för bolaget, erhålla ett röstetal,
hvars storlek tillåter honom att blifva den allena beslutande i kommunens
angelägenheter eller åtminstone derå utöfva ett allt för stort
inflytande.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för utskottets
mening, vill utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden
i flera afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet,
ega likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen
angående kommunalförvaltningen på landet den 6 februari 1865,
ett relativt maximum af en sjettedel af de vid stämman närvarandes
sammanlagda röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare
sig för egen del eller å annans vägnar.»

De skäl, hvilka i ofvan intagna utlåtande anförts för en ändring i
nu gällande bestämmelser, anser utskottet fortfarande ega giltighet; och
får utskottet, som icke funnit anledning att förorda herrar L. Pålssons
och O. Anderssons motioner i hvad de afvika från utskottets tillförene
uttalade åsigter i ämnet, hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af nu ifrågavarande
motioner, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Härigenom förordnas att § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan
nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober
1888, skall hafva följande ändrade lydelse:

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i
sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen
erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utagerande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande,
finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver
ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den särskildt
bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel
af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något
fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden
sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. U-ppkommer
vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 28 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herrar Bergström, Huss, Fröberg, G. Andersson, J. Pehrsson och
Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till motionerna
på följande af nästlidne Riksdags lagutskott i dess utlåtande n:o 43, i anledning
af en utaf herr L. P. Larsson i Berga väckt motion, anförda skäl:

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

»Herr L. P. Larsson upptager i sin motion den ofta behandlade
frågan om ändring i de allmänna grunderna för den kommunala rösträtten
på landet. Han föreslår nemligen, att Riksdagen måtte besluta
sådan ändring i kong!, förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet §11, att röstvärdet skall beräknas sålunda, att hvarje
röstegande må tillkomma en röst; dock att vid beslut om utgifter röstvärdet
må beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal med iakttagande af
den begränsning, att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än
som motsvarar en tjugondedel af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Den grundsats, hvilken motionären sålunda anser böra uppställas
såsom regel, eller att utan afseende å fyrktalet endast en röst borde
tillkomma hvarje röstegande, skulle tydligen äfven med det af motionären
förordade undantag medföra en ytterst genomgripande och till
sina följder knappast beräknelig omhvälfning af den kommunala sjelfstyrelsen.
Den skulle nemligen i väsentlig mån lägga denna styrelse i
händerna på samhällsklasser, hvilka nu endast i ringa mån utöfva något
inflytande på densamma och om hvilka man för närvarande svårligen
kan antaga, att de skola ega tillräckliga insigter och tillräckligt intresse
för allmänna angelägenheter för att kunna till kommunernas båtnad utöfva
en sådan magt. Då den ifrågavarande grundsatsen skulle tillämpas
vid val, således äfven vid val af landstingsmän och valmän för utseende
af sådana, komme den att utöfva en betydande inverkan på valen af
Första Kammarens ledamöter. Lagutskottet anser följaktligen motionärens
förslag i denna del icke böra bifallas.

Motionären har emellertid tagit hänsyn till de bestående förhållandena
i så måtto, att han ej velat tillämpa den föreslagna allmänna grundsatsen
vid beslut om utgifter. Vid fattandet af sådana beslut skulle
nemligen enligt motionärens förslag röstvärdet beräknas efter det en
hvar åsätta fyrktal med iakttagande af den inskränkning, att ingen finge
utöfva rösträtt för större antal röster än som motsvarade en tjugondedel
af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Förslag om en dylik inskränkning i den rösträtt, som tillkommer
de högst beskattade inom en kommun, hafva såsom bekant ofta blifvit
framstälda och jemväl vunnit Andra Kammarens godkännande. Den
bråkdel af kommunens hela röstetal, som högst skulle få tillkomma en
röstegande, har föreslagits än till en femtedel, än till en tiondedel, än,
såsom i den nu föreliggande motionen, till en tjugondedel. Denna
mångfald af olika förslag synes gifva stöd åt den åsigt, att fastställandet
af en dylik inskränkning icke kan fotas på någon allmängiltig rätts -

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

grund, utan ytterst måste öfverlemnas åt ett visst godtycke. Den nu
gällande kommunala rösträtten stödjer sig deremot på den bestämda
och ingalunda förkastliga grundsats, att i samma mån en kommunalmedlem
bidrager till utgifterna för kommunens ändamål, i samma mån
bör han ock vara berättigad att utöfva inflytande på ledningen af kommunens
angelägenheter.

Anledningen till de upprepade förslagen i ämnet har af förslagsställarne
i allmänhet angifvits vara den, att i ett antal kommuner eu
enda person eger så stort röstetal, att han ensam kan utöfva kommunens
beslutanderätt, och att i andra kommuner två eller ett fåtal personer,
om de äro ense, kunna på samma sätt öfverrösta samtliga öfrige
kommunalmedlemmar. Under sådana förhållanden kunde man ej anse,
att någon verklig sjelfstyrelse funnes för dessa kommuner. Ser man
saken uteslutande ur denna synpunkt, kan man emellertid mot hvarje
sådant förslag anmärka, att magten genom den ifrågasatta inskränkningen
i de högst beskattades rösträtt endast skulle öfverflyttas till
ett — visserligen något större — antal jemförelsevis högt beskattade,
men att det lägre beskattade flertalet af kommunens medlemmar
lika litet som nu skulle kunna genom sin rösträtt inverka på kommunens
sjelfstyrelse.

Det är i alla händelser endast inom ett jemförelsevis ringa antal
kommuner, der en enda eller några få personer gemensamt ega ett öfvervägande
röstetal. Inom sådana kommuner skulle det i många fall vara
mycket obilligt, om dessa personer, hvilka i en öfvervägande grad måste
bära de för kommunala ändamål pålagda afgifter, skulle mot sin vilja
kunna åläggas sådana. Då man tillika tager i betraktande, att desse
högst beskattade vanligen äro egare af stora gods eller innehafvare af
stora industriella anläggningar och sålunda hafva sitt enskilda intresse
på ett mera varaktigt sätt förbundet med kommunens gemensamma intressen,
synes man kunna antaga, att misstag och Övergrepp långt mindre
äro att befara från desses sida än från en mera vexlande majoritet af
lägre beskattade.

Det bör ock här anmärkas, att det sätt, hvarpå en sådan öfvervägande
rösträtt hittills blifvit inom vårt land utöfvad, icke i allmänhet
gifvit skälig anledning till klagomål. Detta bestyrkes bäst deraf, att vid
de tillfällen, då frågan om den kommunala rösträtten varit å bane, anhängarne
af de framstälda förslagen inskränkt sig till att framhålla möjligheten
af missbruk under nuvarande förhållanden, men sjelfve medgifvit,
att sådana i allmänhet icke förekommit.

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Slutligen vill utskottet — ehuru den nu föreliggande motionen icke
omedelbart dertill föranleder — erinra, att äfven en sådan, mindre genomgripande
ändring i den kommunala rösträtten, som motionären föreslagit
i fråga om beslut rörande utgifter, skulle, om den tillämpades vid val,
medföra en icke oväsentlig rubbning af grunderna för Första Kammarens
sammansättning, en rubbning, hvilken utskottet för sin del icke finner
önskvärd.»

Herrar Liljesköld, Lundin och von Baumgarten hafva begärt få här
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1889.