Lagutskottets Utlåtande N:o 38 (Utlåtande 1903:LU38 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

T''>r It): .:• ))!!

!*!•-

N:o 38.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1903 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 8
och 9 §§ strafflagen.

Genom en den 16 nästlidne februari aflåten proposition, n:o 54,
hvilken blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda
förslag till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.

Denna proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse den 8 maj
1900, däri Riksdagen, anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande strafflagstiftning,
att den tid, hvarunder en till ansvar för brott förvunnen person
suttit häktad, kunde, efter domstolens pröfning i hvarje särskildt fall, till
större eller mindre del honom tillgodoräknas.

Mot det i propositionen innefattade lagförslaget har utskottet icke
haft annat att erinra, än att utskottet ansett sig böra ifrågasätta en redaktionell
jämkning i 9 § af förslaget, i syfte att gifva ett, särskildt för
allmänheten, i viss mån tydligare uttryck åt förslagets mening, att domstol
skall hafva frihet att medgifva afdrag för häktnings tiden å straff,
Bih. till Bifcsd. Prot. 1903. 7 Sami. 31 Höft. (N:o 38). 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

ådömdt för hvarje brott, hvarom rannsakats i det mål, däri den tilltalade
hållits häktad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att förevarande
proposition icke kan i oförändradt skick bifallas, måtte
för sin del antaga följande

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 8 och 9 §§ strafflagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:

8 §•

Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett brott
dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall
straffet så bestämmas, som hade han på en gång varit för båda brotten
lagförd; och varde, vid straffets tillämpning, afräknadt hvad han af det
honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått.

Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det
till fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott,
med iakttagande af de här ofvan stadgade grunder, af domstolen förenas
eller sammanläggas med det förra straffet eller, om detta var till någon
del verkställdt, då det nya brottet begicks, med hvad af samma straff då
återstod; och skall å det sålunda bestämda straffet afräknas hvad af förra
straffet eller sagda återstod däraf kan vara verkställdt efter det nya
brottets föröfvande, v . • :,:w. ... *-• t ,

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Kungl. Maj:ts förslag.

9 §•

Har någon, som är för brott
tilltalad i anledning dåra/ varit i
häkte hållen, och dömes han i det mål
till frihetsstraff på viss tid eller till
böter, må domstolen, om med hänsyn
till omständigheterna så pröfvas skäligt,
förordna, att straffet skall anses
till viss del eller helt och hållet
verkställdt genom den dömdes hållande
i häkte. Ej må dock frihetsstraff,
som omedelbart ådömes, anses verkställdt
till större del än som mot
häktningstiden svarar, då en dags
häkte räknas lika med en dags fängelse
samt i öfrigt de grunder tillämpas,
hvilka för en straflfarts förvandling
till annan äro stadgade.

Föres i högre rätt klagan angående
ådömdt straff, vare den rätt ej
bunden af den lägre domstolens beslut
i fråga om tillgodoräknande af
häktningstid, ändå att talan emot beslutet
ej fullföljes.

Utskottets förslag.

9 §•

Har den, som är för brott tilltalad,
varit för något brott, hvarom
i målet rannsakats, i häkte hållen,
och dömes han i det mål till frihetsstraff
på viss tid eller till böter,
må domstolen, om med hänsyn
till omständigheterna så pröfvas skäligt,
förordna, att straffet skall anses
till viss del eller helt och hållet verkställdt
genom den dömdes hållande
i häkte. Ej må dock frihetsstraff,
som omedelbart ådömes, anses verkställdt
till större del än som mot häktningstiden
svarar, då en dags häkte
räknas lika med en dags fängelse
samt i öfrigt de grunder tillämpas,
hvilka för en straflfarts förvandling
till annan äro stadgade.

Stockholm den 13 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

Herrar Lindhagen>] och A. Olsson hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.