Lagutskottets Utlåtande N:o 38 (Utlåtande 1902:LU38 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

N:o 38.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 april 1902, kl. 3 e. na.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående införande af den proportionella valmetoden
vid val af stadsfullmäktige.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt till behandling af lagutskottet
hänvisad motion, n:o 139, har herr H. Hedlund föreslagit, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i kongl.
förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, att den
proportionella valmetoden tillämpas vid val af stadsfullmäktige.

Till stöd för denna framställning har af motionären anförts följande :

»Den graderade röstskalan upprättar, som bekant, i de svenska
kommunerna ett förmögenhetsvälde utan like i något annat land. Att
efter hand begränsa denna och derigenom något jemnare bland skattdragare
fördela inflytandet på de kommunala angelägenheterna har visat
sig vara ett segt och långsamt arbete. Först år 1900 genomfördes en
begränsning af den kommunala rösträtten på landet, och hvad städerna
vidkommer, har intet åtgjorts, sedan år 1869 högsta röstetalet begränsades
till 100 röster och en femtiondedel af valkretsens hela röstetal.
Andra Kammaren har åren 1891 och 1899 uttalat sig för en ytterligare

Lagutskottets Utlåtande N:o 38. 9

begränsning af den kommunala rösträtten i stad, utan att det dock haft
någon påföljd.

Det finnes emellertid en utväg att i de kommuner, hvilkas angelägenheter
handhafvas af fullmäktige, sålunda i främsta rummet stadskommunerna,
åvägabringa något rättvisare förhållanden äfven med den
graderade skalans ensidiga röstfördelning. Det sker genom införande af
ett proportionell valsystem vid val af kommunalrepresentation. De höga
röstetalen beherska visserligen fortfarande valen. Men medan de för
närvarande till regel ega makt att besätta samtliga platser i kommunalrepresentationen,
om de hålla tillsammans, skulle i sådant fall ett mindre
tal af jemförelsevis få röster, afgifna af många röstande, kunna insätta
någon eller några af de sina.

Den graderade röstskalans svåraste olägenheter äro väl, att klickvälde
lätt kan uppstå och att den stora mängden af smärre röstegare,
hvilken finner sig vanmäktig inför de höga röstetalen, intages af likgiltighet,
ofta åtföljd af bitterhet och misstro, hvaraf medborgarandan lider.
Proportionsvalet leder till insättandet i representationen af ett mindretal,
som kan öfva kritik och föra de smärre röstegarnes talan. Det har
också med råtta anmärkts, att vid stadsfullmäktigval, då en mängd platser
skola besättas, hvarje lista till regeln upptager blott några verkligt betydande
namn och för resten fylles med obetydligheter. Proportionsvalet
skulle införskaffa i kommunalrepresentationen så väl flertalets som mindretalats
mest betydande kandidater samt sålunda inverka förmånligt på
dennas sammansättning.

Äfven der partiskilnaden vid kommunala fullm äktigval icke går
vågrätt utan lodrätt genom samhället, så att de höga röstetalen stå
delade sinsemellan liksom de små, framstår ändamålsenligheten och rättvisan
af det proportionella valsättet i påfallande grad. Halfva antalet
fullmäktige skall på en gång tillsättas, och för närvarande kan det hänga
på ett fåtal röster, om hela majoritets- eller hela minoritetslistan går
igenom, medan ett proportionell valsystem skulle tillförsäkra ett dess större
antal af mindretalets män inträde i representationen, ju närmare hvardera
partiets röstsiffror sfi! hvarandra.

Okontrollerad makt leder alltför lätt till missbruk, och i synnerhet
i mindre samhällen, der den graderade röstskalan för närvarande låter
stadsfullmäktige omvälja och komplettera sig sjelfva, är det angeläget,
att valanordningar träffas, kvilka tillförsäkra åtminstone några af mindretalets
målsmän inträde i representationen. Den kritik och yttranderätt,
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami, 31 Haft. '' 2

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

hvilken vid kommunalstämma och allmän rådstuga tillkommer hvarje
röstberättigad medlem af kommunen, skulle på sådant sätt få någon ersättning.
Medan det proportionella valsystemet eljest plägar förordas såsom
ett skydd för mindretalets rätt, skulle det i våra kommuner, så länge
den graderade röstskalan råder i nuvarande eller lindradt skick, blifva
efter omständigheterna ett skydd för flertalets rätt, hvilket ej minskar
dess existensberättigande.

Proportionsvalsystem vid val till Riksdagens Andra Kammare är
hos oss uteslutet på grund af den rådande valkretsindelningen, så när
som på några få större städer. Dess införande i afseende å dem skulle
skapa en undantagslagstiftning, påverkande ett hela riket omfattande valresultat,
och vore derför förkastligt. De kommunala proportionsvalen
åter vidkomma endast kommunerna sjelfva. Den politiska betydelsen
finge de i allt fall, att om i framtiden det anses önskligt att tillämpa
det proportionella valsystemet vid politiska val, då har man genom dess
användning vid de kommunala valen vunnit en värdefull praktisk kännedom
om förfaringssättet dervid äfvensom kanske äfven funnit på värdefulla
förbättringar af detsamma.

Här är icke stället att ingå på någon skärskådning af de olika
metoder för proportionsval, emellan hvilka man har att välja. Jag vill
endast hänvisa till den afhandling i detta ämne af skriftställaren Emil
Svensén, som läses i första bandet af Statsvetenskaplig tidskrift (1897—-99
sidd. 103—129 och 155 — 182), äfvensom till det af författaren sjelf der
föreslagna system, hvilket innehåller vissa förbättringar af hittills tilllämpade
eller föreslagna system, och synes utmärka sig för enkelhet och
lättfattlighet, medan det icke, så vidt jag vet, mötts af vägande anmärkningar.

Samma skäl för användningen af proportionsval gälla för de landskommuner,
hvilka välja fullmäktige, som för städerna. Då emellertid de
senares valmyndigheter kanske äro i allmänhet bättre rustade för att rätt
tillämpa den proportionella valproceduren, hvilken alltid måste stå efter
det vanliga majoritetsvalet i enkelhet, torde vara lämpligast att tills
vidare inskränka det nya valsättets användning till städerna.»

Förslag om meddelande af bestämmelser angående proportionelt
valsätt i vissa fall hafva redan förut vid flere tillfällen varit framlagda för

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Riksdagen, men, i olikhet med det nu förevarande, hafva dessa förslag i
allmänhet afsett val å det politiska området. Särskildt har härvid fråga
varit om införande af dylikt valsätt vid de val, som förrättas af Riksdagens
kamrar, i hvilket syfte som bekant en motion äfven vid denna
riksdag föreligger.

Berörda förslag hafva emellertid hittills icke föranledt någon
Riksdagens åtgärd, ett förhållande, hvilket, enligt hvad behandlingen af
desamma synes utvisa, väsentligen eger sin förklaring deri, att äfven om
man icke velat underkänna betydelsen af de skal, som från vissa synpunkter
kunna tala till förmån för grundsatsen om proportionella val,
man ansett spörsmålet om praktiskt genomförande af denna grundsats
ännu icke hafva erhållit så nöjaktig lösning, att någon lagstiftning på
sådan grund lämpligen kunde ifrågakomma.

Såsom erfarenheten gifver vid handen, är det förbundet med synnerliga
svårigheter att utfinna någon valmetod, hvilken å ena sidan med
önskvärd säkerhet tillgodosåge syftemålet att bereda de olika meningar,
som vid ett val taga sig uttryck, ett proportionelt inflytande på valets
utgång och å andra sidan vore af den enkelhet, att densamma kunde i
det praktiska lifvet utan olägenhet tillämpas. Af den mångfald olika
valmetoder, som från skilda håll blifvit föreslagna, har, såvidt för utskottet
är bekant, ingen hittills lyckats blifva allmänt erkänd såsom i båda dessa
hänseenden fullt tillfredsställande.

Föreliggande motion, hvilken icke lemnar något bidrag till lösningen
af ofvannämnda fråga, hänför sig till förut framlagda förslag
derutinnan, utan att dock motionären afgjordt anslutit sig till något af
de valsystem, som tidigare blifvit ifrågasatta. Då motionärens framställning
alltså till innehållet är af ganska obestämd natur, finner utskottet
redan häri en berättigad anledning till tvekan, huruvida densamma i ett
ämne af den beskaffenhet som det ifrågavarande lämpligen kan läggas
till grund för något Riksdagens uttalande till Kong!. Maj:t.

De betänkligheter, hvilka framträdt mot införande i vårt land af
proportionelt valsätt, torde dessutom med särskild styrka göra sig gällande
i fråga om det förslag, som i motionen innefattas. Sålunda lärer uppenbarligen
den omständigheten, att vid stadsfullmäktigeval, liksom vid andra
kommunala val, röstvärdet icke är lika för alla röstande, utan bestämmes
efter graderad skala, medföra en ytterligare förökning af de praktiska
svårigheter, hvilka visat sig vara förbundna med dylikt valsätt. Jemväl
i öfrigt torde de förhållanden, under hvilka stadsfullmäktigeval ega rum,

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

i allmänhet icke vara synnerligen väl egnade för genomförande af proportionella
valmetoder, hör de flesta sådana är det af vigt, att mot
hvarandra stå bestämda partigrupperingar, hvilka kunna på förhand med
någorlunda visshet beräkna sin styrka och äro så underordnade partidisciplinen,
att rösterna för hvarje parti afgifvas efter listor, å hvilka
samma kandidaters namn förekomma i samma ordning. Tydligt är också,
att ej mindre hos valförrättare än äfven hos valmän erfordras en viss
klarhet i omdömet och skärpa i uppfattningen för att utan olägenhet
kunna använda en valmetod af mer invecklad beskaffenhet. Det torde
emellertid knappast kunna antagas, att i dessa hänseenden erforderliga
förutsättningar för ett proportionel valsätt alltid skulle i tillräckligt hög
grad vara förhanden vid sådana val, om hvilka nu är fråga.

På ofvan anförda skäl synes det utskottet, att, om någon lagstiftning
angående proportionel valsätt öfver hufvud taget skall genomföras
i vårt land, det i allt fall icke vore lämpligt och välbetänkt att
härvid göra början med stadsfullmäktigevalen eller andra val å det
kommunala området.

Bemärkas bör äfven, att vid fyllnadsval, då oftast endast en eller
två personer äro föremål för val, proportionel valsätt i allmänhet icke
kunde tillämpas.

Utskottet föranlåtes alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 8 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Zetterstrand och Lindhagen, i fråga om utskottets
motivering.

Herr Sjöberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.