Lagutskottets Utlåtande N:o 38

Utlåtande 1900:LU38

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

I

lS:o 38.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående
tillägg till 11 kap. strafflagen.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en af
herr W. Styrlander inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 6, af
följande lydelse:

»Vid 1899 års riksdag väckte jag motion derom, att Riksdagen
skulle ingå till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t skulle låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg till 11
kap. strafflagen, att fridsbrott vid föreningars offentliga och enskilda
möten måtte med straff beläggas. Ehuru samma års Riksdags lagutskott
ansåg goda skäl kunna anföras för den meningen, att området af de fall,
dem lagstiftningen skyddar genom straffbestämmelser för fridsbrott, borde
i någon mån utvidgas, kunde utskottet likväl icke tillstyrka bifall till
motionen, enär densamma icke syntes på ett tillfredsställande sätt angifva
den utvidgning af hemfridsbrottet, som af nuvarande förhållanden kunde
anses betingad.

Bih. till Riksd. Prat. 1900. 7 Sami. 29 Häft. (N:o 38).

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 38,

Samma skäl, som påkallade lagstiftningens ingripande till skydd för
föreningars sammankomster, talade, enligt utskottets åsigt, för en utsträckning
af hemfridsbegreppet derhän, att i allmänhet möten för behandling
af gemensamma angelägenheter fredades från obehörigas stö
rande uppträdande.

Då jag helt naturligt önskar få en lagstiftning i ämnet så verksam
och omfattande som möjligt, har jag intet skäl att icke följa lagutskottets
fingervisning, utan tillåter mig derför, med hänvisning till motiveringen
för min motion vid 1899 års riksdag och till lagutskottets utlåtande
n:o 38 vid samma års riksdag, att hemställa, att Riksdagen i
skrifvelse ville hemställa, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg till 11 kap. strafflagen,
att fridsbrott vid möten för behandling af gemensamma angelägenheter
måtte med straff beläggas.»

I likhet med 1899 års lagutskott hyser utskottet den uppfattningen,
att gällande lagstiftning, i hvad densamma stadgar straffrättsligt skydd
mot störande eller förargelseväckande uppträdande vid sådana tillfällen,
då ett flertal personer kommit tillsammans för någon gemensam angelägenhets
skull, eger allt för ringa räckvidd och ej kan anses motsvara
de kraf, som rättmätigt böra uti ifrågavarande afseende ställas på densamma.

För närvarande är det egentligen endast sammankomster för gemensam
andaktsöfning och sammankomster, der allmänt ärende förehafves,
som äro omhägnade med särskildt fridsskydd. Denna begränsning är,
efter utskottets mening, alldeles för snäf under nutida förhållanden, sedan
föreningslifvet tagit ett mägtigt uppsving och blifvit en framträdande
faktor i vårt sociala lif, och tendenserna till sammanslutning på olika
områden och för skiftande ändamål äfven i öfrigt väsentligen stegrats
emot hvad förr var fallet.

Lösningen af frågan, i hvad mån en utvidgning af fridsskyddet bör
genomföras och till hvilka arter af sammankomster detta skydd lämpligen
må utsträckas, är emellertid förenad med åtskilliga svårigheter. Å ena
sidan gäller det att undvika, att fridsskyddet utsträckes till andra samman -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

komster än sådana, hvilkas syfte har det sedliga berättigande, som måste
utgöra vilkoret för statens bistånd till dess uppnående; å andra sidan måste
tillses, att fridsskyddet gifves så allmän affattning, att ej någon olikhet
kommer att i fråga om fridsskydd förefinnas mellan sammankomster för
i sedligt hänseende lika berättigade syften.

Frågan kräfver sålunda en ingående utredning, och denna torde
lämpligen ej kunna annorledes än genom Kongl. Maj:ts försorg åvägabringas.

Under åberopande af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes taga under öfvervägande, i hvad mån
det skydd mot störande och förargelseväckande uppträdande,
som uti 11 kap. strafflagen tillerkänts sammankomster
för gemensam andaktsöfning, äfvensom
möten, der allmänt ärende förehafves, må till andra
möten och sammankomster utsträckas, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till lagändring, hvartill
förhållandena kunna gifva anledning.

Stockholm den 20 april 1900.

På lagutskottets vägnar:
K. S. HUSBERG.