Lagutskottets Utlåtande N:o 38 (Utlåtande 1891:LU38 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1891, kl. 12 midd.

N:0 38.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majits proposition
med förslag till ändrad lydelse af 17 kap. 4 §
handelshalken, dels ock väckta motioner angående tillägg till
nämnda lagrum.

Kongl. Maj :t har den 31 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition (n:o 22):

»Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

angående ändrad lydelse af 17 kap. 4 § handelshalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 § handelshalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Är gäldbunden man död, och häfver någon försträckt penningar,
eller varor, till hans begrafning; det skall först gäldas, sedan det gods
afskildt är, som förr är sagdt. Dernäst den kostnad, som å egendomens
uppteckning skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under
den dödas sista sjukdom, deras arfvode, som honom deri skött hafva, så
ock betjenters och tjenstehjons lön för sista året samt annan arbetares
dagspenning eller aflöning för sista sex månaderna.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Innan denna proposition blifvit till utskottet hänvisad, hade utskottet
från Andra Kammaren fått emottaga en inom nämnda kammare
af herr J. A. Fjällbäck väckt motion, n:o 157, deruti motionären — efter
att hafva dels berört de vådor, hvilka en särskildt i våra större städer
högt uppdrifven byggnadsspekulation innebure för alfärslifvets sunda utveckling
och de förluster, som mången gång oförskyldt drabbade dem,
hvilka under en eller annan form, såsom leverantörer, handtverkare eller
blott arbetare, i förlitan på byggnadsföretagets soliditet bidragit till dess
utförande, dels ock lemnat en kort redogörelse för de åtgärder, hvarmed
amerikansk lagstiftning sökt bereda skydd mot dylika förluster — föreslår:

»att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t ingå med begäran derom,
att Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta och till nästa Riksdag framlägga
förslag till lag angående arbetares, handtverkares och leverantörers förmånsrätt
i byggnad, i hvars uppförande de tagit del eller hvartill de
lemnat material»; börande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nyss
nämnda lagstiftning, grundprinciperna i denna lag blifva, att förmånsrätten,
som för närvarande väl endast bör omfatta de personer, som lemna
arbete, af hvad slag det vara må, eller material till byggnader, utgår ur
byggnaden; att anteckning derom sker i vederbörlig rätts böcker senast
vid arbetets fullbordan; att bestämmelser om tiden, då arbetet skall vara
fullbordadt, lemnas, och att arbetets afbrytande under viss tid alltid anses
liktydigt med arbetets afsilande; att ifrågavarande förmånsrätt går
framför hvarje annan, specielt framför inteckningar, samt att viss kortare
tid bestämmes, efter hvars utgång förmånsrättens gällande kraft upphör,
derest ej i anledning af densamma process vid laga domstol anhängiggjorts.

I anledning af ofvan intagna kongl. proposition har slutligen herr
P. G. Petersson i Brystorp, uti eu inom Andra Kammaren väckt och till
lagutskottet öfverlemnad motion, n:o 173, under hänvisande till den med
arbetsgifvarens och arbetarens inbördes förhållande likartade ställning, som
brukare och torpare i flere afseenden intoge gent emot jordegare, hemstält,
»att, utom hvad i den kongl. propositionen finnes intaget, ytterligare
tillägg till 4 § 17 kap. handelsbalken måtte bestämmas» så lydande:

»l:o. Är gäldbunden man död, — — —- — —• — — — —

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

brukare och torpare, som på grund af upprättadt kontrakt ega fordran
hos jordegaren för verkställa körslor och arbeten, skola med förmånsrätt
utbekomma denna sin fordran i likhet med hvad för öfriga arbetare är
stadgadt, dock ej för längre tid än sist förflutna 12 månader.

2:o. Har brukare eller torpare efter i vanlig ordning skedd laga
syn fordran för å gården gjorda förbättringar, skall denna hans fordran
utgå med förmånsrätt framför de i gården varande inteckningar, dock med
förbehåll att fordran utkräfves inom 6 månader från det synen vunnit
laga kraft.»

Såsom af det den kongl. propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
den 31 december sistlidna år framgår, har densamma tillkommit
på grund af Riksdagens skrifvelse den 14 maj samma år, deruti
Riksdagen af anförda skäl anhöll, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, hvarigenom förmånsrätt
i gäldbunden arbetsgifvares egendom bereddes icke allenast åt
fordran å ogulden arbetslön, som tillkomme fast anstälde arbetare, utan
äfven åt dylik fordran, som arbetare utan fast anställning för viss kortare
tid hade hos arbetsgifvaren innestående.

Uti nämnda skrifvelse framhöll Riksdagen, bland annat, huru som
den betänklighet mot införandet af en ny förmånsrätt, som med hänsyn
till den allmänna krediten förefunnes, skulle förlora en väsentlig del af
sin betydelse, om såsom vilkor för förmånsrättens tillgodonjutande bestämdes,
att arbetslönen skulle vara intjenad och icke för längre tid innestående,
men ansåg sig Riksdagen böra öfverlemna åt Kongl. Maj:t att
pröfva, om en tid af en eller två månader kunde anses lämplig eller tiden
till äfventyra borde utsträckas något derutöfver.

Hvad angår sistnämnda fråga eller för huru lång tid arbetslönen
må utgå med förmånsrätt, upplyser berörda statsrådsprotokoll, att, i betraktande
af svårigheten att i hvarje fall skilja mellan fast anstälde och tillfällige
arbetare, tiden ansetts böra tillmätas så lång, att åt de förre
bereddes erforderligt skydd, och i följd deraf satts något längre än för
tillfällige arbetare skulle varit behöfligt. Det i enlighet härmed upprättade,
nu framlagda lagförslaget har af högsta domstolen lemnats utan
anmärkning, och utskottet har för sin del icke funnit något att deremot
erinra.

Lar/ulslwttets utlåtande N:o 38^ 1''

. Något vidare, steg uti ifrågavarande ristning- ånger sig utskottet
deremot icke böra förorda. Att, såsom herr Fjällbäck föreslagit, tillerkänna
leverantörer eller handtverkare, pom oj äro till arbetare hänförliga,
förmånsrätt i byggnad, i hvars uppförande de,,tagit- del, synes nemligen
icke rådligt. I stället för att verka i flen af motionären afsedda rigtning,
skulle måhända den kraftiga uppmuntran till ett fortsatt kreditmissbruk,
som den föreslagna förmånsrätten måste innebära, ytterligare drifva upp
spekulationslusten på ifrågavarande område. Härtill kommer, att ett skydd
af no ifrågasatt beskaffenhet för leverantörer och handtverkare i långt
mindre grad torde vara af behofvet påkalladt än i fråga om verkliga
arbetare. Het synes nemligen obestridligt, att de sistnämnde hafva svårare
än de förre att genom egen omtanke skydda sig emot förluster af ifrågavarande
art, då ju, på sätt i Riksdagens ,ofvan berörda skrifvelse blifvit
framhållet, arbetaren vanligen saknar både tillfälle att förskaffa sig kännedom
om arbetsgifvarens affärsställning och förmåga att bedöma densamma.
I de flesta fall är arbetaren också nödsakad att för sin och sin familjs
bergning fortfarande ställa sin arbetskraft till en arbetsgifvares förfogande,
äfven om dennes affärsställning befaras, vara rubbad. Så väl leverantören
som handtverkare^ den senare i den mån han icke på grund af sättet
för fullgörandet af sitt arbete i det särskilda fallet kan betraktas såsom
likstäld med arbetaren, befinna sig i allmänhet i en ställning, som tillåter
dem att gent emot arbetsgivare!) uppträda med mera sjelfständighet. Hels
kunna de nemligen med större kraft gorå sina fordringar gällande, och
dels äro de'' lättare i stånd att vägra kredit, när sådan begäres.

Hvad härefter vidkommer förslaget att framför inteckningar tillerkänna
brukare af jord förmånsrätt ej mindre för fordran på grund af verkställa
körslor och arbeten än äfven för förbättringar, hvilkas värde blifvit
genom laga syn bestämdt, anser sig utskottet icke kunna förorda ett
dylikt förslag. Legoaftal är till sin natur och sina verkningar väsentligen
skild! från ett enkelt arbetsaftal och det skulle utan tvifvel verka
till stort men för den fastigketskredit, hvaraf jordbruket måste begagna
sig, derest äfven inom legoaftalets område skulle införas en förmånsrätt af
den beskaffenhet, motionären föreslagit, Med den stora frihet att sjelfva
reglera sin inbördes ställning, som är öfverlemnad åt egare och brukare
af jord, torde den senare vara i stånd att tillförsäkra sin ställning önsklig
trygghet, och föreställer sig således utskottet, att så vida nödig omtänksamhet
iakttages, det ifrågasatta skyddet kan utan afsevärd olägenhet
undvaras.

Bih. till Biksd. Prat. 1891. 7 Sand. 20 Käft.

Lagutskottets Utlåtande, N:o 88.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas,

2:o) att herr Fjällbäcks motion, i hvad densammma
afser beviljande af förmånsrätt i större utsträckning än
Kongl. Maj:t föreslagit, icke må till någon Riksdagens
vidare åtgärd föranleda,
samt

3:o) att herr F. O. Peterssons motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 april 1891.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖGRÖN A.

Reservationer:

af herrar Sjöcrona, grefve Klingsjgor, L. 0. Larsson och Cla&son, som
ansett, att den tid, för hvilken förmånsrätt för innestående aflöning borde
tillkomma arbetare, icke bort bestämmas längre än tre månader.

Herr J. Anderson har begärt få anteeknadt, att han icke deltagit
i ärendets slutliga behandling inom utskottet.