Lagutskottets Utlåtande N:o 37 (Utlåtande 1896:LU37 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1896, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af
lagen angående byggnad och underhäll af kyrka m. m.
den 12 juni 1885 samt af lagen angående skyldighet att
deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård
den 1 maj 1885.

I tvenne särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet
hänvisade motioner, n:is 82 och 83, har herr O. Anderson i Hasselbol
å nyo upptagit frågan om ändring i den kommunala byggnadsskyldigheten.

Sålunda föreslår han uti motionen n:o 83: »att, med ändring af hvad

1 lagen af den 12 juni 1885 stadgadt är i byggningabalkens 26 kap.,
Riksdagen ville för sin del antaga följande lag angående förevarande byggnads-
och underhållsskyldighet:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,
så ock sockenstuga, skola, der icke annorlunda är särskild! förordnadt,
uppehållas och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder efter åsatt fyrktal; dock vare de, hvilka ega åtnjuta
de genom presterskapets privilegier förunnade förmåner, ej skyldige att i
denna kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier
må vara förenligt»;

och i motionen n:o 82 hemställer motionären: »att, med ändring af
hvad i lagen af den 1 maj 1885 stadgadt är i byggningabalkens 26 kap.

2 § rörande byggnad och underhåll af prestgård, Riksdagen ville för sin
del antaga följande lag:

Bill- till Riksd. Prof. 1836. 7 Sami. 24 Iläft. (Näs 37, 38.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

Der enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda författningar
det åligger socknemän att på sin bekostnad bygga eller förbättra husen å
prestgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder, deltaga lika efter åsatt fyrktal. Dock vare de, hvilka
ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier förunnade förmåner, skyldige
att i den kostnad deltaga endast i den mån de ej äro derifrån enligt
samma privilegier befriade.»

Rörande skälen till de i båda motionerna föreslagna lagändringar
åberopar motionären frågans senäste behandling inom Riksdagen, då lagutskottet
vid 1892 års riksdag erkände rättvisan och befogenheten af lagändring
till rättvisare beskattning för byggnad och underhåll af bland
annat kyrka med hvad dertill hörer samt prestgård, men likvisst, hufvudsakligen
af det skäl, att de ifrågavarande lagbestämmelserna så nyligen
varit ändrade i den rätta rigtningen som 1885, afstyrkte bifall till motionärens
då i ämnet väckta förslag. Denna utskottets hemställan bifölls af
Första Kammaren, men afslogs af Andra Kammaren, som för sin del biföll
motionärens förslag.

Som nu ytterligare 4 år förflutit, sedan förslagen till ifrågavarande
lagändringar förevoro i Riksdagen, så hade motionären allt skäl att hoppas,
det såväl lagutskottet som Första Kammaren skulle anse, att en erkändt
rättvis lagändring icke borde längre låta vänta på sin lösning, så mycket
hellre som frågan verkligen vore af stor betydelse i beskattningshänseende,
hvilket kunde inhemtas ur Sveriges officiella statistik öfver kommunernas
finanser.

Motionären erinrade härutinnan från 1888 års statistik, att i 175
kommuner öfverstege fyrktalet för andra beskattningsföremål än fastighet
fastighetsfyrken med 1,395,000 fyrkar. Och vid sammanräkningen af de
olika fyrktalen för hela riket, förhölle sig fyrktalet af andra beskattningsföremål
än fastighet till fastighetsfyrken som 2 till 3. 4 år senare,

eller från 1892 års statistik, framginge, att kommunerna, der fyrktalet för
andra beskattningsföremål än fastighet öfverstege fastighetsfyrken, ökats
från 175 till 254 kommuner med sammanlagdt 2,392,100 fastighetsfyrkar
och 5,317,850 fyrkar å öfriga beskattningsföremål, eller 2,925,750 fyrkar
mera å öfriga beskattningsföremål än å fastighet. Häraf framginge otvetydigt,
att andra beskattningsföremål än fastighet hade stor betydelse i
skattefrågor, och som det icke med fog kunde påstås eller bevisas, att
fastighetsinnehafvaren hade större behof eller fördelar i anordningar, som
främjade en kommuns religiösa intressen än andra skattskyldige, så kräfde
rättvisan, att lika rättigheter borde hafva lika skyldigheter i mån af skatteförmåga.

Lagutskottets Utlåtande N:o 31,

Lagutskottet har vid flera föregående tillfällen uttalat den mening,
att åtskilliga skäl tala för ett ytterligare utjemnande af den i föreliggande
motion omhandlade byggnads- och underhållsskyldighet; oeh utskottet vidhåller
allt fortfarande denna uppfattning. Utskottet kan ej finna någon af
rättvisa och billighet betingad orsak till fastigheters deltagande i nämnda
skyldighet uti större mån än öfriga beskattningsföremål, och under sådana
förhållanden synes tiden vara inne att taga steget fullt ut i den af
1885 års lagar i ämnet inslagna rigtningen och införa fullständig likställighet
emellan fastigheter och öfriga beskattningsföremål i ifrågavarande afseende.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen ville, med bifall till herr Anderssons
motion, n:o 83, för sin del antaga följande

Lag

angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill
höx^er, så ock af sockenstuga.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt
förordnas som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som
till kyrka hörer, så ock sockenstufva, skola, der icke
annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas och byggas
på deras kostnad, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder efter åsatt fyrktal; dock vare de,
hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets privilegier
förunnade förmåner, ej skyldige att i denna kostnad
deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier
må vara förenligt.

2:o) att Riksdagen ville, med bifall till herr Anderssons
motion, n:o 82, för sin del antaga följande

Lag

angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af prestgård.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt
förordnas som följer:

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Der enligt 26 kap. 2 § byggningabalk^) eller särskilda
författningar det åligger socknemän att på sin
bekostnad bygga eller förbättra husen å prestgård, skola
i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder, deltaga lika efter åsatt fyrktal.
Dock vare de, hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets
privilegier förunnade förmåner, skyldige att
i den kostnad deltaga endast i den mån de ej äro derifrån
enligt samma privilegier befriade.

Stockholm den 9 mars 1896.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Reservation

dels af herr C. F. Pettersson, som ansett, att utskottet bort afstyrka
bifall till motionerna och att denna utskottets hemställan bort på följande
sätt, i enlighet med en mot lagutskottets utlåtande i ämnet vid 1892 års
riksdag af herrar Bergström och Claöson afgifven reservation, motiveras:

»Den fördelning af den kommunala byggnadsskyldigheten, som genom
lagarne den 26 september 1884 samt den 1 maj och den 12 juni 1885 är
faststäld, har, såsom bekant, tillkommit på grund af medlingsförslag, framstälda
efter långvariga meningsbrytningar. Till stöd för det medlingsförslag,
som ledde till antagande af lagen den 26 september 1884, anförde
lagutskottet vid 1884 års riksdag, att egandet af andra beskattningsföremål
än fastighet icke innebure samma stadigvarande intresse och att med den
större rörlighet, dessa beskattningsföremål företedde, de understundom kunde
komma att med kort mellantid inom olika kommuner deltaga i ganska
betydliga kostnader för ifrågavarande byggnader samt följaktligen skulle
kunna blifva jemförelsevis för tungt beskattade i förevarande afseende,

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

derest de skulle deltaga i skyldighetens utgörande med hela det dem åsätta
fyrktal, hvarför utskottet ansåg en nedsättning till deltagande med allenast
en fjerdedel af det åsätta fyrktalet kunna för dem medgifvas. Dessa skäl
synas fortfarande ega giltighet. Om man än icke kan med bestämdhet
påstå, att just denna fördelning är den principielt rätta, synas dock skäl
tala för densammas bibehållande.»;

dels af herr J. Anderson, som anfört: »Jag är visserligen ense med
utskottets pluralitet derutinnan, att jag anser nuvarande bestämmelser om
fördelning af kostnaden för byggnad och underhåll af kyrka m. in. samt
prestgård icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, men då
jag håller före, att ett förslag om full likställighet mellan fastighet och
annat beskattningsföremål i ifrågavarande hänseende icke har någon utsigt
att vinna Riksdagens bifall, har jag ansett det förslag praktiskt lämpligast,
att andra beskattningsföremål skola bidraga till berörda afgift efter hälften
af fyrktalet — en förändring, hvars rättmätighet ingen med fog torde
kunna jäfva.

Jag har i följd häraf ansett, att utskottet bort föreslå Riksdagen att
för sin del antaga dels följande

Lag

angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, så ock af
sockenstuga.

Härigenom förordnas som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som
till kyrka hörer, så ock sockenstufva, skola, der icke
annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas och byggas
på deras kostnad, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder. I sådan kostnad skola de skattskyldige
deltaga för fastighet efter hela och för andra
beskattningsföremål efter hälften af derå belöpande fyrktal;
dock vare de, hvilka ega åtnjuta de genom presterskapets
privilegier förunnade förmåner, ej'' skyldige att
i den kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med
samma privilegier må vara förenligt. Uppkommer vid
beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall det bortfalla.,

dels ock denna

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

Lag

angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af prestgård.

Härigenom förordnas som följer:

Der enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller
särskilda författningar det åligger socknemän att på sin
kostnad bygga eller bättra husen å prestgård, skola i
sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder, deltaga för fastighet efter hela samt
för andra beskattningsföremål efter hälften af derå belöpande
fyrktal; dock vare de, hvilka ega åtnjuta de
genom presterskapets privilegier förunnade förmåner,
skyldige att i den kostnad deltaga endast i den mån de
ej äro derifrån enligt samma privilegier befriade. Uppkommer
vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall
det bortfalla.»;

dels ock af herrar Hasselrot, Lundström, Rudebeck och Sörensson.

Herrar von Krusenstjerna, Fröberg, Öländer och F. Andersson hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.