Lagutskottets Utlåtande N:o 37 (Utlåtande 1893:LU37 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1893, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående ändringar i förordningen angående försäljning
af vin, maltdrycker m. m.

Genom proposition den 17 nästlidne mars, n:o 46, har Kongl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, förklarat sig vilja inhemta Riksdagens
yttrande öfver ett i protokollet intaget förslag till ändrad lydelse af
nedan angifna §§ af förordniugen den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker in. m., så lydande:

1 §•

1. Ej må någon, utan att hafva dertill jemlikt denna förordning
förvärfvat rättighet, i stad eller på landet, till förtäring på stället, sälja
vin, maltdrycker, kokadt kaffe, té, chokolad eller andra tillagade, icke
spirituösa drycker, eller på landet idka försäljning af vin eller maltdrycker
°) för afhemtning till mindre belopp än tio liter, utom i de fall,
som här nedan i denna § sägs.

Hvad sålunda stadgats afser icke försäljning af vin eller maltdrycker
till afhemtning från tillverkningsstället.

5. Rättighet att på landet idka försäljning af vin eller maltdrycker
för afhemtning till mindre belopp än tio liter tillkommer jemväl utan

*) De föreslagna ändringarna äro betecknade med kursiv stil.

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

tillstånd, som i 11 § sägs, den som förvärfvat rätt till minuthandel med
eller utskänkning åt'' bränvin eller till sådan utskärning af vin, som i
3 § afses; och enligt sistnämnda § förvärf vad rättighet att utskänka
maltdrycker medför behörighet att utan särskildt tillstånd å landet för
afhemtning försälja dylika drycker till mindre belopp än tio liter.

11 §•

Vill den, som icke på grund af stadgandet i 1 § 5 mom. är dertill
berättigad, på landet idka försäljning af vin eller maltdrycker för afhemtning
till mindre belopp än tio liter, göre skriftligen derom ansökan
hos kommunalnämnden samt foge vid ansökningen betyg om god frejd
och uppgift å det ställe, der försäljningen skall ega rum. Kommunalnämnden
afgifve öfver ansökningen utlåtande, innefattande bestämdt tilleller
afstyrkande, samt öfverlemne derefter ärendet till kommunalstämmans
yttrande. Varder ansökningen afstyrkt af både kommunalnämnden
och kommunalstämman, anses frågan hafva förfallit; är åter ansökningen
tillstyrkt af endera eller båda, har kommunalnämnden att skyndsamt
insända handlingarna till Konungens befallningshafvande, som derefter
eger att i ärendet besluta; och gälle om Konungens befallningshafvandes
beslut i sådant ärende och om återkallelse af meddeladt tillstånd hvad
i 2 § 2 och 3 mom. är stadgadt.

Hvad i denna § är föreskrifvet skall iakttagas hvarje gång försäljningsställe
ombytes.

12 §.

1. Den som, utan att hafva i stadgad ordning dertill erhållit
rättighet, i stad eller på landet utskänker vin eller maltdrycker eller på
landet idkar försäljning af vin eller maltdrycker för afhemtning till
mindre belopp än tio liter, böte första gången från och med fem till
och med femtio kronor och andra gången från femtio till och med ett
hundra kronor. Sker det tredje gången eller oftare, vare bot från ett
hundra till och med två hundra kronor. Har förbrytelse, hvarom nu är
sagdt, skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och med
fem till och med tjugufem kronor.

Idkar någon sådan försäljning, som i 8 § är nämnd, utan att hafva
derom gjort anmälan eller dertill erhållit tillstånd, efter som för hvarje
fall är stadgadt, eller öfverskrider någon den rättighet till sådan försäljning
eller till utskänkning af vin eller maltdrycker, han erhållit, böte
från och med fem till och med tjugu kronor.

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

Ifrågavarande proposition, hvilken af kamrarne blifvit till utskottet
hänvisad, är, såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, föranledd af Riksdagens
skrifvelse i ämnet den 30 april 1892. I berörda skrifvelse anförde
Riksdagen, biand annat, att uti flera inom Riksdagen väckta
motioner framhållits önskvärdheten af en förändring i lagstiftningen
angående handel med vin och maltdrycker i syfte att motarbeta missbruket
af dessa drycker inom samhällets mindre bemedlade klasser, samt
att detta ändamål ansetts kunna vinnas genom att dels underlätta åtkomsten
af den oskadliga och billiga dryck, som under namn af svagdricka
allmänt förekom me, dels ock skärpa bestämmelserna rörande
vilkoren för rätt att till försäljning hålla vin och maltdrycker å landsbygden.
Då Riksdagen ansett förslaget att bereda en lättare tillgång
till åtkomsten af svagdricka, hvilken dryck för de mindre bemedlade
blifvit snart sagdt en nödvändighetsvara, vara synnerligen beaktansvärdt
och böra af statsmagterna understödjas, för så vidt en följdrigtig
lagstiftning i detta ämne kunde åstadkommas samt lagens tillämpning
läte sig praktiskt genomföra, anhöll derför Riksdagen, som ansåge i
hög grad önskvärdt, att mellan svagare och starkare maltdrycker uppdroges
en så bestämd gräns, att den kunde i lag fästas, men saknade
förutsättningar för att gifva anvisning, huru sådant lämpligast måtte
kunna ske, att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska
sätt en gräns måtte kunna bestämmas mellan svagdricka, å ena
sidan, och starkare maltdrycker, å den andra, samt att Kongl. Maj:t på
grund af sådan utredning ville vidtaga de förändringar i förordningen
den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.,
att en sådan gräns bestämdes, samt att handeln med svagdricka undandroges
de inskränkande bestämmelser, som för närvarande gälde för
handeln med maltdrycker i allmänhet, och stäldes på samma linie som
handeln med de i 8 § af nämnda förordning omförmälda drycker.

Beträffande den ifrågasatta skärpningen af gällande bestämmelser
rörande vilkoren för rätt att å landsbygden försälja vin och maltdrycker,
anhöll Riksdagen af anförda skäl om sådan ändring i åberopade förordning
den 24 oktober 1885, att rättighet till försäljning af maltdrycker
till mindre qvantitet än tio liter måtte å landsbygden förvärfvas endast
i den ordning, som 11 § af nämnda förordning redan stadgade i fråga
om försäljning af vin.

Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde departementschefen
— efter att hafva redogjort bland annat för innehållet af ett i anledBih.
till Jiiksd. /''rot. 1833. 7 Sand. 18 Raft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

ning af Riksdagens berörda skrifvelse från finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå infordradt underdånigt utlåtande af den 8 oktober
1892 äfvensom för hvad öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län i afgifna utlåtanden yttrat —
hufvudsakligen följande:

»Genom hvad kontroll- och justeringsbyrån i sitt utlåtande anfört
synes det mig vara ådagalagdt, att det svårligen låter sig göra att i
fråga om vilkoren för försäljning fastställa eu gräns mellan svagdricka
och andra maltdrycker, utan att de bryggerier, som tillverka svagdricka,
underkastas en kontroll, gående ut derpå att vörten, när den sättes till
jäsning, icke har för hög extrakthalt; men då en sådan kontroll måste
blifva förenad med dryga kostnader, synes den mig icke kunna ifrågakomma
annat än i förening med beskattning af maltdrycker. Vid sådant
förhållande anser jag frågan om bestämmande af en dylik gräns
böra för det närvarande förfalla och tillstyrker följaktligen, att Riksdagens
framställning i denna del icke måtte till någon vidare Eders
Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Om min nu uttalade åsigt gillas, följer deraf att man, vid bedömande
af de utaf Riksdagen i öfrigt ifrågasatta förändringar i lagstiftningen
angående maltdryckhandeln, har att utgå derifrån att samma
bestämmelser måste gälla för svagdricka som för andra maltdrycker.

Vidkommande förslaget att rättighet till försäljning af maltdrycker
i mindre qvantitet än tio liter skulle å landsbygden kunna förvärfvas
endast i den ordning, som 11 § af förordningen den 24 oktober 1885
stadgar i fråga om försäljning af vin, så har Eders Kongl. Maj:t af
min redogörelse för länsstyrelsernas utlåtande inhemtat, att detta förslag
tillstyrkts af länsstyrelserna i Upsala, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Vermlands, Gefleborgs, Vesternorrlands
och Norrbottens län, af hvilka länsstyrelser dock åtskilliga
förordat förslaget endast under den förutsättning att förändringen icke
tillämpades å svagdricka, samt att såsom skäl för bifall till förslaget
hufvudsakligen anförts, hurusom erfarenheten ådagalagt att på landsbygden
en mindre qvantitet inköpt Öl endast undantagsvis medföres
från handelsboden till hemmet, utan vanligtvis förtäres på inköpsplatsen
eller i dess närhet under förhållanden, som kräfva nästan lika mycken
uppsigt som i fråga om utskänkning anses nödig; att från landtkommuner
ej sällan förspordes klagan deröfver, att de saknade allt inflytande
i fråga om huruvida handel med maltdrycker till afhemtning inom
deras område finge idkas; samt att med afseende å de för allmän ordning
och sedlighet menliga följder, en dylik handel kunde medföra,

Lagutskottets Utlåtande N:o 37. 11

denna klagan icke kunde anses obefogad. Ehuru de skäl, som af åtskilliga
länsstyrelser till stöd för deras afstyrkande af ifrågavarande förslag
anförts — eller att en följd af den af Riksdagen föreslagna förändringen
blefve, att, derest både kommunalnämnd och kommunalstämma
sådant beslöte, all försäljning af maltdrycker för afhemtning till mindre
belopp än tio liter skulle kunna inom en kommun förhindras, hvarigenom
det blefve kommunens medlemmar förbjudet att inom kommunen
förse sig med maltdrycker annat än i en jemförelsevis så stor
qvantitet som tio liter; att den föreslagna förändringen helt visst komme
att för dem, hvilka endast måttligt använde Öl, försvåra och fördyra
tillgången på denna vara, utan att kunna inskränka bruket för dem,
hvilka vore omåttliga eller sökte berusa sig och hvilka antagligen icke
läte hindra sig af nödvändigheten att utsträcka sitt inköp till tio liter;
samt att förändringen skulle framkalla uppkomsten af s. k. salning och
konsumtionen hos köparne derigenom väsentligen ökas, enär säkerligen
icke sällan de inköpta tio literna komme att på en gång förtäras —
icke kunna frånkännas en viss vigt, anser jag dock öfvervägande skäl
tala för en förändring i nu förevarande hänseende uti det af Riksdagen
ifrågasatta syfte, äfven fastän under nuvarande förhållanden svagdricka
icke kan undantagas från de bestämmelser, som blifva gällande
för andra maltdrycker. Härvid bör dock uttryckligt undantag göras
för den försäljning, som en tillverkare idkar å tillverkningsstället, då
det icke skäligen bör ifrågakomma att göra dennes rätt att i hvad
qvantitet som helst å tillverkningsstället afyttra sina tillverkningar beroende
af kommunalmyndigheternas tillstånd.

Då emellertid af Riksdagens skrifvelse icke tydligt framginge,
huruvida enligt Riksdagens åsigt den ifrågasatta skärpningen af vilkoren
för försäljning af maltdrycker till afhemtning borde vidtagas
oberoende af huru vida svagdricka blefve i afseende å försäljningsvilkoren
skildt från audra maltdrycker eller icke, hemstälde departementschefen,
att Riksdagens yttrande öfver de föreslagna förändringarna
skulle iuhemtas.»

Utskottet, som lika mod Kongl. Maj:t anser det vara genom den
i kontroll- och justeringsbyråns utlåtande gifna utredning ådagalagdt,
att det svårligen låter sig göra att i fråga om vilkoren för försäljning
bestämma en gräns mellan svagdricka och andra maltdrycker, har icke

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

funnit förslaget föranleda någon anmärkning från utskottets sida och
hemställer följaktligen,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anmäler,
att Riksdagen vid ifrågavarande förslag icke
har något att erinra.

Stockholm den 11 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

dels af herr Annerstedt, hvilken yttrat: »Under åberopande af hvad
i frågan blifvit vid 1892 års lagtima riksdag anfördt i Första Kammarens
andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8 i anledning, bland annat,
af då väckta motioner om enahanda ändring i förordningen*den 24
april 1885, som i förevarande kongl. proposition blifvit föreslagen, anser
jag utskottets hemställan bort gifvas följande affattning:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anmäla, att, då af den utredning, som blifvit i frågan
verkstad, framgår, att en gräns mellan svagdricka och
andra maltdrycker med afseende å vilkoren för försäljning
synes svårligen kunna bestämmas, de ifrågasatta
vilkoren för rättigheten att försälja maltdrycker
för afhemtning till mindre belopp än 10 liter synes
Riksdagen icke böra föreskrifvas»;

dels och af herrar Lilienberg, J. Andersson och P. G. Petersson.

Herr Hasselrot har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i utskottets behandling af ifrågavarande ärende.