Lagutskottets Utlåtande N:o 36 (Utlåtande 1894:LU36 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

JT:o 36.

■■ t ., ; f -" •'' '' . : f . t ; 1 ! '' : I 1 i * '' )l i • • ■ < I-. ;,, , i ■ > - j f f ‘ ■ *: .. , , ’ *

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. ,
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till viss ändring i förordningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 juni 1861.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 117, anför herr L. Dahlstedt, med hvilken sexton kammarens
ledamöter instämt:

Genom kongl. brefvet den 29 november 1839 upplifvades de bestämmelser
rörande förbud för införsel och försäljning af bränvin i lappmarken,
som förekommo i kongl. brefven den 3 december 1740 och den
29 november 1743, och genom kongl. brefvet den 15 december 1848
utsträcktes nämnda förbud att gälla äfven konjak, rom och arrack.

Befolkningen i lappmarken hade emellertid på senare tid vetat att
med kringgående af lagen förskaffa sig en dryck, som kunde tillfredsställa
dess behof efter spritvaror, nemligen i ett tekniskt fabrikat af parfymer
eller s. k. eau de cologne, hvilket fabrikat innehölle en alkoholhalt från
40 till 62 procent och endast en obetydlig del välluktande tillsatser.

Sedan denna vätska blifvit upphettad för att få nämnda för smaken
obehagliga tillsatser aflägsnade, förtärdes återstoden såsom bränvin. Genom
vätskans starka alkoholhalt och förmodligen äfven i följd af att berörda
för helsan skadliga tillsatser icke kunde helt och hållet undanrödjas, hade
de, som förtärde dylik vätska, i allmänhet blifvit i hög grad öfverlastade

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

och under flera dagar besvärade af illamående. Att betänkliga oordningar
under sådana förhållanden skulle uppkomma, vore lika naturligt som att
den samvetsgranne åklagaren skulle söka vidtaga åtgärder för att stäfja
ett slikt ofog.

Sålunda hade en allmän åklagare vid Lycksele lappmarks tingslags
häradsrättt påstått ansvar å en handlande för det denne under år 1884
till Sorsele socken infört och uti sin i kyrkostaden derstädes belägna handelslokal
buteljvis försålt eller låtit försälja en rusdryck under namn af
eau de cologne, i följd hvaraf fylleri och oordning uppkommit i kyrkostäden.
Genom utslag den 22 juni 1885 utlät sig emellertid häradsrätten,
att, enär ifrågavarande vätska, hvilken icke vore afsedd att såsom dryck
användas, icke vore att hänföra till brända eller distillerade spirituösa
drycker samt svaranden icke blifvit öfvertygad att hafva försålt samma
vätska med vetskap derom, att densamma varit af köparen ämnad att såsom
rusgifvande medel användas, blefve svaranden från ansvar befriad.
Öfver detta utslag anfördes besvär af åklagaren så väl hos Svea hofrätt som
hos Kongl. Maj:t i högsta domstolen, men båda dessa domstolar, Kongl.
Maj:t genom utslag den 14 december 1886, funno skäl icke vara anfördt,
som kunde verka ändring i häradsrättens utslag.

I följd af denna utgång af åtalet ansåge sig handlandena ega laglig
rätt att till hvilken utsträckning som helst försälja vara af ifrågavarande
slag, deraf blifvit en naturlig följd, att fyllerilasten med deraf föranledda
oordningar allt mer och mer gripit omkring sig. På grund af Kongl. Maj:ts
ofvan åberopade utslag vågade allmänna åklagaremagten icke vidare ingripa
för ställande af ofoget, hvilket numera så tagit öfverhand, att stora
bekymmer uppkommit hos den rättänkande delen af befolkningen.

Åtskilliga socknar inom Vesterbottens län hade genom beslut å vederbörande
kommunalstämmor jemte vitsordande af det missbruk, som uti
förevarande fall egde rum, i det att eau de cologne nästan uteslutande
köptes och förtärdes såsom rusdryck och att i de flesta fall personer, som
anträffades såsom öfverlastade, blifvit berusade genom förtärande af dylik
vara, anmodat motionären att fästa Riksdagens uppmärksamhet på de beklagliga
förhållanden, som i ty fall egde rum inom lappmarken, samt söka
vidtaga åtgärder för hämmande af ett ofog, som, derest det finge opåtaldt
fortgå, tvifvels utan kom me att betänkligt inverka på sedlighet och god ordning
inom orten, äfvensom motverka ortens höjande i ekonomiskt hänseende.

Jemväl vederbörande åklagare hade hos motionären gjort framställning
i enahanda syfte som kommunerna. Sålunda hade, bland annat,

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

framhållits, hurusom, efter meddelande af Kongl. Maj:ts ofvan berörda
utslag den 14 december 1886, samvetslöse landthandlande till hvarje större
kyrkohelg anskaffat och tillhandahållit allmänheten större eller mindre
partier parfymeradt bränvin eller sprit; att denna rörelse allt mer och
mer gripit omkring sig, såsom exempel hvarpå anförts, att bland den
ringa mängd folk, som besökte Sorsele sockens kyrkostad, en enda handlande
kunde på en afton afyttra från 200 till 800 st. buteljer om 1/3
liters rymd, samt att, då denna vätska vanligen innehölle en alkoholhalt
af mer än 61 procent, de personer, som häraf berusade sig, blifvit särdeles
vilda och oregerliga och mer än vanligt förlorat besinningen och
medvetenheten af godt och ondt.

Det öfverklagade missbruket förekomme för öfrigt ej blott inom lappmarkerna
i Norrbottens och Vesterbottens län, utan äfven inom andra delar
af Norrland.

Sedan motionären erinrat derom, att förevarande fråga, ehuru under
annan form, varit föremål för 1888 och 1889 årens Riksdagars bepröfvande,
fortsätter motionären:

Då rättigheten att försälja spirituösa drycker samt öl och vin vore
medgifven endast efter vederbörandes hörande och en i sina detaljer bestämd
ordning, men för rättigheten att försälja tekniska fabrikat, innehållande
sprit, någon annan åtgärd icke behöfde vidtagas än de, som omförrnäldes
i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864,
syntes motionären större skäl förefinnas att för undanrödjande af det af
honom påpekade missbruket tillerkänna kommunerna enahanda rätt att
stäf]a oordningar, som vore medgifven i 14 § i förordningen angående
försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 samt 35 §
i förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker den 31 oktober 1891.

Då det icke vore bruket utan missbruket af parfymerade vätskor, som
borde blifva föremål för en inskränkning i försäljningsrättigheten, och dylika
restriktiva lagbestämmelser icke lämpligen hade sin plats i sistnämnda
förordning, vore enligt motionärens åsigt den bästa utvägen för uppnående
af det åsyftade målet att söka få i näringsfrihetsförordningen införd någon
föreskrift af enahanda art, som återfunnes i förenämnda båda förordningar
om försäljning af vin, maltdrycker m. in. samt spirituösa drycker.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer motionären:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

ändring i ofvan berörda kongl. förordning den 18 juni 1864, att, om
oordningar visa sig å ställe, der handel bedrifves med tekniska fabrikat
— parfymer eller s. k. eau de cologne — som innehålla sprit, och sådant,
oaktadt skedd erinran från vederbörande, fortfar, så att innehafvaren af
handelsrörelsen icke anses vara lämplig att vidare utöfva försäljning af
dylik vara, magistraten eller kommunalnämnden må ega rått att förbjuda
en slik försäljning.

Af åtskilliga ärendet rörande handlingar, som motionären stält till
utskottets förfogande, och af hvilka handlingar utdrag af kommunalstämmoprotokoll
från tre olika socknar inom Vesterbottens län, äfvensom två
analysbevis från kemiska stationerna i Hernösand och Umeå såsom bilagor
fogats vid detta utlåtande, har utskottet inhemtat, att socknemännen inom
tretton kommuner äfvensom sex länsmän i nämnda län samt tre länsmän
från Jemtlands län enstämmigt vitsordat, att ett tekniskt fabrikat, som
vid undersökning befunnits innehålla 48 volumprocent alkohol och derutöfver,
under benämning af eau de cologne derstädes allmänt användes
såsom rusdryck, samt kraftigt betonat nödvändigheten af lagstiftningsåtgärder
i syfte att hämma detta onda.

Vederbörande åklagare framhålla särskild! svårigheten att beifra missbruk
af försäljningen af så kallad eau de cologne. Domstolarne hade
frikänt de för sådana förseelser tilltalade på den grund, att ifrågavarande
vätska ej vore att hänföra till sådana spritdrycker, som omförmäldes i
bränvinsförsäljningsförordningen; och äfven då sådan försäljning bedömts
såsom försäljning af spirituösa drycker, hade den tilltalade befriats från
ansvar, enär det ej ansetts vara i målet styrkt, att han försålt vätskan
med vetskap, att densamma i orten användes såsom rusdryck.

Med afseende å de för allmän ordning och sedlighet menliga följder,
som handeln med tekniska fabrikat, innehållande sprit, visat sig medföra
särskild! inom de norra delarne af vårt land, finner utskottet, i likhet med
motionären, lagstiftningsåtgärder i syfte att motarbeta det nu rådande
missbruket af dylika vätskor synnerligen önskvärda och af verkligt behof
påkallade. Om än den utväg, motionären för sådant ändamål i sin framställning
anvisat, kan synas väl värd att beaktas, föreställer sig utskottet,
att tilläfventyrs äfven andra sätt för ordnandet af denna fråga kunna

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

gifvas, och att sålunda det af motionären afsedda önskningsmålet bäst
främjas derigenom, att Riksdagen i skrifvelse anhåller, att Kongl. Maj:t
ville efter föregången fullständig utredning af frågan pröfva i hvilken
rigtning en lagstiftning i ämnet bör gå; och föranlåtes utskottet för den
skull, under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utreda på hvad
sätt försäljning af tekniska fabrikat, som innehålla
sprit, må, der sådan försäljning visar sig medföra oordningar,
kunna inskränkas eller förbjudas samt, derest
förhållandena skulle dertill föranleda, låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till för sådant ändamål
erforderlig ändring i gällande lagstiftning.

Stockholm den 30 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Bilagor till lagutskottets utlåtande n:o 36.

A). Utdrag af kommunala tämmoprotokoll från:

1. Sorsele socken den 12 november 1893.

— — — Såsom belysning af huru oförsynt och skamlöst handeln
med parfymeradt bränvin under namn af eau de cologne bedrifves,
skulle i protokollet antecknas, att under en kyrkhelg en enda landthandlande
kunnat försälja ända till 300 flaskor parfymeradt bränvin af
omkring 60 till 62 procent alkoholhalt. Icke allenast äldre, på spritdrycker
begifna personer utan äfven halfvuxna ynglingar brukade förse
sig med och berusa sig af denna spritvara, så att det numera under

Lagutskottets Utlåtande N:o 36. 9

kyrkohelgerna vore sällsynt att få se nyktra personer. Derest lao-stiftningen
ej trädde emellan för att stäfja detta oskick, komme denna spirituösaförsäljning
att inom kort helt och hållet demoralisera och förderfva befolkningen
och alla bemödanden för upprätthållande af ordning och skick
blifva fruktlösa.---

2. Asele socken den 2 december 1893.

Ett förfärligt missbruk af denna handelsvaras försäljning
till rusdryck egde rum och det i så hög grad, att en öppen bränvinsminutering
ej skulle kunna åstadkomma större skada och förderf inom
församlingen. Synnerligast vore detta fallet med en eau de cologne-sort,
som här ginge under namnet Victoria. Att denna rusdryck vore°mycket
skadlig för helsan och dertill medförde- oerhörda penningeutgifter för de
olyckliga offren under dryckenskapslasten, torde vara hvarje lappmarksbo
bekant. De närvarande socknemännen ville derför genom ortens riksdagsman
anropa regering och Riksdag om förändrad lagstiftning rörande denna
handelsvara, som hotade att dränka isynnerhet lappmarkens invånare i
elände och skam. — — —

3. Dorotea socken den 2 december 1893.

— — — Socknemännen förklarade enhälligt, att missbruk med
försäljningen af så kallad eau de cologne i hög grad egde rum, att
åtskilliga handlande inom socknen genom försäljningen af sådan vara hade
sin förnämsta inkomstkälla, att nämnda vara uteslutande köptes och förtärdes
såsom rusdryck, samt att öfverlastade personer i de flesta fall fått
sitt rus genom förtärandet af denna dryck. — — —

B). Analysbevis från:

1. Kemiska stationen i Hernösand.

Till kemiska stationen i Hernösand har Konungens befallningshafvande
i Vesternorrlands län på begäran af kronolänsmannen K. A. Hultgren den
13 sistlidne^ juni inlemnat en flaska med innehåll, med begäran att bemälda
innehall matte undersökas och intyg meddelas huruvida detsamma
kunde anses som spritdryck eller icke.

Flaskan, en vanlig halfbutelj med mörkt glas, var försedd med en
hvit etikett med dera i klätt tryckt: y>Eau de Cologne)) Prinsessan Victoria
For ladies Stockholm, samt var förseglad med II. B. i sigillet.

Bill. till Rilcsd. Prat. 18.94. 7 Sami. 13 Iläft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Enligt bifogad skrifvelse var flaskan med innehåll inköpt hos förre
öltapparen Johan Petter Johansson i Tängsta.

Vid undersökning befans den i flaskan inneslutna vätskan bestå af
med vatten utspädd alkohol, med en ytterst svag parfymartad lukt.

Vid försök att uthålla eu del af vätskan på eu ren näsduk, försvann
strax den parfymartade lukten och endast en lukt af bränvin qvarblef.

Alkoholhalten uppgick vid 15 gr. C. till 48,8 vol.-proc.

Egentliga vigten vid 15 gr. uppgick till 0,937.

På grund af så väl den låga alkoholhalten (vanlig Eau de Cologne
innehåller i minimum 75 proc. alkohol under det att sexgradigt bränvin
innehåller 46 proc.) som den ringa mängden deri förekommande aromatiska
ämnen, kan det undersökta profvet ej anses såsom Eau de Cologne eller luktvatten,
utan måste anses såsom bränvin, d. v. s. ett njutningsmedel, afsedt
till invärtes bruk.

Hernösand å kemiska stationen den 5 juli 1892.

C. G. Strokirk.

2. Kemiska stationen i Umeå.

I en med länsmanskontorets i Åsele sigill förseglad låda insändes af
kronolänsmannen O. Sundelin till undersökning en qvartersbutelj Extrait
d’Eau de Cologne (å korken en gyllene lapp med T Å P i röda bokstäfver
inom en röd ring, å etiketten »Extrait d’Eau de Cologne, Cologna»
samt en vy af Cöln och fyra vapen). Detta prof hade svag lukt af
lavendelolja och 48,3 procent sprit, således något starkare än vanligt bränvin,
men tydligen fabriceradt till rusdryck, ej till luktvatten.

Kemiska stationen i Umeå den 16 februari 1894.

C. N. Pahl.

STOCK HOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 94.