Lagutskottets Utlåtande N:o 36 (Utlåtande 1893:LU36 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1893, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i gällande bestämmelser rörande prestval.

Enligt § 30 i lagen angående tillsättning af presterliga tjenstår
den 26 oktober 1883 skall val af prest verkställas öppet och i öfrigt
sålunda, att valförrättaren uppropar de röstegandes namn i den ordning,
hvari de i den justerade vallängden förekomma. Vid uppropet skall en
hvar väljande för sig framträda till valbordet att sin röst på någon af
de föreslagne afgifva. År röstegandes namn två gånger uppropadt, utan
att han sjelf eller ombud för honom framträdt och röst afgifvit, har han
förlorat sin rösträtt.

Efter att hafva erinrat, huru som i hufvudstaden nyligen vidtagits
den förändring, att enhvar röstegande får afgifva sin röst vid hvilken
tid som helst under valförrättningens fortgång, anför herr Gustaf Ericsson
i en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 79, i detta ämne hufvudsakligen följande.

Mot öppen omröstning vid prestval kunde samma invändningar
göras, som bragd detta omröstningssätt i misskredit öfverallt, der det
annars användts. Det tillfälle till påtryckning och obehörigt tvång på
de väljande, som vore uteslutet vid omröstning med slutna sedlar, förefunnes
i så mycket högre grad vid den öppna omröstningen, der enhvar
kunde höra, huru den andie röstade, och derför utsätta honom för
trakasseri och obehag. Dessutom kunde den öppna omröstningen lätteligen
förrycka hela valresultatet, ity att eu prestman lätteligen kunde

Lagutskottets Utlåtande N:o 36. 5

erhålla stor röstöfvervigt vid början af valet, utan att derför vara omfattad
med flertalets sympatier, hvarigenom en origtig föreställning hos
en stor del väljande lätteligen uppkomme om omöjligheten att inverka
på valets utgång; och man hörde derför ofta, att de, som tänkt rösta
på andra prester, under valets fortgång afhålla sig från att deltaga i
omröstningen, hvars utgång på detta sätt mycket väl kunde blifva ett
helt annat, än man annars haft skäl att vänta.

Äfven det sätt, hvarpå den öppna omröstningen verkstäldes, vore
förenadt med ganska betydande olägenheter. Skedde omröstningen efter
namnupprop, medförde detta stor tidsförlust för den röstande, som ofta
under flera timmar måste passa på tiden, då han skulle uppropas, för
att icke gå sin rösträtt förlustig. Skulle åter enhvar rösta, så snart han
efter ankomsten till kyrkan finge tillträde till valbordet, uppstode likaledes
ofta stor tidsutdrägt med ty åtföljande obehag, då hans namn,
bostad och qvarter måste i församlingens röstlängd uppsökas, och det
allra helst, om valet leddes af en ovan och med röstlängden obekant
valförrättare.

Ehuruväl äfven de val, som inom kommunen eller vid kyrkostämma
med slutna sedlar förrättades, vore förenade med åtskilliga svårigheter,
torde dock detta röstsätt äfven i det fall, som i motionen åsyftades,
väntas kunna leda till icke ringa lättnad, såväl för valförrättaren som
för den väljande menigheten. Det slutna omröstningssättet användes
numera, då någon det begär, vid kyrkostämmor i allmänhet sedan år
1880 och i hufvudstaden sedan år 1891, och dess tilltagande användning
syntes motionären vittna till fördel för dess lämplighet. Det funnes intet
skäl, hvarför icke detta röstsätt skulle medföra enahanda förmåner äfven
vid prestval.

På grund af hvad han sålunda anfört, föreslår motionären, att
Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring uti § 30 af kongl.
förordningen den 26 oktober 1883 rörande »prestval» och deremot svarande
särskilda föreskrifter för hufvudstaden och andra orter, att dessa val
skola med slutna sedlar förrättas.

1 motsats till motionären håller utskottet före, att prestval fortfarande
såsom hittills bör ske öppet. Detta valsätt torde nemligen vara
egnadt att långt bättre än den slutna omröstningen motsvara karakteren
af en valhandling sådan som den ifrågavarande, för hvilken allt förhem -

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

ligande af valmännens ställning i frågan bör vara främmande. Praktiska
hänsyn synas utskottet äfven tala för bibehållande af nu gällande valsätt.
Enligt utskottets åsigt skulle nemligen i öfvervägande antalet fall
den af motionären förordade anordningen ingalunda föranleda minskad
tidsutdrägt, men väl en del olägenheter, egnade att i betänklig grad
förringa valhandlingens trygghet. I sådant hänseende torde vara till
fyllest att erinra, hurusom möjligen inträffande namnförvexlingar, vid
det öppna valsättets användande lätta att undvika, icke sällan skulle
vålla allehanda valtrakasserier, och får utskottet på grund af hvad sålunda
anförts hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 11 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERG.