Lagutskottets Utlåtande N:o 36 (Utlåtande 1891:LU36 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

N:o 30.

Ank. till Rikad. kansli den 27 april 1891, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
ändrad lydelse af 3 och 22 §§ af förordningen om
patent.

Genom proposition den 20 sistlidne mars, n:o 51, har Kongl.
Maj:t, under åberopande af de i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, förklarat sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver följande,
propositionen bilagda

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse af 3 och 22 §§ af förordningen
angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas att 3 och 22 §§ af förordningen angående
patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

»Uppfinning må ej anses såsom ny, om den, innan ansökan om
patent derå inkommit till patentmyndigheten, redan blifvit så beskrifven

Bih. till Riksd. Prot. 1891. 7 Sami. 19 Höft. 3

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller så öppet utöfvad, att sakkunnig
person kan med ledning af derigenom vunna upplysningar utöfva uppfinningen,
eller om dess föremål ej väsentligen skiljer sig från alster
eller tillverkningssätt, som förut blifvit sålunda kändt.

En uppfinnings offentliggörande i tryckt skrift genom utländsk
patentmyndighet eller förevisande å eu internationel utställning må
dock ej utgöra hinder för patents meddelande, så framt ansökan derom
inkommer inom sex månader, efter det uppfinningen offentliggjordes
eller utstäldes.»

22 §.

»Den, som utom i de fall, hvilka omförmälas i 16 och 17 §§, utan
patenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar föremål eller vid
tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen
patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller, för försäljning till
riket inför, i utöfning af yrke använder eller till annans begagnande
eller nytta emot godtgörelse upplåter här patenteradt eller efter här
patenteradt tillverkningssätt frambragt föremål, som honom veterligen
utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits, straffes med böter från
och med tjugu till och med två tusen kronor; ersätte ock all skada.
Ej må dock annan än patenthafvaren härom föra talan.

Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda föremål skola,
der målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för
värdet eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med
redskap, som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,
skall, om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk dermed ej
må ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse
af denna §, fortsätter samma förseelse, skall, när lian dertill varder
lagligen förvunnen, dömas till särskild! ansvar för hvarje gång stämning
derför utfärdas och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Ifrågavarande proposition, hvilken af båda kamrarne blifvit till
utskottet hänvisad, är, i hvad densamma afser ändrad lydelse af 22 §
i patentförordningen, föranledd af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889
äfvensom af en utaf tillförordnade chefen för patentbyrån till chefen
för civildepartementet stäld, propositionen bilagd, skrifvelse i ämnet,
till hvilken senare skrifvelse utskottet härmed hänvisar.

I sin berörda skrifvelse framhöll Riksdagen hufvudsakligen, huru
som de i nämnda paragraf förekommande bestämmelser icke vore fullt
tillfredsställande i fråga om det patenthafvare tillkommande skydd.
Dessa bestämmelser afsåge nemligen icke det fall, då här patenterad,
men i utlandet tillverkad vara eller maskin blifvit hit införd icke för
att här hållas till salu, men dock för att här användas för ett mera
allmänt bruk, äfvensom då industriidkare sjelf förfärdigade patenterade
föremål, som vore för hans rörelse erforderliga. Äfven andra patenterade
föremål än de, som vore afsedda att användas i fabrikationens
tjenst, kunde, utan att hållas till salu, erhålla en så vidsträckt användning,
att den måste skadligt inverka på patenthafvarens rätt och
göra ingrepp i densamma.

Efter det yttranden i anledning af berörda skrivelser afgifvits af
kommersekollegium, äfvensom i anledning af tillförordnade chefens för
patentbyrån skrifvelse af svenska uppfinnareföreningen, föredrogs ärendet
i statsrådet den 31 december sistlidet år, dervid chefen för civildepartementet
i fråga om ändring i nu förevarande paragraf, bland
annat, anförde:

»Lika med Riksdagen och de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,
anser äfven jag eu lagförändring, åsyftande att bereda patenthafvare
ett vidsträcktare skydd än de för närvarande åtnjuta, vara af omständigheterna
påkallad. Att härvid, såsom tillförordnade chefen för patentbyrån
ifrågasatt, utsträcka skyddet derhän, att äfven ett användande för
personligt bruk af eu patenterad uppfinning skulle vara förbjudet, synes
mig dock vara att gå för långt. Riksdagen har såsom en förebild
framhållit den norska lagen, som stadgar att patent medför den verkan,
att ingen utan patenthafvarens samtycke egen annat än till eget bruk
tillverka eller från utlandet införa ett patenteradt föremål eller hålla
till salu eller sälja detsamma, samt att, om patentets föremål är ett
förfarande, eu apparat, en maskin, ett verktyg eller annat arbetsredskap,
patentet derjemte har den verkan, att ingen eger att utan patenthafvarens
samtycke använda patentets föremål i sin rörelse. Och i
hufvudsaken synes intet vara att erinra emot de grundsatser, som i
dessa stadganden fått sitt uttryck. I ett hänseende torde dock ett vid -

20 Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

sträckare skydd böra stadgas än den norska lagen enligt sin ordalydelse
medgifver. Den föreskrift, som denna lag innehåller i fråga
om apparater, maskiner, verktyg och andra arbetsredskap, synes mig
nemligen böra gälla äfven andra hjelpmedel för produktionen, såsom
sprängämnen och andra kemiska preparat.

Enligt min tanke bör alltså en lagförändring i ifrågavarande hänseende
gå ut derpå, att hvarje tillgodogörande, utom för personligt
bruk, af en patenterad uppfinning utan patenthafvarens lof varder förbjudet.
»

Beträffande härefter den föreslagna ändringen af 3 § af ifrågavarande
förordning yttrade departementschefen:

»Enligt art. 11 af den i Paris den 20 mars 1883 afskräde och af
Eders Kongl. Maj:t genom accessionsakt den 26 juni 1885 tillträdda
konvention om internationelt skydd för den industriela eganderätten,
skall med afseende å varor, som utställas vid officiel eller officiel!,
erkända internationela expositioner, provisoriskt skydd meddelas för
patenterbara uppfinningar; och i öfverensstämmelse härmed är i 3 §
af förordningen angående patent föreskrifvet, att en uppfinnings förevisande
å en internationel utställning ej må utgöra hinder för patents
meddelande, så framt ansökan derom inkommer inom sex månader efter
utställningens öppnande Nu

har den konferens, som den internationela unionen för skyddande
af den industriela eganderätten innevarande år hållit i Madrid,
uttalat sig för ett sådant förtydligande af omförmälda bestämmelse i
Pariserkonventionen, att det antydda skyddet skall atnjutas under minst
sex månader, räknadt från det föremålet erhöll tillträde till utställningen.
Och i den berättelse öfver konferensen, som tillförordnade chefen för
patentbyrån till Eders Kongl. Maj:t den 24 sistlidne oktober öfverlemnat,
har tillförordnade byråchefen såsom sin mening uttalat, att någon
betänklighet icke borde möta att ändra den svenska patentförordningen
till öfverensstämmelse med hvad konferensen sålunda beslutat.»

Det på sålunda anförda grunder upprättade förslaget föranledde
vid granskning i högsta domstolen icke till annan anmärkning än i
fråga om redaktionen af ett der förekommande uttryck, och äi det föi
Riksdagen nu framlagda förslaget med iakttagande häraf affattadt.

Utskottet har emot de föreslagna ändringarne icke något att anmärka,
men då Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts pioposition Vid
1884 års riksdag, deri Kongl. Maj:t begärde Riksdagens yttrande i fråga
om ett samma proposition bilagdt förslag till förordning angående patent,
icke inskränkte sig till afgifvande af ett sålunda begärdt yttrande, utan

Lagidskottets Utlåtande N:o 36.

fann förslaget vara af beskaffenhet, att Riksdagen derom borde fatta
beslut och i följd häraf jemväl för sin del antog detsamma med vissa
ändringar, hvilka af Kong!. Maj:t äfven godkändes, anser utskottet, med
afseende fästadt jemväl å affattningen af Riksdagens ofvan berörda skrifvelse,
Riksdagen icke heller böra inskränka sig till att afgifva ett yttrande
i anledning af det nu framlagda förslaget, utan för sin del i ämnet
fatta beslut.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga det i ofvan
intagna proposition framlagda förslag till ändrad lydelse
af 3 och 22 §§ af förordningen angående patent
den 16 maj 1884.

Stockholm den 27 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 7 Sami. 19 Höft.