Lagutskottets Utlåtande N:o 35

Utlåtande 1895:LU35

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

1

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1895, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af den uti förordningen
angående kommunalstyrelse i stad stadgade beräkning
af kommunalbeskattning å jordbruksfastighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 59, anför herr A. Petri:

Genom kongl. förordningen af den 2 december 1892 ändrades bevillning^
af jordbruksfastighet från tre till sex öre, och samma dag utfärdades
förordning, genom hvilken 58 § i förordningen af den 21 mars 1862 om
kommunalstyrelse på landet erhöll ändrad lydelse, hvarigenom fyrktalet, som
vore bestämmande för den kommunala beskattningen, nedsatt^ till hälften
mot förut.

Genom sistnämnda ändring förebyggdes, att jordbruksfastigheterna å
landet, oaktadt den höjda bevillningen till kronan, erhöllo högre kommunalskatt
än förut, men då kommunalbeskattningen i stad utginge efter summan
af, vare sig för fastighet eller inkomst, åsatt bevillning, utan något undantag,
så måste jordbruksfastighet i stad från och med år 1893 äfven betala dubbel
kommunalskatt, enär 57 § i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
i stad icke blifvit ändrad, utan fortfarande vore gällande. Att
stadsjorden skulle komma i ett så ogynsamt läge beträffande kommunalbeskattningen,
kunde väl ej hafva varit lagstiftarnes mening, utan torde förhållandet
snarare bero på något förbiseende.

Då nu påpekade olägenhet icke torde kunna afhjelpas annat än genom *
ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad i samma syfte som här
Bih. till Riksd. Prof. 1835. 7 Sami. 20 Höft. (N:o 35).

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

ofvan åberopade förordningen om kommunalstyrelse på landet, men det torde
vara olämpligt att nu uttala sig angående ordalydelsen af förändringen, så
hemstälde motionären, att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t.
anhålla om sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad af den
21 mars 1862, att jordbruksfastighet i stad måtte blifva likstäld med jordbruksfastighet
på landet i det hänseende, att den kommunala beskattningen
beräknas i förhållande till den bevillningsgrund, som gälde före år 1893.

Då den ändring uti förordningen angående kommunalstyrelse i stad,
som uti motionen åsyftas, synes utskottet betingad af billighet och rättvisa,
föranlåtes utskottet, under åberopande af motionärens i ämnet afgifna framställning,
föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om utarbetande och framläggande af förslag till sådan
ändring uti förordningen angående kommunalstyrelse i stad
den 21 mars 1862, att den kommunala beskattningen af
jordbruksfastighet i stad beräknas efter den bevillningsgrund,
som gälde före år 1893.

Stockholm den 18 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation

dels af herrar Annerstedt, Fröberg, C. E. Lundström, C. F. Pettersson
och Trägårdh, hvilka ansett, att utskottets utlåtande bort affattas sålunda:

Då vid 1892 års urtima riksdag propositionen angående förändrad
lydelse af förevarande § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
framlades, yttrade föredragande departementschefen, efter att hafva uttalat
*''sig om de öfriga ändringar i nämnda förordning, som på grund af den i
58 § föreslagna förändring kunde ifrågasättas:

Lagutskottets Utlåtande N:o 35. 3

»Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar torde vara uppenbart,
att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättningsmetoden
vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens bevillning icke
utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det tillkommer kyrkostämma
a landet att besluta. Deremot måste, då enligt förordningarne om
kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
de allmänna stadsutskylderna och de kyrkliga afgifterna i stad, för hvilka
annan grund ej finnes föreskrifven, utgå efter bevillningen, fördubblingen af
jordbruksfastighetens bevillning medföra, att, derest icke med afseende härå
dessa förordningar undergå jemkning, den till stad hörande jordbruksfastighet,
derför bevillning erlägges, äfven får sin bidragsskyldighet till ifrågavarande
kommunalutgifter i lika män ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning
att för ifrågavarande jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla
den undantagsställning i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört
af jordbruksfastighetens lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke
heller uti den ar 1883 framlagda proposition. Jag har derför icke ansett
mig böra härutinnan föreslå någon ändring uti ifrågavarande författningar».

Det särskilda utskottet vid nämnda riksdag hänvisade i fråga om den
inverkan, som den föreslagna ändringen i bevillningsförordningen borde medföra
å kommunalbeskattningen, till departementschefens redogörelse derför,
och propositionen, af utskottet tillstyrkt, blef af Riksdagen godkänd.

Sålunda är det icke beroende på något förbiseende eller misstag, att
genom den vid 1892 ars riksdag vidtagna ändring i bevillningsförordningen
kommunalbeskattningen för jordbruksfastighet i stad blifvit fördubblad, så att
den derefter utgår efter enahanda grunder, som gälla i fråga om jordbruksfastighet
å landet, utan det uttalades vid denna förändring uttryckligen, att
det icke funnes någon anledning att för ifrågavarande fastighetskategori
bibehålla dess äldre undantagsställning i fråga om den kommunala beskattningen.

Vid sådant förhållande och då enligt utskottets uppfattning i öfrigt
icke blifvit anförda tillräckliga skäl för ändring af den uppfattning i förevarande
fråga, som vid 1892 års riksdag gjort sig gällande, hemställer
utskottet,

att herr Petris motion icke må af Riksdagen bifallas;

dels af herr von Stapelmohr, med hvilken herr KardeU instämt:

»Stadgandet, att medlem af stadskommun skall till kommunens gemensamma
behof lemna bidrag efter sammanlagda beloppet af bevillningen för
honom tillhörig fast egendom och för honom påförd inkomst af kapital eller
arbete, satte före år 1893, utan giltig rättsgrund, jordbruksfastighet i stad

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

i ett gynsamt läge gent emot andra beskattningsföremål, ity att bidrag till
stadsutgifterna utgick efter tre öre för hvarje hundratal af taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet, men efter fem öre för hvarje hundratal af taxeringsvärdet
å annan fastighet och efter en procent af beskattningsbara inkomsten
af kapital eller arbete. Höjningen af bevillningen för jordbruksfastighet från
tre öre till sex öre hade väl till följd, att för jordbruksfastighet i stad får
erläggas kommunalskatt efter dubbelt högre beräkningsgrund än förut, men
derigenom har icke någon orättvisa skett, utan har jordbruksfastigheten
endast ryckts ur den gynnade ställning, den förut intagit, och likstälts i
fråga om kommunalutskylder med andra beskattningsföremål. Tillskottspligten
för jordbruksfastighet i stad och för jordbruksfastighet å landet hvilar nu på
samma grund.

Motionären har föreslagit, att kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i stad af den 21 mars 1862 måtte ändras så till vida, att kommunalskatten
för jordbruksfastighet skall beräknas efter en bevillning af tre öre för etthundra
kronor af taxeringsvärdet, men då afgifterna till kyrka och skola,
allmänna utskylder till Stockholms stad äfvensom landstingsskatt, i fall icke
annan grund för sådan finnes bestämd eller af landstinget beslutats, skall,
utgå efter den fördubblade bevillningen, eller sex öre, skulle den af motionären
åsyftade ändringen, utan motsvarande förändringar i kongl. förordningarna
om kyrkostämma m. m. samt om landsting och om kommunalstyrelse i Stockholm,
åstadkomma en betänklig olikformighet och ojemnhet i beskattningen.

Af dessa skäl anser jag det utskottet bort afstyrka motionen.»

Herrar von Krusenstjerna, L. O. Larsson, Pehrsson och Näslund hafva
begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.

Stockholm, AssociationsBoklryokeriet, 1895.