Lagutskottets Utlåtande N:o 35

Utlåtande 1891:LU35

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1891, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105
110, 129 och 136 §§ i stadgan om skiftesverket i riket
den 9 november 1866.

Kongl. Maj:t har den 13 sistlidne mars till Riksdagen aflåtit en
så lydande proposition, n:o 43:

»Med öfverlemnande af statsrådets och högsta domstolens i ärendet
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härigenom, jemlikt 87 § regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag,

angående ändrad lydelse af 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i Kongl.
Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftes verket i riket
den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 3, 14, 101, 105, 110, 129 och 136 §§ i
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
november 1866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 7 Samt. 19 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

3 §•

1 mom■ Har jord, som hörer till by eller till hemman, deri två
eller flera ega del, genom teg- eller storskifte i flera skiften blifvit lagd;
vill den, som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller en
eller flere hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafve ock der vitsord
till, utan att å teg- eller storskifte meddelad fastställelse eller eljest
ingången och stadfästad förening må sådant hindra eller derför i vägen
ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga
skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så
är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.

3 mom.. Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större
vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,
att de kunna häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga
brukande hinder deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som
i 2 mom. omförmäles, egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker
olämplig indelning eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig
skiftesläggning ej kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder
af bestämmelserna i nämnda mom., kunna verkställas å dessa egor
jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang, att dess intagande
i den nya delningen är för beredande af lämpligt och redigt
skifte oundgängligen nödigt. Bestrider någon delegare nytt skifte eller
uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet
ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Mark, som vid skifte blifvit undantagen för delegarnes
allmänna behof, må, utan hinder af bestämmelserna i 2 inom., skiftas,
der någon delegare det begär och det finnes kunna ske utan de öfriges
förfång.

5 mom. Har i Gotlands län, före den i följd af Kongl. Maj:ts
nådiga beslut den 20 december 1850 derstädes verkstälda indelning i
skifteslag, laga skifte skett och omfattat allenast en del af egor, som
enligt indelningen utgöra ett skifteslag, ege det skifte ej annan verkan
än storskifte lagligen tillkommer.

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

14 §.

I det utfärdade förordnandet skall konungens befallningshafvande
förbjuda delegarne, vid påföljd, som lag stadgar för missbruk af rätt i
samfäld skog och mark, att efter verkstäld gradering å de egor, som
skiftas skola, flåhacka eller skumplöja och derefter bränna jorden eller
bortföra matjord; äfvensom derest skog eller bränntorfmosse å egorna
finnes, hvilket i skiftesansökningen anmälas bör, förordnandet skall innefatta
enahanda förbud för delegaren att skog till afsalu eller svedjande
och torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, innan skiftet blifvit
afslutadt och tillträde af lotterne skett samt, derest ersättningen för
ståndskog, plantering eller bränntorfmosse varder, jemlikt 101 §, genom
förrättning efter skiftets afsilande bestämd, samma förrättning
vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen blifvit genom
laga kraft egande beslut faststäld; och bör detta förbud, på samma
gång som kungörelsen till förrättningens påbörjande, å predikstolen i
den socken, der skifteslaget är beläget, uppläsas. År skogen något
bruk eller annan inrättning till understöd med timmer, ved eller kol
anslagen, må under förbudstiden det vanliga skogsbeloppet af delegarne
gemensamt efter hvars och ens egolott eller hemmantal i skifteslaget,
till det anslagna beliofvet afverkas.

101 §.

Mister dclegare jord, hvarå han skog fredat eller plantering gjort,
och får i stället annan jord, derå ingen eller sämre skog eller plantering
finnes; eller varder samfäld skog skiftad och finnes ej å alla lotterne
lika god ståndskog, gånge jemväl derför ersättning ut, efter ty som
skäligt pröfvas. Sådan ersättning bör, efter föregången besigtning af
skogens och markens beskaffenhet, företrädesvis bestämmas i penningar,
att på vissa terminer betalas. Anses denna ersättning åter icke kunna
utan olägenhet utgå i annat än skogsförnödenheter, bör den utsättas i
visst antal såg- och byggnadstimmer, stafrum ved eller kolmilor, till
utverkning på viss tid, högst tio år, för den eller de delegare, som
lemnat sina sparda skogslotter och i stället fått afbrukad mark, eller
eljest i ståndskog blifvit lidande.

Hvad nu är sagdt om skog och plantering, gälle i tillämplige delar
jemväl om bränntorfmosse.

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

För ersättningens bestämmande skall landtmätaren enligt de grunder,
som i öfverensstämmelse med 54 § beslutas, verkställa värdering
och uppgöra liqvid mellan delegarne; dock må, der sådant i den ordning,
nyss är sagdt, beslutes, med värderingen och liqvidens uppgörande
anstå till dess skiftet i öfrigt blifvit faststäldt; åliggande det i ty fall
landtmätaren att efter kungörelse och kallelser, som i 22 och 23 §§ sägs,
så snart ske kan efter nämnda tid verkställa den för ändamålet erforderliga
förrättning.

105 §.

När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt
anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,
i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesmannens
reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättningen
förda protokoll och afslutade föreningar, jemte ego-, häfde- och
delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskilt
delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att den
dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sine besvär hos ordföranden
i egodelningsrätten anmäla. Förenämnde handlingar skola,
mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till
förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill
utse, och hos hvilken en hvar det åstundar, har öppet att handlingarne
granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna
protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för
tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad dertill
utsatt sammanträde; och hafve delegarne i ty fall att besvärstiden från
denna sammanträdesdag beräkna.

Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämplige delar äfven om
egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,
hållits efter skiftets afslutande.

no §.

Den kostnad, som till skifte fordras, så till landtmätares och
gode mäns aflöning, som till karte- och protokollslösen, äfvensom till
handtlangning, skola, der ej annorlunda är särskildt stadgadt, alla del -

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

egare, hvilkas egor dervid ingått, gemensamt vidkännas, hvar och en
eftersom han vid skiftet egolott njutit. Lika med skifteskostnad skall
gäldas kostnaden för förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,
hållits efter skiftets afslutande. I kostnad för annan landtmäteriförrättning,
som flere rörer, tage en hvar, som deraf nytta häfver, del
efter ty, som skäligt pröfvas.

129 §.

År delegare missnöjd med skifte, vare sig i afseende på egograderingen,
bestämde ersättningar, skiftesläggning, eller i öfrigt i någon
af de delar, som icke, enligt 125 §, före skiftets fortsättning och fullbordande
böra vara slutligen afgjorde; ege då öppet att, inom sextio
dagar, räknade från den dag, skiftesmannen förklarat skiftet vara slutadt,
samt protokoll och handlingar, efter 105 §, delegarne lemnat, sine
besvär till ordföranden i egodelningsrätten ingifva.

Öfver verkstäldt egoutbyte, ehvad det skett i förening med laga
skifte eller utan sammanhang dermed, så ock öfver förrättning, som för
det ändamål, 101 § omförmäler, hållits efter skiftes afslutande, må, på
sätt nyss är sagdt, klagan föras i de delar, som ej äro genom delegares
förening eller godkännande af landtmätares och gode mäns beslut i
behörig ordning afgjorde.

136 §.

Klandras ej skifte inom den i 129 § föreskrifne tid, bör skiftesmannen
till egodelningsrätten, vid rättens nästa sammanträde, eller sist
vid nästinfallande lagtima ting, karta och handlingar, för pröfning och
fastställelse, ingifva; och har rätten att, innan fastställelse å skiftet
meddelas, noga tillse och pröfva, att detsamma är lagligen beskaffad!,
och bland annat äfven deruti, att egorna icke blifvit delade i flera
skiften, än denna stadga i 87 § högst tillåter, utan att sådan hemställan
hos egodelningsrätten skett, som i 88 § föreskrifven finnes. I annan
händelse må någon fastställelse å skiftet icke meddelas, utan antyde
domaren skiftesmannen, att i de olagliga delarne af skiftet nödige rättelser
verkställa. Åro felen af större betydenhet, insände domaren
kartan och handlingarne till konungens befallningshafvande, som för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

anstaltar, att skiftesmannen i laga ordning varder under tilltal stäld.
Finnes skiftet lagligen beskaffad!, då bör rätten detsamma till framtida
efterrättelse fastställa, och bevis derom jemväl å kartan anteckna. I
enahanda ordning bör förrättadt egoutbyte till pröfning och fastställelse
befordras.

Har ersättning för ståndskog, plantering eller bränntorfmosse blifva
bestämd vid förrättning, som jemlikt 101 § hållits efter skiftes afsilande,
och klandras icke förrättningen inom den i 129 § bestämda
tid; åligge landtmätaren att ofördröjligen till egodelningsrättens ordförande
ingifva protokollet öfver förrättningen jemte alla förrättningen
rörande handlingar.

Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall
af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen,
efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tidningarne
tre gånger och genom konungens befallningshafvande i länskungörelserna
en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den
ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på hvilka
den-skall betalas; är ersättningen bestämd vid förrättning, som jemlikt
101 § hållits efter skiftets afsittande, skall kungörandet ske efter det
förrättningen vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen
blifvit genom laga kraft egande beslut faststäld. Kostnaden för kungörandet
ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skifteskostnader
här ofvan sägs.»

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till utskottet
hänvisad.

Propositionen är, såsom framgår af det utdrag af statsrådsprotokollet
för den 31 sistlidne januari, som finnes bilagdt densamma, föranledd
af en riksdagens skrifvelse den 2 maj 1888. Uti berörda skrifvelse
anhöll Riksdagen, på anförda skäl, att Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i
skiftesstadgan, att dels de s. k. skiftesliqviderna skulle, der ej delegarne
annorlunda öfverenskomme, upprättas, efter det skiftesförrättningen i
öfrigt vunnit laga kraft, och talan i fråga om samma liqvider särskildt
fullföljas, dels ock mark, som vid skifte undantagits för delegarnes ge -

Lagutskottets Utlåtande N:o 35. 15

mensamma behof, finge, på derom af delegare framstäf begäran, skiftas,
så vida sådant utan öfrige delegares förfång kunde ske.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 31 januari anförde
departementschefen, bland annat:

»Hvad först angår Riksdagens framställning, så vidt den afser sådan
ändring i skiftesstadgan, att mark, som vid skifte undantagits för
delegarnes gemensamma behof, må kunna, under de af Riksdagen angifna.
vilkor, utan samtlige delegares medgifvande skiftas, så synas de
af Riksdagen åberopade och af landtmäteristyrelsen vitsordade förhållanden
vara af beskaffenhet att böra föranleda bifall till framställningen
i denna del. Ett tillägg i sådant syfte torde derför böra ske i 3 §
skiftesstadgan.

Beträffande åter förslaget att de s. k. skiftesliqviderna skulle, der
ej skiftesdelegarne annorlunda öfverenskomme, skiljas från skiftesförrättningen
och upprättas först efter det denna vunnit laga kraft, så
torde en sådan anordning icke såsom allmän regel kunna tillstyrkas.
Pa sätt landtmäteristyrelsen erinrat, måste det anses föga lämpligt att
fastställa skiftesplanen utan att i sammanhang dermed bestämma utflyttningskostnaden
och dess fördelning, eller att verkställa egograderingen
utan att tillika bestämma ersättningen för odlingskostnad eller
för vanhäfd; och den tidsutdrägt och kostnad, som kan föranledas deraf
att, i händelse den vid skiftet bestämda skiftesplanen icke vinner fastställelse,
_ ifrågavarande liqvider komma att tarfva jemkning, äro i allmänhet
icke af någon afsevärd betydelse. Endast undantagsvis är detta
förhållandet, nemligen vid skifte af omfattande skogsområden eller bränntorfmossar,
da ofta nog särdeles tidsödande och kostsamma värderingar
erfordras. I dylika fall kan det vara af vigt att förekomma, att den å
värderingen och liqvidens upprättande använda tid och kostnad varder
i större eller mindre mån onyttig i följd af senare ändringar i sjelfva
skiftet; och för nämnda undantagsfall synes mig derför den af''Riksdagen
föreslagna anordningen böra förordas. I likhet med landtmäteristyrelsen
anser jag dock icke heller i dessa fall liqvidens skiljande från
sjelfva skiftet böra medgifvas utan att beslut derom fattas i den ordning,
54 § skiftesstadgan bestämmer.»

Vid granskning i högsta domstolen af det inom justitiedepartementet
upprättade lagförslag förekommo emot detsamma åtskilliga anmärkningar
hufvudsakligen beträffande redaktionen, och är det nu framlagda
förslaget i öfverensstämmelse härmed affattadt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

Emot förslaget har utskottet icke något att anmärka, och får utskottet
följaktligen hemställa,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 27 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.

Reserv ationer:

af herrar L. O. Larsson, F. Andersson och Näslund emot 3 § 4 mom.