Lagutskottets Utlåtande N:o 35 (Utlåtande 1888:LU35 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

N:o 35.

Ank. till Rikad. Kansli den 15 mars 1888, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande
af en lag angående pinsamma experiment på
djur i vetenskapligt syfte.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom
nämnda kammare af herr Oliv. L. Anjou afgifven motion, n:o 88, om antagande
af en lag angående pinsamma experiment på djur i vetenskapligt
syfte, eller s. k. vivisektioner.

Denna fråga har såsom bekant vid två föregående tillfällen varit föremål
för Riksdagens pröfning; och vill lagutskottet, innan utskottet öfvergår
till eu redogörelse för den nu föreliggande motionens innehåll, i korthet erinra
om sakens behandling vid dessa tillfällen.

Vid 1881 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion om antagande
af eu lag till vivisektionens inskränkning, till innehållet temligen
nära öfverensstämmande med det af herr Anjou nu framstälda förslag, som
här nedan finnes intaget. I det utlåtande, n:o 33, som af lagutskottet vid
1881 års riksdag afgafs i ämnet, anfördes hufvudsakligen, att en dylik lagstiftning
icke borde förordas, innan åtminstone någon utredning vunnits om tillvaron
äfven i vårt land af sådana förhållanden, som gjorde densamma påkallad, samt
de vetenskapliga institutioner, hvilkas gagnande verksamhet skulle af en sådan
lag omedelbart beröras, fått tillfälle att i ämnet sig yttra; att i ärendets då va -

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

rande skick ingendera af dessa förutsättningar vore uppfödd; samt att den
tillförsigt kunde hysas, att, derest verkligt behof förefunnes antingen af särskilda
ordningsföreskrifter till förekommande af missbruk vid vivisektioner
eller möjligen utaf särskild lagstiftning af beskaffenhet, att Riksdagen deri
borde taga del, Kongl. Maj:t, som egde utväg att inhemta alla nödiga upplysningar
i ämnet, då ock skulle vidtaga den åtgärd, som af dessa kunde
finnas föranledd, utan någon från Riksdagens sida gjord hemställan, hvilken
för det dåvarande skulle, beträffande, förhållandena i vårt eget land, kunna
grundas endast på obestämda förutsättningar. På dessa skäl hemstälde utskottet,
att motionen ej måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd. Utlåtandet
åtföljdes dock af en reservation, hvari uttalades den mening, att
vivisektioner, såsom utgörande den gröfsta art af djurplågeri, borde helt och
hållet förbjudas.

Hos kamrarne gjorde sig den åsigt gällande, att, ehuru —- med afseende
å saknaden af utredning i saken — lagstadganden i ämnet icke syntes
höra beslutas, detsamma dock vore af den betydelse, att en utredning borde
ske och för sådant ändamål en skrifvelse till Kongl. Maj:t aflåtas. Beslut
härom fattades af Första Kammaren efter votering med 53 röster mot 22
och af Andra Kammaren utan votering. I öfverensstämmelse härmed anhöll
Riksdagen i skrifvelse den 9 april 1881, att Kongl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida s. k. vivisektion borde förbjudas eller utöfningen
deraf genom lagbestämmelser begränsas och underkastas offentlig kontroll.

Sedan i anledning af denna skrifvelse ej mindre kanslern för universiteten
i Upsala och Lund efter erhållen remiss inhemtat yttranden af vederbörande
akademiska konsistorier och lärarekollegiet vid karolinska rnedikokirurgiska
institutet samt, med öfverlemnande deraf, afgifvit eget utlåtande,
än äfven vetenskapsakademien och direktionen för veterinärinstitutet i Stockholm
inkommit med infordrade utlåtanden, hvarförutom från svenska djurskyddsföreningens
andra afdelning inlemnats en skrift i ämnet, så förklarade
Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den 23 juni 1882, att, i betraktande
af hvad i frågan blifvit anfördt, någon Kongl. Maj ris åtgärd för det
dåvarande icke borde vidtagas.

Vid 1884 års riksdag föreslog en motionär inom Andra Kammaren,
att Riksdagen ville hos Kongl. Majri anhålla, det täcktes Kongl. Majri
låta utarbeta och för nästföljande Riksdag framlägga förslag till lag angående
plågsamma försöks anställande på lefvande djur i och för vetenskapliga
ändamål, hvarvid motionären erinrade om den i England gällande, den 15
augusti 1876 utfärdade lag i ämnet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

I sitt öfver denna motion afgifna utlåtande, n:o 51, åberopade lagutskottet
den utredning i frågan, som åstadkommits i följd af Riksdagens
ofvan omförmälda skrifvelse, samt kemstälde, att motionen icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd.

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen, af Första
Kammaren efter votering med 60 röster mot 32 och af Andra Kammaren
utan votering.

I den nu föreliggande motionen erinrar motionären till eu början om
frågans tidigare öden, för hvilka här ofvan lemnats en något utförligare
redogörelse. Derefter fortsätter motionären:

»Hvad som hittills i främsta rummet blifvit anfördt mot dylika experiment
är, att denna forskningsmetod skulle vara alldeles onyttig eller
åtminstone umbärlig för den medicinska vetenskapen, samt vidare att den
måste betraktas såsom otillåtlig från moralisk synpunkt. Huru mycket
än härom talats och skrifvits, torde meningarne hos den bildade allmänheten
i båda dessa punkter ännu vara i hög grad skiljaktiga. Jag lemna!-derför nämnda spörsmål å sido och utgår i stället från förutsättningar, om
hvilka de, som i berörda afseenden hysa motsatta åsigter, kunna vara ense,
nemligen: Do) att, då dessa försök innefatta ett djurplågeri af det mest
pinsamma slag, sådana aldrig böra företagas utom för synnerligen vigtiga
ändamål; 2:o) att all onödig pina för försöksdjuren bör sorgfälligt undvikas;
och 3:o) att, då dylika offer på vetenskapens altare anses oundgängliga,
man bör noga draga försorg derom, att den största möjliga fördel må genom
dem komma vetenskapen och läkarekonsten till godo.

Att dessa fordringar icke i Sverige mer än annorstädes behörigen uppfyllas,
torde numera vara satt utom allt tvifvel. Genom skrifter, utkomna
på senare tid och allmänt tillgängliga -— bland hvilka särskildt må nämnas
en under nästlidna år från trycket utgifven broschyr med titel: »Ur Nordens
vivisektorers laboratorier», äfvensom en under samma år i den medicinska
tidskriften Fira införd uppsats: »Bref från Upsala» — synes vara
ojäfaktigt ådagalagdt, dels att pinsamma experiment ofta företagits för
ändamål, som omöjligen kunna rättfärdiga det djurplågeri, som dervid
utöfvats, dels att djuren icke blifvit bedöfvade, der sådant otvifvelaktigt
både kunnat och bort ske, samt slutligen att —- åtminstone vid en af
rikets högskolor — de lärjungar, som idka medicinska studier, åläggas att
sjelfva experimentera och få göra detta utan ledning och tillsyn, hvadan
ock experimenten, såsom lätt kan förutses, varit fullständigt värdelösa.

Häraf måste blifva en oundviklig följd att ett ofantligt antal djur år -

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

ligen uppoffras utan den ringaste vinst för vetenskapen eller för menskligheten.
Ingen lärer dock kunna förneka, att ett onyttigt djurplågeri, äfven
om det uppgifves ske för vetenskapens skull, är något som bör genom lag
förbjudas; ja, att ett sådant förbud ligger i andan af och utgör eu väsentlig
fyllnad till den lag mot djurplågeri, som redan finnes. Det skulle
nemligen vara en påtaglig orättvisa att belägga mindre djurplågeri med
straff, men lemna det svåraste slaget deraf ostraffadt.

En af de vigtigaste orsakerna, hvarför forskningar af detta slag hittills
medfört så obetydliga, ofta motsägande, stundom rent af vilseledande resultat,
ligger utan tvifvel deri, att de som sysselsatt sig dermed anstält sina experiment
hvar för sig och utan omedelbar samverkan med hvarandra. En
enda iakttagare kan naturligtvis icke se allt, som kunde och borde iakttagas.
Han kan för öfrigt — såsom ofta inträffat — vara intagen af förutfattade
meningar och i följd deraf orätt tolka sina iakttagelser, då ingen är tillstädes,
som kan berigtiga hans uppfattning. Detta synes vara af vetenskapsmännen
sjelfva erkändt, då det lärer hafva antagits såsom regel, att
hvarje enskildt försök skall, så vidt möjligt är, af många andra upprepas
och kontrolleras. Dermed är emellertid föga eller ingenting vunnet, emedan
äfven dessa kontrollförsök anställas af en eller högst två personer i sänder
och derför i hufvudsaken lida af samma brister som de ursprungliga. Det
är alldeles uppenbart, att några få försök, anstälda af ett större antal sakkunniga
personer, som hafva samma föremål framför sina ögon och omedelbart
kunna rätta hvarandras misstag, måste erbjuda långt fullständigare och framför
allt mera pålitliga iakttagelser samt i följd deraf skänka vetenskapen
långt större vinst än en mångfald af experiment, som lida af ofullständighet,
ensidighet och misstag.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag, ej endast i syfte att
antalet af onödiga och onyttiga försök af ifrågavarande slag må inskränkas
och försöksdjurens pina minskas, utan äfven och lika mycket i vetenskapens
eget intresse, vördsamt hemställa, att Eiksdagen må för sin del besluta,
att en lag angående pinsamma experiment på djur i vetenskapligt syfte
skall utfärdas; och tillåter jag mig föreslå, att denna lag må erhålla ungefär
följande lydelse:

1. Pinsamma experiment på djur i vetenskapligt syfte få icke ega
rum annorstädes än i de dertill afsedda laboratorier vid högskolorna samt
endast under omedelbar ledning och tillsyn af vederbörande professor eller
laborator.

2. Sådant experiment får icke anställas på andra än fullt bedöfvade

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

djur. Bedöfningen bör vidmagthållas oafbruten under hela den tid experimentet
varar, och djuret skall dödas innan det uppvaknar ur bedöfningen,
derest icke sådant strider mot försökets ändamål, eller den smärta, som är
eller blir eu följd af experimentet, kan anses såsom mindre betydlig.

3. Curare eller sådana medel, som endast medföra förlust af rörelseförmågan,
men icke framkalla okänslighet, få under inga vilkor användas.

4. Innan dylikt experiment företages, skall tillkännagifvande derom i tidningar
eller på annat lämpligt sätt göras med inbjudning till alla, som idka
eller idkat fysiologiska studier, att dervid sig inställa. Om ej minst fem
så qvalificerade personer komma tillstädes, må experimentet icke ega rum.

5. Öfver hvarje experiment af ifrågavarande slag skall protokoll föras,
innehållande såväl uppgift om ändamålet som noggrann redogörelse rörande
hela förfaringssättet, äfvensom de iakttagelser, som blifvit gjorda, samt de
resultat, Indika genom försöket anses hafva vunnits. Protokollet skall undertecknas
af minst fem personer, som vid tillfället varit närvarande.

De under hvarje termin förda protokoll skola genom vederbörande
fakultets eller lärarekollegiums försorg insändas till kongl. ecklesiastikdepartementet
inom 14 dagar efter terminens slut.

Öfverträdelse mot någon af §§ 1—4 i denna lag straffes med böter,
första gången ett hundra kronor, hvilket belopp vid förnyad öfverträdelse
höjes, dock icke utöfver fyra hundra kronor,»

Lagutskottet har åt den föreliggande grannlaga frågan egnat den sorgfälliga
pröfning, hvartill ej mindre ämnets beskaffenhet än äfven den uppmärksamhet,
för hvilken frågan från olika synpunkter varit föremål, synts
utskottet föranleda. Jemte det utskottet tagit kännedom af flere företedda
intyg och tryckta skrifter i ämnet, har utskottet ock haft förmånen att erhålla
bidrag till frågans belysning genom muntliga framställningar inför
utskottet ej mindre af en framstående målsman för den fysiologiska vetenskapen
inom vårt land än äfven af eu medlem af styrelsen för nordiska
samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet.

Utskottet hyser för sin del icke någon tvekan derom, att likaväl som
raenniskan eger att för ekonomiska ändamål tillgodogöra sig djuren, hvilket
ofta sker på ett sätt, som måste tillfoga djuren ett ganska betydligt mått
af smärta, likaså är hon ock berättigad att för vetenskapliga ändamål begagna
sig af sitt herravälde öfver djurverlden, äfven der detta begagnande

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

för djuren medför lidande och undergång. Men å andra sidan krafvel- den
sedliga verldsordningen, att det lidande, som för vinnande af det ena eller
andra ändamålet tillskyndas de gent emot menniskan värnlösa djuren, inskränkes
till det minsta mått, som med ett förnuftigt ändamåls vinnande
är förenligt.

Det torde, enligt alla sakkunniges sammanstämmande omdöme, icke
kunna bestridas, att den medicinska vetenskapens och fysiologiens utveckling
stå med hvarandra i ett nära och oupplösligt samband, och att fysiologen
vid sina forskningar för vissa fall icke kan undvara försök på lefvande
djur. De förvånande och för menniskoslägtet oskattbara framsteg, läkarevetenskapen
under senare tider gjort, hafva i sjelfva verket genom dylika
försök blifvit i väsentlig mån främjade. Vid sådant förhållande kan ju icke
förnekas, att här förefinnes ett förnuftigt ändamål af ganska hög betydelse,
gällande å ena sidan vetenskapens utveckling, å andra de vetenskapliga rönens
tillämpning å den praktiska medicinen i dess olika grenar. Men derför
får likväl försöksdjurens lidande icke förbises. Det var också hänsyn
härtill och de upprörande berättelserna om tillvägagåendet vid dylika undersökningar
i åtskilliga främmande land, som föranledde Riksdagens skrifvelse
af den 9 april 1881.

Vid den grundliga undersökning, som i anledning af nämnda skrifvelse
företogs, och hvars resultat föreligger uti förut omfönnälda utlåtande, visade
sig emellertid, att förhållandena i vårt land icke voro sådana, att eu lagstiftning
i ämnet syntes vara påkallad. Dervid ådagalades jemväl, att det vore
ytterligt svårt åvägabringa en lagstiftning, som icke skulle lägga alltför tryckande
band på den vetenskapliga verksamheten. En synnerligen upplysande
framställning af vivisektionens omfattning och beskaffenhet i vårt
land samt angående vanskligheterna vid en lagstiftning i ämnet lemnas i
det särskilt tryckta utlåtande, som af medicinska fakulteten i Upsala afgafs
till det större akademiska konsistoriet derstädes.

Då de upplysningar, som sålunda i anledning af Riksdagens berörda
skrifvelse lemnats från vederbörande myndigheter, af såväl Kongl. Maj:t
som Riksdagen funnits vara af sådan beskaffenhet, att någon lagstiftningsåtgärd
icke borde vidtagas, synes det, för att en sådan nu skulle ifrågakomma,
höra förutsättas, att i hithörande förhållanden inträdt en förändring,
som framkallat ett förut icke befintligt behof af lagstiftningens mellankomst.
Detta torde dock icke vara förhållandet. Motionären har i sin motion åberopat
dels en i tidskriften »Eira» införd uppsats, dels ock en särskild! utgifven
broschyr »Från nordiske vi visektorers laboratorier». Beträffande den

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

förstnämnda har utskottet funnit densamma icke innehålla något, som kan
på frågans bedömande inverka. Broschyren åter innehåller utdrag ur medicinska
tidskrifter rörande experiment, som verkstälts af åtskilliga fysiologer
i Sverige och Danmark. Utan att närmare ingå på beskaffenheten af
dessa experiment, hvilkas vetenskapliga värde svårligen lärer kunna bedömas
af andra än fackmän, vill utskottet blott erinra, att samtliga i broschyren
omtalade försök företagits och varit kända före 1884, då ämnet senast var
föremål för Riksdagens behandling. Genom dessa skrifter kan utskottet
således ingalunda finna det vara ådagalagt, att sedan sistnämnda år inträffat
förändrade förhallanden, hvilka kunde nödvändiggöra en lagstiftningsåtgärd,
som år 1884 enligt begge kamrarnas sammanstämmande beslut ansågs
obehöflig.

Deremot vill utskottet framhålla, att vetenskapen sedan dess gjort
ytterligare framsteg, för hvilka den i väsentlig mån har att tacka den s. k.
vivisektionen, äfvensom att de förbättrade instrument, operationsmetoder
och bedöfningsmedel, som på senare tider kommit i bruk, bidragit till
minskning af försöksdjurens lidanden på samma sätt som förhållandet varit
inom kirurgiens område.

Då utskottet sålunda anser, att några nya skäl icke blifvit förebragta
för den föreslagna lagstiftningen, och då hvarje lagstiftning i detta ämne,
och i synnerhet en sådan som den i motionen föreslagna måste ofördelaktigt
inverka på vetenskapens utveckling, får utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 15 mars 1888.

På lagutskottets vägnar: -

C. A. Sjöcrona.

Herrar Smedberg och Wendt hafva begärdt få här antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, GERNANDT3 BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1888.