Lagutskottets Utlåtande N:o 34 (Utlåtande 1897:LU34 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

N:o 34.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt för kronan
till andel i vinst af grufföretag å kronojord.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en inom nämnda
kammare af herr Fredholm väckt motion, så lydande:

»I grufvestadgan af den 16 maj 1884 stadgas i 3 kap. om jordegareandel,
att jordegare är berättigad att till hälften med inmutaren
deltaga i grufarbetet och den deraf fallande vinsten, och kan denna
jordegareandel begagnas till fullo eller till viss del. Lag samma gäller
om innehafvare med ständig besittningsrätt af kronojord. Å annan
kronojord tillkommer jordegareandelen inmutaren.

Det har synts mig, att svårligen något ur eganderätten härflytande
skäl kan angifvas för denna i grufvestadgan gjorda skilnad mellan
kronans och den enskildes eganderätt. Väl är sant, att man på praktiska
grunder icke kan för kronan göra gällande skyldigheten att deltaga
i grufarbetet för erhållande af andel i vinsten. Men om ock i
följd deraf icke åt kronan kan beredas lika stor andel i vinsten som
åt den enskilde, så vill det dock synas hvarken rättvist eller billigt,
att kronan skall helt och hållet afstå från all vinst på ett grufföretag,
som bedrifves på kronans mark.

Frågan om den andel i vinsten, som bör tillkomma kronan på
grund af eganderätt till marken, torde kunna lösas på det sätt, att grufegaren
för hvad som brytes betalar en viss »royalty».

Bill till Ttiksd. Prat. 1897. 7 Sand. 27 Höft. (Näs 34—36.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

För den skull får jag- anhålla, att lagutskottet ville pröfva, hvilken
andel af vinsten på ett grufföretag skäligen bör tillkomma kronan på
grund af jordeganderätt och under hvilka vilkor denna kronans vinstandel
bör utgå, samt för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar
i gällande grufvestadga, som deraf kunna föranledas.»

Frågan om statens jordegareandel i grufvor å odisponerad kronojord
har helt nyligen varit föremål för statsmagternas pröfning, utan
att enighet uppnåtts beträffande sättet för dylik andels tillgodogörande.

Med föranledande af tvenne särskilda Riksdagens skrivelser, den
ena af den 15 maj 1889, den andra af den 20 maj 1890, lät nemligen
Kongl. Maj:t verkställa utredning rörande nämnda fråga, dervid togos
under öfvervägande åtskilliga system angående sättet, hvarpå andel
uti de med grufbrytning å kronojord förenade fördelar kunde beredas
staten.

Såväl koncessionssystemet — enligt hvilket rättigheten att å odisponerad
kronojord eftersöka och bearbeta mineralfyndigheter skulle, i
stället för på inmutning, bero på särskildt tillstånd af Konungen —
som det af motionären nu förordade afgäldssystemet — enligt hvilket,
med bibehållande af inmutningsrätten, inmutaren skulle såsom hittills
åtnjuta jordegareandelen, men med förbindelse att såsom godtgörelse
för denna förmån till kronan utgifva en enligt lagbestämda grunder
beräknad afgäld (royalty) — ansågos dervid mindre tillfredsställande.

Kongl. Maj:t fann för sin del arrendesystemet — enligt hvilket
inmutarens å odisponerad kronojord lott skulle liksom på enskild jord
inskränkas till hälften i grufvan och kronan tillgodogöra sig jordegareandelen
genom att emot en på aftal beroende afgift upplåta sin lott
till inmutaren eller annan — erbjuda de största fördelarne. I öfverensstämmelse
härmed uppgjordes ock förslag till ändringar i grufvestadgan,
hvilket förslag genom nådig proposition öfverlemnades till
1894 års Riksdag att deröfver afgifva yttrande. Förslaget, i hvad det
rörde sättet för tillgodogörande af kronans jordegareandel, blef af Första
Kammaren antaget, hvaremot Andra Kammaren förkastade detsamma.

Då alltså den fråga, som i motionen beröres, så nyss varit underkastad
statsmagternas pröfning, och Kongl. Maj:t, vid den utgång frågan
i Riksdagen fått, ej lärer underlåta att allt fortfarande egna densamma
uppmärksamhet samt dertill kommer, att lagutskottet väl eger att afgifva

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

utlåtande öfver väckta förslag till stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af lag, men ej, på sätt motionären ifrågasatt, att sjelf framställa
dylika förslag, föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Fredholms förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr C. F. Petersson har begärt få antecknadt, att han icke del
tagit i ärendets behandling inom utskottet.

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
8 § i kongl. stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj
1878.

8 § i skjutsstadgan är af följande lydelse:

»Innehafvare af nu varande gästgifveri, vare sig att det såsom
sådant bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande
tillgodonjuta de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit
detsamma i laga ordning tillerkända.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att
med den inskränkning, som för de i 28 § omförmälda fall finnes stadgad,
vid eller utom måltider till vägfarande försälja maltdrycker till för -