Lagutskottets Utlåtande N:o 34 (Utlåtande 1895:LU34 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

gm ur)

Hinn

■;j''1

ioJ*

:■). >.H

•AI

in gin

N:o 34.

ini-'' i''./t >.•; ulofe nbgidni inufJ7 tv* Hyll

Ank. till Eiksd. kansli den 18 april 1895, kl. 3 e. m.

ir‘,b; i i:: ''id A yrn:;. . -.tl utr.: ''■ ,,b^bi f . ?->d *vn«i/. :,''i

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till lag om
arbetstiden i bagerier m. m.

■ !! J)**. 1‘ #< ‘ itVl i! . * >‘t 1''*** (t. !

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling hänvisad
motion, n:r 88, har herr Hedin föreslagit Riksdagen att för sin del
antaga följande förslag till

.''1 *• ; ,’i '' » ! i s * ‘ 1 i; • '' . , . ’’i [*''! >'' '' li S . - j ‘i i i ■ • 7 • i i i *

Lag

angående arbetstiden i bagerier, för försäljning arbetande s. k. hembagerier
samt konditorier, äfvensom restauranter och hotell, der bakning idkas.

§ I Arbetstiden

inom Sveriges samtliga bagerier, sådana s. k. hembagerier,
hvilkas tillverkningar äro afsedda till försäljning, konditorier samt restauranteroch
hotell, der bakning idkas, får ej öfverskrida tolf timmar af dygnet.

§ 2.

Arbete å sön- eller helgdagar i andra fall, än de i nedanstående §§
omförmälda, förbjudes.

§ 3.

Arbetstiden begynner hvarje söckendag kl. 6 på morgonen och upphör
kl. 6 på aftonen, utom för ugnsbesättningen, som begynner 1—2 timmar
senare på morgonen och upphör 1—2 timmar senare på aftonen.

Bill. till llilcsd. l''rol, 1895. 7 Sami. 19 Häft. (N:o 34.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

§ 4.

De så kallade förarbetena, hvartill hänföras degsättning och uppeldning
af ugnarna, begynner alla arbetsdagar tre timmar före den vanliga
arbetstiden, med rätt för de arbetare, som dermed äro sysselsatta, att åtnjuta
ledighet från arbetet tre timmar före den öfriga arbetspersonalen.

§ 5.

I arbetstiden äro i hvarje fall inräknade behöfliga mat- och rasttider,
hvilka sammanlagda skola utgöra två timmar pr dygn.

§ 6.

Då Maria; bebådelsedag infaller å måndag under fastan, är arbete äfven
under denna dag tillåtet.

§ 7.

Långfredagen räknas som vanlig arbetsdag.

§ 8.

Vid två eller tre omedelbart på hvarandra inträffande helgdagar kan
arbetstiden utsträckas intill 14 timmar å helgdagsaftonen med början kl.
4 på morgonen.

I händelse tre sön- och helgdagar följa omedelbart på hvarandra, kan
arbete ega rum äfven å tredje dagen.

§ 9.

Då julafton infaller å söndag, kan arbete å denna dag ega rum, dock
må i sådant fall arbete å annandagen ej förekomma.

§ 10.

Arbete å söndag är äfven tillåtet, då julafton infaller på måndag.

§ Il Arbetstiden

får ej i något af de fall, som §§ 6, 7, 8, 9 och 10 omförmäla,
undantagandes det som nämnes i första stycket af § 8, öfverskrida
tolf timmar pr dygn.

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

§ 12.

öfverträdelser af ofvanståendc bestämmelser straffas med böter från
tio intill tvåhundra kronor, hvilka tillfalla kommunen.

§ 13.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896.

Angående tillkomsten af ifrågavarande lagförslag erinrar motionären,
att Stockholms bageriarbetare under nästlidet år tillsatte en komité, åt
hvilken uppdrogs att utarbeta ett förslag till lag om begränsning af arbetstiden
i bagerier m. m. Sedan komitén fullgjort nämnda uppdrag och det
af komitén upprättade förslaget å ett med Stockholms bageriarbetare utlyst
möte blifvit godkändt, hade förslaget tillstälts såväl bageriarbetare som
vederbörande arbetsgivare i landets olika delar med anmodan att, om de
gillade förslaget, med sina namnunderskrifter å för ändamålet utdelade
listor tillkännagifva sitt instämmande deri. Nära 1,400 arbetare och 34
arbetsgivare förklarade sig gilla förslaget, hvilket vore lika med det af
motionären framlagda förslag, som dock derutöfver innehölle en bestämmelse
om tiden för lagens trädande i kraft.

Motionären anför vidare:

Under den långvariga arbetsinställelse, som bageriarbetarne i hufvudstaden
företogo försommaren 1890, torde för första gången i vårt land
allmänhetens uppmärksamhet hafva blivit i någon mån allvarligt rigtad
på de inom bageriyrket rådande svåra missförhållandena af flerfaldig art.
Det vore icke tvifvelaktigt, att vid denna strejk den allmänna meningen,
i följd af de då vunna upplysningarna om bageriarbetarnes belägenhet,
stälde sig på de strejkandes sida. Samma år lät Stockholms helsovårdsnämnd
verkställa en undersökning af 101 bagerier med ett uppgivet antal
arbetare af 706. Af sundhetsinspektörens redogörelse för denna undersökning,
som särskildt gälde de inom bagerierna befintliga arbetarelogementen
(156 boningsrum för 706 arbetare), både helsovårdsnämnden (Berättelse
till medicinalstyrelsen för år 1890, sid. 26—29) offentliggjort ett
sammandrag, hvaraf bland annat inhemtades,

beträffande bostadslägenheternas storlek, att utrymmet i regel vore
alldeles för litet, i ty att den af helsovårdsnämnden år 1885 för lägsta

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

klassens hotell faststälda, »ytterst billiga» fordran, att icke flere personer
i samma rum finge inhysas, än att på hvarje person komme en rymd af
minst 10 kubikmeter, endast uppfyldes »för en mindre del af bageriarbetarnes
bostäder», der »vanligtvis» funnes blott 5—8 m:s3 luftrum för
hvarje person, ja stundom endast 3,5 å- 4 m3 för person,»

att bostädernas snygghet, ehuru vid undersökningen fordringarna i
detta hänseende »stälts mycket låga», på »många ställen varit allt annat
än tillfredsställande»; att rengöring i vissa bostäder »säkerligen icke på
långa tider ifrågakommit»; och att skurning af golfvet en gång i månaden,
som syntes vara regel, vore otillräcklig; att de anstalter, som befunnits
vidtagna för att bereda arbetarne tillfälle att tvätta sig och göra sig rena,
innan de ginge till sitt arbete, endast undantagsvis kunde gillas, och att
»i de flesta fall inga anstalter funnos vidtagna för att arbetarne må kunna
hålla sig rena»,

att bostädernas läge mycket ofta vore olämpligt, i det att de stode i
direkt samband med bagerierna; att till uppvärmning af bostäderna på
ej få ställen begagnades »hettan från bageriet»; att för ventilation af bostäderna
»i allmänhet inga åtgärder funnos vidtagna»; att sängarnes anordning,
stundom ända till 3 ofvanpå hvarandra med högst obetydligt
utrymme mellan dem, äfvensom användandet af tvåmanssängar måste anmärkas
såsom otj enliga,

att arbetstiden i allmänhet vore oskäligt lång, och att »flere minderårige
arbetare påträffats, som sysselsatts med nattarbete och som arbetat
lika länge som de fullvuxna»,

att hvad vidkomme bagerilokalerna, dessa i allmänhet icke obetydligt
förbättrats sedan näst föregående undersökning (1881), men att anledning
till anmärkningar i flere fall förekommit, och att »större snygghet och
renlighet» tarfvades i bagerier, i förvaringsrum och på gårdarne.

Med anledning af hvad sålunda kommit till helsovårdsnämndens kännedom,
tillstälde nämnden följande år samtlige bageriidkare ett cirkulär,
innefattande »råd och anvisningar» jemte erinran att, der dessa innefattade
»förbud eller minimifordringar, och vid förnyad undersökning skulle befinnas
icke vara iakttagna», nämnden komme att mot de felande vidtaga
de åtgärder, hvartill gällande helsovårdsstadga kunde föranleda (cirkuläret
återfinnes i nämndens berättelse till medicinalstyrelsen för år 1891, sid.
16—17).

Af helsovårdsnämndens nästföljande berättelse, för år 1892, inhemtades
(sid. 26) att »vid förnyad inspektion af bagerierna visat sig, att så godt
som inga åtgärder vidtagits med anledning af det i förra årets berättelse
meddelade cirkuläret till bageriidkarne, men att nämnden endast mot fem

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

af dessa, »hvilkas arbetarelogement lemnade mest öfrigt att önska», vidtagit
den åtgärden att förbjuda inlogerande af arbetare i de gamla bostäderna,
derest ej inom förelagd tid vissa förbättringar inom dem verkstäldes.

Om än några smärre förbättringar sedan år 1890 vidtagits och detta
i följd af den arbetsinställelse som då egde rum, syntes tillståndet i det
väsentliga vara oförändradt och torde ej i hufvudsak kunna blifva annorlunda,
så länge det nuvarande arbetssystemet ej i grund förändrades.
Nattarbetet, som tvingade arbetarne att bo å arbetsstället och beröfvade
dem eget hem, vore den missförhållandenas egentliga rot, mot hvilken en
reform företrädesvis måste rigtas.

Till stöd för förevarande framställning åberopar motionären ytterligare,
hvad de af Stockholms bageriarbetare utsedde komiterade i eu till motionären
öfverlemnad skrift anfört angående åtskilliga förhållanden inom
bageriyrket.

Komiterade anföra sålunda hufvudsakligen följande:

Lärotiden för yrkets arbetare började vanligen vid lo till 16 års ålder,
stundom äfven tidigare. Arbetstidens längd för lärlingen vore betydligt
större än för den vuxne eller försigkomne arbetaren, alldenstund det ålåge
lärlingen att vid den vanliga arbetstidens slut verkställa bageriets rengöring
samt besörja bageriinventariernas iordningställande för påföljande
bruk. I småstädernas bagerier, der inga drängar funnes anstälda, tillkomme
arbete äfven utom arbetslokalen, såsom bärning eller upphissande till förvaringsplatser,
vanligen på vinden, af mjöl och öfriga för handteringen
behöfliga varor. Det vore sjelfkärt, att, då detta sistnämnda arbete, hvari
äfven de vuxne arbetarnes deltagande påfordrades, ofta måste verkställas
under den för hvila afsedda tiden, arbetaren tvingades att redan uttröttad
inställa sig till arbete under en redan i och för sig oskäligt lång arbetstid.

Vanligen (dock alltid med samma arbetspersonal) indelades arbetstiden
i tvenne skift. Mellan de båda arbetsskiften inträffade en så kallad
»halt», afsedd till softid och hvars längd i hvarje fall vore beroende af
arbetsgivare^ godtycke. I fråga om arbetstidens indelning rådde dock
någon skilnad mellan Stockholm och öfriga städer.

Sålunda vore hvilotiden i vanligaste fall för bageriarbetarne i hufvudstaden
vid det ena skiftet förlagd till eu del af efternatten, från kl. 1 ''1
till 4, eller från 1 till 5, eller från 2 till 6; dock inträffade, att denna
softid inskränktes till 2 timmar eller till och med till 1 timme. För det
andra arbetsskiftet vore den förlagd från kl. 11, 12, 1 på dagen till respektive
kl. 4, ö, 6, hvilken softid måste afbrytas för middagsspisning. Under

Latjut skottets Utlåtande N:o 34.

hela fastan fortginge arbetet utan nämnvärdt uppehåll från måndagsmorgonen
kl. 4 till fram på tisdagseftermiddagen.

I de större landsortsstäderna arbetades på många ställen hela natten
till fram emot kl. 4 eller 5 på morgonen, hvarefter inträdde en »halt»
på 2 till 3 timmar, som dock ofta ansenligt inskränktes genom bakning
af småbröd. Derefter påginge arbetet en större eller mindre del af dagen.

I de mindre städerna arbetades mestadels halfva natten, efter kl. 12
till kl. 6 pa morgonen. Efter en kortare »halt», hvarom gälde samma
anmärkning som nyss gjordes, arbetades å nyo under återstoden af dagen.
A manga ställen arbetades oafbrutet från kl. 12 midnatt mellan fredag
och lördag till sent på lördagsqvällen.

Om bagerierna i hela landet gälde, att vid de större högtiderna arbetet
så godt som oafbrutet fortsattes i flera dygn.

Det måste vara uppenbart för en hvar, som allvarligt eftertänkte, hvilka
verkningar sådana arbetsförhållanden måste orsaka och huru ytterst nödvändig
lagstiftningens hjelp i förevarande fall vore. Den långa arbetstiden hade
härvidlag bragt arbetarne i ett läge, der de fullständigt utestängdes från
möjligheten att genom egen kraft med organisationens medel förbättra
sin ställning. För kunskapers inhemtande, för tillvaratagande af egna
angelägenheter, för familjelif saknades tid. Hela tillvaron blefve för arbetaren
ett oafbrutet slafveri i detta ords bokstafliga mening. Fullständigt
prisgifven åt ett ytterligt, öfver ordinära menskliga krafters mått ansträngande
arbetes alla vådor, försjönke arbetaren i både moralisk och
fysisk förslappning.

Fn begränsning af arbetstiden skulle i betydlig grad förbättra bageriarbetarnes
vilkor samt ställa dem i jembredd med öfriga yrkesarbetare.
Dem skulle derigenom beredas möjlighet att genom deltagande i samhällslifvet
höja sin klass och sitt yrke till en högre ståndpunkt, än under nuvarande
förhållanden vore tänkbart. Och äfven allmänhetens intressen
skulle bättre tillgodoses, då bättre ordning och större noggrannhet i arbetet
kunde iakttagas. Här läte sig ett vigtigt arbetareintresse lätt förenas med
allmänhetens fördel och billiga anspråk.

Komiterade fästa vidare uppmärksamheten på åtskilliga missförhållanden
inom bageriyrket, som uppstode i följd af det nuvarande arbetssystemet.

Af den här ofvan lemnade redogörelsen angående arbetstiden, anföra
komiterade, framginge, att arbetarne hufvudsakligen vore fria från arbete
under dagen, då lif och rörelse rådde, ej minst i en bagaregård, särskildt
en större sådan, der ^transport af bröd försigginge närmare hela dagen,
hvarigenom mycket buller uppstode, hederligt för hvila och sömn, helst

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

när sofrummen, såsom på en stor del ställen vore fallet, stode i förbindelse
med bageriet. Det torde lätt inses, att arbetaren med den knappa
softiden och oupphörligt störd under sömnen ej kunde på långt när få den
behöfliga hvilan.

På de flesta ställen vore sofrummen osnygga och osunda, i det att
lokalerna vore till sin beskaffenhet dåliga, allt för många personer i dem
inrymdes, samt städningen vore otillräcklig.

På ej få ställen uppvärmdes sofrummen endast genom den luft, som
dit komme eller inleddes från bageriet, så att under den kalla årstiden
värmen vore otillräcklig, medan hettan vore odräglig under den varma
årstiden.

Tvättställ eller kommoder vore sällsynta; vanligen finge arbetarne
tvätta sig i kärl, som användes vid bakningen.

På många ställen serverades maten i bageriet, der hvar och en finge
söka sig sittplats hvar han kunde, å bord, tråg o. s. v. Ofta vore maten af
underhaltig beskaffenhet.

Ett af det nuvarande systemets sorgligaste missförhållanden vore, att,
när arbetaren hunnit 35 till 40 år, arbetsgifvaren funne honom vara för
gammal. Den alltför hårdt anlitade arbetskraften hade börjat svika personer,
som väl eljest skulle anses vara i sin bästa ålder. Då finge den i
förtid utslitne vika för yngre personer med ännu oförsvagade krafter; den
afskedade medelålders mannen finge ofta tillbringa långa tider på sjukhuset,
hade svårt eller omöjligt att förskaffa sig annat arbete, folie kommunen
till last eller hamnade på en försörjningsinrättning.

Den långa arbetstiden, som nödgade arbetaren att bo å arbetsstället
och hindrade honom att hafva ett verkligt eget hem, afhölle de flesta från
att stifta familj.

I bagerifacket förekomme flere slag af yrkessjukdomar, hvartill dels
sjelfva arbetets beskaffenhet, dels lokalernas helsofarlighet vore orsaken.
Såsom de mera vanliga kunde nämnas bråck, hvilket härledde sig af för
mycket stående och lyftning af svåra tyngder, samt bröstsjukdomar och
magkatarr; och få vore de inom bageriyrket, som uppnådde någon hög
ålder.

Motionären har vidare lemnat en redogörelse dels beträffande de lagstiftningsåtgärder
i detta ämne, hvilka vidtagits i Tyskland och Norge, dels
ock angående de i åtskilliga utländska lagar förekommande bestämmelser
om arbetstidens inskränkning, hvarjemte vid motionen såsom bilagor fogats
ej mindre ett inom förstnämnda land framstäldt förslag till lag angående
arbetstiden i bagerier än äfven ett af de utaf bageriarbetarne utsedde
komiterade upprättad t sammandrag, innehållande uppgifter om arbetstiden

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

inom olika bagerier i landet m. m.; och tillåter sig utskottet att i dessa
hänseenden hänvisa till hvad motionen och dervid fogade bilagor innehålla.

Utskottet har visserligen icke kunnat ingå i någon uttömmande granskning
af de detaljuppgifter rörande förhållandena inom bageriyrket, som
förekomma i de af motionären framlagda och åberopade uttalanden från
representanter för arbetare inom berörda yrke; och skrifvelser, hvilka till
utskottet öfverleinnats från arbetsgifvare inom yrket, innebära, att dessa
uppgifter skulle i åtskilliga hänseenden tåla jemkning, men hvad i allt fall
såsom ostridigt qvarstår, har icke kunnat undgå att bibringa utskottet
öfvertygelsen om önskvärdheten af lagstiftarens ingripande i syfte att för
en vigtig gren af näringslifvet på ett betryggande sätt ordna förhållandet
mellan arbetsgifvare och arbetare, och utskottet vågar, med stöd af erfarenheten
från länder med en mer eller mindre fullständigt genomförd skyddslagstiftning
i detta ämne, hysa den förhoppning, att jemväl i vårt land en
dylik lagstiftning, afpassad efter våra förhållanden och omfattad med förtroende
af såväl arbetsgifvare som arbetare, skall komma att utöfva en
fördelaktig inverkan på förhållandena inom det yrke, densamma afser.
Att emellertid i frågans nuvarande skede, och innan tillfälle beredts arbetsgifvarne
inom yrket att i större utsträckning, än hittills skett, yttra sig i
ämnet och framställa sina önskningar, tillstyrka antagandet af ett fullständigt
lagförslag, hvars detaljbestämmelser synts utskottet i flera afseenden
tarfva förbättring, har utskottet icke kunnat finna tillrådligt, utan har utskottet
ansett sakens framgång bäst främjas derigenom, att frågan i hela
dess omfattning bringas under regeringens ompröfning.

Utskottet har visserligen hyst någon tvekan, huruvida, vid det förhållande
att frågan om en skyddslagstiftning af mera omfattande art på
initiativ af annan motionär för närvarande föreligger till Riksdagens afgörande
— utskottet åsyftar härmed en inom Andra Kammaren af herr
F. Berg väckt motion, n:o 144, om ordnande af förhållandet mellan arbetsgifvare
och arbetare beträffande reglering af arbetstiden, i anledning af
hvilken framställning Andra Kammarens första tillfälliga utskott hemstält
om aflåtandet af en skrifvelse till Kongl. Maj:t af innehåll, berörda utskotts
utlåtande, n:o 6, utvisar, och hvilken hemställan af Andra Kammaren
bifallits, men ännu icke varit föremål för behandling af medkammaren
— frågan om en skyddslagstiftning för ett visst yrke lämpligen borde
göras till föremål för ett särskildt uttalande från Riksdagens sida, men
denna betänklighet har utskottet låtit fara i betraktande deraf, att de sär -

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

llSOm 0nek1;^ utmJärka bageriyrket, synts utskottet
k r jb'' . pa.ka la särsklld utredning utan afvaktan på den mera

omfattande utredning, herr Bergs motion afser, och hvilken antagen
kommer att kräfva en längre tid, innan den hinner fullbordas.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen, i anledning af herr Hedins i ämnet
väckta motion, måtte i skrifvelse till Kongl. Makt anhålla,
. att Kongl. Maj:t ville efter verkstad utredning
taga i öfvervägande, om och i hvad mån lagbestämmelser
angående arbetstiden för arbetare i ba^eriyrket må
vara erforderliga och derefter för Riksdagen framlägga
det. förslag, hvartill den verkstälda utredningen kan föranleda.

Stockholm den 18 april 1895.

På lagutskottets vägnar:
E. von KRUSENSTJERNA.

reservation

A af h®rraf Fr°b*r9> C. H. Lundström, Pehr sson, Trägårdh, Tham och
/ ene Bonde, hvilka ansett, att motionen bort af utskottet afstyrkas.

Herrar L. O. Larsson, C. F. Pettersson, J. Anderson, Erickson och
Näslund hafva begärt fa här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet. s

llih. till Rilcsd. Prat. 1830. 7 Sami. 7.9 Af,t.