Lagutskottets Utlåtande N:o 34 (Utlåtande 1890:LU34 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

tf ro 34.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om vissa
ändringar i gällande grufvestadga.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en
inom nämnda kammare af herr P. A. H. Stjernspetz afgifven motion,
n:o 90, hvaruti anföres:

»Om än skarpt skilda meningar råda rörande de grunder, hvarpå
vår gällande grufvestadga är byggd — nemligen att på en och samma
gång skydda så väl jordegarens rätt som grufegarens eller inmutarens samt
derjemte befrämja hela bergshandteringens intresse — har undertecknad
likväl icke här för afsigt att i dessa grunder söka någon rubbning, utan
håller sig fullkomligt inom ramen af desamma. Med den utveckling vår
bergshandtering fått, behöfver äfven grufvestadgan motsvarande förtyd liganden
och tillägg, beroende till eu del på nya tekniska uppfinningar och förbättringar
vid eu del grufarbeten. Sålunda skall, enligt 4 kap. 21 §,
fyndigheten vara blottad och prof å malmen erhållits, innan utmål får
verkställas. Detta har tillämpats sålunda, att inmutaren måst från dagen
gräfva och spränga ett mer eller mindre djupt hål, tills malmen sålunda
blifvit blottad. Genom den uppfunna s. k. diamantborrningen kan man
emellertid numera vida lättare från djupt belägna ställen erhålla tillförlitligt
prof å malm, hvarför den onödiga öppningen från dagen icke
längre borde vara ovilkorligen föreskrifven. Jag skulle derför kunna
föreslå ett tillägg i 21 § mom. 1 till orden: — — — då fyndigheten
är blottad eller genom diamantborrning funnen och prof etc., men önskar,
Bill. till Riksd. Prat. 1890. 7 Sami. 20 Haft. 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

på längre ned anförda skäl, att redigeringen häraf liksom af andra förändringar
måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:t. Föreskrifterna i 5 kap.
39 § rörande s. k. försvarsarbeten äro så knapphändiga och sväfvande, att
de blifvit mycket olika tolkade icke blott af grufegare och grufingeniörer
utan äfven af bergstjenstemännen, som i främsta hand skola tillämpa desamma.
Sålunda lärer visserligen profborrning — diamantborrning — af
de sistnämnde i allmänhet anses inbegripen bland omnämnda försvarsarbeten,
men full säkerhet härom har man icke, då, om process skulle
väckas, grufvestadgans föreskrift kunde af våra domstolar möjligen annorlunda
tolkas. Deremot synes flertalet af bergstjenstemännen icke anse
kartor, upprättade på grund af magnetiska observationer — magnetometriska
kartor — såsom inbegripna bland af grufvestadgan föreskrifna försvarsarbeten,
äfven om kostnaden för desammas upprättande skulle uppgå
till flere gånger ett vanligt försvarsarbetes. Nödiga vägar till grufvan,
nybyggnader, reparationer och underhåll af hus äfvensom länspumpning
för grufvans undersökning eller bearbetande äro likaledes arbeten, om
hvilka man icke eger full visshet, huruvida de kunna räknas som försvarsarbeten
eller icke. Då grufvestadgans föreskrifter härutinnan äro så obestämda,
nödgas grufegaren, för att med någorlunda visshet kunna betrygga
sin eganderätt till eu grufva, att oftast låta verkställa ett fullkomligen
ändamålslöst och ofruktbart arbete, i stället för ett sådant, som åtminstone,
likt profborrning eller magnetometriska kartor, kunde lemna till
resultat eu god kännedom om malmfyndighetens beskaffenhet och utsträckning.
En sådan kännedom, ju fullständigare dess bättre, torde af lätt
insedda skäl vara af betydligt värde icke blott för grufegaren utan äfven
för hela bergshandteringen och vårt land i sin helhet. Derjemte skulle
ett förtydligande i föreslagna hänseende alltid komma att betydligt minska
en mängd onödiga processer och tvister om eganderätten till grufvor,
hvilken, nemligen eganderätten, väl alltid borde af statsmagterna tryggas
med så tydliga stadgar som möjligt.

Rörande försvarsarbeten lyder sista momentet 5 kap. 39 § af gällande
grufvestadga sålunda: »arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall
afse verklig grufdrift eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända
grufanläggningen till nytta», hvartill man visserligen, på grund af det
nyss anförda, skulle kunna föreslå följande tillägg: såsom profborrning,
vare sig för hand eller med maskin, magnetometriska kartor, väg anläggning ar,
nybyggnader, reparation och underhåll af nödiga byggnader, länspumpning
nu m.; men som det visat sig sällan lyckas enskild motionär att redigera

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. °

eu lagförändring, föreslår jag endast här nedan en skrifvelse rörande denna
paragraf.

Om än de af mig här ofvan föreslagna förändringar äro nödvändiga,
på det att grufvestadgans bestämmelser må något så när tolkas lika inom
alla delar af landet och af våra särskilda embetsverk, torde de deremot
ändå icke vara tillräckliga att trygga eganderätten till grufva, så länge
det icke linnes någon myndighet, hvars intyg i afseende pa verkstäldt
försvars- eller annat grufarbete gäller inför domstol. Då man vet hvilken
afgörande betydelse t. ex. eu landtmätares förrättning har vid jordegaretvist,
kan man icke annat än stanna i förvåning då man linner, att en
bergmästares uppgifter om försvarsarbeten, likasom hans utmålsläggning
in. m. vid tvisters uppstående, icke ega laga vitsord. En rnera^ genomgripande
förändring vore härutinnan säkerligen nödig, men jag vågar för
närvarande endast yrka, att ett skriftligt intyg, utfärdadt åt bergmästare,
att lian vid besigtning af ett försvarsarbete funnit detsamma verkstäldt
enligt författningarne, måtte erhålla fullt laga vitsord att nämnda arbete
verkligen blifvit verkstäldt.

På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag föreslå, att Riksdagen
behagade besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att,
Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande och till- kommande
Riksdag framlägga förslag till sådana tillägg till nu gällande grufvestadga: att

genom diamantborrning i vittnens närvaro funnet malmprof ma
anses såsom om malmen vore blottad;

att prof borrning, vare sig för hand eller med maskin, magnetometriska
kartor, väganläggningar, nybyggnader, reparation och underhåll af
nödi o-a byggnader äfvensom länspumpning af grufvor samt andra likartade
arbeten måtte uttryckligen förklaras vara af beskaffenhet, att de ma såsom
försvarsarbeten anses;

att bergmästare vare skyldig att pa grufegares kallelse verkställa besigtning
å utfördt försvarsarbete och derom afgifva lagligt gällande intyg.»

De af motionären åberopade paragrafer i grufvestadgan äro af följande
lydelse:

21 §.

För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å
malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på

Lagutskottets Utlåtande N:o 34

marken, hvarinom grufegaren- sedermera har rätt att med andras uteslutande
arbetet bedrifva, sa väl ofvan som under jord ; och vare förty inni
utaren pligtig att, sa snart arbetet sa långt fortskridit, anmäla sig hos
bergmästaren för utmåls erhållande.

Det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt, erfordras
för utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning om
utmål till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande,
allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust; egande dock bergmästaren,
på ansökning af inmutaren, att, der arbetet i följd af särskilda
naturförhållanden lämpligen icke kan inom sagda tid fullgöras, medgifva
förlängd tid af högst två år för arbetets utförande.

Hvad i denna paragraf är stadgadt galle äfven då sönad grufva, för
hvilken utmål förut varit lagdt, å nyo inmutas.

39 §.

_ Grufarbetet inom hvarje inmutad t område eller utmål, vare sig rätt
dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas
i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så
mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar
kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter; egande dock
grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt
anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder
arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari året
efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet mött
hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i hvilket fall arbetsåret
räknas från den 1 januari året efter det, då hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift
eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen till nytta.

Lagutskottet har i afseende å de tekniska förhållanden, som i motionen
beröras, varit i tillfälle att inhemta upplysningar af sakkunnige män,
och far utskottet med ledning af dessa upplysningar anföra följande.

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

Med de vilkor, som i 21 § af gällande grufvestadga uppställas för
rätten att erhålla utmål, nemligen att fyndigheten skall vara blottad och
att prof af malmen erhållits, åsyftas tydligen att, innan utmål anvisas,
visshet skall hafva vunnits om malmens förekomst och beskaffenhet. Visshet
i detta afseende torde fullt lika väl kunna vinnas genom s. k. diamantborrning
i vittnens närvaro som genom fyndighetens blottande. Sådan
borrning verkställes, såsom bekant, medelst ett i senare tider uppfunnet
verktyg, diamantborr, som består af ett stålrör, i hvars kant svarta
diamanter äro fästa. Genom en rörformig stång sättes denna borr i förbindelse
med en ångmaskin, som meddelar stången en hastigt roterande
rörelse. Diamanterna skära då ut ur berget eu cylinder, hvilken inpressas
i stången, som upphissas på lämpliga mellantider. Derigenom erhållas
mycket noggranna prof af den bergart, hvari det borras, denna må vara
huru hård som helst, På detta sätt kunna mycket djupa hål göras, och
dessutom kan borren brukas ej allenast i lodrät ställning utan i nästan
hvilken ställning som helst.

Motionärens förslag i denna del synes derför utskottet vara ändamålsenligt.
Då jemlikt 27 § i nu gällande grufvestadga för utmål, som
eldigt denna stadga anvisas, gränserna på djupet skola räknas lodräta,
torde det föreslagna tillägget kunna blifva till gagn särskildt i sådana
fall, då två utmål skola utläggas bredvid hvarandra, och malmen endast
i det ena af dessa uppgår i dagen, men stupar in under det andra. 1
dylika fall varder malmens undersökning till såväl beskaffenhet som läge
billigare, ändamålsenligare och hastigare utförd genom diamantborrning
än genom drifvande af schakt eller annat arbete från dagen.

I likhet med motionären anser utskottet vidare, att ett tillägg till
hvad i 39 § stadgas om beskaffenheten af sådant arbete, som der afses,
är af nöden för att i afseende härå skydda grufegare mot misstag, som
kunna blifva ödesdigra. Beträffande de slag af arbete, som motionären
ansett böra betraktas såsom försvarsarbete, hafva de sakkunnige män,
hvilka meddelat utskottet upplysningar i ämnet, anfört:

att profhorrning, vare sig för hand eller med maskin, borde, såsom
varande ett grufarbete af beskaffenhet att lända grufanläggningen till
nytta, kunna såsom försvarsarbete gälla, derest värdet af det med borrningen
utförda arbetet eljest vore tillräckligt enligt 39 § grufvestadgan;

att utförandet af magnetiska mätningar, såsom ledande till noggrannare
kännedom om malmens läge och lämpligaste platsen för grufarbetes
öppnande, borde kunna få såsom försvarsarbete anses, under vilkor att

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

det lagligen kunde styrkas, att mätningarne verkligen blifvit utförda inom
den tid, under hvilken arbetsskyldigheten eljest skolat fullgöras;

att, enär arbetsskyldigheten för en fyndighet skulle inom det inmutade
området utföras, och för anläggning af väg till området eller utmålet
särskilda förmåner funnes gifna, väganläggning till fyndigheten icke
borde såsom försvarsarbete gälla;

att utförandet af nybyggnader, afseende för fyndighetens tillgodogörande
nödvändiga inrättningar, såsom maskinhus, lafvcbyggnader, konster,
utfraktsbanor, smedjor in. in., borde såsom uppfyllande af arbetsskyldigheten
anses;

att deremot reparationer och nödigt underhåll af byggnader icke
borde kunna såsom fullgjord arbetsskyldighet gälla; samt

att länspumpning af grufva, såsom ofta varande ett nödvändigt arbete
för att göra fyndigheten åtkomlig, särdeles i en äldre grufva, syntes
böra få anses som försvarsarbete, under vilkor att pumpningen så verkstäldes,
att det med densamma afsedda. ändamål uppnåddes.

Hvad slutligen vidkommer motionärens förslag i fråga om det vitsord,
som bör tillerkännas ett af bergmästare efter besigtning afgifvet intyg
angående utfördt försvarsarbete, vill utskottet erinra, att sådant intyg
enligt nu gällande bestämmelser utan tvifvel är att anse såsom ett af
sakkunnig person afgifvet vittnesmål angående de faktiska förhållanden,
på hvilka i händelse af tvist vederbörande domstol har att grunda sitt
omdöme; hvaremot det, i enlighet med de allmänna grunderna för vår
rättegångsordning, tillkommer domstolen att pröfva, huruvida de genom
intyget upplysta faktiska förhållandena äro sådana, att föreskrifterna i
39 § kunna anses uppfylda. Att utöfver hvad sålunda redan är gällande
tillägga dylikt intyg vitsord, synes utskottet icke vara lämpligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af motionen,
i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
ändringar i grufvestadgan den 16 maj 1884, att dels
utmål för inmutad fyndighet skall anvisas, så snart
prof af malmen erhållits genom s. k. diamantborrning
i vittnens närvaro, äfven om fyndigheten icke är
blottad, dels oele följande slag af grufarbete uttryckligen
förklaras gälla såsom sådant arbete, hvilket i

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. •

39 § grufvestadgan afses, nemligen prof borrning, vare
sig för hand eller med maskin; magnetiska mätningar,
som bevisligen utförts inom den tid, under hvilken
arbetsskyldigheten eljest skolat fullgöras; uppförande
af nybyggnader, afseende för fyndighetens tillgodogörande
nödvändiga inrättningar, såsom maskinhus,
lafvebyggnader, konster, utfraktsbanor, smedjor m. m.;
samt länspumpning af grufva, der den så verkställes,
att det med densamma afsedda ändamål uppnås.

Stockholm den 21 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.