Lagutskottets Utlåtande N:o 33

Utlåtande 1904:LU33

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

I

]ST:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 14 mars 1904, kl. 3. e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående vissa åtgärder mot utbredning af
lungsot.

Genom en den 19 nästlidne februari aflåten proposition, n:o 45, som
af båda kamrarne till lagutskottet hänvisats, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag

angående vissa åtgärder mot utbredning af lungsot.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har af lungsot (lungtuberkulos) angripen person aflidit, åligger läkare,
som vårdat den sjuke, att, så snart lian erhållit kännedom om dödsfallet,
därom hos hälsovårdsnämnden göra skriftlig anmälan, som utom sjukdomsBih.
till Riksd. Prot. 1904. 7 Sami. 26 Häjt. (N:o 33). 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

benämningen bör upptaga den sjukes namn och ålder äfvensom bostad vid
dödsfallet.

2 §•

Hälsovårdsnämnd har att, när anmälan som i 1 § sägs blifvit gjord,
eller nämnden eljest fått kännedom därom, att af lungsot angripen person
aflidit, ombesörja, att den bostad, som bebotts af den sjuke, jämte gångoch
sängkläder samt andra brukade persedlar ofördröjligen underkastas erforderlig
rening eller desinfektion.

3 §•

Inträffar fall, som i 1 § sägs, å ort, där hälsovårdsnämnd icke finnes,
har läkaren att göra den i samma § föreskrifna anmälan hos kommunalnämnden
och därvid tillika meddela skriftlig anvisning på erforderliga åtgärder
för rening eller desinfektion af bostad, som bebotts af den sjuke,
äfvensom af gång- och sängkläder samt andra brukade persedlar; och vare
nämnden pliktig att, såvidt möjligt är, skyndsamt bringa dessa åtgärder till
verkställighet.

Skulle nämnden, utan att sådan anmälan skett, få kännedom därom,
att af lungsot angripen person aflidit, bör nämnden, såvidt möjligt är,
söka träffa anordningar för erforderlig rening eller desinfektion.

4 §•

I denna lag omförmälda renings- och desinfektionsåtgärder skola
verkställas med ledning af de anvisningar, som af medicinalstyrelsen utfärdas.
Där så anses nödigt, äger hälsovårds- eller kommunalnämnd låta,
emot utgifvande af skälig ersättning, förstöra gång- och sängkläder samt
andra brukade persedlar, som varit utsatta för smitta.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1905.

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Frågan om lagstiftningsåtgärder mot utbredning af lungsot förevar
på grund af enskilda motioner vid riksdagarna åren 1898 och 1899, utan
att däraf dock föranleddes någon framställning från Riksdagens sida.

Sedan därefter uti skrifvelse till medicinalstyrelsen den 24 maj 1899
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet anmodat medicinalstyrelsen
att till ecklesiastikdepartementet afgifva yttrande, huruvida och i hvad mån
åtgärder lämpligen kunde vidtagas i syfte att förekomma, att tuberkulos
vunne spridning förmedelst i denna sjukdom afliden persons tillhörigheter,
afgaf medicinalstyrelsen uti sin till svar härå den 11 augusti 1899 aflåtna
skrifvelse på anförda grunder det uttalande, att styrelsen ansåge något
redan för det dåvarande böra i ämnet göras i lagstiftningsväg; och framlade
medicinalstyrelsen i sådant syfte ett redan i slutet af år 1898 inom
styrelsen utarbetadt förslag, som gick ut på tillägg till dels §§ 20, 21 och
24 i förordningen angående åtgärder mot införande och utbredning af
smittosamma sjukdomar bland rikets invånare den 19 mars 1875 (den
s. k. epidemistadgan) och dels § 59 mom. 2 af läkareinstruktionen den
31 oktober 1890.

Berörda förslag innefattade dels anmälningsplikt för läkare i vissa
fall rörande af honom vårdad lungsotspatient och dels skyldighet för den
hälsovårdsmyndighet, som mottagit sådan anmälan, att vidtaga vissa åtgärder
till förhindrande af smittas spridande. Förslaget upptog anmälningsplikt
å ort, där hälsovårdsnämnd funnes, i följande tre fall, nämligen då
den sjuke aflidit, flyttat från en lägenhet till en annan eller intagits å
sjukvårdsinrättning, och å ort, där hälsovårdsnämnd icke funnes, då den
sjuke aflidit eller flyttat till annan lägenhet. I förra fallet skulle anmälan
göras till hälsovårdsnämnden och i senare fallet till kommunalnämndens
ordförande.

Därefter har öfverståthållareämbetet på anmodan med eget utlåtande
till Kungl. Maj:t öfverlämnat yttranden i ärendet af Stockholms hälsovårdsnämnd
och af förste stadsläkaren i Stockholm, hvarjämte till följd af remisser
yttranden i ämnet afgifvits af Konungens befallningshafvande och
förste provinsialläkarne i länen samt förste stadsläkaren i Göteborg. ,

Åtskilliga af nämnda i ärendet hörda myndigheter hafva direkt anslutit
sig till medicinalstyrelsens förslag, under det att andra, utan att i
allmänhet hafva något att erinra mot syftet med detsamma, framställt anmärkningar
mot vissa af förslagets detaljbestämmelser. Särskilt hafva
emot den ifrågasatta bestämmelsen om anmälningsplikt vid den sjukes
ombyte af bostad starka betänkligheter uttalats.

Vid utarbetandet inom civildepartementet af det för Riksdagen nu

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

framlagda förslag till författning i ämnet har hänsyn tagits till sistnämnda
erinran mot medicinalstyrelsens ofvannämnda förslag, hvarjämte äfven i
åtskilliga andra afseenden jämkningar däri företagits. Då det nu framlagda
förslaget innehåller bestämmelser, som dels äro af beskaffenhet att
föranleda till utgifter för kommunerna och dels innefatta föreskrifter om
vissa åtgärder, som kommunala myndigheter hafva att vidtaga, har författningen
ansetts böra utfärdas i den uti § 57 regeringsformen för kommunallagar
föreskrifua ordningen.

Vid behandlingen inom utskottet af förevarande lagförslag har ifrågasatts,
att däri skulle införas uttrycklig bestämmelse om hvem skyldigheten
att bekosta de i lagförslaget påbjudna renings- och desinfektionsåtgärder
skulle åligga. Enligt utskottets mening är den sålunda ifrågasatta ändringen
obehöflig, då det ligger i sakens natur att kommun är pliktig bekosta alla
åtgärder, som på grund af lagens föreskrifter måste vidtagas af de kommunala
förvaltningsmyndigheterna. Men å andra sidan skulle ett uttryckligt
framhållande i lagen, att ifrågavarande kostnader skola stanna på kommunen,
icke osannolikt minska benägenheten hos enskilde, som utan svårighet
därtill hade tillfälle, att utan kommunens betungande själfva bekosta
åtgärder af förenämnda art. Utskottet, som ej heller i öfrigt funnit något
att erinra emot det i propositionen innefattade lagförslaget, hemställer alltså,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 14 mars 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herr Hasselrot, med hvilken herrar Leman, A. Olsson och Wilclund,
instämt: »Jämväl enligt min uppfattning är lagförslagets mening den, att

de i 4 § omförmälda renings- och desinfektionsåtgärder skola bekostas

Lagutskottets Utlåtande N:o 33. 5

af vederbörande kommun, där ej den aflidnes dödsbo vill och kan bestrida
kostnaden härför; men då en annan uppfattning likväl uttalats och den
uttryckliga bestämmelsen om att persedlar, som förstöras till följd däraf
att de varit utsatta för smitta, skola ersättas, möjligen kan gifva anledning
till den tolkning, att utgift i annat, ej särskildt omnämndt fall, icke skulle
kunna åligga vederbörande kommun, bär jag ansett lämpligt och riktigt,
att, till förekommande af tvister härom, i lagen införes tydligt stadgande
i sådant syfte, som jag anser vara med dess mening öfverensstämmande.
Jag anser alltså, det lagutskottet bort hemställa, att första punkten i 4 §
måtte erhålla följande lydelse:

4 §•

I denna lag omförmälda renings- och desinfektionsåtgärder skola verkställas
med ledning af de anvisningar, som af medicinalstyrelsen utfärdas,
samt bekostas af vederbörande kommun. Där etc.;»

samt af herr Waldenström, som biträdt den af herr Hasselrot afgifna
reservationen och därjämte ansett, att i 1 § af lagförslaget orden: »Har
af lungsot (lungtuberkulos) angripen person aflidit» bort utbytas emot orden:
»Har person aflidit i lungsot (lungtuberkulos)».

Bill. till Rihsd. Prot. 1904,

7 Sami.

20 Höft.

2