Lagutskottets Utlåtande N;o 33 (Utlåtande 1895:LU33 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N;o 33,

N:o 33.

Ank. till Eiksd. kansli den 18 april 1896, kl. 2 e. m.

‘ •'' t j /11 i i t f 5» J fl.*’, >. i » - t , , '' Ijjlr < j J {L i ''

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i vissa delar
af förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862.

Enligt § 38 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862 åligger det kommunalnämnden att hafva tillsyn öfver
vården och förvaltningen af kommunens gemensamma egendom, kassor
och tillgångar.

Jemlikt § 44 i samma förordning utser kommunalstämman bland
nämndens ledamöter en ordförande och en vice ordförande.

Härjemte innehåller § 56 i berörda förordning följande stadgande:

En hvar ledamot af kommunalnämnden ansvarar gemensamt med
de öfriga för de medel, nämnden under sin förvaltning haft, äfvensom
för de säkerhetshandlingar, mot hvilkas antaglighet han icke till protokollet
gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar till dess förvaltningen
blifvit antingen af kommunalstämman eller, om klander anställes,
af vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år
efter räkenskapernas aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning
blifvit anstäldt.

I eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 91, anför herr L. Jönsson i Sandby: Det läge i

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

sakens natur att handhafvande! af de angelägenheter, som tillkomma
kommunalnämnden, hufvudsakligen hvilade på ordföranden, och, ehuru
icke i lag stadgadt, hade det förhållande allmänt uppkommit, att nämndens
ordförande ansåges sjelfskrifven att under sin vård hafva kommunens
medel och handlingar samt att verkställa uppbörden af kommunalutskylder.
De lika med ordföranden ansvarige ledamöterna af
nämnden måste på god tro lita på honom och hans åtgöranden. Under
sådana omständigheter syntes det angeläget vara, att nämndens ordförande
vore en person, till hvilken ledamöterna hade fullt förtroende.
Hvilken ett sådant förtroende borde tillkomma, torde näppeligen kunna
afgöras af andra än ledamöterna sjelfva.

Emellertid vore det icke nämndens ledamöter, utan kommunalstämman,
som hade att utse ordförande och vice ordförande i nämnden.
Med de personer, som sålunda, ofta efter föregående intriger af särskilda
partier inom kommunen, blifvit af stämman utsedda, måste
nämndens öfriga ledamöter låta sig nöja; och de på kommunalstämman
röstberättigade hade påtvingat dessa ledamöter en person, för hvilkens
åtgörande de, antingen de till honom hade förtroende eller icke, vore
ansvarige. Olägenheter häraf hade upprepade gånger, synnerligen
under sista tiden, visat sig, och ej sällan både ledamöter i kommunalnämnd
förorsakats känbara ekonomiska förluster af dessa dem påtvingade
förtroendemän. Dessa olägenheter skulle kunna, om icke helt
och hållet, så dock i väsentlig mån förekommas, derest nämndens ledamöter
sjelfve finge utse dessa förtroendemän; i allt fall blefve derigenom
en orättvisa afhjelpt.

Motionären hemställer följaktligen, att 44 § 1 mom. i förordningen
den 21 mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

Kommunalnämnden utser bland sina ledamöter en ordförande och
eu vice ordförande att tjenstgöra för den tid, de blifvit såsom ledamöter
invalde. Till dessa befattningar kunna ordförande och vice ordförande
i kommunalstämman väljas, så vida de äro ledamöter i nämnden.

Till behandling i ett sammanhang med ofvan berörda framställning
har utskottet förehaft eu af herr J. A. Lundström inom Andra
Kammaren afgifven motion, u:o 45, deri anföres: Vid tillämpningen af
de i 38, 44 och 56 §§ i gällande förordning om kommunalstyrelse på
landet uppkomme, som kändt, det förhållande, att de personer, som af
kommunalstämman valdes till ledamöter i kommunalnämnden, utan
deras hörande blefve ansvariga för medel, hvilka förvaltades af den

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

af stämman utsedde ordföranden, vid livilkens utseende nämndens
ledamöter ej egde annan talan än den, som i öfrigt tillkomme dem vid
kommunalstämman.

Om än de fall, der kommunalnämndens ledamöter på grund af
oegentligheter utan deras förvållande fått ersätta kommunalmedel, kunde
räknas till undantagen, torde dock ej kunna bestridas, att sådana fall
förekommit, samt att de under senaste tiden visat tendens att ökas.
Någon ändring i föreskrifterna om tillsättningen af kommunernas kassamän
torde med anledning häraf böra ske.

Lämpligast borde ansvarighetspligten vara frivillig, i det att den
kommunala uppbördsmannen — i likhet med statens — stälde godkänd
borgen för sin förvaltning. Men då de kommunala uppdragen
syntes böra framgent bibehålla karakteren af förtroendeuppdrag, torde
åstadkommandet af en föreskrift i antydda rigtning möta för stora
svårigheter.

Rätten att utse nämndens ordförande och vice ordförande torde
äfven knappast kunna förflyttas från kommunalstämman till nämnden.

Deremot skulle nämndens ledamöter erhålla eu rätt, som torde
stå i öfverensstämmelse med deras gemensamma ansvarighet, derest på
lämpligt ställe i förordningens bestämmelser om nämnden infördes
sådan föreskrift, att de skulle för hvarje år inom sig utse den person,
hvilken hade att fungera såsom dess kassaman. Vid ett sådant val
komme ju i de flesta fall den af stämman utsedde ordföranden att erhålla
uppdraget; dock egde nämnden uti det årliga omvalet ett visst
korrektiv, för den händelse de under fyraårsperioden skulle finna ett
ombyte af kassaman vara erforderligt.

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen ville besluta
ett sådant tillägg å lämpligt ställe i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, att kommunalnämndens ledamöter skola för hvarje år inom
sig utse eu kassaman.

Båda motionärerna hafva i sina förevarande framställningar utgått
derifrån att billigheten syntes fordra, att ledamöterna i kommunalnämnden,
Indika voro gemensamt ansvarige för kommunens medel och
säkerhetshandlingar, också borde hafva rätt att sjelfve utse den person,
hvilken närmast hade förvaltningen af nämnda medel och handlingar
om hand.

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Herr L. Jönsson har föreslagit, att åt kommunalnämnden må
uppdragas att inom sig utse ordförande och vice ordförande. Herr
Lundström åter har framstält förslag, att kommunalnämndens ledamöter
skola inom sig utse en kassaman.

Med afseende å den ställning inom kommunen, som ordföranden
i kommunalnämnden intager, och de öfriga magtpåliggande uppdrag,
hvilka jemte kassaförvaltningen äro åt honom anförtrodda, synes
det utskottet icke vara lämpligt att från kommunalstämman till kommunalnämnden
öfverflytta rättigheten att bland nämndens ledamöter
utse dess ordförande och vice ordförande.

Deremot synes utskottet, med anledning af herr Lundströms förslag,
ett stadgande böra i förenämnda författning intagas om befogenhet
för kommunalnämndens ledamöter att inom sig utse en kassaförvaltare.

Såsom motionären erinrat, synes det vara billigt och rättvist, att
kommunalnämndens ledamöter, hvilka bära ansvaret för förvaltningen
af kommunens medel och säkerhetshandiingar, tillerkännas rätt att till
kassaförvaltare utse en person, till hvilken de kunna hafva fullt förtroende.
Om än, enligt gällande bestämmelser i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, kommunalnämnden är oförhindrad att åt annan
af nämndens ledamöter än ordföranden öfverlemna att förvalta kommunalmedlen
och vårda kommunens säkerhetshandiingar, torde det vara
lämpligt att i denna författning särskildt uttala, att kommunalnämnden
eger en sådan befogenhet.

Någon ovilkorlig skyldighet för kommunalnämndens ledamöter att
verkställa val af kassaförvaltare anser emellertid utskottet icke höra
föreskrifvas, enär i de fall, då nämndens ordförande af samtliga
ledamöter deri anses såsom den lämpligaste för handhafvande af kassaförvaltningen,
särskildt val af kassaförvaltare icke synes vara af behofvet
påkalladt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den ifrågasatta
föreskriften om kassaförvaltare synes lämpligen kunna intagas i den
paragraf — § 56 i gällande förordning om kommunalstyrelse på landet
— hvilken stadgar kommunalnämndens ansvarighet för de medel, densamma
har under sin förvaltning, föranlåtes utskottet hemställa:

l:o) att herr L. Jönssons motion icke må af
Riksdagen bifallas; samt

2:o) att Riksdagen, i anledning af herr Lundströms
motion, ville för sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Lag

angående ändrad lydelse af § SO i förordningen om kornninnalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 56 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skall
hafva följande ändrade lydelse:

§ 56. Kommunalnämnden eger att för hvarje år
inom sig utse en kassaförvaltare.

En hvar ledamot af kommunalnämnden ansvarar
gemensamt med de öfriga för de medel, nämnden
under sin förvaltning haft, äfvensom för de säkerhetshandlingar,
mot hvilkas antaglighet han icke till protokollet
gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar
till dess förvaltningen blifvit antingen af kommunalstämman
eller, om klander anställes, af vederbörlig
domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter
räkenskapernas aflemnande förflutit, utan att klander
i laga ordning blifvit anstäldt.

Stockholm den 18 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. Annerstedt.

Reservation:

af herr Erickson, hvilken ansett, att utskottet bort afstyrka bifall
till herr Lundströms i ämnet väckta motion men tillstyrka herr L.
Jönssons motion. __

Herr F. Andersson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1895.