Lagutskottets Utlåtande N:o 33
Utlåtande 1891:LU33
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 33.
N:o 33.
Ank. till Riksd, kansli den 27 april 1891, kl. 2 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Majis proposition med
förslag till lag angående ändrad tid för saköreslängds aflemnande
i vissa fall.
Genom proposition den 13 sistlidne mars, n:o 45, har Kongl. Maj:t,
jemlikt 87 § regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga följande
förslag till
Lag,
angående ändrad tid för saköreslängds aflemnande i vissa fall.
Härigenom förordnas, att hvad i 2 kap. 8 § rättegångsbalken stadgas
angående tid för aflemnande af bötes- eller saköreslängd för lagtima
ting skall i tingslag, der ting hållas enligt förordningen den 17
maj 1872, tillämpas allenast i fråga om sådana böter och viten, som
vid sista allmänna sammanträdet, eller derefter, under tinget ådömas,
men att för hvart af öfriga sammanträden under tinget saköreslängd
skall aflemnas före slutet af nästpåföljande allmänna sammanträde.
Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till utskottet öfverlemnad.
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 33.
Såsom af det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
den 14 sistlidne januari framgår, är densamma föranledd af Riksdagens
skrifvelse den 29 mars 1889, deruti Riksdagen, efter framställning af
justitieombudsmannen, på anförda skäl hemstält, det täcktes Kongl.
Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg
till gällande bestämmelser angående saköreslängd, att häradshöfding
i domsaga, der ting hölles enligt förordningen den 17 maj 1872,
ålades att inom viss lämplig tid efter hvarje allmänt sammanträde till
vederbörande kronofogde utgifva saköreslängd; öfver hvilken framställning
hofrätterna, efter inhemtande af yttranden från häradshöfdingarne
i de domsagor, der ting hållas enligt förordningen den 17 maj 1872,
afgifvit infordrade utlåtanden.
Det inom justitiedepartementet upprättade ursprungliga förslaget
innehöll den bestämmelse att för hvart sammanträde under tinget —
utom det sista allmänna eller derefter infallande sammanträden — saköreslängd
skulle aflemnas vid derpå näst följande allmänna sammanträde.
Vid förslagets granskning i högsta domstolen anmärktes emellertid,
att det icke borde vara häradshöfding betaget att, der så ske kunde,
tidigare aflemna längden; och är det föreliggande förslaget i enlighet
härmed affattadt.
Utskottet har icke något att emot förslaget anmärka, och hemställer
följaktligen,
att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas,
Stockholm den 27 april 1891.
På lagutskottets vägnar:
C. A. Sjöcrona.