Lagutskottets Utlåtande N:o 32
Utlåtande 1893:LU32
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 32.
N;o 32.
Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1893, kl. 1 e. in.
Lagutskottets memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af
utskottets hemställan i andra punkten af dess utlåtande
n:o 10 öfver väckta motioner om utsträckning af allmän
åklagares åtalsrätt i vissa fall.
I andra punkten af utlåtandet n:o 10 hemstälde utskottet, i anledning
af herr Jan Eliassons motion, om sådan ändring i 22 kap. 21 §
strafflagen, att allmän åklagare skulle ega att å tjenstens vägnar tala å
de arter af oredlighetsbrott, som omförmälas i nämnda kapitels 11 och
14 §§, att nämnda framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har dess berörda
hemställan af båda kamrarne blifvit till utskottet återförvisad. I anledning
af denna återremiss får utskottet härmed afgifva yttrande.
Det lagrum, i hvilket motionären afser att vinna ändring, eller 22
kap. 21 § strafflagen, sådan denna paragraf lyder i lagen den 20 juni
1890, stadgar, att de i nämnda paragrafer omförmälda brott — försnillning,
. trolöshet mot hufvudman och svikligt förledande af annan till
oskälig rättegång — ej må åtalas af annan än målsegande.
De i kamrarne förda diskussionsprotokoll gifva vid handen, att
punktens återremiss varit föranledd af den allmänna åsigten om behofvet
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 32.
af en sådan förändring i 22 kap. 21 § strafflagen, att bestämmelserna
angående åtalsrätten med afseende å förenämnda slag af bedrägeribrott
bringades i öfverensstämmelse med motsvarande stadganden i Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen år 1890 med förslag till lag angående ändring
i vissa delar af strafflagen. I denna proposition var sistnämnda paragraf
så affattad, att ifrågavarande förbrytelser skulle få åtalas af allmän
åklagare, derest de angåfves till åtal af målseganden; hvilken förändring
i gällande lags bestämmelser i ämnet dock år 1890 icke vann Riksdagens
godkännande.
Under åberopande af hvad sålunda vid ärendets behandling inom
kamrarne innevarande riksdag förekommit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag
angående ändrad lydelse af 22 kap. 21 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 22 kap. 21 § strafflagen
skall erhålla följande ändrade lydelse:
Brott, som i 2 § 4 mom., 8 § 1 inom., 12 §, 13 §
1 mom., 19 och 20 §§ omförmälas, må ej åtalas af
annan än målsegande; ej heller brott, hvarom i 5 §
3 mom. förmärs, der det ej skett i kronans magasiner,
vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar
eller magasiner, der handel och rörelse idkas. Brott,
hvarom i 13 § 2 mom. sägs, må ej åtalas af annan än
målsegande, der ej någon vid försäljning eller annan
föryttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt, mängd t
för omängdt eller det, hvaruti han vetat fel vara, utan
att sådant uppenbara.
Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än
den, som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet
är, eller af den, som eger, i vård häfver eller emottaga
skulle det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit.
Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må
ej af allmän åklagare åtalas, der ej förty återgång af
fästning eller giftermål blifvit sökt eller, i fall fästning
eller giftermål ej skett, målsegande brottet till åtal
angifvit. Ej heller må brott, som i 11 och 14 §§ sägs,
Bill. till Kiksd. Prof. 13,93. 7 Sami. 11 Häft. 2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 32.
åtalas af allmän åklagare, der ej brottet af målsegande
till åtal angifvits.
Stockholm den 7 april 1893.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Herr Hasselrot har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets slutliga behandling inom utskottet.