Lagutskottets Utlåtande N:o 32 (Utlåtande 1892:LU32 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

N:o 32.

Auk. till Kiksd. kansli den 26 mars 1892, kl. 12 midd.

),f ''i.. v,b iUii ■ ;■ .-ii io -Ur.T.VCjj; i ti! I i'' * 1Of t < »n 1

Lagutskottets utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Majds proposition
angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885 än äfven väckta motioner
dels om ändring af § 35 mom. 2 samma lag och dels
om antagande af ny värnpligtslag.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 4 och 13 sistlidne januari har Kongl. Maj:t
i proposition n:o 2 sistnämnde dag till Riksdagens antagande framlagt
ett i propositionen intaget förslag till ändrad lydelse af § 1, § 3 mom. 1,
§§ 6, 14, 16, 17, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34 och 52 af
värnpligtslagen den 5 juni 1885 äfvensom § 53 af berörda lag, sådan
nämnda paragraf lyder i lagen den 5 mars 1886.

Härjemte har — under förutsättning att Kongl. Maj:ts berörda
förslag, i fråga om öfningstidens utsträckning, vinner Riksdagens bifall
samt med förklaring att det i sådan händelse synes följdrigtigt att
jemväl det vilkor, dagaflöningens höjande, hvaraf ett bifall till Kongl.
Maj:ts framställning i förevarande hänseende enligt mångas åsigt bör
göras beroende, varder i lag bestämdt — herr Jan Eliasson i en inom
Andra Kammaren väckt motion, n:o 70, föreslagit, att § 35 mom. 2 i
förenämnda lag måtte erhålla följande lydelse:

Under öfrig tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård,
beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning, samt
dessutom 50 öre i dagaflöning.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 7 Sami. 19 Höft. (N:o 32, 33).

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Slutligen hafva i en likaledes inom Andra Kammaren framburen
motion, n:o 167, herrar Jolin Bratt, Richard Berg, Elis Nilson, Axel Ryding,
Christian Boven, E. A. Edelstam, Gustaf Svanberg, G. Peyron, C. Gethe,
Carl Palm, G. Thestrup, G. W. Skytte, M. Alsterlund och C. F. TVinkrans
på de skäl, som af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll den 4 sistlidne januari anförts,
hemstält om antagandet af den värnpligtslag, hvartill underdånigt
förslag afgifvits den 12 mars 1891 af dertill förordnade komiterade.

Lagutskottet, till hvars behandling såväl propositionen som de
båda motionerna hänvisats och som derjemte fått emottaga det af bemälde
komiterade i sammanhang med utarbetande af förslag till grunder
för ny härordning tillika uppgjorda förslag till värnpligtslag, får härmed
i ett sammanhang afgifva utlåtande öfver de föreliggande ändringsförslagen.

Hvad då först angår det inom generalstaben utarbetade och af
härordningskomitén granskade förslag till värnpligtslag, hvilket genom
ofvan omnämnda, af herr Bratt m. fl. ledamöter inom Andra Kammaren
framburna motion dragits under Riksdagens ompröfning, framter nämnda
förslag väsentliga skiljaktigheter i förhållande till gällande värnpligtslag.
Såsom i statsrådsprotokollet den 4 sistlidne januari erinras, bar nemligen
ofvan bemälda komité icke stannat vid att, der ändringar i gällande
värnpligtslag betingades af komiténs förslag till iry härordning, göra
de t ramställningar, som i sådant hänseende visade sig erforderliga,
utan derjemte i flera fall, då värnpligtslagens stadganden skulle jemväl
efter den föreslagna nya härordningens antagande i sak förblifva desamma,
föreslagit betydliga redaktionsförändringar, åsyftande att närmare
utveckla redan förefintliga bestämmelser.

Utskottet ser sig förhindradt att förorda ett förslag, som till sin
egentliga innebörd omedelbart, påverkas af utgången utaf organisationsfrågor,
hvilkas svårlösta natur eu mera än tjuguårig erfarenhet till fullo
bekräftat och för livilkas lösning på den af motionärerna förordade
grundvalen af ren värnpligt utsigterna alltid måste ställa sig temligen
ovissa.

Såsom ofvan berörda statsrådsprotokoll utvisa, var det också betänkligheter
af nyss antydd art och på samma gång hänsynen till vigten
deraf att de åtgärder, som funnes oundgängliga för försvarets stäf -

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

kan de, å ena sidan snarast möjligt mätte leda till målet och .å andra
sidan icke blefve hinderliga för försvarets ombildande på annan grund,
om och när sådant profvades böra ske, som föranledde regeringen att i
stället för en på lnirordningskomiténs förslag byggd värnpligtslag framlägga
ett förslag till ändring i vissa delar af gällande värnpligtslag
sådant som det nu föreligganda.

Sistnämnda förslag är i allt väsentligt likartadt med det, som
förelåg till behandling vid senaste riksdag, men hvilket förslag, af
utskottet tillstyrkt, tillvann sig Riksdagens bifall allenast i hvad detsamma
""afsåg ändrad lydelse af §§ 14 och 25 samt af mom. 2 i § 27.
De ändringar, som nu föreslagits utöfver dem, hvilka upptagits från
det vid senaste riksdag fallna förslaget, afse §§ 14, 16 och 17 samt
vissa delar af § 53; och tillåter sig utskottet hänvisa till de skäl för
berörda ändringar, som finnas anförda i de båda, propositionen bilagda
statsrådsprotokollen.

Beträffande propositionen i dess helhet har densamma, oafsedt
att den synts utskottet kräfva några smärre jemkningar i redaktionen,
allenast i ett hänseende gifvit utskottet anledning till en erinran af
saklig innebörd. Donna erinran gäller den i mom. c af § 53 förekommande
bestämmelsen, att de värnpligtige i Gotlands län skola såväl
under fred som i krigstid vara befriade från tjenstgöring utom länets
område.

I förevarande afseende tillåter sig utskottet i minnet återkalla,
hurusom i anledning äf två särskilda vid sistlidne riksdag väckta framställningar
i ämnet Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1891 anhöll, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad män invånarne
i Gotlands län kunde i fråga om sättet för värnpligtens fullgörande
likställas med rikets öfrige värnpligtige. De olikheter mellan de gotländske
och öfrige värnpligtiges skyldigheter, som för närvarande enligt
gällande värnpligtslag och kongl. förordningen den 17 december 1886
angående särskilda föreskrifter rörande inskrifning öch redovisning af
värnpligtige inom Gotlands län samt deras tjenstgöring m. m. förefinnas,
bestå som bekant deri, att tjenste- och öfningstiden för de förre
är längre än för de senare; alt tjenstetiden i Gotlands län inträder
tidigare; att öfningstiden är fördelad på annat sätt än å fastlandet; att
de gotländske värnpligtige hvarken under fred eller krig äro skyldige
tjenstgöra utom ön; samt att inskrifning i flottan af värnpligtige tillhörande
Gotlands län icke eger rum.

I anledning af Riksdagens berörda skrifvelse hafva utlåtanden
beträffande nämnda skiljaktigheter infordrats och afgifvits af chefen för

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

generalstaben, Konungens befallningshafvande i Gotlands län samt militärbefälhafvaren
på Gotland, och får utskottet härmed hänvisa till den
redogörelse för innehållet af samma utlåtanden, hvilken återfinnes i
statsrådsprotokollet för den 4 sistlidne januari.

Hvad nu särskilt angår ifrågavarande undantagsbestämmelse om
de värnpligtiges i Gotlands län befrielse från tjenstgöring utom länets
område; så har densamma tillkommit för att bereda de gotländske värnpligtig0
ett vederlag för de större kraf man på grund af Gotlands isolerade
läge funnit sig böra med hänsyn till försvaret ställa på Gotlands
värnpligtige. Häremot erinrade motionärerne i ämnet vid sistlidne
riksdag, att ifrågavarande förmån icke vore önskad af öns befolkning
och att den i hvarje fall vore skadlig för landets försvarsväsende i dess
helhet. Nämnda förmån hade år 1811 erbjudits åt de gotländske sockenombud,
som hördes öfver den då erbjudna beväringskonventionen, och det
vore förklarligt nog, att dessa ombud, som väl icke varit okunniga om de
öden, som drabbat landtvärnet under sista ryska kriget, i valet emellan
att som förstärkningsmanskap bortkommenderas och att i hemorten
bilda landstorm föredragit det senare alternativet. Den gångna tidens
erfarenhet har emellertid ådagalagt, att denna förmån varit för Gotlands
beväring allt för dyrköpt. Derigenom hade nemligen en bestämd
gränslinie blifvit uppdragen emellan Gotlands och det öfriga rikets beväring,
så att, under det den senare på allt sätt omhuldats, den förra
råkat i förgätenhet, till dess från och med år 1887 en annan sakernas
ordning tagit sin början. Tillämpad i krigstid kunde ifrågavarande bestämmelse
dessutom varda till verklig förargelse. Det läte nemligen
tänka sig, att Gotland vore fullkomligt skyddadt exempelvis af en vänskaplig
magts flotta, men att likväl Sveriges existens berodde på anskaffandet
af erforderliga stridskrafter till någon hotad punkt å fastlandet.
Men dertill skulle den gotländska beväringen icke få användas.
Man kunde äfven tänka sig, att någon afdelning af de gotländska trupperna,
vikande för en öfvermägtig fiende, lyckats rädda sig undan till
fastlandet, der den till äfventyrs kunde göra någon nytta i förening
med någon annan truppstj^rka. Men äfven detta skulle vara att våldföra
värnpligtslagen.

Utskottet — som vid öfvervägande af de skäl, hvilka af chefen
för generalstaben och militärbefälhafvaren på Gotland i ofvan berörda
utlåtanden anförts för bibehållande af den skiljaktighet i fråga om tidpunkten
för värnpligtsskyldighetens inträde och öfningstidens fördelning,
som för närvarande råder emellan Gotlands län och fastlandet, äfvensom
af de å Visby sjömanshus inskrifne värnpligtiges säregna ställning

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

icke vidare finner eig böra förorda likställighet i berörda afseenden —
anser deremot fortfarande önskligt, att Gotlands stridskrafter må kunna
användas till fastlandets försvar och att sålunda härutinnan likställighet
bör åstadkommas mellan nämnda ö och fastlandet, helst, på sätt chefen
för generalstaben erinrat, några rent militära skäl icke kunna framdragas
för bibehållandet af ifrågavarande undantagsbestämmelse, och de
båda inkast mot densamma, som gjorts af ofvan bemälde motionärer,
grunda sig på strategiskt tänkbara krigslägen. Samme motionärers
förmenande att tillvaron af en dylik bestämmelse ingalunda betraktas
såsom en verklig förmån af gotländingarne sjelfva vinner också stöd af
de uttalanden i frågan, som, enligt hvad af statsrådsprotokollet den 4
sistlidne januari jemväl inhemtas, gjordes vid åtskilliga af Gotlands försvarsförbund
förliden sommar anordnade möten å olika orter inom ön.

I enlighet härmed har utskottet ansett mom. c i § 53 böra utgå.

Utskottet har vidare anmärkt, att andra stycket i tredje paragrafens
första moment, så lydande: »I krigstid bestämmer dock endast
behofvet tjenstetidens längd för det uppkallade manskapet», i det nu
föreliggande förslaget till ändrad lydelse af nämnda tnoment utelemnats.
Anledningen härtill är uppenbarligen den, att någon ändring i lydelsen
af ifrågavarande stycke icke åsyftas, men fullständigheten har likväl
synts utskottet kräfva, att momentets affattning blir densamma som i
det vid sistlidne ldksdag framlagda föi-slaget, och att sålunda jemväl
momentets senare stycke medtages.

För de af utskottet i öfrigt vidtagna jemkningar i redaktionen
tarfvas icke någon redogörelse.

Hvad härefter vidkommer det af herr Jan Eliasson i hans ofvan
omförmälda motion framstälda förslag, att med borttagande af de i §
35 mom. 2, sådant detta för näi-varande lyder, förekommande slutorden:
»samt dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda bestämmelser», i lagen
fastställa dagaflöningens belopp till 50 öre, synes berörda förslag utskottet.
icke vara lämpligt. Enligt hvad utskottet har sig bekant, föreligga
till behandling af statsutskottet två särskilda inom Andra Kammai-en
väckta motioner, den ena af herr J. A. Lundström, n:o 115, och
den andra af herr J. Sjöberg, n:o 129, hvilka båda afse att bereda
värnpligtig ökad dagaflöning, den förra motionen med högre belopp än
motionären förordat och den senare med enahanda belopp. Frågan
kommer alltså att, om ock under annan form än den motionären föreslagit,
varda föremål för Riksdagens pröfning.

Slutligen vill utskottet erinra derom, att i sammanhang med den
föreliggande propositionen till Riksdagen aflåtits propositioner angående

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

dels afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter ni. m., n:o 3,
dels ock ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885, n:o 6, samt att båda dessa propositioner aflåtits under
förutsättning, bland annat, att Riksdagen bifaller ifrågavarande proposition
angående ändring i värnpligtslagen, i livad densamma afser förändrad
lydelse af § 1, § 3 mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och
3 samt §§ 34, 52 och 53 i samma lag.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hem-''
ställa,

i 1'' r ; t ‘, ..

l:o) att herr J. Bratts m. fl. motion icke må af
Riksdagen bifallas:

2:o) att icke heller herr Jan Eliassons motion må
af Riksdagen bifallas; samt

3:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition angående ändring i vissa
delar af värnpligtslagen icke kan oförändrad antagas,
ville — hvad angår ändrad lydelse af §§ 14, 16 och 17
utan vilkor samt beträffande förändring af § 1, § 3 mom.
1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34,
52 och 53 i nämnda lag under förutsättning att Riksdagen
godkänner Kongl. Maj:ts propositioner angående
dels afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
m. m. och dels ändring i lagen om lindring i
rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 —
för sin del antaga följande

Lag

angående förändrad tydelse i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885.

i,vi -in ,:!•;.■! r. :!''/;! : ■: ■ - .5. s ,■

Härigenom förordnas, att § 1, § 3 mom. I, §§ 6,
14, 16, 17, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§
34 och 52 i värnpligtslagen den 5 juni 1885 äfvensom
§ 53 i berörda lag, sistnämnda paragraf sådan den
lyder i lagen den 5 mars 1886, skola erhålla följande
ändrade lydelse: * -

Lagutskottets Utlåtande N:o 3%.

(Kong!. Maj:ts förslag:) (Lagutskottets förslag:)

V '' * ! '' • 1 rf, 4 7

;1''. iji;v fjiilliwirii

juli : .4am obiM/sö.hy!!**--

! Hvarje svensk man är värnpligtig
från och med det kalenderår,
under hvilket han fyller tjuguett
år, till och med det, under hvilket
han fyller 40 år.

~''io)ni niunot^noij .•fbmriödvdio / nio:

§ 3 mom. 1.

im o-^i.lyihjir».iv u;;!

1. Yärnpligten fullgöres i beväringen
oc.h landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet.
Tjenstetiden är åtta år i första
och derefter 4 år i andra upp-,
bådet

lu>:-.'':r -ni. ->L<n;|!öl.|*.i:ii !ti
flMgiij sill MIM IM i|: fft'' ■ >! ,

rf A i i; i j'' ''Vil■ t ,nlol ■

-lö‘]<» iMl-nl *j.t :l!t aOUUtlod IMg-ifllJ

•lina , •; < i (i - ‘fn ■!-- Mi i, * > f.:.?i;(<ibS

;:/fi p iotii;laiif^gniir

tös dfjc.b ;''/jjé. utom nogdnoai&q

: , > Hvarje svensk man < är värnpligtig
från och med det kalenderår,
under hvilket han fyller tjuguett
år, till och med det, under hvilket
han fyller fyratio årm- m ,!

’Åa $!iiifJtlmo fegmnih>lnm lfiT
r/jidtr- .-Ml afgift 3# in ii •/ o b terrin
v ’'': i < i'' ■'' nogni ilir-MM i - - it M

1. Värnpligten fullgöres i be■
vänligen och landstormen.;i! Beväringen
delas i första och andra uppbådet.
Tjenstetiden är åtta år i första
och derefter fyra år i andra
uppbådet

I krigstid bestämmer dock endast
behofvet tjenstetidens längd
för det uppkallade manskapet.

it>iagn = frin>!>-.m wv .i>lii/l- -.''ill''» gm!

.''gfl(jn‘i:!o i:i!lo iiov>ör:»

-■( ( j ii f . Ml.;:; ’ i;; . - i- i.| ii:v i 4! - .i'';< - ;! i ; i - i: - i -1 it • ■; .[t--

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig
till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans
station, hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är
till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han
anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från
och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna paragraf inskrift^, äfven innan de i värnr
pligtsåldern inträda

§ 14.

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å sjömanshus
inskrifven eller tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifrädd -

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

(Kongl. Maj:ts förslag:) (Lagutskottets förslag:)

ningsanstalterna, hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig att
personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd må
kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig inställelse
inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning utomlands
eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier eller utbildning
i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver, styrker
att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa
de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
m m. dylikt.

: "J '' " ’ § 16.

-!’• 1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifnings förrättning

kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen
öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling
eller dydikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjensten oförmögen
eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till
orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende
arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller
fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende
och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifhingsförrättningen
det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt
tjugufjerde lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande
i beväringen.

§ 17-

1. Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären
eller flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig
fyller tjugutvå år, medgifvas:

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

(Kongl. Maj:ts förslag:) (Lagutskottets förslag:)

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afsilande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen
är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som
till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar,
inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom
tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller
annan industriel rörelse samt vid inskrifningsförrättningen befinnes
af eu eller annan anledning -icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt
sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han
för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

2. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring
under 2:dra tjensteåret må beviljas i den ordning, Konungen
bestämmer.

3. Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2 inträdt
för värnpligtig efter undergången inskrifning, må i den ordning, Konungen
bestämmer, uppskof med föreskrifven tjenstgöring eller entledigande
från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar värnpligtig förnyadt
uppskof, åligger det honom att vid nästinfallande inskrifningsförrättning
inställa sig inför behörig inskrifningsmyndighet; och skola dervid å
honom tillämpas bestämmelserna i § 16 mom. 3.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan
under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med
sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under det
derpå följande.

2- Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i § 25 mom. 1 b) omförmälde värnpligtige;

b) värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han
fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra
år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart
eller ock efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller maskinist

Bill till Likså. Prot. 1892. 7 Sami. 19 Höft. 2

Lagutskottds Utlåtande N:o 32.

(Kongl. Maj:ts förslag:) (Lagutskottets förslag:)

under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet likväl
att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela
sin värnpligtstid.

§ 28.

1 Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets
hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större
eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets
försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon
del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen
derom förordna, sedan han statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är
samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse
utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att
statsrådet blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas
utom de förenade rikenas gränser.

§ 33 mom. 2 och 3. § 33.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens
första uppbåd, gäller dessutom:

a) att om han vill för längre tid än två månader vistas utom
kompaniområdet, anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
han är pligtig derom göra anmälan, så väl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en
månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl
vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock
annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör
första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till
annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som
det andra af de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

(Kongl. Maj:ts förslag:) (Lagutskottets förslag:)

belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,
skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,
inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven,
dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är
bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad,
efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är
vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser
rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller
vid afflyttning.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,
tillhöra dess första uppbåd.

§ 52. ■

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges
öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ing eniörtr uppoma samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtig, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar; . .

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt
vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

Lagutskottet Ustlåtanäe N:o 32.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Lagutskottets förslag:)

under hvardera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar; och

_ under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
fyrat.iofyra dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

§ 53.

Denna lag skall af invånarne
i Gotlands län tillsvidare tillämpas
med den olikhet i afseende å tiden
och sättet för värnpligtens fullgörande: a)

att värnpligten för invånare
i Gotlands län inträder vid början
af det kalenderår, under hvilket han
fyller nitton år, och fortfar till och
med det, under hvilket han fyller
trettioåtta år;

b) att den värnpligtige är, sedan
han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning tjenstgöra under
fredstid i nittio dagar, hvilken
tjenstgöring skall fullgöras under
tre på hvarandra följande år med
sextiosex dagar under första samt
tolf under hvardera af de båda
följande åren; dock att under år
1892 första årsklassen öfvas allenast
trettio dagar och under år 1893
fyratiotvå dagar; samt

c) att så väl under fred som i
krigstid de värnpligtige i Gotlands
län skola vara befriade från tjenstgöring
utom länets område.

§ 53.

Denna lag skall å invånarne
i Gotlands län tillsvidare tillämpas
med den olikhet i afseende å tiden
och sättet för värnpligtens fullgörande: a)

att värnpligten för invånare
i Gotlands län inträder vid början
af det kalenderår, under hvilket han
fyller nitton år, och fortfar till och
med det, under hvilket han fyller
trettioåtta år;

b) att den värnpligtige är, sedan
han blifvit inskrifven, skyldig
att för sin utbildning tjenstgöra under
fredstid i nittio dagar, hvilken
tjenstgöring skall fullgöras under
tre på hvarandra följande år med
sextiosex dagar under första samt
tolf under hvartdera af de båda
följande åren; dock att under år
1892 första årsklassen öfvas allenast
trettio dagar och under år 1893
fyratiotvå dagar.

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

(Kong!. Maj:ts förslag.)

Der för tillämpning af de i
denna paragraf gifna särskilda föreskrifter
rörande värnpligtens utgörande
i Gotlands län erfordras undantag
i ett eller annat hänseende
från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,
eger Konungen derom
förordna.

(Lagutskottets förslag.)

Stockholm den 26 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af herrar J. Anderson och O. Erickson, hvilka förenat sig om följande
yttrande:

Då vi ej kunna i allo biträda de åsigter, utskottet i sitt utlåtande
uttalat, eller det slut, hvartill utskottet kommit, men icke heller ansett
oss böra i sin helhet afböja den kongl. propositionen, få vi, med åberopande
af motiveringen till vår reservation vid lagutskottets utlåtande
n:o 41 vid sistlidet års riksdag, vördsamt hemställa,

att Riksdagen — under förutsättning, dels att hvad
Kongl. Maj:t i sina till Riksdagen aflåtna propositioner
n:is 3 och G föreslagit angående afskrifning af de å
viss jord hvilande grundskatter in. m. samt lindring
i rustnings- och roteringsbesvären vinner Riksdagens
bifall, dels att, med anledning af i ämnet väckta motioner,
uppskattning af kostnaden för rustnings- och
roteringsbesvären beslutas skola ega rum hvart tionde
år, och lindring beräknas efter den senast verkstälda
uppskattningen af värdet, dels ock att, enligt J. A.
Lundströms och Joh. Jonssons motioner, de värnplig -

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

tiges dagaflöning, slitningsersättning för de s. k. småpersedlarne
inräknad, höjes till 80 öre — för sin del
beslutar, att följande §§ i värnpligtslagen den 5 juni
1885 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med
det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år,
till och med det, under hvilket han fyller 34 år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen.
Beväringen delas i första och andra uppbådet.
Tjenstetiden är sex år i första och derefter
fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens
längd för det uppkallade manskapet.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling
anmäla sig till inskrifning och dervid uppgifva
den truppafdelning eller flottans station, hvilken han
vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till
krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst,
hvartill han anmäler sig. Han tillhör likväl första
uppbådet, intill dess sex år förflutit från och med det
år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller
i tillämpliga delar för de enligt denna paragraf inskrifne,
äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven,
skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid
i sextio dagar, hvilken tjenstgöring skall fullgöras vid
rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna samt flottan

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

under det första året, men vid fotfolket och trängen
under två år med fyratiotvå dagar under det första
året och aderton dagar under det derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias — — —
(lika med utskottet).

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående
de värnpligtiges öfningstid skola endast efter
hand tillämpas på det sätt, att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i trettiosex
dagar och under år 1887 värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige,
tillhörande första åldersklassen, öfvas i trettioåtta
dagar;

under hvartdera af åren 1891 och 1892 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratio dagar;

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i femtio dagar;

under hvartdera af åren 1894 och 1895 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i femtiotre dagar;

under hvartdera af åren 1896 och 1897 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i femtiosex
dagar; #

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft;

samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i tjuguen
dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i tjugutre

Lagutskottets Utledande N:o 32.

dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar;

under hvardera af åren 1891 och 1892 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i tjugufem
dagar, och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar;

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i trettiofem dagar, och värnpligtige, tillhörande
andra årsklassen, i femton dagar;

under hvardera af åren 1894 och 1895 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i trettioåtta
dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar;

under hvardera af åren 1896 och 1897 värnpligtige,
tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratio dagar
och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i sexton
dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Slutligen hemställa vi, att värnpligtige i Gotlands län blifva i allo
likstälde med värnpligtige på fastlandet, och att sålunda § 53 måtte
helt och hållet utgå.

af herr F. Andersson, hvilken under hänvisande till sin vid lagutskottets
utlåtande n:o 41 vid sistlidne riksdag fogade reservation förklarat
sig fortfarande vidhålla de i samma reservation uttalade skäl för
afstyrkande af propositionen,

af herr H. Andersson, hvilken dels i hufvudsak hänvisande till sin vid
lagutskottets utlåtande n:o 41 vid sistlidne riksdag fogade reservation
ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till propositionen, dels och för
sin del tillstyrkt bifall till herr J. Eliassons motion,

af herr Näslund, som ansett, att propositionen bort afstyrkas,

samt af herr Mankön, hvilken yttrat:

Med hänvisande i öfrigt till min x-eservation vid lagutskottets betänkande
n:o 41 vid föregående låksdag äfvensom till mitt yttrande i
Andra Kammaren den 4 maj vid samma riksdag under diskussion om
ändring i vissa delar af beväringslageu, ber jag få erinra om följande

Lagutskottets Utledande N:o 32.

Mellan de kongl. propositionerna n:is 2—6 finnes det inbördes sam manhang,

att å ena sidan medgifves:

afskrifning af grundskatterna och lindring af roteringsbördan;
mot å andra sidan:

värnpligtens utvidgande genom ökandet af ålderklassernas antal
i allmänhet och beväringsklassernas särskilt samt förlängandet af beväringens
öfningar;

indelningsverkets bibehållande såsom militärbörda;

medels beviljande till stammens ökande för så väl de värnpligtiges
förlängda öfningar som Norrlands försvar och andra ändamål;

ökande af bevillningen för jordbruksfastighet, jemte deraf följande
ändringar i bevillningsförordningen och kommunalstadgarne;

hvarförutom af det protokoll öfver finansärendena den 13 januari
1892, som finnes bifogadt Kongl. Maj:ts proposition n:o 3, framgår, att,
om äfven lifsmedelstullarne under år 1892 delvis suspenderas, de likvisst
under år 1893 å nyo skola inträda, samt att dessutom skattebördan så
val till bestridande af de ökade militära kostnaderna, som till ersättande
af de afskrifna grundskatterna och lindringen af roteringsbördan, jemte de
minskade statsinkomsterna, under åren 1893 och 1894 kommer att ökas
med omkring 10 millioner, nemligen i runda tal 5 i nya tullar, 3 i maltskatt,
1 i stämpelskatt och 1 i bevillning — allt förutom de ytterligare
statsinkomster, som sedermera påräknas för afskrifningens fortsättande
och stegrade _ militära utgifter, hvartill äfven torde böra räknas en
-eller annan million till höjning af de värnpligtiges aflöning och till det
bibehållna indelningsverkets ersättande med dess verkliga kostnad, som
ej finnes upptagen i den kongl. propositionen.

På jag anser, att svenska folket, långt ifrån att längre kunna
bära lifsmedelstullarne, äfven om de något skulle nedsättas, jemte nyssnämnda
ökade skatter, hvaraf eu del företrädesvis kommer att drabba
de obemedlade klasserna, snarare för närvarande är i behof af genomgripande
skattelindringar och skattejemkningar, finner jag mig redan
af dessa finansiella skäl föranledd att afstyrka bifall till de kungliga
förslagen.

Derjemte vidblifver jag min åsigt, att värnpligten icke bör utvidgas,
utan att de obemedlade klasserna, som företrädesvis komma att
tryckas af dess kostnader och tillämpande, samtidigt erhålla allmän
rösträtt och visshet om alla ökade försvarskostnaders bestridande med
progressiv tilläggsbevillning. Men då dessa vilkor för närvarande hafva

Bih. till Riltsd. Prof. 1892. 7 Sami. 19 Haft. 3

18 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

ringa utsigt att uppfyllas, finner jag äfven deruti ett skäl till afstyrkande.

Härtill sälla sig ytterligare de redan i reservationen från föregående
år af mig anförda militärtekniska skälen, nemligen att i de kongl.
propositionerna ej tillfyllestgörande skäl eller utredningar förefinnas:
för åldersklassernas ökande,
för behöfligheten af andra beväringsuppbådet,
för ökandet af stamtruppernas antal i Norrland och för andra nybildningar
till stammens stärkande,

hvarjemte saknas stadganden om den ordningsföljd, enligt hvilken
de värnpligtiges särskilda åldersklasser böra uppkallas, och hvilka
måste anses lika betryggande för befolkningen som nödvändiga för en
god ordning inom armén.

Ehuru h. ex. statsministerns yttrande till statsrådsprotokollet uti
bilagan till kong], propositionen n:o 2, sid. 61 o. f., tyckes gifva vid
handen, att någon öfvergång till den rena värnpligtsorganisationen för
närvarande icke åsyftas, framgår dock af herr krigsministerns kostnadsberäkning
i samma bilaga, sid. 41, 44 och 45, jemförd med statsregleringspropositionen
rörande fjerde hufvudtiteln, att der föreslagna kostnader
för förstärkningar af stammen hafva afseende på en sådan öfvergång,
som af honom äfven förordas. Och då jag måste anse inkonseqvent
att förstärka stammen, när man åsyftar dess afskaffande och införande
af en ren värnpligtsarmé, ser jag äfven i denna omständighet en anledning
till afstyrkande.

Vill man behålla stammen, då bör densamma enligt min åsigt ombildas
enligt de grunder, som finnas angifna i herr Olof Jonssons i Hof
m. fl. i Andra Kammaren väckta motion n:o 138, hvilken afser att med
samma kostnader som för närvarande få en vida starkare och bättre
utbildad stam än den nu befintliga till ett lämpligare stöd för de värnpligtige.

På dessa samfälda grunder anser jag, att lagutskottet bort afstyrka
den kongl. propositionen om ändringar i värnpligtslagen.»