Lagutskottets Utlåtande N:o 32 (Utlåtande 1891:LU32 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

N:o 32.

Ank, till Riksd. kansli den 27 april 1891, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med
förslag till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelskalken.

Genom proposition den 13 sistlidne mars, N:o 44, har Kongl.
Maj:t, jemlikt 87 § regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga
följande förslag till

Lag,

innefattande tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken.

Härigenom förordnas, att hvad i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas
angående förmånsrätt för afrad, tionde och annan afgäld af fast
egendom skall ega tillämpning jemväl i fråga om afgift, som på grund
af lönereglering bör till presterskapet utgå för fastighet å landet eller
för sådan stadsfastighet, hvaraf eljest skolat utgå tionde.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till utskottet hänvisad,
och vill utskottet rörande anledningen till densammas tillkomst
erinra om följande.

Bill. till Likså. Prof. 1891. 7 Samt. 19 Höft. (N:o 32—36.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Med anledning af två inom Andra Kammaren väckta motioner
beslöt sistlidne års Riksdag att för sin del antaga en förklaring af 17
kap. 6 § handelsbalken, innefattande att hvad i nämnda lagrum funnes
stadgadt angående förmånsrätt för afrad, tionde och annan afgäld af
fast egendom skulle afse jemväl det fall, att tionde, vare sig tertial-,
smör-, fisk- eller qvicktionde blifvit genom lönereglering utbytt mot bestämda
afgifter.

Berörda förslag vann emellertid icke Kongl. Maj:ts godkännande;
och anför chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet den
14 sistlidne januari härom äfvensom beträffande grunderna för det nu
framlagda förslaget, bland annat, följande:

»På sätt uti Riksdagens framställning i ämnet antydes, torde den
lagstiftningsåtgärd, som nu bör ifrågakomma, icke böra afse annat än
att åt presterskapet bevara den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 §
handelsbalken tillkommit detsamma för den del af dess aflöning, hvilken
utgått under form af tionde eller annan dylik afgäld af fastighet,
men genom de på grund af förordningen den 11 juli 1862 upprättade
löneregleringar blifvit på annat sätt bestämd. Då emellertid ifrågavarande
löneregleringar, på sätt högsta domstolen vid afgifvandet af
utlåtande öfver Riksdagens ofvannämnda förslag erinrat, i allmänhet
icke äro så affattade, att de lemna tillfälle att med säkerhet urskilja,
hvilken del af de från fast egendom utgående afgifter motsvarar före
regleringen utgående tionde och hvilken del utgör ersättning för afgifter
af annan natur, måste, derest det afsedda syftet skall uppnås, förmånsrätten
utsträckas till alla de för fastighet på grund af löneregleringar
utgående afgifter till presterskapet, hvilka kunna i sig innefatta äldre tionde
eller annan dylik afgäld. Från fastighet å landet hafva i allmänhet
före regleringarne afgifter af sistnämnda natur utgått till presterskapet,
och förmånsrätten synes, derför böra utan inskränkning omfatta
de afgifter, som efter löneregleringen skola för sådan fastighet
utgöras. Hvad åter angår afgifter för fast egendom i stad, torde, då
före regleringarne endast för viss sådan egendom tionde till presterskapet
utgått, den begränsning i fråga om förmånsrätten böra fastställas,
att sådan rätt eger rum endast för afgifter från fastighet, för hvilken
tillförene utgjorts tionde. Genom att utsträcka den i 17 kap. 6 §
stadgade förmånsrätt till de fall, nu angifvits, skulle det åsyftade ändamålet
uppnås.»

Enligt det på sålunda anförda grunder inom departementet upprättade
förslag förklarades nu ifrågavarande förmånsrätt skola eg a tillämpning
jemväl i fråga om afgift, som på grund af lönereglering borde

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

till presterskapet utgå för fastighet å landet eller för stadsfastighet,
hvaraf före regleringen utgått tionde, såvida den afgift icke stått längre
inne än ett år efter förfallodagen.

Vid förslagets granskning i högsta domstolen anmärktes emellertid
dels att, i fråga om stadsfastighet, den omständigheten att, innan
lönereglering upprättats, af en dylik fastighet utgått tionde till presterskapet,
icke föranledde dertill att äfven under förändrade förhållanden
tiondeskyldighet borde anses allt fortfarande vara med fastigheten
förenad, hvarför bestämmelsen i denna del borde så ändras, att förmånsrätt
komme att ega rum endast i det fall att, derest löneregleringen
icke mellankommit, tionde skolat utgå af fastigheten, och dels, beträffande
stadgandet att för ifrågavarande afgifter förmånsrätt skulle ega
rum endast såvida de icke stått* inne längre tid än ett år efter förfallodagen,
att, enär syftet med förslaget vore att åt presterskapet bevara
den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken före löneregleringarne
tillkommit detsamma för viss del af dess aflöning, men ifrågavarande
bestämmelse innefattade en inskränkning i hvad eljest enligt
nämnda lagrum gäl de i fråga om tiden för förmånsrättens fortvara,
samma bestämmelse borde ur förslaget utgå, så att föreskrifterna i 17
kap. 6 § handelsbalken jemväl i denna del komme att lända till efterrättelse.

Med iakttagande af dessa anmärkningar är det föreliggande förslaget
affattadt; och får utskottet, som funnit förslaget icke föranleda
till någon anmärkning, följaktligen hemställa,

att propositionen må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.