Lagutskottets Utlåtande N:o 31
Utlåtande 1909:LU31
Lagutskottets Utlåtande N:o 31.
1
N:o 31.
Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909 kl 2 e . m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse
af 33 § i förordningen angående försäljning af
vin och Öl.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 85, har herr M. E. Svallingson anfört följande:
»Såsom påföljd för öfverträdelse af § 38 i kungl. förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning af vin och Öl är enligt 4 mom. af sagda
paragraf stadgadt, att i försäljningslokal eller å fordon, som för forsling
användes, befintligt förråd af vin eller Öl skall vara förbrutet. Då det
emellertid i praktiken visat sig förenadt med icke ringa svårigheter att
vinna det med ifrågavarande stadgande afsedda ändamål, torde det vara
nödigt att stadgandet — äfven om detsamma med dess nuvarande affattning
skulle kunna lämna rum för en friare tolkning än den, ordalydelsen
gifver vid handen — utsträckes att omfatta, utom själfva varan, de kärl
eller öfriga förvarings- eller transportmedel, som erfordras för det beslagtagnas
tillvaratagande, förvarande och forsling.
Hvad särskildt landsbygden angår, måste det för enhvar vara uppenbart,
att i de flesta fall nära nog oöfverstigliga hinder möta för lagens
effektiva tillämpning, därest icke beslagtagaren erhåller rätt att jämväl
taga i beslag de kärl eller andra förvarings- eller transportmedel, som användts
för varans forsling eller förvaring.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 33 mom. 4 i kungl. förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl skall erhålla
följande lydelse:
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 30 Haft. (N:o 31.)
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 31.
§ 33.
ytt -
4:0. Sker förbrytelse, hvarom sägs i denna paragraf, vare tillika det
i försäljningslokalen eller å det fordon, som för forsling användes, befintliga
förråd af vin och öl tillika med kärl eller öfriga förvarings* eller trangportmedel
underkastade beslag och förbrutna.»
I 33 § af kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
af vin och öl är straff stadgadt för den, som utan rätt utskänker vin och
Öl eller till afhämtning eller försändning försäljer sådana drycker, eller
som olofligen till försäljnin gkringför vin eller öl. Tillika har i paragrafens
4:e mom. föreskrifvits, att det i försäljningslokalen eller å det fordon, som
för forslingen användes, befintliga förråd af vin och Öl skall vara förbrutet.
Uti det kommitéförslag, som ligger till grund för ifrågavarande förordning,
hade intagits bestämmelse därom, att vid olaglig försäljning af
förenämndt slag allmän åklagare skulle äga att, till säkerhet för blifvande
böter och kostnader samt för att förhindra försäljningens fortsättande vid
tillfället, taga i beslag det förråd af drycker af ifrågavarande art, som
hos den brottslige funnes, tillika med kärl, hvari de förvarades. Denna
bestämmelse om beslagsrätt kom emellertid icke att inflyta i Knngl. Maj:ts
proposition till 1905 års Riksdag med förslag till nu gällande förordning,
hufvudsakligen på den grund, att det antogs skola yppa sig svårigheter
att på lämpligt sätt afyttra det beslagtagna. Inom Andra Kammaren
väcktes emellertid motion om tillägg till 33 § af ofvan omförmälda moment
4. Det Riksdagens särskilda utskott, som behandlade frågan, fann
sig icke kunna tillstyrka tillägget. Detta blef i allt fall af Riksdagen
antaget.
I § 36 mom. 3 af kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående
försäljning af brännvin föreskrifves visserligen, att vid oloflig detaljhandel
med brännvin det i försäljningsrummet befintliga eller eljest uppenbarligen
för försäljning afsedda brännvin, intill viss myckenhet, tillika med kärl,
som äro tjänliga för varans afhämtning, skola vara underkastade beslag
och förbrutna. Men i 42 § af samma förordning stadgas, att om brännvin,
som icke är renadt, eller hvars styrka ej uppgår till viss procent,
eller som är försatt med något för hälsan skadligt ämne, hålles till salu,
Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 3
detsamma skall vara underkastadt beslag och förbrutet., utan att särskild
föreskrift lämnas i fråga om förvaringsmedlen. Enahanda är förhållandet
i 41 § af nu ifrågavarande förordning om försäljning af vin och Öl, däri
stadgas, att vid saluhållande af dylik dryck, som är försatt med hälsovådligt
ämne eller med sackarin, drycken skall vara underkastad beslag
och förbruten. Jämväl i andra författningar, där uti föreskrift meddelats
om, att varor i vissa fall skola anses förbrutna, har ej heller uttalats,
huru med varornas förvaringsmedel borde förhållas. Så t. ex. i § 29
mom. 1 af kungl. förordningen den 26 november 1875 angående eldfarliga
oljor m. m., i § 80 mom. 3 m. fl. ställen i kungl. förordningen
den 19 november 1897 angående explosiva varor samt i § 34 och flere
paragrafer i giftstadgan den 7 december 1906.
Det synes utskottet tydligt, att, då i lagstiftningen uttalas, att visst
gods skall vara förbrutet och alltså beslag af detsamma, äfven där sådant
icke uttryckligen stadgas, bör få äga rum, däruti också maste anses ligga,
att sådana åtgärder få af beslagtagaren vidtagas, som äro oundgängligen
nödvändiga förutsättningar för beslagets verkställande. En sådan förutsättning
kan tydligen vara, att i fråga om flytande varor eller annat gods,
som fordrar särskild förvaring, beslaget omfattar äfven förvaringsmedlet.
Beträffande motionärens yrkande, att äfven transportmedlen för varan skola
vara underkastade beslag och förbrutna, kan, hvad angar beslagsrätt med
afseende å dem, sådan rätt väl ej anses nödig för verkställande af beslag å
den forslade varan. Och förverkande af transportmedlen skulle tydligen
blifva en i förhållande till ifrågavarande förseelsers beskaffenhet alltför
sträng påföljd.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då, såvidt utskottet
kunnat utröna, något behof af föreskrifter i det af motionären angifna
syfte icke yppats, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 mars 1909.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.