Lagutskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1903:LU30 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om
skyldigheten att bidraga till organists aflöning.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren
af herr C. Sandquist väckt motion, n:o 35, hvari anförts följande:

»Genom Kungl. Maj:ts förordning af den 2 november 1883, rörande
reglering af klockares aflöning att utgå i penningar, upphäfdes flera olämpliga
och till tvister ledande förordningar om klockares aflöning. Uti 5 § af
ofvannämnda kungl. förordning stadgas: »Den till klockare i penningar

utgående lön skall af församlingen sammanskjutas efter de grunder, som
för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.» Enligt
Kungl. Maj:ts resolution af den 18 november 1892, föranledd af anförda
besvär, befinnes den uppfattningen, att äfven prästerskapet skall bidraga
till klockares aflöning, vara till fullo styrkt.

Annorlunda förhåller det sig med grunderna för organistlönens utdebitering.
Uti kap. 24 § 30 i kyrkolagen stadgas, angående tillsättning af
organist, m. m.: »Organisten väljes af kyrkoherden och församlingen, som
honom aflönar (allt som de däröfver kunna förenas).» Som man finner,
äro grunderna för organistlönens utgående uti denna paragraf icke angifna.
Följderna därutaf hafva icke heller uteblifvit. Förr omnämnda kungl.
resolution konstaterar icke blott obehagliga stridigheters tillvaro, utan ock
att prästerskapet, på grund af bristande bestämmelser, är frikändt ifrån
erläggande af organistlön. Till följd af den nu rådande situationen går
det vanligen så till åtminstone på landsbygden: antingen bidrager prästerskapet
både till klockare- och organistlönen eller till ingendera, enär skillnad
icke göres vid utdebiteringen af klockare- och organistlönen.

Men äfven under förutsättning af att skillnad göres vid utdebiteringen,
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 7 Sami. 24 Höft. (Ko 30).

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

så vittnar dock denna skillnad icke blott om inkonsekvens beträffande
grunderna för dessa utdebiteringar, utan ock än mer: denna skillnad är
ett ojäfaktigt bevis därpå, att församlingen är i saknad af ett lika rimligt
som bärkraftigt skatteobjekt vid organistlönens utdebitering, något som
måste vinna ökad betydelse i samma mån, som den uppfattningen gör sig
gällande, att organistlönen torde böra utgöra största andelen af den lön,
som tillkommer innehafvare af förenade organist- och klockarebefattningar.

På grund af anförda skäl föranlåtes jag vördsamt föreslå, att Riksdagen
för sin del måtte besluta att på sätt, som vederbörande utskott må
finna lämpligt, föreslå, att sådant tillägg göres till nu gällande bestämmelse
rörande organisters aflöning, att genom detsamma stadgadt varder,
att organistlön skall ''»sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade».

Angående grunderna för klockarelöns utgående innehåller 1686 års
kyrkolag ingen bestämmelse, utan förefunnos härom före tillkomsten af
förordningen angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster den
2 november 1883 olika stadganden för olika delar af landet. I 5 § af
nämnda förordning föreskrifves, såsom motionären anfört, att den till klockare
i penningar utgående lön skall af församlingen sammanskjutas efter
de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.
Beträffande organists aflöning finnes däremot fortfarande ingen annan
förskrift än den af motionären omförmälda bestämmelsen i kyrkolagen, att
församlingen lönar organisten, »allt som de däröfver kunna förena sig».
Med afseende å prästs skyldighet att bidraga till klockares och organists
aflöning har genom Iiungl. Maj:ts af motionären åberopade utslag den 18
november 1892 åt dessa stadganden gifvits den tolkning, att, enär den
frihet från deltagande i klockares aflönande, hvilken förut tillkommit
prästerskapet, måste anses hafva blifvit upphäfd genom 1883 års förordning,
präst skall efter samma grunder som andra kommunalt skattskyldige
bidraga till klockarelön, men att präst däremot är frikallad från att deltaga
i organists aflöning.

Såsom motionären anfört, torde det resultat, som detta prejudikat
utvisar, vara föga tillfredsställande. Någon saklig grund till en åtskillnad
i förevarande afseende mellan organists och klockares lön lärer nämligen

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

ej kunna påvisas. I praxis lärer icke heller en dylik åtskillnad i allmänhet
iakttagas, hvilket bland annat torde hafva sin förklaring i den olägenhet,
som är förenad med en olika utdebitering af ifrågavarande löner,
och obetydligheten af den ökning i beloppet för den enskilde, som föranledes
af deltagande jämväl i organistlönen.

Ehuru utskottet sålunda gillar syftet med motionen, anser sig dock
utskottet icke böra, såsom motionären synes hafva ifrågasatt, framlägga
något förslag till lagändring, hvarigenom berörda syfte skulle vinnas, utan
förefaller det utskottet lämpligare, att detta öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till bestämmelse därom, att organistlön
skall utgå efter samma grunder, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade.

Stockholm den 27 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Zetterstrand och Leman hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.