Lagutskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1892:LU30 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1892, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
förändrad lydelse af § 51 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.

Uti tredje momentet af § 57 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet stadgas, att jordegare eller boställsinnehafvare, som åt landbo
eller arrendator upplåtit jord eller boställe, är fri från erläggande af
kommunalutskylder för fastigheten, enär dessa enligt första momentet af
samma paragraf skola erläggas af brukaren.

Till detta stadgande föreslogs vid 1888 års riksdag i två särskilda
inom Andra Kammaren väckta motioner ett tillägg i syfte att-, der arrendator
eller landbo saknade tillgång till kommunalutskyldernas gäldande,
dessa skulle betalas af jordegaren eller boställsinnehafvaren.

I afgifvet utlåtande n:o 43 i anledning af berörda motioner anförde
lagutskottet, dit samma motioner af kammaren hänvisats, att på sätt
motionärerne framhållit ganska betydliga förluster kunde tillskyndas en
kommun derigenom, att arrendatorn af en inom kommunen belägen fastighet
saknade tillgång att erlägga de kommunalutskylder, som skolat för
fastigheten utgå, och att dessa förluster blefve större och känbarare, ju
större fastighetens fyrktal vore i förhållande till hela kommunens fyrkt-al.
På sådant sätt kunde kommunens öfrige medlemmar nödgas att bekosta
utgifter, till hvilkas beslutande arrendatorn med de på fastigheten belöpande
röster i mer eller mindre betydande mån bidragit.

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Motionärernes förslag syntes utskottet vara väl egnadt att förekomma
eller åtminstone i väsentlig grad minska faran för dylika förluster. Då
det vore jordegaren, som antagit arrendator och han dervid haft anledning
att taga kännedom om dennes ekonomiska ställning, syntes det icke
obilligt, att jordegaren finge ansvara för de förluster, som genom arrendator^
obestånd eljest skulle drabba kommunen, helst de utskylder, som
påfördes för en fastighet, kunde i viss mån anses åligga sjelfva fastigheten
utan afseende å innehafvarens person. Det hade visserligen mot den nu
föreslagna bestämmelsen erinrats, att jordegaren genom arrendatorns obestånd
sjelf lede en förlust, som skulle genom ansvarigheten för arrendatorns
utskylder ytterligare ökas, men denna anmärkning förlorade i vigt,
då man besinnade, att jordegaren vid arrendeaftalets uppgörande kunde
betinga sig vilkor, som skyddade honom för personlig förlust, och dessutom
enligt 17 kap. 6 § handelsbalken hade förmånsrätt för arrendet.

På sålunda anförda skäl tillstyrkte utskottet i anledning af motionerna
aflåtande af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande
och framläggande af ett förslag i motionernas syfte.

Denna utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, men
afslogs af Första Kammaren.

Under åberopande af utskottets ofvan berörda hemställan vid 1888
års riksdag och de skäl, hvarå samma hemställan grundats, har nu en af
de båda motionärerne vid nämnda riksdag, herr S. M. Olsson i Sörnäs, i
en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet öfverlemnad motion,
n:o 89, återupptagit frågan och i sådant hänseende föreslagit en skrifvelse
till Kongl. Maj:t af enahanda lydelse som den af utskottet i dess ofvan
berörda hemställan föreslagna.

De skäl, som af utskottet vid 1888 års riksdag anfördes till förmån
för den reform, motionären nu å nyo påyrkat, synas utskottet fortfarande
ega giltighet, och får utskottet följaktligen hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, att, der landbo
eller arrendator af jord eller boställe, hvilken enligt
mom. 1 af § 57 i nämnda förordning skall erlägga
kominunalutskylder för den af honom brukade fastighet,

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

saknar tillgång till deras gäldande, jordegaren eller
boställsinnehafvare!! skall vara pligtig att betala samma
utskyld er.

Stockholm den 24 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Bergström, Fröberg, Hasselrot, Pehrsson, Claeson, Öländer
och Eneroth, Indika ansett, att den af utskottet i anledning af motionen
föreslagna åtgärden icke bort tillstyrkas.

Härjemte hafva herrar grefve Klingspor, F. Andersson och 1Vester
begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom
utskottet.