Lagutskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1891:LU30 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

N:o 30.

Ant till Riksd. kansli den 13 april 1891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlatancle, i anledning af Kongl. J\£aj:ts proposition
angående vissa förändringar i lagstiftningen rörande
handeln med vin och maltdrycker m. m.

Kongl. Maj:t har den 31 sistlidne januari till Riksdagen aflåtit eu
så lydande proposition (N:o 42):

»Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens
yttrande öfver de i statsrådsprotokollet föreslagna ändringar i förordningen
angående, försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade,
icke spirituösa drycker.»

Denna proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse den 19 maj
1890, hvari Riksdagen anförde att, då genom tid efter annan utfärdade
lagbestämmelser handlandes rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit
så inskränkt, att hvarje missbruk från deras sida, ledande till oordningar
och allmänna lugnet störande uppträden, måste anses vara i väsentlig
mån förebygdt, det skulle vara oegentligt om lagstiftningen icke vidtoge
några åtgärder till förekommande af de missbruk, som i berörda afseende
kunde föranledas genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna
försäljning Egare af bryggerier syntes icke vara i fråga om föryttrandet
af sina tillverkningar bundna af de i nådiga förordningen den 24 oktober

Bill. till Riksd. Prof.. 1891. 7 Samt. 17 Saft. (N:o 30).

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

1885 för handlande och andra föreskrifna inskränkningar i rättigheten
till försäljning för afkemtning af ifrågavarande drycker, och ett lagstadgande
syntes derför vara erforderligt på det att ej tillverkaren skulle
såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare af maltdrycker gynnad
ställning. Men då maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga,
utan äfven stärkande och närande, samt såväl tillverkning som försäljning
af desamma sålunda vore en både loflig och i många afseende!), nyttig
näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i högsta nödfall och undantagsvis
borde hämmande ingripa, borde någon allmänt gällande föreskrift
om viss bestämd inskränkning deri icke omedelbart i lag meddelas, så
mycket mindre, som olika förhållanden i skilda delar af landet kunde göra
en dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig, som på ett annat
af behof påkallad. Den ifrågasatta inskränkningen syntes icke heller
i något fall böra utsträckas till den försäljning till afkemtning, som af
tillverkaren idkades på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället
antingen omedelbarligen eller medelst dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda
försändningar af reqvirerade varor till reqvisitionsorten, altan
endast afse den'' försäljning, som under maltdryckernas kringförande i stad
eller på landet för bryggeriernas räkning bedrefves med samma drycker.
Beträffande sjelfva arten af berörda inskränkning, kunde det måhända
i allmänhet vara lämpligt och erforderligt, att inom en kommun, der försäljning
af ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, densamma helt
och hållet förbjödes för alltid eller viss tid, men det läte tänka sig
att förhållandena kunde vara sådana att en ringare inskränkning i försälj
ningsrättigheten, såsom dess förbjudande å viss plats eller å vissa
tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig. Hvad anginge den
myndighet, hvilken skulle ega meddela ifrågavarande förbud, syntes det
icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta
denna rätt, emedan, om man också finge antaga att något missbruk af
densamma icke vore att befara, möjligheten härtill dock stode öppen.
Biksdagen ansåge derför dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens
ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde
kunna öfverlemnas åt högsta polismyndigheten inom orten, hvilken å ena
sidan väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens
upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad
embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna magt icke borde inskränkas
blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt,
hvarom fråga vore, utan äfven att i den af Biksdagen sålunda antydda

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

rigtning föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunde vara
för ändamålet erforderliga.

Med anledning af hvad sålunda anförts, och då oordningar icke sällan
uppstode vid de tillfällen, då tillverkare af maltdrycker kulle sådana drycker
till salu medelst kringföring, samt de missbruk, som dervid förekomme,
lika litet borde lemnas opåaktade som andra missbruk vid maltdrycksförsäljning,
anhöll Riksdagen om sådan ändring i gällande lagstiftning
angående vin och maltdrycker m. m. att, der tillverkare af maltdrycker
hölle sådana drycker till salu medelst kringföring och oordningar deraf
föranleddes, konungens befallningshafvande skulle ega att, sedan den, hvars
rätt vore i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet kommunalnämnden
blifvit hörda, för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare
all dylik färsäljning inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva
sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna
kunde föranleda.

Såsom framgår af det propositionen hilagda utdrag af statsrådsprotokollet,
infordrades i anledning af denna Riksdagens skrifvelse utlåtanden
från öfverståthållareemhetet och konungens befallningshafvande i rikets
samtliga län, och har utskottet af dessa utlåtanden, kvilka, jemte eu af
styrelsen för svenska bryggareföreningen till Eongl. Maj:t ingifven skrift,
hållits utskottet till banda, inhemta!, att myndigheterna med några få undantag
tillstyrkt en förändring i lagstiftningen angående handeln med maltdrycker
i den af Riksdagen angifna rigtning, men att vissa länsstyrelser derjemte
framhållit, bland annat, dels att de ifrågasatta inskränkningarna i rätten
att genom kringföring afyttra dylika drycker borde gälla icke blott tillverkare,
utan jemväl och företrädesvis s. k. öltappare, dels ock behofvet
af en föreskrift, hvarigenom en tillverkare af maltdrycker blefve i afseende
å den försäljning af dylika drycker till afhemtning, som af honom idkades
annorstädes än å tillverkningsstället, underkastad samma bestämmelser,
som gälde för handlande, hvilken idkade dylik försäljning, äfvensom att
nämnda styrelse hemstält, att Riksdagens ofvan berörda framställning icke
måtte vinna afseende.

De uti ifrågavarande, af båda kamrarne till lagutskottet hänvisade
proposition föreslagna förändringar äro:

a) att ett stadgande införes derom att, om å landet eller i stad

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

utom stadens planlagda område vin eller maltdrycker kringföras för försäljning
ock det visar sig att derigenom oloflig utskänkning främjas eller
oordningar eljest föranledas, i stad magistraten ock på landet kommunalnämnden
skall ega att för viss tid eller för alltid förbjuda den, som kringföringen
besörjer, äfvensom, der omständigheterna dertill föranleda, den,
för hvars räkning försäljningen sker, att till afsalu kringföra eller låta
kringföra dylika drycker eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i
rätten dertill, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock att tillverkare
af dylika drycker icke må förbjudas att genom kringföring utbjuda
och afyttra sina tillverkningar inom hus eller å fartyg;

h) att föreskriften i 15 § 1 mom. af förordningen erhåller sådan
lydelse att, om någon håller vin eller maltdrycker för afhemtning till salu
och det visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas eller
oordningar eljest föranledas, i stad magistraten och på landet kommunalnämnden
eger att för viss tid eller för alltid förbjuda honom all vidare försäljning
af nämnda drycker eller stadga sådana inskränkningar i afseende
å försäljningen, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock att
hvad sålunda föreskrifves icke må tillämpas å den försäljning till afhemtning,
som tillverkare af vin eller maltdrycker idkar å tillverkningsstället
;

c) att 14 § 4 mom. af förordningen ändras sålunda att, om oordningar
förekomma å utskänknings- eller försäljningsstället på landet eller
i stad utom stadens planlagda område vid marknad, kungjord allmän torgdag,
läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan
till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större folksamling
eger rum, kronobetjent på landet och polismyndigheten i stad må ega att,
om oordningarna fortfara oaktadt skedd erinran från krono- eller polisbetjeningen,
omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant påkallar,
förhindra utskänlcningens eller försäljningens fortsättande vid tillfället;

d) att enahanda befogenhet äfven må tillerkännas kronobetjeningen
och polismyndigheten med afseende å försäljning af vin eller maltdrycker
till afhemtning eller medelst kringföring å landet och i stad utom stadens
planlagda område; samt

e) att 22 § af förordningen ändras sålunda, att dels i början af paragrafen
orden »eller eljest» utbytas emot orden »eller på annat dylikt
sätt», dels ock slutet af paragrafen erhåller sådan lydelse, att hvad i 14
§ 4 mom. är till förekommande af oordningar stadgadt jemväl skall i
afseende å försäljning i ringa omfattning utomhus på landet eller i stad

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

utom stadens planlagda område vid de ofvan i 22 § omförmälda tillfällen
eller då eljest större folksamling eger rum lända till efterrättelse.

Rörande dessa förändringar anförde departementschefen vid ärendets
föredragning i statsrådet, bland annat, följande:

»Lika med Riksdagen samt det öfvervägande flertalet af de i ärendet
hörda myndigheterna anser äfven jag omständigheterna påkalla en förändring
i lagstiftningen rörande handeln med maltdrycker derhän, att
vederbörande myndighet må ega att, då kringförandet af dylika drycker
till försäljning visar sig medföra oordningar, förbjuda dylikt kringförande
eller stadga sådana inskränkningar i afseende derå, som må finnas erforderliga.
Men de bestämmelser, Riksdagen i ämnet ifrågasatt, synas mig
dock icke vara af beskaffenhet att kunna oförändrade godkännas.

Först och främst torde, såvida syftet med en dylik förändring skall
kunna uppnås, det vara oundgängligt att förändringen kommer att gälla
icke blott, såsom Riksdagen ifrågasatt, det kringförande, som verkställes
af tillverkaren, utan jemväl den ambulatoriska maltdryckshandel, som bedrifves
af andra, särskildt af s. k. öltappare.

Vidare och då maltdryckers kringförande till försäljning kan gifva
anledning till oordningar, fastän den, för hvars räkning försäljningen
sker, gjort hvad på honom ankommit för att förekomma dylika oordningar,
synes det mig obilligt att det förbud eller den inskränkning i afseende
å försäljningen, som i följd af oordningarna må finnas nödig, ovilkorligen
skall drabba den, för hvilkens räkning försäljningen skett. I dylika fall,
då denne icke kan anses hafva varit till oordningarna vållande, utan dessa
berott på åtgärder eller försumlighet af det biträde, som besörjt varans
kringförande, synes mig förbudet eller inskränkningen böra träffa endast
den sistnämnde, så att denne förbjudes att till afsalu kringföra ifrågavarande
slags drycker eller vissa inskränkningar stadgas i hans rätt dertill.

Då inskränkningarna i en maltdryckstillverkares rätt att afyttra sina
egna tillverkningar icke böra sträckas längre än oundgängligen nödigt är
för vinnande af det med lagförändringen åsyftade målet, bör tillverkaren
icke i något fall kunna förbjudas att genom kringföring utbjuda och afyttra
af honom tillverkade maltdrycker i enskilda hushåll eller eljest inom
hus, ej heller å fartyg. Erfarenheten har icke ådagalagt behofvet af ett
förbud emot detta slags försäljning, hvilket skulle innebära en fullständig
förändring af det sätt, hvarpå bryggeriernas försäljning för närvarande
bedrifves. Om en sådan inskränkning, som jag nu antydt, stadgas i myndigheternas
rätt att förbjuda maltdryckers kringförande för försäljning,

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

torde ock de betänkligheter vara i hufvudsak undanröjda, hvilka i bryggeriföreningens
ofvan berörda skrift uttalats emot den af Riksdagen ifrågasatta
lagförändringen.

Enligt Riksdagens förslag skulle den ifrågasatta förändringen blifva
gällande icke blott för landsbygden, utan jemväl för städerna. På sätt
Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län framhållit,
torde dock inskränkningar i den ambulatoriska maltdryekskandeln icke
vara behöfliga i städerna, der dels maltdryckers kringförande till salu annorledes
än för afyttrande inom hus eller å fartyg mindre ofta förekommer,
dels ock polisbevakningen i allmänhet torde vara tillräcklig för att förekomma
möjliga oordningar. Dock gäller detta endast för städernas bebyggda områden.
För de delar af en stad, som ligga utom det planlagda området,
torde den ifrågasatta lagförändringen böra blifva gällande lika väl som för
landet.

Hvad Riksdagen anfört derom att rätten att stadga förbud eller inskränkning
i försäljningsrätten, hvarom nu är fråga, icke borde tillkomma
de kommunala myndigheterna, utan endast Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande,
torde, derest maltdryckstillverkare endast i ofvan angifna
afseenden kunna lida inskränkningar i rätten att försälja sina tillverkningar,
icke föranleda till ett afvikande från hvad för andra likartade fall är stadgadt
i gällande förordning angående försäljning af vin, maltdrycker m. in.
don 24 oktober 1885. Enligt 14 och 1 5 §§ af denna förordning må
förbud emot utskänkning eller försäljning till afhemtning af vin och maltdrycker
meddelas i stad af magistraten och på landet af kommunalnämnden,
dock att beslutet skall inom åtta dagar underställas Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes pröfning. Derjemte är Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förbehållen befogenhet att omedelbarligen meddela dylikt
förbud, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom magistraten eller
kommunalnämnden blifvit hörde. Dessa bestämmelser synas mig alltså
böra blifva gällande äfven i nu ifrågavarande hänseende.

I öfverensstämmelse med hvad i 15 § af nyssberörda förordning är
stadgadt rörande förbud emot försäljning till afhemtning af vin eller maltdrycker
torde det nu ifrågasatta stadgandet höra affattas så, att förbud
emot kringföring till afsalu eller inskränkning i rätten dertill må meddelas,
icke blott när oordningar af försäljningen föranledas, utan äfven då
det visar sig, att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas. Likaledes
torde stadgandet böra blifva gällande icke blott i fråga om maltdrycker,
utan äfven i fråga om vin, då det icke finnes något skäl hvar -

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

för icke kringförandet till försäljning af sistnämnda slags dryck, om sådant
skulle förekomma, borde vara underkastadt samma bestämmelser som gälla
för maltdrycker.

I sammanhang med de förändringar i lagstiftningen rörande handeln
med vin och maltdrycker, hvilka omedelbart föranledas af Biksdagens
ofvanberörda anhållan, torde det böra tagas i öfvervägande huruvida icke
jemväl vissa andra förändringar äro behöfliga till förekommande af oordningar
till följd af handeln med dylika drycker.

Såsom ofvan blifvit antydt, hafva vissa länsstyrelser i sina yttranden
hemstält att ett stadgande måtte meddelas, hvarigenom föreskrifterna i 15
§ af ofvan åberopade förordning den 24 oktober 1885, enligt hvilka vederbörande
myndighet eger förbjuda handlande att sälja vin eller maltdrycker
till afhemtning, uttryckligen förklarades gällande äfven i fråga om den
försäljning af maltdrycker till afhemtning, som af tillverkare utaf dylika
drycker idkas annorstädes än å tillverkningsstället. Icke så sällan förekommer
att ett bryggeri inom. annan kommun och stundom inom annat
län än der tillverkningen drifves inrättar filial för försäljning af sina tillverkningar.
Det har till och med inträffat att, sedan en handlande blifvit
för all framtid förbjuden att idka försäljning af maltdrycker, i följd deraf
att försäljningen orsakat oordningar, det bryggeri, hvars tillverkningar han
förut afyttrat, inrättat en filial på samma ställe, der handeln bedrifvits, och
till föreståndare derför antagit samma handlande, hvarigenom man alltså
sökt kringgå det denne meddelade förbudet. Ehuru bestämmelserna i nyssberörda
§ otvifvelaktigt äro tillämpliga å dylika filialer i de fall, då vederbörande
tillverkare anmält sig att idka handel med maltdrycker vid filialen ,
synes det mig likväl önskvärdt att paragrafen ändras så, att dess bestämmelser
blifva gällande i alla händelser, då en tillverkare idkar försäljning
af maltdrycker till athemtning annorstädes än å tillverkningsstället. Det
synes mig nemligen icke finnas något skäl, hvarför tillverkaren i afseende
å denna försäljning skulle vara mindre än en handlande skyldig att underkasta
sig de inskränkningar, som i den allmänna ordningens intresse må
finnas nödiga.

Enligt nu gällande lagstiftning har försäljning af vin eller maltdrycker
till afhemtning, der den föranleder till oordningar, ansetts icke kunna
förbjudas annat än för en viss fortlöpande tidrymd eller för alltid. Erfarenheten
har likväl gifvit vid handen att det vore önskvärdt, att vederbörande
myndigheter äfven egde befogenhet att stadga vissa andra inskränkningar
i afseende å försäljningen. Särskildt kunna t. ex. fall förekomma, då en

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

in alt dry ck shan del, hvilken skötes på ett oklanderligt sätt, likväl visar sig
vid vissa tillfällen, såsom marknader, torgdagar eller dylikt, då en större
folkmängd samlas, gifva anledning till oordningar eller främja oloflig utskänkning.
I den allmänna ordningens intresse synes det mig önskvärdt, att i
dylika fall rättighet beredes myndigheterna att i samma ordning, som är
stadgad för meddelande af absolut förbud för försäljning till afhemtning,
äfven påbjuda att försäljning icke må ega rum vid sådana tillfällen, som
ofvan antydts, liksom jag äfven anser kronobetjeningen höra i afseende å
försäljning till afhemtning ega samma rätt, som enligt 14 § 4 mom. af
förordningen den 24 oktober 1885 tillkommer densamma i afseende ä
iskänkning af vin och maltdrycker samt andra i förordningen åsyftade
drycker, nemligen att, der å landet vid marknad, kungjord allmän torgdag,
läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan
till folksamling föranledande förrättning oordningar uppstå å försäljningsstället,
omedelbart förbjuda och förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

I sammanhang härmed torde vara skäl att utsträcka kronobetj eningens
befogenhet i detta hänseende jemväl till andra tillfällen, då större
folksamling eger rum, än de i nyssberörda lagrum åsyftade offentliga förrättningar,
liksom ock polismyndigheten i stad torde böra tilläggas enahanda
rätt i afseende å försäljning, som eger rum i stad utom stadens planlagda
områden.

Enligt 22 § af ofta nämnda förordning äro förordningens föreskrifter
icke i allmänhet tillämpliga på dem, som utomhus i ringa omfattning vare
sig medelst kringbärande eller från bord eller eljest idka försäljning af
maltdrycker. För att noggrannare begränsa omfånget af denna undantagsbestämmelse
och utmärka att till den försäljning, som i denna § afses, icke
kan hänföras försäljning genom varans kringförande medelst häst och åkdon,
synes det mig lämpligt att orden »eller eljest» utbytas mot orden »eller
på annat dylikt sätt». Likaledes torde bestämmelsen i slutet af denna §
derom, att hvad i 1.4 § 4 mom. af förordningen är till förekommande af
oordningar stadgadt skall jemväl i afseende å försäljning i ringa omfattning
utomhus på landet lända till efterrättelse vid de tillfällen, som omförmälas
i sistnämnda lagrum enligt dess nuvarande lydelse, böra undergå förändringar,
motsvarande dem, som föreslagits i sistberörda lagrum.»

De af departementschefen sålunda förordade förändringar i lagstiftningen
rörande handeln med vin och maltdrycker synas utskottet så väl

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

af behof påkallade som väl afpassade; och har utskottet endast i ett hänseende
en erinran att göra mot det framlagda förslaget.

Som bekant afsåg Riksdagen, att den i dess ofvan berörda skrifvelse
ifrågasatta förändring skulle gälla icke blott för landsbygden, utan jemväl
för städerna,. Det nu framlagda förslaget har emellertid af skäl, hvilka
ofvan anförts, blifvit inskränkt att i afseende å do förändringar, som omförmälas
i punkterna «, c, d och e, gälla endast för landsbygden och det
icke planlagda stadsområdet. Utskottet håller likväl före, att då sådana
missbruk som de, hvilka det här gäller att stäfja, kunna förekomma i
städerna inom det planlagda området, ifrågavarande förändringar böra utsträckas
att gälla städerna i deras helhet. En inskränkning af dessa
bestämmelsers tillämplighet, så att de i stad finge gälla endast utom det
planlagda området, skulle säkerligen mången gång föranleda svårigheter
och oegentligheter. I flera städer finnas nemligen, ofta i rätt stor omfattning,
planlagda områden, hvilka äro obebyggda och hvilkas gränser mot de
icke planlagda områdena ej äro å marken utmärkta. Polisbevakningen inom
de förstnämnda områdena torde icke vara i afsevärd mån mera verksam
än inom de sistnämnda. Dessutom anser utskottet sig böra erinra, att
åtminstone i rikets mindre städer polisbevakningen ingalunda allmänt kan
anses tillräcklig för att helt och hållet förekomma möjliga oordningar af
ifrågavarande slag.

Då utskottet, såsom förut är nämndt, icke i öfrigt funnit anledning
till någon anmärkning, får utskottet tillstyrka,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t
anmäla, att Riksdagen vid granskning af förevarande
framställning icke funnit skäl till annan erinran, än att
de i punkterna a, c, d och e föreslagna förändringarne
ansetts böra gälla i stad utan inskränkning till dess
icke planlagda område.

Stockholm den 13 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservation af herrar Lilienberg och Mankell.

Herrar Hasselrot och II. Andersson hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till RiJcsd. Prof.. 1891. 7 Sand. 17 Käft. (N:o 30).