Lagutskottets Utlåtande N:o 30 (Utlåtande 1890:LU30 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Jf:o 3®.

Ant. till Riksd. kansli den 13 mars 1890, kl. 1 e. m.

lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om sådan
ändring i gällande kommunal- och folkskolelagstiftning,
att der kyrkoförsamling består af flera kommuner, hvarje
kommun må ega rätt att förvalta sitt skolväsen och inom
sig utse skolråd.

I kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd stadgas följande:

§ 1. Hvarje kyrkoförsamling så i stad som på landet eger att
för vården af kyrkans och skolans angelägenheter i kyrkostämma med
kyrkoherden sammanträda till öfverläggning och beslut på sätt denna
förordning stadgar.

§ 21. I hvarje kyrkoförsamling skall finnas ett kyrkoråd och ett
skolråd.

Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar kunna
om gemensamt kyrkoråd eller skolråd sig förena.

Kyrkoråd och skolråd må, der så lämpligen sig göra låter, kunna
till ett gemensamt kyrko- och skolråd förenas.

I Kongl. Maj:ts förnyade stadga angående folkundervisningen i riket,
den 20 januari 1882, stadgas följande:

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Sami. 16 Käft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

§ 6. Hvarje kyrkoförsamling med särskildt skolråd, så ock två eller
flera församlingar inom samma pastorat eller stad, som förenat sig om
ett gemensamt skolråd, utgöre ett skoldistrikt.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 84, anför herr A. Olsson i Ornakärr — efter att hafva
återgifva ofvan intagna stadganden — följande:

»I fråga om förvaltning af angelägenheter, som angå församlingens
kyrka, äro dessa bestämmelser utan tvifvel fullt rigtiga, och någon förändring
derutinnan vill jag således för min del icke påkalla.

Deremot har det befunnits, att föreskriften derom, att hvarje kyrkoförsamling
tillkommer vid kyrkostämma vården om skolans angelägenheter
och att i hvarje kyrkoförsamling skall finnas ett skolråd, icke allestädes
är fullt lämplig eller ändamålsenlig. De fall, der denna erfarenhet
vunnits och hvilka jag strax skall uppgifva, förekomma visserligen endast
undantagsvis, men torde dock finnas på så många ställen inom landet,
att påyrkad ändring må anses berättigad.

Jag åsyftar härvid sådana fall, der en kyrkoförsamling består af
flera kommuner, vanligtvis tvenne sådana. Tydligt är att i regel hvarje
kommun för sig bestrider kostnaden för sitt skolväsen och att detta
gäller äfven för kommun, som jemte annan sådan bildar en kyrkoförsamling,
men detta oaktadt äro dessa på sådant sätt till en kyrkoförsamling
sammanslagna kommuner icke enligt nu gällande lagstiftning
berättigade att hvar för sig förbereda frågor, som angå skolundervisningen,
eller att besluta i dit hörande ämnen, utan måste sådant ske
uti ett för kyrkoförsamlingen i sin helhet tillsatt skolråd och å kyrkostämma,
i hvilken alla deruti röstberättigade, vare sig de tillhöra ena
eller andra kommunen, äro oförhindrade att deltaga. Det kan således
hända att, derest en kyrkoförsamling består af kommunerna A. och B.
och en fråga, som rör ensamt skolväsendet i A., förekommer till behandling
och skolrådet i de begge af en kyrkoförsamling bestående kommunerna
måste sammanträda för att bereda frågan, som derefter likaledes
skall behandlas på gemensam kyrkostämma, skolrådsledainöter från
kommunen B. kunna utöfva sådant inflytande på frågan, som är menligt
för kommunen A., hvilken saken egentligen gäller, och genom användande
af sin rösträtt, möjligen röstöfvervigt, besluta annorlunda än, om kommunen
A. ensam finge afgöra ärendet. Der detta ej sker, måste, hvilket

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

antagligen är det vanliga, skolrådsledarnöterna i den kommun, som icke
af saken kunna vänta nytta eller skada, halla sig passiva och vid ärendets
behandling å kyrkostämma enahanda passivitet intagas, så att i sjelfva
verket den kommun, som saken gäller, får sköta sig sjelf, oberoende
deraf, att den gemensamt med annan kommun bildar eu kyrkoförsamling.
Huru skolräkenskaperna i sådana fall föras, derom eger jag visserligen
ingen närmare kännedom, men antagligt är, att särskilda räkenskaper
för hvarje kommuns skolväsen måste upprättas, hvilket för statistiskt
ändamål torde vara nödvändigt, hvadan i räkenskaperna redogöres för
särskilda förvaltningar, fastän dessa i regel skola skötas samfäldt af ett
från de olika kommunerna valdt skolråd.

Det är mig bekant, att ansökan af tvenne till en kyrkoförsamling
hörande kommuner om rätt att hvar för sig vårda sitt skolväsen och
att för sådant ändamål inom hvardera kommunen välja skolrådsledamöter,
blifvit af Kongl. Maj:t afslagen. Alltså finnes ingen möjlighet att
annorledes än genom förändring af författningen och folkskolestadgan
reglera förhållandet.

Utan tvifvel föreligger här en oegentlighet, som bör beaktas och
rättas för tillämpning äfven i denna angelägenhet af den allmänna
grundsats, som i kommunallagen är uttalad, att hvarje socken på landet
skall utgöra för sig en särskild kommun, hvars medlemmar ega att
inom lagbestämda gränser vårda sina gemensamma ordnmgs- och hushållsangelägenheter.

Jag tillåter mig derför hos Riksdagen föreslå: att antingen genom
särskild författning eller genom omredigering af 1 och 21 §§ i kongl.
förordningen den 21 mars 1862 samt folkskolestadgans 6 § af den 20
januari 1882, sådan bestämmelse måtte införas, hvarigenom möjlighet beredes
tvenne eller flera till en kyrkoförsamling hörande kommuner att
hvar för sig förvalta sitt skolväsen och för sådant ändamål inom sig
utse ett skolråd och å utlyst kyrkostämma, hållen endast för den kommun,
hvilken frågan gäller, till behandling företaga ärenden, som angå
dess skolväsen.

Till det utskott, som kommer att behandla motionen, öfverlemnar
jag att formulera antingen förslag till skrifvelse i ämnet till Kongl.
Maj:t, till i ämnet utfärdad särskild författning eller till sådan förändring
i åberopade 1 och 21 §§ i kongl. förordningen den 21 mars 1862 och
folkskolestadgans 6 § af den 20 januari 1882, som af min motion, derest
den vinner framgång, måste blifva en följd.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Vid motionen, i hvilken två andra ledamöter af kammaren instämt,
finnes fogad afskrift af en skrifvelse från ecklesiastikdepartementet till
domkapitlet i Lund, innefattande ett af Kongl. Maj:t den 9 augusti 1889
på nämnda departements föredragning meddeladt beslut, enligt hvilket
Kongl. Maj:t, med afseende å bestämmelserna i 1 § af gällande kyrkostämmoförordning
och 6 § i folkskolestadgan, icke funnit skäl att bifalla
en af en församling inom Lunds stift gjord ansökning om församlingens
delning i två skoldistrikt.

Beträffande den lagtolkning, som lagts till grund för såväl det anförda
beslutet, som andra dylika beslut, tillåter sig lagutskottet hänvisa
till följande uttalande i de af förutvarande statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet C. G. Hammarskjöld utgifna »Bidrag till tolkning
af K. förordningarne den 21 mars 1862 om kominunalstyrelse på
landet och i stad samt om kyrkostämma» (sid. 250):

»Att dela en kyrkoförsamling i två skoldistrikt är icke med författningarne
öfverensstämmande (n:o 549*). Likväl finnes Kongl. Maj:t hafva medgifvit,
att köpingen F. skulle ''för sig bilda ett eget från M. socken skildt
skoldistrikt’ (n:o 569). Detta medgifvande som gafs samtidigt med köpingens
förklarande för egen kommun, synes hafva föranledts deraf att, såsom
Kon. Bef. säger, ''parterna derom öfverenskommit och öfrige vederbörande
ansett det lämpligt’. Och det eger nog sin rigtighet, att både den äldre
och den nuvarande folkskolestadgan medgifva överenskommelser, att kostnader
för folkskoleväsendet icke skola bestridas gemensamt. En öfverenskommelse,
att F. köping skulle med fritagelse från kostnaderna för M. sockens
öfriga skolor sjelf bekosta sitt eget skolväsende, hade alltså varit i
enlighet med författningen. Men något helt annat är att afskilja en del
af en församling till ett eget skoldistrikt, så att tvenne skolråd finnas
inom församlingen. Fn sådan anordning är obekant för, att icke säga
stridande emot, F. Kyrkost.

Något medgifvande, sådant som det i n:o 569, har icke på senare
tid förekommit, utan derhän syftande framställningar afslagits. Ett exempel:
T. köping begärde få blifva eget skoldistrikt. Men i utslag den
IS juni 1884 förklarade Kongl. Maj:t ansökningen ''icke emot grunderna i 1 §

* De inom parentes förekommande siffror innefatta hänvisning till n:o i »Samling af Kongl.
bref, resolutioner och utslag angående tillämpningen af kommunalförordningarne».

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 5

af gällande kyrkostämmoförordning och 6 § folkskolestadgan kunna bifallas’.
»

I likhet med motionären finner lagutskottet, att fall kunna förekomma,
då det är synnerligen önskvärd!, att en församling, som bestar af flere
kommuner, må kunna delas i flere skoldistrikt.

Enligt förordningen om kommunalstyrelse pa- landet kan en socken
icke i annat fall delas i flere kommuner, än när inom församlingen uppkommit
en köping, hvilken då kan utbrytas och bilda egen kommun Då
det utmärkande för en köping just är, att förhållandena derstädes, i följd
af den tätare befolkningen; närma sig till. förhållandena _ i stad, är det tydligt,
att anordningarna för skolväsendet i en köping, likasom i en stad,
miste blifva af annan beskaffenhet än i en vanlig landskommun med dess
o-lesare befolkning. Såvidt utskottet har sig bekant, utgöra stad och landskommun,
der de bilda en gemensam kyrkoförsamling, alltid skilda skoldistrikt.
Följaktligen kan det icke heller vara lämpligt att en köping
nödgas att gemensamt med den öfriga församlingen handhafva sitt eget
skolväsende såsom en del af hela församlingens ^och att närmaste .uppsigten
öfver detta utöfvas af ett gemensamt skolråd. Detta måste nemligen
leda derhän, att antingen, såsom motionären framhållit, den ena
kommunens ledamöter måste å den gemensamma kyrkostämman och i det
gemensamma skolrådet hålla sig helt och hållet overksamma vid behandlingen
af den andra kommunens angelägenheter och följaktligen kanna sm
närvaro fullständigt öfverflödig, eller ock deltaga i behandlingen af frågor,
som äro dem främmande och likgiltiga. Till ett sådant deltagande, som
i regeln knappast lärer vara till gagn, kan dock ofta hänsyn till den gemensamma
ekonomien förmå de personer, livilka eljest icke hafva något
omedelbart intresse i ämnet.

I det fall, som i bilagan till motionen omförmäles, var församlingen
redan före nu gällande kommunallagars tillkomst delad i två kommuner,
utan att någondera af dem bildat köping; och några få dylika fall lära
äfven annorstädes förekomma. Äfven då en församling på sådant sätt är
delad i två kommuner, kunna skäl förefinnas, som göra en skilsmessa
önskvärd jemväl i fråga om skolväsendet.

Lagutskottet får på sålunda anförda grunder hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af motionen,
i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 7 Sami. 16 Höft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

sådana åtgärder, som finnas nödiga, på det att föreskrifterna
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862 och i stadgan angående
folkundervisningen i riket den 20 januari 1882
ej må lägga hinder i vägen för särskilda till en kyrkoförsamling
hörande kommuner att hvar för sig utgöra
ett skoldistrikt med eget skolråd och rätt att å särskild
kyrkostämma med de till kommunen hörande
röstberättigade handlägga de ärenden, som röra kommunens
skolväsende.

Stockholm den 13 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTR AL-TE YCKKRIKT, 1890,