Lagutskottets Utlåtande N:o 2
Utlåtande 1907:LU2
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1907, kl. 4 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående upphörande af inteckningsförnyelse.
_ Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad,
motion, n:o 70, anför herr E. O. Magnusson:
»Den i lag föreskrift^ bestämmelsen, att inteckning för fordran skall
förnyas inom hvart tionde år, har ofta blifvit klandrad. Gifvet är, att en
sådan bestämmelse måste vara högst betungande såväl för låntagaren,
hvilken direkt eller indirekt får betala kostnaderna för sin inteckningsförnyelse,
som ock för långifvaren, hvilken måste noga öfvervaka att en
dylik förnyelse ej försummas, enär säkerheten i så fall ofta kan blifva
illusorisk.
Olägenheterna af ifrågavarande lagbestämmelse hafva hitintills tydligast
framträdt inom hypoteksföreningarne, där förnyelsekostnaden för en inteckning
på. huru obetydligt belopp som helst, uppgår till afsevärda belopp,
och hvarje inteckning måste förnyas minst fyra gånger, enär ett lån icke,
äfven om låntagaren så kunnat, fått inbetalas annorlunda än under en
tidrymd af 40 ä 41 år.
Sedan s. k. egnahemslån numera börjat utlämnas till arbetare för att
bereda dem tillfälle till förvärfvande af egna hem, och dessa lån äro
afsedda att återbetalas under loppet af 25 ä 30 år, komma äfven alla
dessa låntagare att drabbas af kostnader för förnyelse af sina inteckningar
hvart tionde år.
Jag är ej i tillfälle att ens tillnärmelsevis kunna uppgifva beloppet
af den kostnad, som för inteckningsförnyelser årligen drabbar den del af
fastighetsägarne, hvilka äro nödgade anlita fastighetskrediten, men visst är,
att denna kostnad är högst betydlig och kommer att i afsevärd grad stiga,
såframt egnahemslånerörelsen får den omfattning, som vi alla hoppas.
I närvarande tid, då, och det med rätta, så mycket göres för att
äfven den minst bemedlade må kunna få ett eget hem, en egen liten
fastighet, synes det vara skäl uti att förenkla bestämmelsen om dessa inteckningsförnyelser,
för hvilkas oförändrade kvarstående i vår lagstiftning
ej torde kunna anföras andra skäl än sådana, som äro att hänföra till
det sedvanliga mångskrifveriet.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 2 Höft. (N:o 2.)
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
Huruvida bestämmelsen om förnyelse af inteckning lämpligast bör
helt och hållet upphäfvas, eller den tid, inom hvilken förnyelse skall ske,
endast utsträckas till t. ex. 20 eller 30 år, tilltror jag mig icke att afgöra,
utan synes en närmare utredning härom böra verkställas.
Säkert är emellertid, att de, hvilka frågan berör, skola med tillfredsställelse
se, hvilketdera af dessa alternativ, som vunne statsmakternas bifall.
På grund af hvad sålunda anförts, får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag därom att nuvarande
lagstadgande, att inteckning för fordran skall för dess bibehållande vid
gällande kraft inom hvart tionde år förnyas, må kunna upphäfvas eller
att tiden, inom hvilken förnyelse skall ske, må kunna utsträckas. >
1 motionen hafva instämt herrar J. P. Persson i Hult och P. M.
Olsson i Blädinge.
Lagutskottet har inhämtat, att lagberedningen i den del af förslaget
till jordabalk, som är afsedd att följa på den för Riksdagen nyligen framlagda
angående lag om nyttjanderätt till fast egendom m. in., och hvilken
redan under loppet af innevarande år lärer komma att till Kungl. Maj:t
öfverlämnas, har för afsikt att under viss förutsättning föreslå upphörande
af inteckningsförnyelse. Under sådana förhållanden anser utskottet ett
initiativ från Riksdagens sida i frågan ej af behofvet påkalladt och hemställer
förty,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 1907.
På lagutskottets vagnar:
O. A. SJÖGRÖN A.
Herr Cederborg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Tr., 1907.