Lagutskottets Utlåtande N:o 2
Utlåtande 1897:LU2
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1897, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar af lagen om
skydd för varumärken den 5 juli 1884.
Genom proposition, n:o 17, af den 9 nästlidne januari har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bifogade, i statsrådet och
högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga
följande förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar åt* lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884.
Härigenom förordnas, att 4, 7 och 16 §§ i lagen om skydd för
varumärken den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
4 §•
Varumärke må ej registreras:
1) om det består endast af siffror, bokstäfver eller ord, som icke
utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke
anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består
Bill. till Rihd. Prot. 1897. 7 Sami. 2 Haft. (N:o 2.) 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
af ord, som kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 §
uppgifna varuslag särskild!, uppfunnen benämning, hvilken ej afser
att angifva varas ursprung, beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet
eller pris;
2) om deri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än
sökandens eller namnet på annans fasta egendom;
3) om det innehåller offentliga vapen eller stämplar;
4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;
5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för
annans räkning registreradt eller behörigen anmäldt till registrering,
eller med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktadt skiljaktigheter
i vissa delar, märkena i sin helhet lätt kunna förvexlas; dock att
registrering ej må vägras, om likheten beror af sådana beteckningar,
som afses i 7 §, eller om begge märkena gälla olika varuslag.
7 §•
Innehåller varumärke, som blifvit för någons räkning registreradt,
siffror, bokstäfver eller ord, som enligt 4 § icke kunna ensamma för
sig såsom varumärke registreras, eller består det endast eller till en
del af sådant tecken eller märke, som allmänneligen nyttjas i viss
näring, utgör registrering ej hinder för annan att använda samma beteckningar
såsom varumärke eller del af varumärke.
16 §.
Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning
af ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna
lag må tillkomma äfven den, hvilken utom riket drifver sådan näring,
som omförmäles i 1 §; skolande i sådant fall gälla samma lags föreskrifter
med iakttagande af följande särskilda regler i afseende på
varumärke, som registreras:
1) ansökan om registrering skall åtföljas af bevis, att sökanden
uppfylt de vilkor, som i den främmande staten fordras för att bereda
skydd åt varumärket;
2) den, för hvilken registreringen blir gällande, skall hafva ett här
i riket bosatt ombud, som eger att härstädes å hans vägnar svara i alla
saker, hvilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då an
-
Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 3
sökan göres, samt sedermera vid ombyten af ombud uppgifva ombudets
namn och vistelseort, vid äfventyr att, i händelse föreskriften derom
skulle finnas icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande
fall med laga verkan utse sådant ombud;
3) . varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre
tid än i den främmande staten.
Med afseende på varumärke, registreradt i stat, som för svenska
varumärken gör motsvarande medgifvande, eger Konungen dessutom
meddela följande bestämmelser:
4) varumärket må, derest det icke strider mot sedlighet eller god
ordning, registreras i den form, hvari det är gällande i den främmande
staten;
5) har någon här i riket sökt registrering af ett varumärke före
utgången af viss tid, som kan bestämmas antingen till högst fyra månader
från det han i den främmande staten till registrering anmälde
samma varumärke eller till högst tre månader från det vederbörande
myndighet der kungjorde, att sådan registrering beviljats, då må den
här i riket gjorda ansökning i förhållande till andra ansökningar betraktas
så, som vore den gjord samtidigt med anmälningen i den främmande
staten;
6) vägras registrering på grund af 4 § 5 mom. och styrker sökanden
efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut
anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett
af sökanden brukadt märke, som annan tillegnat sig, må domstolen
förklara sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande
rätt till märkets begagnande för det slag af varor, för hvilket han
brukade märket vid den tid, då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan
härom må ej väckas senare än sex månader från nämnda tid;
7) varumärke, som i den främmande staten blifvit, innan det ömsesidiga
skyddet inträdde, behörigen registreradt och som endast eller
hufvudsakligen består af silfror, bokstäfver eller ord, som enligt 4 §
icke kunna ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när
det skyddas i den främmande staten, här i riket, efter registrering,
njuta det särskilda skydd, att andra ej må använda samma siffror, bokstäfver
eller ord såsom varumärke för samma slags varor, med mindre
de begagnat dem, innan det ömsesidiga skyddet inträdde. Ej må dock
sådana varumärkens registrering, med undantag för jernstämplar och
skeppningsmärken å trävaror, medföra hinder för någon att såsom varumärke
begagna begynnelsebokstäfverna till sitt namn eller sin firma.
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 2.
Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1897.
Brukar näringsidkare vid lagens utfärdande lofligen särskildt märke,
som endast eller hufvudsakligen består af ord, hvilka ej utmärka sig
genom egendomlig form, men kunna anses såsom en särskildt uppfunnen
benämning å vissa varuslag, hvarför märket brukas, och bär
han inom tre månader från det lagen trädt i kraft sökt registrering af
märket på sätt i 3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registrering
vinna rätt till samma märke eller märke, som är så likt detta, att det
lätt kan dermed förvexlas.
Föreliggande proposition, hvilken blifvit af båda kamrarne till
utskottet hänvisad, åsyftar åtskilliga förändringar uti gällande varumärkeslagstiftning.
Först och främst är härutinnan att uppmärksamma det ifrågasatta
medgifvandet af inregistrering utaf s. k. fantasiord, d. v. s. benämningar,
som uppfinnaren eller tillverkaren af en vara väljer för att dermed skilja
sin produkt från andras. Gällande lag om skydd för varumärken den 5
juli 1884 förbjuder inregistrering af varumärke, hvilket består endast af
siffror, bokstäfver eller ord, för så vidt nemligen dessa ej utmärka sig
genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke anses;
Såsom af vederbörande departementschef vid ärendets föredragning
i statsrådet den 20 november sistlidet år framhölls, torde emellertid
giltig anledning saknas att vägra varumärkes skydd för sådant ord,
hvilket otvifvelaktigt synnerligen väl egnar sig för det ändamål, som
med varumärkens användande åsyftas, eller att i den allmänna handeln
skilja den ene näringsidkarens varor från den andres. Då härtill kommer,
att — såsom departementschefen påpekat — registrering af åtminstone
vissa ordmärken är inom nästan alla i industrielt afseende
mera betydande länder tillåten och åtföljd af skydd, vill det synas
utskottet välbetänkt, att den svenska lagstiftningen härutinnan bringas
i öfverensstämmelse med de i utländska lagar stadgade principer.
Äfven öfriga i propositionen föreslagna ändringar synas utskottet
förtjenta af gillande. Sålunda torde hvad departementschefen anfört till
stöd för den ifrågasatta ändrade lydelsen af 16 §:s 5 mom. ådagalägga
lämpligheten af den äskade förändringen, hvilken åsyftar utsträckning
af den tid, inom hvilken eu i utlandet gjord registreringsansökan skall
inom Sverige upprepas för att här erhålla prioritet framför andra
emellertid inkomna ansökningar.
Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 5
Mot den föreslagna förändringen af 16 §:s 7 mom. kan visserligen
invändas något som äfven vid förslagets granskning inom högsta
domstolen anfördes — att det ej borde stå vederbörande i all framtid
Öppet att när som helst bär i riket vinna registrering med sådan verkan,
som i momentet afses, hvarför det lämpligen borde stadgas begränsning
i nämnda hänseende, men då, enligt hvad departementschefen omförmält,
svårigheter i internationelt hänseende härigenom lätteligen skulle
uppkomma, har utskottet, som förutsätter, att vid afslutande af konventioner
med främmande länder svenska undersåtar beredas motsvarande
fördelar, ej heller mot ifrågavarande moments lydelse funnit
något att erinra.
Då alltså samtliga föreslagna ändringar synas utskottet ändamålsenliga,
hemställer utskottet,
att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
antagas.
Stockholm den 8 februari 1897.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Bih. till Riktd. Prot. 1807. 7 Sami. 2 Häft.
2