Lagutskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1902:LU29 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

>'':« 29.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong<1. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen
angående patent den 16 maj 1884.

Genom proposition n:o 39 af den 21 nästlidne februari, hvilken af
båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Ivongl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag om

ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående patent

den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i förordningen
angående patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt 4 §
1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas sökanden
till banda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten till honom öfversändas.
Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten bestämd tid
hvad som brister, ege patentmyndigheten förklara ansökningen förfallen.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 24 Höft. (N:o 29.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

6 §•

År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent derå
må meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller har
sökande, hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att han är
dennes rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga afgift,
hvarom i 4 § 3 mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast afstå ansökningen.

7 §•

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § sägs, genast afstå ansökningen, läte patentmyndigheten
i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med
uppgift å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlingarna
hos patentmyndigheten tillgängliga för en hvar, som önskar deraf taga
kännedom.

Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att till
patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning
mot patentansökningen.

Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet till
afgörande.

Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll
af den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent meddeladt samt patentbref
utfärdadt. Genom patentmyndighetens försorg skall härom göras anteckning
i ett för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i allmänna
tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga
delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.

8 §•

Har patentansökning förklarats förfallen eller blifvit afslagen, skall
underrättelse om beslutet med skälen derför skriftligen delgifvas sökanden
så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.

År sökanden missnöjd med beslutet, ege han att vid talans förlust
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos
Konungen anföra besvär.

15 §.

Vårder, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den
patenterade uppfinningen ej inom riket utöfvad i ett mot förhållandena

Lagutskottets Utlåtande JSf.-o 29.

derstädes väsentligen svarande omfång, ege den, som vill erhålla tillstånd
att utan hinder af patentet utöfva uppfinningen, derom emot patenthafvaren
fora talan vid domstol. Finnes sådan talan grundad, föreskrifve domstolen,
efter ty skäligt pröfvas, under hvilka inskränkningar och vilkor samt mot
hvilken ersättning uppfinningen må af käranden utöfvas.

Rätt domstol i fall, hvarom
hokus rådstufvurätt.

19 §.

i 15, 17 eller 18 § förmäles, vare Stock 20

§.

När vid Stockholms rådstufvurätt till handläggning förekommer mål,
som i 15 § afses, skola, utom domfört antal af rättens ledamöter, tre i
industriela förhållanden kunnige män hafva säte och stämma i rätten.
Patentmyndigheten skall före utgången af hvarje år utse desse särskilda
ledamöter att utöfva befattningen under det följande året. För att i deras
ställe, vid inträffadt förfall, tjenstgöra, skola tillika tre suppleanter utses;
uppstår hinder jemväl för dem, ege patentmyndigheten, på framställning af
rätten, för hvarje särskilt fall utse andra.

De särskilda ledamöterne njute ersättning af statsmedel till belopp,
som Konungen bestämmer.

21 §.

Dom i mål, hvarom i 15 eller 18 ^ förmäles, skall genom domstolens
försorg insändas till patentmyndigheten.

22 §.

Den, som utom i de fall, hvilka omförmälas i 15, 16 och 17 §§,
utan patenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar föremål eller vid
tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen
patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller, för försäljning till
riket inför, i utöfning af yrke använder eller till annans begagnande eller
nytta emot godtgörelse upplåter bär patentera^ eller efter här patentera^
tillverkningssätt frambragt föremål, som honom veterligen utan patenthafvarens
tillstånd åstadkommits, straffes med böter från och med tjugu
till och med tvåtusen kronor; ersätte ock all skada. Ej må dock annan
än patenthafvaren härom föra talan.

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

Oloflig®]! tillverkade eller olofligen i riket införda föremål skola, der
målseganden det äskar, till honom ntlemnas mot ersättning för värdet eller
mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap, som
äro för den olofligt tillverkningen nteslntande användbara, skall, om målseganden
det yrkar, så förfaras, att missbruk dermed ej må ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse af
denna §, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen
förvunnen, dömas till särskild! ansvar för hvarje gång stämning derför
utfärdats och delgifvits.

Böter, som adömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

23 §.

Är någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets handläggning,
att patentet bör anses ogilt eller förfallet, vare den tilltalade från
ansvar fri.

25 §.

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad
uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen förordna,
att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före utgången af
viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till högst tolf månader
fi ån det han i den främmande staten sökte skydd för samma uppfinning
. ellei till högst tre månader från det vederbörande myndighet der
kungjoide, att sådant skydd meddelats, då må den här i riket gjorda
ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom med hänsyn till
sadant hinder emot patents meddelande, som i 3 § omförmäles, betraktas
så, som \oie den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten.

Denna lag skall träda

o -—------. - kraft den 1 september 1902, men eger, med

nedan angifna undantag, ej tillämpning i fråga om patent, som derförinnan
blifvit här i riket sökt.

Ilai innehafvare af patent, som före nämnda dag här i riket sökts,
hos patentmyndigheten gjort skriftlig anmälan, att han underkastar sig
de förändrade bestämmelserna i denna lag, skola dessa från tiden för

Lagutskottets Utlåtande N.-o 29.

anmälningen tillämpas jemväl å sådant äldre patent; dock att fortfarande
må enligt hittills gällande föreskrifter pröfvas, huruvida patentet, innan
anmälningen skedde, blifvit förverkadt. Hvad enligt den nya lydelsen af
21 § är föreskrifvet om insändande af dom i prål om patents ogillande skall
gälla ändå att patentet sökts före denna lags trädande i kraft.

Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse till
Konungen den 13 maj 1896, hvilken i sin ordning grundade sig å vid
nämnda års riksdag af enskilda motionärer afgifna framställningar.

I berörda skrifvelse anhöll Riksdagen, att Kongl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida, der patenthafvare efter utgången af den tid,
inom hvilken det enligt 15 § i förordningen angående patent den 16
maj 1884 ålåge honom att bringa sin uppfinning till utöfning inom riket,
icke ville eller kunde föranstalta om sådan utöfning, det meddelade patentet
likväl äfven derefter kunde under derför stadgad tid fortfarande anses
gällande, under vilkor att patenthafvaren förklarades skyldig att mot skälig
ersättning upplåta sin uppfinning till utöfning af den, som önskade att
inom landet sådan öfvertaga, samt, derest en dylik lättnad i det s. k.
utöfningstvånget ansåges utan skada för den inhemska industrien kunna
medgifvas, förelägga Riksdagen förslag till i sådant syfte erforderliga förändringar
i berörda förordning.

I sammanhang med de ändringar i patentförordningen, hvilka förutsättas
för införande af sålunda ifrågasatt licenstvång, har i nu föreliggande
proposition jemväl föreslagits någon jemkning i bestämmelserna om förfarandet
vid behandling af patentansökningar.

Mot förevarande lagförslag har utskottet icke funnit något att erinra;
och hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen måtte bifalla det i propositionen
innefattade lagförslag.

Stockholm den 13 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami. 24 Käft.