Lagutskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1901:LU29 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

IV:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 14 majs 1901, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af dels väckt motion angående tillägg
till § 12 i förordningen om kyrkostämma, dels ock motion
angående tillägg till § 16 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet.

Från Andra kammaren har lagutskottet till behandling fått emottaga
en af herrar J. W. Spånberg, Carl Johansson, W. Bengtsson och
Knut Almqvist inom nämnda kammare afgifven motion, n:o 88, af följande
lydelse:

»Genom kongl. förordningen om kyrkostämma ro. m. den 21 mars
1862 är uti § 12 stadgadt bland annat, dels att kallelse till kyrkostämma
utfärdas genom kungörelse af kyrkoherden eller den, som för tillfället
stämma hålla bör, och dels att »kungörelsen uppläses från predikstolen
fjorton dagar eller minst en vecka före stämman», der ej ärendet
fordrar skyndsam handläggning. Om stämmans kungörande på
annat sätt nämnes ingenting hvarken i nu åberopade § eller, så vidt
vi kunnat finna, i kyrkostämmoförordningen för öfrigt.

Af denna anledning har också kyrkostämmas ordförande flerstädes
vägrat utlysa och till pröfning upptaga väckt fråga, att stämmokungörelsen,
förutom uppläsning från predikstolen i sockenkyrkan, jemväl
skulle få publiceras i ortens tidningar, framhållande att det senare
tillvägagångssättet saknade stöd i gällande lag och för öfrigt stode i
strid mot af domkapitlet utfärdadt cirkulär angående kyrkokassa^ användning.

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

Ett dylikt förfarande kan väl dock ej anses vara annat än både
otidsenligt och i hög grad motverka ändamålet med stämmans kungörande,
ty dermed måste ju i främsta rummet åsyftas, att så många som
möjligt erhålla kännedom derom, och då en sådan kännedom numera
på ett särdeles verksamt sätt erhålles genom dylika kungörelsers intagande
i en eller flera af ortens tidningar, så borde väl församlingarne,
om de så önska, äfven ega i lag bestämd rätt för en sådan åtgärd.

Med anledning häraf hemställa vi, att Riksdagen måtte besluta
följande tillägg till kyrkostämmoförordningens 12 §:

»Derest kyrkostämma beslutar, att kallelse till kyrkostämma skall
jemväl i tidning införas, må, der så ske kan, sådant kungörande ega
rum i den eller de tidningar inom orten, som kyrkostämma anvisar.»

Skulle lagutskottet, till hvilket motionen torde komma att remitteras,
anse de föreslagna tilläggen böra hafva en annan lydelse, så anhålles,
att lagutskottet måtte draga försorg om nödiga ändringar derutinnan,
äfvensom att, derest syftemålet med denna motion genom de
föreslagna eller förändrade tilläggen icke kan vinnas, föreslå eu skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och lagstiftning i
ämnet.»

I sammanhang med denna motion har utskottet till behandling
förehaft en af samme motionärer afgifven motion, n:o 89, deri hemställes,
att Riksdagen måtte besluta att till § 16 i kongl. förordningen af
den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet göra följande tilllägg: Derest

kommunalstämma beslutar, att kallelse till kommunalstämma
skall jemväl i tidning införas, må, der så ske kan, sådant kungörande
ega rum i den eller de tidningar inom orten, som kommunalstämma
anvisar.

Äfven i sistberörda motion har, under liknande förutsättningar
som i motionen n:o 88, alternativt hemstälts om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och lagstiftning i det ämne, som af
motionen beröres.

Efter utskottets uppfattning låter det sig ej förneka, att det nu
lagstadgade sättet för kungörande af kyrkostämma och kommunalstäm -

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

ma på landet ej alltid, såsom afsedt varit, innebär full garanti, att alla
röstberättigade verkligen erhålla kännedom om stämmans utlysande.
Ändrade förhållanden hafva nemligen i väsentlig mån minskat effektiviteten
af kungörelsers uppläsande i kyrka, och det kan, särskilt i
stora församlingar, lätt inträffa, att röstberättigade medlemmar på grund
af bristande kännedom om stämman ej komma i tillfälle att deri deltaga
och bevaka sina intressen. Utskottet anser det derför både önskligt
och behöfligt, att äfven andra kungörelsesätt tillitas för att som
sig bör sprida meddelandet om hållande af kyrko- eller kommunalstämma.
Mycket kan i detta hänseende vinnas redan derigenom, att,
i öfverensstämmelse med hvad å åtskilliga ställen för närvarande lärer
tillämpas, kungörelse om dylik stämma anslås å vissa lämpliga platser
inom kommunen t. ex. vid större arbetscentra, vid kommunalrummet,
vid jernvägsstationer m. m. I åtskilliga fall torde ^nellertid ej heller
detta var till fyllest, och då kunde tidningarne inom orten med fördel
användas för meddelandets spridning. Äfven å landsbygden torde det
numera höra till regeln, att hvarje hem på ett eller annat sätt har tillgång
till någon ortstidning, och man skulle derför kunna beräkna, att,
derest kungörelsen om stämman infördes i dylik tidning, hvar och en,
som af stämman hade intresse, derom finge kännedom.

Utskottet håller alltså före, att motionernas syfte är förtjent af
beaktande. Likaså synes det utskottet lämpligt, att åt kyrko- och kommunalstämma
öfverlemnas att sjelfva besluta, huruvida kungörandet om
stämma skall ske jemväl medelst annons i en eller möjligen flere tidningar
inom orten. Derigenom förebygges nemligen, att utgifter för
annonsering utan verkligt behof påläggas kommunen, på samma gång
tillfälle beredes att i valet af tidningar taga hänsyn till förhållandena
å hvarje särskild ort. Uppenbart torde emellertid vara, att ett dylikt
kungörande ej kan ega rum rörande alla stämmor, då sådana kunna
utlysas så sent, att deras kungörande i tidning ej kan medhinnas, likasom
att detta kungörande ej lämpligen må föreskrifvas såsom vilkor
för att stämman skall anses lagligen utlyst, men detta förhållande bör,
enligt utskottets åsigt, ej utgöra, hinder för att kungörande i tidningarne
om stämmans hållande, der sådant kan ske och anses behöfligt,
bör eg a rum för vinnande af den vidsträcktare spridning af kännedomen
om stämmans förekomst, som härigenom kan beredas.

Nu kan till äfventyra invändas, att för ernående af det utaf motionärerna
afsedda, af utskottet förordade syftet någon ändring af kyrkostämmo-
och kommunalförfattningarne ej är erforderlig, då kyrko- och
kommunalstämmorna redan eldigt gällande lag böra anses ega befogfjnBih.
till liiksd. Prof- 1901. 7 Sami. 23 Häft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

het att vidtaga de ifrågasatta anordningarne. Häremot vill emellertid
utskottet erinra, att, enligt en af Kongl. Maj:t den 27 oktober 1893
meddelad resolution, ett å kommunalstämma fattadt beslut, att alla
kommunalstämmor skulle en gång kungöras i vissa tidningar, öfverskrede
kommunalstämmas befogenhet såsom icke allenast innebärande, att kommunen
skulle bestrida utgifterna för annonseringen, utan jemväl innefattande
åläggande för ordföranden i kommunalstämman att ombesörja
kungörelsernas införande i tidningarne.

Under åberopande af det ofvan anförda får utskottet, som anser
lämpligast, att de bestämmelser i ämnet, hvilka må anses erforderliga,
utarbetas genom Kongl. Maj:ts försorg, alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förelag till lämpliga ■lagbestämmelser om
befogenhet för kyrkostämma och kommunalstämma att
besluta, huruvida och i hvilka fall kungörelse om
stämma skall i en eller flere tidningar inom orten
införas. ; .

Stockholm den 14 mars 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1901.