Lagutskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1899:LU29 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

S:« 29.

Ant. till Ritsd. iansli den 28 februari 1899 tl. 12 midd.

Ullätande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser i fråga
om meddelande af underrättelse i utsökningsärenden.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och derifrån till lagutskottet
hänvisad motion, n:o 83, anför herr Sjö:

»Uti utsökningslagens 4 kap. 59 och 60 §§ är föreskrifvet, att, före
utmätning af egendom efter utslag, utmätningsman skall för visst fall
lemna gäldenär underrättelse derom, att utmätning för fordran är sökt.
Enligt detta stadgande förfar utmätningsman vid fullgörandet af sina uppdrag
i allmänhet sålunda: att, derest gäldenären vid första utmätningsförsöket
ej är hemma, han då i vittnens närvaro endast lemnar den föreskrifna
underrättelsen för att sedan dagen derpå eller annan dag återkomma
för att verkställa utmätningen. Ett sådant sätt att betunga gäldenären
med dryga reseersättningar i och för underrättelse har man med
skäl hört öfverklagas, och jag kan nämna, att jag för någon tid sedan,
såsom utredningsman i ett sterbhus, fick se handlingar, som visade, att
utmätningsman med vittne rest, för att verkställa en sådan underrättelse,
fram och åter 10 mil, och kostnaden derför och för utmätningen, som
Dih. till Rilcsd. Prof. 1899. 7 Sami. 17 Häft. (N:o 29.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

skedde strax efter hvarandra, uppgick för hvardera resan till 37 kronor
50 öre, eller tillsammans till 75 kronor. Ett annat fall kan nämnas,
som inträffat i slutet af förlidet år, der underrättelsen, som meddelats af
en kronofogde, kostat 30 kronor 50 öre.

Enligt Kongl. Maj:ts utslag af den 4 juli 1894 skall underrättelse
efter §§59 och 60 icke ega rum, då utmätning verkställes för auktionsfordran.
Det synes mig derför, som föreskrifter om underrättelsen och
dermed följande dryga kostnader före utmätningen i andra fall äfven
kunde afskaffas, synnerligast som gäldenären före utslagets fällande genom
stämning eller lagsökning blifver underrättad om hvad han har att iakttaga
och fullgöra, eller, om underrättelse skall anses vara nödig, det då
må ordnas så, att den genom posten kan meddelas.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t
låta omarbeta utsökningslagen af den 10 augusti 1877 i förenämnda hänseende,
så att den deri föreskrifna underrättelsen antingen afskaffas eller
må meddelas genom posten.»

Utsökningslagens stadganden angående utmätning äro, såsom helt naturligt
är, byggda på ett medlande emellan borgenärens och gäldenärens
motsatta intressen. Å ena sidan har man alltså haft för ögonen att i
möjligaste mån skydda och tillvarataga borgenärens anspråk att uti gäldenärens
egendom erhålla betalning eller säkerhet för den fordran, gäldenären
uraktlåtit att i behörig ordning infria; å andra sidan har man sökt tillse,
att olägenheterna för gäldenären af det ingrepp i hans ekonomi, som utmätningen
innebär, ej blifva större än nödig hänsyn för borgenären det
krafver.

Ur nyss angifna dubbelsynpunkt finna äfven bestämmelserna om
gäldenärens närvaro såsom vilkor för utmätnings företagande sin förklaring.
Lagen uppställer sålunda såsom regel, att utmätning ej må företagas
annorledes än i gäldenärens närvaro, detta helt naturligt i syfte att bereda
gäldenären möjlighet att sjelf vid utmätningen tillvarataga sina intressen.
Särskildt med hänsyn till den gäldenären enligt 64 § utsökningslagen
medgifna befogenheten att uppgifva till utmätning viss egendom,
hvilken då i regel skall företrädesvis i mät tagas, måste det anses vara
för honom af ej ringa vigt, att han i möjligaste mån skyddas mot ut -

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

mätnings företagande i hans frånvaro. Jemväl för borgenären och för
tredje man är det af intresse, att gäldenären är närvarande vid utmätningen,
då derigenom i de flesta fall kan undvikas, att af misstag egendom
utmätes, som hörer annan till.

Regeln om gäldenärs närvaro vid utmätningen har emellertid ej
kunnat göras undantagslös. Först och främst har undantag medgifvits
för det fall, att gäldenären håller sig undan eller reser bort för att undgå
utmätning. Dermed har han nemligen förverkat den rätt till hänsyn,
som eljest är honom tillförsäkrad. Men borgenärens intresse af utmätningens
snara verkställande har kraft ännu en begränsning af förenämnda
regel derutinnan, att utmätning förklarats kunna försiggå i gäldenärens
frånvaro, för så vidt han dessförrinnan underrättats om utmätningen.
Utsökningslagens 60 § innehåller angående sådan underrättelses meddelande,
att detta skall ske genom utmätningsman, dock att, derest underrättelsen,
af utmätningsmannen skriftligen utfärdad, bevisligen kommit
gäldenären annorledes till hända eller ock, om han, i sitt hemvist sökt,
ej kunnat der anträffas, blifvit sist dagen före utmätningen meddelad
hans hustru eller husfolk eller, om de ej anträffas, anslagen å hans husdörr,
sådan form för underrättelsens meddelande ock ege giltighet. Underrättelsen
kan sålunda äfven med posten meddelas.

Motionären har nu ifrågasatt tvenne alternativa ändringar i de sålunda
gällande bestämmelserna, den ena, att underrättelsen skulle afskaffas, den
andra att den må meddelas genom posten. Hvad beträffar förstnämnda
ändringsförslag kan utskottet, med hänsyn till den ofvan påpekade vigten
för gäldenären att tillförsäkras möjlighet att vid utmätningen tillvarataga
sina intressen, ej tillstyrka detsamma. Hvad motionären anfört derom, att
underrättelse ej erfordras, då utmätning verkställes för auktionsfordran,
kan ej med fog åberopas såsom stöd för borttagande af underrättelsen
äfven i fråga om utmätningar på grund af dom eller utslag. Med utmätning
för auktionsfordran råder nemligen det egendomliga förhållandet,
att den, derest ej betalningsskyldighet blifvit gäldenären ålagd, ej får
företagas utan så är, att gäldenären sjelf vid utmätningstillfället utan
jäf erkänner skulden. Något behof af underrättelses meddelande är naturligtvis
i sådant fall ej för handen.

Hvad vidare angår motionärens andra alternativa ändringsförslag —
hvilket med hänsyn dertill att redan nu, enligt hvad ofvan sagts, underrättelse
om utmätning kan med posten meddelas, torde böra tolkas såsom
förslag om förbud för utmätningsman att för underrättelsens meddelande

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

anlita annan utväg än posten — är detsamma enligt utskottets åsigt ej
att tillråda.

Ett sådant förbud skulle visserligen hafva det goda med sig, att
hinder derigenom lades i vägen för det missbruk af rätten att meddela
dylik underrättelse, hvartill vissa utmätningsmän lära göra sig skyldiga
och hvarpå motionären anfört några exempel; men å andra sidan måste
man med kännedom om postförhållandena i stora delar af vårt land befara,
att underrättelsen icke alltid kunde genom posten komma gäldenären
till hända före utmätningen, med mindre man för underrättelsens
meddelande ansloge mycket rundlig tid, i hvilket fall åter borgenärens
intresse att snarast möjligt få liqvid för sin fordran ej blefve såsom sig
bör tillgodosedt.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 Februari 1899.

På lagutskottets vägnar:
K. S. HUSBERG.

Reservation

af herrar Nilsson, F. Andersson, J. Anderson, P. G. Petersson och E. Svensson,
som ansett, att en skrifvelse i motionens syfte bort af utskottet tillstyrkas.

Herrar Ohlsson och Jönsson hafva begärt få antecknadt, att de icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag 1899.