Lagutskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1894:LU29 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

tf:o 29,

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag till ändring
i vissa delar af förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863. \

1 2 och 5 §§ af förordningen den 16 november 1868 om allmänt
kyrkomöte förekomma följande stadganden:

2 §. Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga biskopar i stif ten

— — — så ock trettio af lekmän valda ombud, ett från Stockholm,
ett från Visby stift, tre från Hernösands, två från hvartdera af de öfriga
stiften samt fem från det eller de valdistrikt, Konungen med afseende å
för handen varande förhållanden bestämmer--—.

5 §. Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,
utse en elektor — — —. Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra
det stift, hvarinom moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat
inom samma stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby
stift hvartdera ett, Hernösands stift tre och de öfriga stiften hvartdera två
valdistrikt. — — —

Bih. till Riksd. Prof. 1894. T Sami. 15 Höft. (AT:o 29.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

Uti en vid sistlidne riksdag väckt motion hemstälde herr O. B. Olsson
bland annat om ändring i ofvannämnda stadganden; och anfördes till
stöd derför hufvudsakligen följande:

»Klagomålen öfver de brister, som vidlåda sättet för kyrkomötets
bildande, hafva hittills lemnats utan afseende. Dessa brister torde dock
med snaraste böra afhjelpas, om kyrkomötet värdigt skall fylla sin uppgift
att föra den svenska kyrkans talan, bevaka dess rätt och intressen.

Mest öfverklagadt är det förhållande, att prester och lekmän vid
mötet ega lika många ombud, eller hvardera trettio, hvarigenom de förre
ej allenast der fått det inflytande, som bör svara mot deras insigt och
sakkunskap, utan dertill ernått en sådan magt, att de ensamme med hjelp
af blott en enda lekman kunna afgöra mötets beslut. Äfvenledes grunderna
för elektorsvalen, och stiftens indelning i valkretsar hafva varit
föremål för befogade anmärkningar, hvilka gifva grundade skäl för att i
dessa hänseenden föreslå nödiga ändringar.

Val af lekmännens ombud verkställes för närvarande genom elektorer.
En öfvergång till omedelbart valsätt torde knappast vara möjlig, så länge
valen ej omfattas med större intresse än nu är fallet; men en mera likformig
fördelning af elektorsrösterna kan och bör deremot med snaraste
komma till stånd. Så länge hvarje pastorat, stort eller litet, eger blott
en elektorsröst, kan en ringa minoritet af kretsens befolkning genom sina
elektorer afgöra valet i rak strid med flertalets uttryckliga vilja. T fall
Kalmar stifts båda valkretsar blifvit förenade till en enda, skulle de 23
elektorerna från Öland, om de vore eniga, kunnat öfverrösta de 22 elektorerna
för stiftets tre gånger folkrikare fastlandsdel. På samma sätt
kunna inom Vestmanlands-kretsen af Vesterås stift 30 elektorer för pastorat
med 37,000 invånare förenade öfverrösta 29 elektorer för 135,000.
Skarpast framträder den ojemna röstfördelningen i hufvudstaden, der åtta
territoriella pastorat med hvar sin elektor och mer än 230,000 invånare
kunna öfverröstas af tio elektorer för tyska, finska, garnisons- och hofförsamlingarna
med knappa 12,000 medlemmar. Enklast vore väl denna
olägenhet afhjelpt, om hvarje pastorat, liksom landtkommunerna vid val
till Andra Kammaren, egde utse en elektor för hvarje fullt eller börjadt
tal af 1,000 invånare. Men den svårighet, som redan nu, då hvarje pastorat
har en elektor, visat sig att finna män villiga att mottaga och —
hvad mera är — fullgöra uppdraget, torde då i allt för hög grad förstoras,
för att detta skulle vara rådligt. För den skull torde man få nöja
sig med ett mindre antal elektorer, exempelvis motsvarande antalet af

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

landstingsmän för ett härad eller tingslag, eller en för hvarje fullt eller
börjadt tal af 5,000 invånare i pastoratet. Härigenom vore i allt fall de
svåraste ojemnheterna afhjelpta; ett pastorat med 5,000 eller färre invånare
finge väl fortfarande nöja sig med en elektor, men ett sådant som
t. ex. Hedvig Eleonora, pastorat i Stockholm, med mer än 48,000 invånare,
finge tio elektorer och antalet af dylika för Stockholms territoriella
församlingar skulle ökas från åtta till vid pass femtio.

Om valmännens rätt är illa tillgodosedd vid val af elektorer, är detsamma
icke mindre fallet vid valkretsarnes bildande. Då kyrkomötesförordningen
vid 1863 års riksdag antogs, väcktes förslag, att lekmannaombuden
borde utses länsvis och ej stiftsvis, på det valmännen måtte kunna
uppsöka lämpliga kandidater inom en ort, hvars män de kände till. Den
gällande indelningen af stiften i 25 valkretsar torde ock hafva afsett en
förmedling af stift och län i dylikt syfte. Men den uppfyller illa sitt
ändamål, då den ofta ledt till att skilda orter blifvit onaturligt sammanförda
och andra lika onaturligt sönderskurna i flera kretsar, der det varit
svårt, om ej omöjligt, för elektorerna att vinna nödig personalkännedom.
I Hernösands stift hafva de tre nordliga länen hvar för sig blifvit klufna
och delade på två valkretsar; i Strengnäs’ stift har vestra Södermanland
lagts till Nerike, i Göteborgs stift Halland förenats med vestgötadelen
uppåt Göta eif, och i Lunds stift har Blekinge lagts under östra Skåne,
andra oegentligheter att förtiga. I sistnämnda fall stå 23 elektorsröster
från Blekinge magtlösa mot 52 från Skåne, och med nära 300,000 invånare
eger kretsen blott att utse ett ombud, under det samma rätt äfven
tillkommer Öland med endast 34,000 invånare. Enklast förekommes
ojemnheter och framdeles möjligen tänkbara godtyckligheter vid kretsindelningar,
om det en gång för alla faststäldes såsom regel, att denna indelning,
så vidt ske kan, skulle rätta sig efter län och landskap. För
samma ändamål borde äfven en ny krets tillkomma för hvarje af Lunds,
Göteborgs och Hernösands stift.

Hvad lekmannaombudens antal vidkommer, torde behofvet af deras
förstärkande någorlunda fyllas, i fall de ökas till 45, eller hälften flera
än de presterliga ombuden, då alltså hela kyrkomötet komme att bestå
af 75 ledamöter. Deras fördelning på skilda valkretsar borde så nära
som möjligt ansluta sig till dessas folkmängd, så att största möjliga likformighet
i lekmännens representation bragtes till stånd.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt, till
lagutskottets behandling hänvisad motion n:o 106 erinrar herr O. B.
Olsson derom, att förstnämnda motion i anförda delar icke lyckades tillvinna
sig Riksdagens bifall, samt hemställer, med hänvisning till den utredning,
han i densamma förebragt, och då, enligt motionens uppfattning,
det sätt, hvarpå det senast församlade allmänna kyrkomötet uppfylt de
förväntningar, som vännerna af en sund utveckling och ett sansadt framåtskridande
inom den svenska kyrkan billigtvis kunnat ställa på dess verksamhet,
varit sådant, att behofvet af de utaf motionären föreslagna förändringar
framträdde vida starkare och mera trängande än förut, att
Riksdagen ville för sin del besluta, att följande delar af förordningen af
den 16 november 1863 rörande allmänt kyrkomöte måtte erhålla ungefärligen
följande lydelse:

§ 2. Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften

Stockholms stad: så ock fyratiofem af lekmännen valda ombud, fördelade
på sätt § 5 mom. 3 utvisar. Cheferna för — —- — — — — — —

— — — — — — — — —----i besluten.

§ 5. Mom. 1. Inom hvarje pastorat — — — — — — — —

— — — — — — — -— — — — — en elektor och. derutöfver,
efter kyrkoskrifna folkmängden, en för hvarje fullt tal af femtusen. Om
kallelse — — — är stadgadt.

Mom. 2. Med iakttagande — — — — — — — — — — —
-— — — — — — — — — det stift eller valdistrikt, hvarigenom
moderkyrkan — -— — — — om gemensamt elektorsval sig förena.

Mom. 3. Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och
Visby stift hvardera ett, Hernösands stift fyra, Lunds och Göteborgs stift
hvardera tre, och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De särskilda
valdistrikten inom stiften ordnas, så vidt ske kan, efter län och landskap och
bestämmas till sitt omfång af Konungen. Af dessa valdistrikt väljer,
hvart efter kyrkoskrifna folkmängden inom sitt område, det folkrikaste
tre ombud, femton med större folkmängd hvartdera två ombud, och tolf
med mindre folkmängd hvartdera ett ombud.

De förslag, herr O. B. Olsson sålunda ånyo framlagt, afvika från
hvad han vid senaste riksdag härutinnan hemstält endast i den mån, att,
då det enligt motionärens åsigt icke vore rigtigt, att främmande trosbekännare
på något sätt toges med i beräkning, när fråga vore om val

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

af svenska kyrkans ombud, han vid fördelning af lekinannaombud och
elektorer ansett hänsyn böra tagas endast till den kyrkoskrifna folkmängden.

Lika med 1893 års lagutskott finner utskottet motionärens förslag
om ,tillökning i antalet lekmannaombud äfvensom angående omreglering
af de nuvarande valdistrikten innebära en genomgripande förändring i
grunderna för kyrkomötets sammansättning, till hvilken förändring behof
icke torde förefinnas.

Vidkommande deremot framställningen rörande elektorernas antal
torde, på sätt motionären anmärkt, de för närvarande härutinnan gällande
bestämmelserna icke kunna anses rättvist fördela inflytandet på valets utgång
emellan de särskilda pastoratens invånare; och den utväg, som
motionären anvisat till vinnande af rättelse i detta missförhållande, synes
utskottet vara lämplig.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

l:o, att Riksdagen med anledning af herr O. B.

Olssons motion ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af § 5 i förordningen angående
allmänt kyrkomöte den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen angående
allmänt kyrkomöte den 16 november 1863, sådant
detta lagrum lyder i Lagen angående ändrad lydelse
af §§ 2, i och 5 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 6 oktober 1893, skall erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 5.

Inom hvarje pastorat ega samtliga å kyrkostämma
röstberättigade lekmän inom sig, vid sammanträde in -

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

för kyrkostämmans ordförande, utse en elektor och derutöfver,
efter kyrkoskrifna folkmängden en för hvarje
fullt tal af femtusen. Om kallelse till det sammanträde,
äfvensom ställe derför, galle hvad i afseende å
kyrkostämma särskilt är stadgadt.

Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra
det stift, hvarinom moderkyrkan är belägen, må två
eller flera pastorat inom samma stift och valdistrikt
om gemensamt elektorsval sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms
stad och Visby stift hvartdera ett, Hernösands stift tre
och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De särskilda
valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt
omfång af Konungen.

Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer
skola på kallelse sammankomma inför en inom distriktet
boende, af domkapitlet förordnad valförrättare.
Dervid skola elektorerna med slutna sedlar hvar för
sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade
män, som väljas skola. Vid första omröstningen
är den vald, som erhållit mer än hälften af de
afgifna rösterna. Har ej det antal ombud, som väljas
skall, dervid blifvit utsedt, upprättar^valförrättaren
en förteckning, hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid
första omröstningen utsedd, de, som erhållit de flesta
rösterna, men eljest de, som näst den vid berörda omröstning
utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen
skall upptaga två gånger så många namn, som
ombud då äro att välja. Den omröstning, som derpå
företages, må icke afse andra än”de i förteckningen
uppförda personer; och äro de valde, som då de flesta
rösterna erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.

För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant
att, i händelse af ombudets förfall, i dess ställe
i mötet deltaga.

Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna
sätt inför Stockholms stads konsistorium.

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

2:o, att herr 0. B. Olssons motion i de delar, som
icke afses i utskottets hemställan under första punkten,
icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation

af herrar Annerstedt, Fröberg, C. H. Lundström, C. F. Pettersson, Bruzélius
och Friction.

Herrar von Krusenstjerna, Hasselrot och Öländer hafva begärt få här
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.