Lagutskottets Utlåtande N:o 29

Utlåtande 1889:LU29

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riks. kansli den 18 mars 1889, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i 25 kap. 9 och 25 §§ rättegångsbalken m. m.

Till lagutskottets handläggning har Första Kammaren hänvisat en
inom uämnda kammare af herr A. H. Öländer afgifven motion, n:o 15, så
lydande:

»Med afseende å de snabbare kommunikationer, som inom landet under
senare tider uppstått, synes den i nu gällande lag föreskrifna tid, inom
hvilken det åligger klagande part att fullfölja erlagdt vad mot underdomstols
utslag eller dom i civila rättstvister, vara allt för rundlig och böra kunna
betydligt inskränkas. Det kan visserligen tyckas, att frågan om en dylik
inskränkning lämpligast borde behandlas i sammanhang med det förslag till
förändrad rättegångsordning, som snart torde komma att Riksdagen föreläggas.
Men ett så vidtomfattande förslag har ringa utsigt att kunna utan långvariga
förhandlingar och dermed förenad tidsutdrägt leda till antagande och
fastställande af ett nytt rättegångssätt, och den nu ifrågasatta förändringen
är en så fristående och från det öfriga rättegångsväsendet så afskild åtgärd,
att den bör kunna utan olägenhet särskilt behandlas. Det är af denna anledning,
och då frågan, ehuru i sig sjelf enkel och oberoende af några egentliga
utredningar, dock är af stor betydelse, då den har till ändamål att åtminstone
i någon mån afhjelpa den långsamhet i fråga om rättstvisters afgörande,
hvilken så ofta och med rätta blindt öfverklagad, som jag nu, utan
att afvakta det väntade förslaget till ny rättegångsordning, vågar föreslå, att
Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i 25 kap. 9 och 15 §§
rättgångsbalken, att de deri bestämda tider för fullföljd af vad hos vederBih.
till Riksd. Prof. 1889. 7 Sami. 18 Häft. 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

börande hofrätter nedsättas till hälften, samt att i sammanhang härmed det
undantag, som i berörda afseende finnes föreskrifvet i fråga om vexel- och
sjörättssaker, borttages.»

De af motionären åsyftade lagrum lyda sålunda:

9 § (enligt förordningen den 8 november 1878): »I de saker, som genom
laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland,
Vestmanland, Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan
klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad, då häradsrättens dom
föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Vermland,
Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland samt
på Gotland på den sextionde dagen; från häradsrätt i Yesterbotten på den
nittionde dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län,
Småland och Yestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal och Bohus län på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge
ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexeloch
sjörättssak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i
hvarje ort till hofrätt.»

15 § (enligt förordningen den 18 april 1849): »Mot rådstufvudom vädjes
under hofrätten med fem daler inom klockan tolf å åttonde dagen, den
dag inräknad, då domen föll. Huru vittnesbörd derom af rätten gifvas bör,
vare lag samma, som i 1 § af detta kapitel för häradsrätt stadgadt är. Hvar
som vädjar ifrån rådstufvurätt i den stad, der hofrätt sitter, gifve der sin
inlaga in före klockan tolf, på den trettionde dagen, den oräknad, då domen
eller utslaget föll: från annan rådstufvurätt vare dag dertill, som i 9 § om
hvarje landsort, så ock om vexel- och sjörättssak är föresatt. År dom fallen
i sådana mål, som i 4 § nämnas, sände rådstufvurätt parternas skrifter in till
hofrätten, som der sagdt är.»

Beträffande det i motionen framlagda förslaget vill utskottet till en
början anmärka, att hvad motionären med sitt förslag åsyftar, eller påskyndande
af rättstvisters afgörande, antagligen skulle endast i högst ringa, om
ens någon mån främjas genom förslagets antagande. I följd af det stora
antal vademål, som till hofrätterna inkomma, måste med dessas afgörande i
allt fall anstå så lång tid, att den nu ifrågasatta förkortningen af tiden mellan
dagen för underrättens utslag och vadets fullföljande i hofrätten icke kan
anses vara af någon väsentlig betydelse.

Derjemte vill det synas utskottet, som vore de i anförda lagrum stadgade
tider i allmänhet icke för långt tilltagna. Enligt vår lagstiftning möter

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

ju i regel icke något hinder för vederbörande parter att i hofrätt förebringa
ny bevisning och utredning i saken; och då dertill kommer att vår rätt
icke känner något tvång för part att anlita rättslära sakförare, utan fastmer
de flesta mål i underrätt utföras af parten sjelf eller ett icke rättslärdt ombud,
torde det icke vara skäl att minska det rådrum, parten för närvarande
eger att förbereda sakens utförande i hofrätten. Man skulle derigenom lätt
kunna bringa den materiella rättens förverkligande i fara, endast för att
vinna den jemförelsevis mindre väsentliga fördelen att påskynda tvistens afgörande.

Utskottet kan slutligen icke underlåta att påpeka, att motionären icke
synes hafva tillräckligt beaktat, att den af honom föreslagna ändring i 25
kap. 9 och 15 §§ rättegångsbalken äfven skulle medföra en motsvarande
ändring af tiden för ingifvande af besvär i de flesta mål, som å besvärsvägen
fullföljas. Sistnämnda tid finnes nemligen på flere ställen i rättegångsbalken,
såsom 16 kap. 1 § och 25 kap. 5 §, bestämd till hälften af
den tid, som för fullföljd af lagvadda saker är föreskrifven. Andra §§ i
rättegångsbalken såväl som åtskilliga särskilda författningar hänvisa i fråga
om ingifvande af besvär till anförda lagrum. Af motionärens motivering att
döma, synes han icke hafva åsyftat någon förändring i tiden för ingifvande
af besvär, men en sådan skulle tydligen blifva en följd af bifall till motionärens
förslag; och mot eu ändring i denna del tala samma skäl, som ofvan
anförts i fråga om tiden för fullföljd af lagvadda saker.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Öländers motion må af Riksdagen lemnas
utan vidare afseende.

Stockholm den 18 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.