Lagutskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1898:LU27 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1898, kl. ''/i3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående tillägg till § 63
i förordningen om kommunalstyrelse på landet och § 37 i
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

Uti två inom Andra Kammaren väckta motioner, n:is 24 och 25,
har herr J. Eliasson föreslagit tillägg till gällande bestämmelser i förordningen
om kommunalstyrelse på landet samt förordningen om kyrkostämma
m. m. i syfte att i kungörelserna angående de ordinarie kommunal-
och kyrkostämmor, hvilka enligt nyssnämnda förordningar hållas
i oktober månad hvarje år för bestämmande af utgifts- och inkomststater,
skola angifvas de utgifter, hvilka, utöfver de förut beslutade,
anses böra utgå under det följande året.

Herr Eliasson anför:

»Uti kongl. förordningarne om kommunalstyrelse å landet samt om
kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 äro nära nog
likartade stadganden gifna i fråga om kallelse till kommunal- och kyrkostämmor
samt beträffande upprättandet och antagandet af utgifts- och
inkomststaterna, särskildt likväl för kommun och särskild! för kyrka och
skola. Deruti föreskrifves, att kungörelse om kommunal- och kyrkostämmor
skall innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne,
äfvensom ock att inga andra ärenden få företagas än de som i kungörelsen
äro upptagna, samt att ny fråga kan vid hvilkendera som helst
af dessa stämmor väckas, men icke förr än vid annan stämma och efter
vederbörlig pålysning afgöras. Genom dessa bestämmelser kan det väl
anses vara tydligen föreskrifvet, att nya eller förökade utgifter icke

Bill. till Riksd Urat 1898. 7 Sand. 14 Höft. (N:is 27—29). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

utan att de beslutberättigade lemnats tillfälle att på förhand få vetskap
derom, kunna införas; men i strid emot nämnda bestämdt uttalade grundsats
förekomma i kommunalstämmoförordningens § 62 och kyrkostämmoförordningens
§ 36, samt synnerligen i Kongl. Maj:ts på anförda besvär
meddelade resolutioner, föreskrifter, som gifva anledning till ganska
betänkliga undantag från den förut gifna regeln. Det heter i kommunalstämmoförordningen,
att i utgiftsförslaget skall upptagas de utgifter,
som enligt kommunalnämndens framställning kunna af kommunens
gemensamma behof för det nästföljande året påkallas, samt i kyrkostämmoförordningen,
att likaledes utgiftsförslaget bör upptaga icke
allenast de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande
året utgöras, utan äfven de, hvilka kyrko- och skolrådet derutöfver anser
af behofvet påkallade att under samma år utgå. Genom Kongl. Maj:ts
nådiga resolution den 30 juni 1871 har 62 § af kommunalstämmoförordningen
blifvit tolkad så, att vid kommunalstämma, sammankallad för
att uppgöra utgifts- och inkomststat, förökade utgifter kunna beslutas
utan annan pålysning derom, än att uppgörandet af utgiftsstat förekommer
till afgörande, och Kongl. Maj:ts resolution den 10 augusti
1883 gifver ökadt stöd för sådan uppfattning. När kommunalstämmoförordningens
omnämnda § blifvit så tydd, torde deraf framgå, att kyrkostämmoförordningens
likartade stadganden äfven böra förstås på samma
sätt. Följden häraf har blifvit den, efter min erfarenhet, att flere nya
utgifter beslutats, utan att en stor del af de skattskyldige fått veta
något derom förrän det varit för sent.

Huruvida bestämmelserna beträffande antagandet af utgifts- och
inkomststaterna, med den tolkning dessa fått uti nyss omförmälda kongl.
resolutioner, äro konseqventa med andra föreskrifter i kommunallagarne,
likasom ock om de befordra hvad med kommunal sjelfstyrelse är afsedt,
derom tillåter jag mig vara en tviflare. Åro såväl kommunalnämnd
som kyrko- och skolråd endast förvaltningsmyndigheter, så bör ock
efter min tanke deras förslag underkastas samma offentlighet, som i
öfrigt är föreskrifven. * Hvad som kan och bör undvikas är ett hemlighetsmakeri,
hvilket ofta medför split och fördenskull hellre borde af lagarne
förbjudas än tillåtas.

Grundtanken i kommunallagarne är efter min uppfattning, att en
hvar, som deltager i kommunens skatter, äfven skall ega rätt att deltaga
i besluten derom, och för att få tillfälle dertill kräfves ju att erhålla
underrättelse om när och i hvilket omfång sådan fråga förekommer till
afgörande. Det måste ock kunna anses förunderligt, att när det är
fråga om bestämmandet af utgifter, så skall ett annat sätt vara tillåtet

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

vid de ordinarie stämmorna i oktober än hvad som gäller för den öfriga
tiden af året. Dessutom kan det förefalla mig såsom stridande mot
hvartannat, att stämma, hållen samma dag den pålyses, icke får fatta
beslut om utgift eller erläggande af bidrag dertill, medan vid oktoberstämmorna
det kan beslutas om huru stora utgifter som helst, utan att
de skattskyldige veta något derom förut, likasom ock att pålysning om
ämnet skall vara nödvändig, till och med eu vecka förut, i fråga om
namnförändring i röstlängden, der en förutvarande afgått och en ny
kommit i stället, men specielt när det är fråga om utgifter, vare sig
små eller stora, som kommunalnämnd eller kj^rko- och skolråd — man
kan tänka sig utan att vara eniga — anse behöfliga, då skall pålysning
ej iakttagas. Sådana inkonseqvenser medföra efter mitt förmenande
icke någon belåtenhet vid kommunallagarnes tillämpning.

I ett fall öfverensstämma ej kommunal- och kyrkostämmoförordningarne.
Kommunalstäinmoförordningens 63 § föreskrifver, att särskildt
de i utgiftsförslaget upptagna utgifter, som först då till beviljande föreslås,
jemte de frågor och behof, af hvilka desamma påkallas, skola till
öfveriäggning och afgörande företagas. Uti kyrkostämmoförordningen
förekommer icke någon likartad bestämmelse, ehuru det äfven här torde
kunna anses lika behöfligt. Ett tillägg till kyrkostämmoförordningen i
detta afseende bör efter min tanke kunna försvaras.

Genom det nu anförda tror jag mig hafva visat, att såväl kommunal-
som kyrkostämmoförordningarne i nu omnämnda fall lida af
betänkliga brister och inkonseqvenser. År detta, som mig synes, obestridligt,
så framkallas deraf nödiga rättelser. Frågan blir då, på hvad
sätt detta förhållande må kunna ändras. En hufvudsak förefaller det
mig vara, att alla utgiftsfrågor behandlas lika, och att således vid
stämma, utlyst för bestämmande af utgifts- och inkomststat, icke måtte
tillåtas att besluta om nya eller förökade utgifter utan att sådant blifvit
i kungörelsen om stämman såsom öfverläggningsämne upptaget. Ett
tillägg i detta syfte skulle efter min uppfattning vara tillfredsställande.»
På grund af hvad sålunda anförts hemställer motionären
dels i motionen n:o 24, att Riksdagen måtte för sin del besluta,
att i 63 § af Kong]. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse å
landet den 21 mars 1862, efter mom. 1, införes ett tillägg af följande
lydelse:

Inga andra nya eller förökade utgifter må i denna stat upptagas
än de, som i kungörelsen om stämman äro angifna;

dels ock i motionen n:o 25, att Riksdagen äfvenledes måtte för sin
del besluta, att i 37 § af kongl. förordningen om kyrkostämma samt

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

kyrkoråd och skolråd deri 21 mars 1862, sådan den lyder enligt kongl.
kungörelsen den 3 augusti 1866, införes följande tillägg, i ett nytt
moment:

De uti utgiftsförslaget upptagna utgifter, som enligt § 36 först
till beviljande föreslås, jemte de frågor och behof, hvaraf desamma
påkallas, skola härvid särskildt till öfverläggning och afgörande företagas;
och få inga andra nj^a eller förökade utgifter i utgiftsstaten
uppföras än de, som i kungörelsen om stämman äro angifna.

Utskottet har den uppfattning, hvars rigtighet också, på sätt
motionären framhållit, bestyrkts af praxis, att de i förordningarne om
kommunalstyrelse på landet samt om kyrkostämma m. m. gifna stadganden
derom, att kungörelse om kommunal- eller kyrkostämma skall
innehålla, bland annat, bestämd uppgift om öfverläggningsämne för
sammanträdet, och att inga andra frågor än de, som sålunda angifvits
i kungörelsen, få vid stämman företagas, icke äro, tillämpade på de
ordinarie stämmorna i oktober månad, att fatta så, som innebure de
föreskrift, att i kungörelse om sådan stämma skall intagas en detaljerad
uppgift om de nya utgifter, som enligt förslaget till utgifts- och inkomststat
anses nödiga för det följande året. Dessa stadganden få
säkerligen anses uppfylda, om kungörelse till stämman innehåller uppgift
derom, att fråga förekommer om antagande af utgifts- och inkomststat.
Ehuru utskottet sålunda är ense med motionären om grundförutsättningen
för hans förslag, kan utskottet emellertid icke finna bestämmelser
sådana som de af honom ifrågasatta vara behöfliga. Visserligen
är det af vigt, att de röstegande före en stämma få kännedom om,
hvilka ärenden som skola derå behandlas; men, hvad nu särskildt
angår de ordinarie stämmorna i oktober, är att märka, att ifrågavarande
båda förordningar innehålla föreskrifter, att på dessa stämmor
skall bestämmas utgifts- och inkomststat för det följande året, samt att
i det förslag till sådan stat, som af kommunalnämnden beträffande
kommunens allmänna utgifter och af kyrko- eller skolråd i hvad angår
utgifter för kyrka och skola uppgjorts och för stämman framlägges,
skola upptagas jemväl de utgifter, hvilka utöfver de förut beslutade må
anses behöfliga. Då detta således får anses vara allmänt bekant, och
då man måste förutsätta det intresse hos de röstegande, att de, när i
en kungörelse om kommunal- eller kyrkostämma tillkännagifves, att
frågan om utgifts- och inkomststat förekommer till behandling, taga

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

del af det af vederbörande uppgjorda förslaget, särskildt i hvad det
angår nya utgifter, så måste man anse det vara nog sörjdt för tillfälle
för vederbörande att före stämman få kännedom om, hvilka nya
utgiftsfrågor derå förekomma till behandling, och att de af motionären
ifrågasatta tilläggen i detta afseende till bestämmelserna i 63 § af förordningen
om kommunalstyrelse på landet och 37 § i förordningen om
kyrkostämma m. m. äro öfverflödiga.

Hvad till sist angår det af herr Eliasson gjorda förslag om införande
i sistnämnda förordning af ett stadgande likartadt med bestämmelsen
i 63 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet, att
vid den ordinarie kommunalstämman i oktober de i utgiftsförslaget
upptagna utgifter, som först då till beviljande föreslås, jemte de frågor
och behof, af hvilka desamma påkallas, skola särskildt till öfverläggning
och afgörande företagas, så finner utskottet väl i sin ordning, att
man går så till väga äfven vid den ordinarie kyrkostämman i samma
månad i afseende på de utgifter, om hvilka denna stämma har att fatta
beslut, men då utskottet är öfvertygadt derom, att i allt fall så städse
sker, och då den ifrågasatta lagändringen sålunda synes utskottet, praktiskt
sedt, skäligen onödig och i alla händelser allt för obetydlig för att
böra ensamt för sig komma till stånd, så anser sig utskottet ej heller
böra biträda denna del af hvad som föreslagits i motionen n:o 25.

Af hvad utskottet sålunda anfört föranlåtes utskottet hemställa:

l:o) att herr Eliassons motion n:o 24 icke må af
Riksdagen bifallas; och

2:o) att herr Eliassons motion n:o 25 ej heller må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1898.

På lagutskottets vägnar:

Carl B. Hasselrot.

Herr Ohlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.