Lagutskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1892:LU27 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1892, kl. 1 e, m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
ändrad lagstiftning i syfte att frånskild hustru måtte
erhålla rätt till införsel i mannens enskilda egendom
m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 137, erinrar herr C. J. Petersson i Dänningelanda, huru som det ingalunda
vore ovanligt., att äktenskap genom begges eller endera makens
förvållande blefve upplösta, och ej sällan förekomme, att mannen1 ej1
kunde anförtros att i sitt hem uppfostra de barn, som i äktenskapet förefunnes,
utan att dessa finge uppfostras af den frånskilda hustrun mot det
att mannen till hustruns underhåll och barnens uppfostran betalade vissa
af domstol faststälda belopp. Stundom uraktläte emellertid mannen att
fullgöra denna skyldighet och vidtoge, för att hindra beloppens exekutiva
uttagande, sådana anstalter med sin egendom-, att vid utmäta! ngsförsök
inga synliga tillgångar vore att tillgå. Vore nu mannen tjensteman
eller pensionär, kanhända med flera tusen kronors årlig lön eller
pension, så kunde dessa icke tagas i mät, utan den frånskilda hustrun
med de i hennes vård anförtrodda barnen råkade i en bekymmersam ställning,
hvaraf följden kunde blifva, att såväl hustrun som makarnes barn
folie fattigvården till last.

För att förekomma dylika orättvisor emot såväl den frånskilda
hustrun som de frånskilda makarnes barn som äfven den kommun; der

Bill. till Riksd. 1‘rol. 1892. 7 Samt. 18 Höft. (N:is 27-21). 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

moder och barn hade sin hemortsrätt, borde lagstadganden finnas, som
berättigade frånskild hustru och makarnes barn att i mannens enskilda
egendom få inteckning eller annan säkerhet för hvad domstol ålagt mannen
att betala; vore mannen tjensteman, vare sig i statens, kommunens,
bolags eller enskild tjenst, borde vidare införsel i lönen eller pensionen
på ett lämpligt, för hustrun och barnen betryggande sätt beredas.

I enlighet härmed hemställer motionären,

»att Riksdagen i skrifvelse anhåller, att Kong! Maj:t ville låta utreda
och för nästa Riksdag framlägga förslag till lag, som, så vidt ske kan,
tillförsäkrar frånskild hustru och i äktenskapet födda barn införsel i
mannens enskilda egendom samt, om mannen är tjensteman eller pensionär,
införsel i lönen eller pensionen.»

Såsom bekant medgifver gällande lagstiftning tvångsinteckning allenast
i de fall, att fast egendom häftar för ogulden köpeskilling, på sätt i
11 kap. 2 § jordabalken sägs, eller att egare af fast egendom genom
domstols beslut fått sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs medel,
dem han har om händer, eller genom laga kraftvunnet utslag i brottmål
förpligtats att utgifva skadestånd, som ej genast är förfallet till betalning.

I 66 § utsökningslagen föreskrifves, att gäldenärs innestående aflöning
för allmän eller enskild tjenst, eller innestående pension å rikets
stat icke må utmätas, förr än gäldenären är berättigad att aflöningen
eller pensionen lyfta.

Vidare stadgas i 8 § af förordningen om nya utsökningslagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall den 10 augusti 1877,
att efter det nya lagen blifvit gällande må ej införsel i gäldenärs lön beviljas
samt att förut meddelad införsel skall upphöra, då nya lagen träder
i kraft.

Huru behjertansvärda de förhållanden än må vara, som i motionen
beröras, kan utskottet likväl icke tillmäta dem en sådan betydelse, att utskottet
för deras skull skulle vilja förorda tillskapandet af en ny art af
tvångsinteckning eller återupplifvandet för ett visst fall af en institution
— införsel i lön och pension — hvilken, af tidsandan redan utdömd, genom
bestämmelserna i nyss omförmälda lagrum försvunnit ur vår lagstiftning.

Beträffande den föreslagna arten af tvångsinteckning tillåter sig utskottet
vidare erinra derom, att i det af lagbyrån utarbetade förslag till

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

inteckningsförordning rätt till inteckning utan egarens af fast egendom
medgifvande lemnats äfven der egaren genom laga kraftvunnen dom
förpligtats att utgifva underhåll, derunder, enligt hvad motiven till förslaget
gifva vid handen, lagbyrån torde hafva inbegripit sådant underhåll,
som tillerkänts frånskild hustru och makarnes barn. Vid förslagets
granskning inom högsta domstolen anmärkte emellertid flertalet af domstolens
ledamöter, att en dylik rätt icke borde utsträckas vidare än till
den, som genom laga kraftvunnen dom i brottmål beviljats visst skadestånd;
och det för 1875 års Riksdag framlagda lagförslaget var i enlighet
härmed affattadt. Vid förslagets behandling af Riksdagen höjdes icke
heller vare sig inom lagutskottet, dit den kongl. propositionen hänvisats,
eller inom Riksdagens kamrar någon röst till förmån för eu utvidgning
till hvad lagbyrån i förevarande hänseende föreslagit.

Hvad rätten till införsel i lön angår, äro dess skadliga verkningar för
krediten och den allmänna affärsinoralen äfvensom sjelfva institutets förkastlighet
jemväl ur teoretisk synpunkt så ofta framhållna — särskildt af
utsökningskomitén och nya lagberedningen i deras förslag till ny utsökningslag
— att utskottet anser sig icke behöfva vidare än genom denna
häntydning beröra dessa förhållanden. Det torde knappast behöfva anmärkas,
att enahanda betänkligheter, som göras gällande emot rätt till införsel
i lön af allmän eller enskild tjenst, jemväl möta mot beviljandet af
eu dylik rätt i fråga om pensioner.

Utskottet har slutligen icke kunnat undgå att flnna, det motionären
synes icke tillräckligt hafva beaktat, att gällande utsökningslag allenast
lägger hinder i vägen för utmätande af lön, innan ännu gäldenären sjelf
eger att lyfta densamma, samt att, så snart sist antydda tidpunkt inträda
tjenstemannens anspråk å lön antager karakteren af en till betalning förfallen
fordran, som, i likhet med hvarje annan gäldenärens fordran af beskaffenhet
att kunna öfverlåtas, får användas till gäldande af hans skulder.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 mars 1892.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.