Lagutskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1891:LU27 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

tf:o 27.

Ant. till Riksd. kansli den 4 april 1891, kl. 10 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af vackt motion om utarbetande
af förslag till lag om skydd för industriella mönster och
modeller.

Det lagstiftningsarbete på den industriella eganderättens område, som
i vårt land allt sedan år 1877 fortgått,1 har, såsom bekant, hittills burit
frukt i förordningen angående patent den 16 maj 1884, och lagen om skydd
för varumärken den 5 juli samma år. Den samtidigt väckta frågan om
skydd för industriella mönster och modeller väntar deremot fortfarande på
sin lösning. De komiterade, som den 11 maj 1877 af Kongl. Maj:t tillsattes
för att, bland annat, upprätta förslag till författning åsyftande att bereda
verksamt skydd mot reproduktion af mönster och modeller, afgåfvo den
6 november 1878 underdånigt betänkande angående sådant skydd äfvensom
förslag till författning i ämnet. Detta förslag afsåg skydd för
dylika produkter utan inskränkning till någon viss industrigren, men emot
antagandet af förslaget i denna dess allmängiltighet framstäldes likväl af
näringsidkare inom åtskilliga industrigrenar betänkligheter, vid livilka så
mycket afseende fästes, att förslaget fick förfalla, utom i hvad angick
metallindustrien, derinom ett lifligt intresse för införande af mönsterskydd
antogs hafva framträdt.

Inskränkt sålunda till att omfatta skydd för mönster och modeller
inom metallindustrien, blef förslaget genom proposition den 28 januari 1887
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 7 Sami. 15 Häft. (N:o 27.)

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

förelagdt Riksdagen att deröfver afgifva yttrande, hvarjemte Kong], Maj:t
förklarade sig vilja efter emottagande af sådant yttrande företaga den slutliga
profil!ngen af samma förslag och om utfärdande af författning i ämnet
förordna.

Lagutskottet, till hvars handläggning förslaget hänvisades, yttrade i
sitt utlåtande (n:o 22), huru som utskottet funne förslaget vara grundadt på eu
rättvis och billig princip, hvars genomförande i en framtid väl finge anses i
alla afseenden önskvärd. Då utskottet emellertid ansåg sig höra före ärendets
pröfning söka förvissa sig derom, huruvida bland idkarne af metallindustrien
förefunnes eu allmän och någotsånär enhällig önskan att erhålla eu lagstiftning
i förslagets syfte, anmodade utskottet åtskillige Riksdagen tillhörande
idkare af denna industri att infinna sig hos utskottet och meddela
utskottet sina åsigter i ämnet. Hvad af flertalet bland desse industriidkare
inför utskottet anfördes, fann utskottet icke egnadt att bibringa utskottet den
uppfattning, att metallindustriens målsmän mera allmänt önskade eu lagstiftningsåtgärd
i öfverensstämmelse med förslaget; och då den förutsatta
tillvaron af en dylik önskan varit anledning till förslagets framläggande,
syntes tillräckligt skäl för dess antagande icke vara för handen, utan hemstälde
utskottet, att förslaget icke måtte af Riksdagen antagas.

Till följd af Riksdagens upplösning bl ef emellertid detta utlåtande
icke föremål för behandling inom kamrarne.

Vid innevarande riksdag har frågan åter bragts å bane och denna
gång i sin ursprungliga omfattning. IJti en inom Andra Kammaren väckt
och till lagutskottet öfverlemnad motion, n:o 24, föreslår nemligen herr Adolf
Aulin, »att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Rolig].
Maj:t ville låta utarbeta och för nästa Riksdag framlägga förslag till lag
om skydd för industriella mönster och modeller.»

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför motionären hufvudsakligen
följande:

»Under det att nya uppfinningar af industriella alster och tillverkningssätt
redan från detta århundrades början här i landet varit skyddade
mot olofliga efterbildningar, och patentväsendets utveckling af lagstiftare
sedermera omfattats med ständigt stigande intresse, äro uppfinnare på det
konstindustriella området fortfarande fullständigt rättslösa, så att en hvar
saklöst kan efterbilda deras mönster och modeller samt utan möda eller risk
skörda frukterna af deras uppfinningsförmåga och arbete.

Lagutskottets Utlåtande N:o 27. 3

Detta förhållande är i hög grad ogynsamt för den inhemska konstindustriens
utveckling. Då mönsterritaren och modellören icke, såsom uppfinnaren,
på det rent industriella området genom några åtgärder kan tillförsäkra
sig ensam dispositionsrätt öfver frukterna af sitt arbete, saknar han
äfven den sporre, som ensam kan drifva honom att eftersträfva och vinna
större fulländning i sitt yrke. Industriidkaren kan icke betala hans arbete
hvad detta borde vara värdt, enär industriidkaren sjelf icke på något sätt
kan hindra sina konkurrenter att gratis tillegna sig och eftergöra de mönster
och modeller, han köpt. Det är derför under nuvarande förhållanden
föga tacksamt att söka i den svenska industrien införa nya och originella
mönster och modeller, och stora flertalet af våra industriidkare inskränker
sig derför också till att arbeta efter utländska förebilder.

Helt annorlunda skulle utan tvifvel saken gestalta sig, om den, som
förfärdigat ett nytt mönster eller en ny modell, under en viss tid egde att
ensam använda densamma. Det premium, som denna uteslutande förfoganderätt
tillförsäkrade uppfinnaren och hans rättsinnehafvare, skulle sporra såväl
mönsterritarne som industriidkarne till sjelfständigt arbete på detta område
och derigenom mägtigt verka till den inhemska konstindustriens höjande.

Detta har man också för länge sedan insett i utlandet. I England,
Frankrike, Tyskland, Nordamerika m. fl. länder finnas sedan långt tillbaka''
lagar, som tillförsäkra uppfinnare af konstindustriella mönster och modeller
möjlighet att under viss tid vinna uteslutande rätt till dessas begagnande
genom att mot erläggandet af vissa afgifter låta registrera dem hos vederbörande
myndigheter, och om gagnet af denna anordning finnes inom dessa
länder icke mer än en mening.

Öfvertvgad att ''det här gäller icke blott en enkel gärd af rättvisa,
utan ock en verklig lifsfråga för den svenska konstindustrien, har jag derför
trott mig böra föreslå, att Riksdagen måtte genom sitt initiativ söka
föra frågan framåt.

Det af regeringen år 1887 framlagda förslaget afsåg endast metallindustrien,
hvars målsmän då särskildt petitionerade om införandet af skydd
för mönster och modeller inom sin industri. Såsom af propositionen framgår,
gafs åt förslaget en så inskränkt omfattning i syfte att på ett område,
der stämningen uppenbarligen var gynsam för den ifrågasatta lagstiftningen,
först pröfva dess gagn, innan densamma utsträcktes äfven till andra industrigrenar.
Huruvida det kan vara lämpligt och behöfligt att äfven nn förfara
med samma försigtighet, vill jag tills vidare lemna oafgjordt. Mig

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

synes det otvifvelaktigt, att det för alla industrier skulle vara i hög grad
önskvärd! att så snart som möjligt blifva delaktiga af detta skydd, som i
utlandet länge visat sig vara af så stor nytta och der i så hög grad anlitas.
I alla händelser torde endast regeringen vara i tillfälle att undersöka,
huru härmed förhåller sig.

Till regeringen torde äfven höra öfverlemnas att uppgöra förslag till
författning i ämnet, och torde detta så mycket lättare kunna ske, som en
komité redan haft frågan under behandling samt ett fullständigt förslag till
författning redan en gång blifvit af regeringen utarbetadt.»

Jemväl nu har utskottet ansett sig höra före frågans pröfning lemna
de ledamöter inom Riksdagen, hvilka kunde antagas vara närmast intresserade
af densammas lösning, tillfälle att uttala sina åsigter och önskningar,
hvadan utskottet inbjudit desse att infinna sig hos utskottet och yttra sig i
anledning af förevarande motion. Denna utskottets inbjudning blef också
med mycken beredvillighet efterkommen; och anser sig utskottet här böra i
korthet redogöra för det väsentliga innehållet af hvad inför utskottet
sålunda blifvit anfördt.

A ena sidan hafva de, som yttrat sig emot förslaget, upprepat de
många gånger förut uttalade betänkligheterna, att de svenske industriidkarne,
på samma gång de genom förslagets antagande skulle vinna skydd
för sina egna mönster ock modeller, uteslötes från möjligheten att utan vederbörande
rättsegares medgifvande tillgodogöra sig mönster och modeller
från de förnämsta industriidkande länder i Europa, hvilket sistnämnda förhållande
med nödvändighet följde af de internationeira aftal på ifrågavarande
område, som Kong! Maj:t för vårt land ansett sig böra biträda. Vårt lands
ännu outvecklade industri vore emellertid ännu i vidsträckt omfattning hänvisad
till utlandet för anskaffande af nödiga mönster och modeller. Det
skydd, förslaget afsåge att gifva, befarades vidare komma hufvudsakligen de
utländske industriidkarne till godo, och härigenom skulle den redan nu bekymmersamma
konkurrensen med utlandet ytterligare försvåras särskildt för
de näringsidkare, livilka saknade tillgångar att förskaffa sig egna mönster
och modeller. Erfarenheten från utlandet visade äfven, att registreringen, för
att förekomma efterapningar och sålunda förblifva fullt verksam i den åsyftade
xigtningen, oupphörligt måste förnyas. På samma gång detta förhållande
ofta nog läte registreringen kännas som en börda, läge häri jemväl i viss

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

mån förklaringen till den omständigheten, att de flesta länders skyddsregister
uppvisade höga registreringssiffror, hvilken omständighet plägade åberopas
såsom ett kraftigt bevis om den åsigt angående systemets gagnelighet,
som i utlandet gjorde sig gällande. Det läge vidare i allmänhetens intresse
att utan allt för stora uppoffringar kunna förskaffa sig industrialster af
ifrågavarande slag, men detta berättigade intresse tillgodosåges illa genom
det föreslagna skyddet, som nödvändigtvis måste fördyra den vara, der mönstret
eller modellen användts. Slutligen betonades, att sedan den tid, då förarbetena
till Kong! Maj:ts år 1887 afgifna förslag i ämnet pågingo, förhållandena
på det industriella området icke förändrats derhän, att ett skydd
kunde sägas vara mer af behofvet påkalladt nu än då, och vore det således
bäst att frågan ännu finge hvila någon tid.

Till stöd för motionen har, å andra sidan, hufvudsakligen blifvit anfördt,
att derest vårt folk ville med bibehållen ära deltaga i arbetet på den
materiella odlingens område, finge det icke inskränka sig till att makligt
efterhärma, hvad uppfinningsandan och näringsfliten hos andra folk skapat,
utan måste göra sin insats af sjelfständig verksamhet i det gemensamma
kulturarbetet. Uppammandet af en inhemsk konstindustri förutsatte med
nödvändighet ett verksamt skydd för mönster och modeller, då endast under
tillvaron af ett sådant skydd mönsterritaren och uppfinnaren af modeller
kunde påräkna full godtgörelse för sitt arbete och, på sätt motionären erinrat,
sporras till nya ansträngningar för att vinna fulländning i sitt yrke.
Särskildt för de industriidkare, inom hvilkas verksamhet till följd af bristande
kapital någon egentlig arbetsfördelning mången gång icke förekomme,
utan mönsterritaren och tillverkaren af den vara, för hvilken mönstret vore
afsedt, ofta vore en och samma person, hade frågan om införandet af skydd
för mönster och modeller karakteren af en verklig lifsfråga, hvars lösning
icke utan väsentlig skada för industrien längre kunde uppskjutas. Man borde
vidare ihågkomma, att ett internationellt mönsterskydd ingalunda, såsom man
befarat, uteslöte möjligheten för de inhemske industriidkarne att för sina tillverkningar
fortfarande använda utländska förebilder. Hinder härför mötte
endast i det fall att dessa vore här i riket skyddade, men det kunde ej
gerna antagas, att utländska mönster skulle till så stor omfattning härstädes
inregistreras, att icke äfven de industrigrenar, livilka måste i sin tillverkning
följa snabbt vexlande utländska moder, fortfarande skulle beredas
tillräckligt tillfälle att förse sig med nödiga förebilder från utlandet, hvadan
de i sådant hänseende uttalade farhågorna syntes icke obetydligt öfverdrifna.
Hvad slutligen vidkomme påståendet att, då förändrade förhållanden icke in -

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

tiiidt sedan åtgärder till frågans lösning senast företogos, härmed syntes
kunna utan våda ännu någon tid anstå, jäfvades detta påstående af senaste
tiders erfarenhet, som uppvisade en snabb utveckling särskildt inom konstindustrien,
hvarjemte det icke borde vara obekant, att inom vår land på sista
tiden höjts allt flere röster för införandet af ett allmänt mönsterskydd, och
att intresset för en snar lösning af frågan vore synnerligen stegradt.

För egen del anser utskottet, i öfverensstämmelse med hvad som uttalades
af 1887 års lagutskott, att anspråket på skydd för industriella mönster
och modeller ingalunda saknar berättigande, utan hvilar på eu rigtig
princip, men håller jemväl före, att vid en lagstiftningsåtgärd af ifrågavarande
beskaffenhet hänsyn måste tagas äfven till andra mera tillfälliga omständigheter,
som kunna lägga hinder i vägen för principens genomförande;*
och får utskottet i sistnämnda hänseende hänvisa till här ofvan anförda
mot motionärens förslag framstälda erinringar. Dessa erinringar synas
dock, på grund af hvad å andra sidan blifvit anfördt, icke böra tillerkännas
sådan afgörande vigt, att allt vidare arbete på den föreliggande lagstiftningsfrågans
lösning bör afstanna. Vid sådant förhållande och då uttalandena i
ämnet inför utskottet gifva anledning antaga, att en ytterligare utredning
rörande de förhållanden, som inverka på frågans bedömande, är af behof
påkallad, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af ifrågavarande motion,
i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t låta verkställa förnyad utredning i fråga om behofvet
och lämpligheten af att införa skydd för industriella
mönster och modeller samt derefter för Riksdagen
framlägga det förslag till författning i ämnet, hvartill
en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 4 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Reservation

af herr Claeson, som yttrade: »För min del finner jag de skäl, Indika af industriidkare
blifvit så val 1887 som vid innevarande riksdag för lagutskottet
framlagda till stöd för den mening att det ifrågasatta skyddets införande i vårt
land skulle i högre grad vålla olägenheter än gagn, särskildt för de mindre
industriidkare, väga tyngre än hvad som blifvit andraget i motsatt retning.
Vid sådant förhållande och då jag på grund deraf antager, att, om Kongl.
Maj:t af Eiksdagens skrifvelse föranledes att å nyo framlägga lagstiftningsförslag,
liknande det af 1887 eller med vidsträcktare omfattning, så kraftiga
röster skola höjas mot förslaget, att det ej vinner båda kamrarnes godkännande,
samt Kongl. Maj:t, som redan låtit verkställa grundlig utredning i ämnet,
icke lärer underlåta, om sådant af dem, hvilka saken närmast angår, med
någorlunda stor enighet begäres hos Kongl. Maj:t, att låta företaga den vidare
utredning, som kan anses vara af nöden, och att till Riksdagen framkomma
med det förslag, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning,
anser jag lagutskottet sakna skäl att tillstyrka Riksdagen att nu ingå till
Kongl. Maj:t med någon framställning i berörda syfte.»

Härjemte har herr L. O. Larsson begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.