Lagutskottets Utlåtande N:o 27

Utlåtande 1890:LU27

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom
nämnda kammare af herr A. E. Petersson i Hamra afgifven motion,
n:o 196, i hvilken fyra andra ledamöter af kammaren instämt. Motionen
är af följande lydelse: »Lagen om skiljemän af den 28 oktober
1887 är visserligen ännu ny och föga pröfvad, men då den till undanrödjande
af långvariga och dyrbara rättegångar förtjenar stort afsende
samt att dess domslut böra erhålla den aktning och förtroende, som
våra öfriga domstolar åtnjuta, och då denna lag går så långt i sin
m agtf u 11 k o ullighet, att vad eller klander emot skiljemännens domslut
ej får ega rum, så synes mig att skiljemän, innan de träda till sin
befattning, i likhet med ledamot i expropriationsnämnd, böra aflägga
domareed.

Fn brist i nämnde lag synes mig ock det förhållandet vara, att
inga bestämmelser finnas rörande skiljemännens ersättning, utan är
detta öfverlemnadt åt deras godtycke.

Med anledning häraf får jag vördsammast föreslå, att följande
tvenne stadganden blifva i lag om skiljemän införda:

l:o. Innan skiljeman träder till sin befattning, gånge han inför
rådstufvu- eller häradsrätt sådan ed, som om ledamot i expropriationsnämnd
är stadgadt.

2:o. Skiljeman erhåller ersättning i likhet med häradshöfding,
eller efter tredje klassen i resereglementet.

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 7 Sami. 15 Häft.

1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Part i mål, som handlägges af skiljemän, ersätte hvar sin skiljeman
samt hälften hvardera af dens ersättning, som af desse skiljemän
blifvit tillkallad.»

Hvad först angår den del af motionärens förslag, som afser att
göra skiljemän edsvurne i öfverensstämmelse med hvad för ledamöter
i expropriationsnämnd är stadgadt, vill utskottet endast erinra derom,
att lagstiftningen under senare tider gått i den rigtning, att de i lag
föreskrift^ eder afskaffats i den mån sådant ansetts utan våda kunna
ske. Med afseende härå synes det utskottet icke lämpligt att nu införa
föreskrift om eds afläggande i ett fall, der sådant förut icke varit
stadgadt.

I andra punkten af motionen har motionären framstält förslagtill
bestämmelser om godtgörelse för fullgörandet af skiljemannauppdrag.
Härom fans i 21 § af det förslag till lag om skiljemän, som af nya
lagberedningen afgafs den 19 februari 1885, en så lydande föreskrift:

»Skiljemän ega att i sin dom tillägga sig skälig godtgörelse för
all med förrättningen förenad kostnad och tidspillan. Nöjes ej part
med skiljemännens beslut i den delen, eger han instämma klander
derå till domstol; vare dock pligtig anhängiggöra och fullfölja klandret
inom den tid och vid den påföljd, som i 17 § sägs.»

Vid lagförslagets granskning i högsta domstolen ansågo emellertid
fyra justitieråd, att denna paragraf borde ur förslaget utgå, och anförde
till stöd för denna åsigt bland annat, att uppdraget att vara skiljeman
vore en helt och hållet privat befattning, som ingen mot sin vilja vore
pligtig att åtaga sig, samt att med denna beskaffenhet af skiljemannauppdraget.
syntes bäst öfverensstämma, att ersättningen för dermed
förenade kostnader och besvär finge bero på öfverenskommelse emellan
vederbörande eller, i brist deraf, på pröfning af domstol. Detta skäl,
som föranledde paragrafens uteslutande ur lagförslaget, innan detsamma
framlades för Riksdagen, synes ega giltighet äfven i fråga om motionärens
nu frainstälda förslag i denna del.

Hvad särskild!, beträffar den af motionären föreslagna grund för
fördelningen af uppkommande kostnader, synes de! utskottet olämpligt
att i lag fastställa en sådan grund, hvarigenom skiljemännen skulle
betagas möjlighet att allt efter sakens beskaffenhet fördela kostnaden
mellan parterna. Om det t. ex. skulle visa sig, att den ena parten
saknat allt fog för de påståenden, hvilka underkastats skiljemännens

B

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

pröfning, torde väl billigheten också fordra, att denne part får betala
hela eller åtminstone en större del af kostnaden.

På sålunda anförda skäl får lagutskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 10 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.