Lagutskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1888:LU27 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 27

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1888, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till
lag angående hemmansklyfning och jordafsöndring.

Från Första Kammaren liar lagutskottet fatt emottaga en inom nämnda
kammare af herr Otto Forssell afgifven motion, n:o 2, hvari motionären föreslår,
att Riksdagen ville för sin del, med upphäfvande af nu gällande förordning
om hemmansklyfning och jordafsöndring, antaga följande

Lag

angående hemmansklyfning och jordafsöndring.

Om hemmansklyfning.

1 §. Hvarje under enskild eganderätt varande hemman, samt det
krono- eller annat publikt hemman, som under stadgad åborätt är upplåtet,
får klyfvas till hvad hemmantal som helst,

Om lotshemman af krono- eller skattenatur, om skattehemman, som
enligt kongl. kungörelsen den 4 februari 1811 är oskiljaktigt från det bruk,
hvarunder hemmanet lyder, äfvensom angående klyfning af säteri vid arftägt,
galle hvad särskildt stadgadt är.

Om jordafsöndring.

2 §. Egäre af hemman eller lägenhet hafva rätt att med vilkor och
undantag, som här nedan sägs, derifrån afsöndra till och med en femtedel af

Lagutskottets Utlåtande N:o 27-

egovidden i en eller flera delar vare sig för alltid under full eganderätt eller
besittning på viss tid, dock ej öfver femtio år, eller ock till besittning på
lifstid. Från afsöndrad lägenhet vare ytterligare afsöndring tillåten utan
inskränkning till viss egovidd. Lag samma vare om afsöndring af vattenfall
eller fiske.

3 §. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna krono-, kronorusthåll-
eller andra publika hemman och lägenheter vare jemväl tillåten,
dock ej med annan rätt än lag för besittning af jorden medgifver.

4 §. Åstundan egare eller innehafvare af hemman att derifrån afsöndra
mark, som ensam eller tillsammans med hvad redan kan vara från
hemmanet afsöndradt utgör mer än en femtedel af dess område, skall sådant
anmälas hos Konungens befallningshafvande, som har att pröfva ansökningen
och lemna bifall dertill, i den mån sådant finnes förenligt med kronans säkerhet
för räntans och öfriga skyldigheters framtida utgörande; dock må i
ty fall jord, som hufvudsakligen består af skogsmark, endast under full eganderätt
afsöndras.

5 §. Sådan afsöndring som nu är nämnd, må icke ske från nyhemman
eller nybygge å kronans mark, så länge det åtnjuter frihetsår och icke
fått bestämdt område i skog och mark. Dylik afsöndring från fideikommiss
gäller ej heller annorlunda, än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

6 §. Om lotshemman och lotslägenhet af krono- eller skattenatur,
om det skattehemman, som enligt kungörelsen den 4 februari 1811 är
oskiljaktigt från bruk, hvarunder det lyder, äfvensom angående strömfall å
kronohemmans eller kronojords område galle hvad särskild! stadgadt är.

7 §. Ej må innehafvare af jord eller lägenhet, som på viss tid eller
lifstid afsöndrad är, den jord på annan öfverlåta utan tillstånd af innehafvaren
till det hemman eller den lägenhet, hvarifrån afsöndringen är
gjord. Sker det, gånge jorden eller lägenheten, om hemmanets eller lägenhetens
innehafvare sådant yrkar, till honom åter emot skälig lösen. Dör
innehafvare af afsöndrad jord eller lägenhet förr än besittningstid ute är,
hafve enka och arfvingar rätt behålla jorden eller lägenheten under de
vilkor, som vid upplåtelsen tingade blifvit. Vid besittningstidens slut återfaller
jorden eller lägenheten till den egendom, hvarifrån den afsöndrats
utan ersättning eller lösen, ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kan varda
gjordt eller icke, och vare innehafvaren eller, då jorden eller lägenheten
varit på lifstid upplåten, dennes arfvingar obetaget att derifrån afflytta
honom eller dem tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej jordens egare den
lösa vill.

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

8 §. Vill innehafvare!! af boställe eller annat publik hemman eller
lägenhet, som icke hesittes under stadgad åhorätt, afsöndra jord på viss
tid eller på lifstid enligt nu stadgade allmänna grunder; göre ansökning
derom hos det embetsverk, under hvars allmänna vård och inseende bostället,
hemmanet eller lägenheten lyder; egande embetsverket, att, då skäl
dertill finnes, sådant efter omständigheterna tillåta och vilkoren bestämma.

Från kungs- och kungsladugårdar samt öfriga under kronans omedelbara
dispositionsrätt varande hemman eller lägenheter vare sådan afsöndring
förbjuden.

9 §. De afsöndringar af jord under eganderätt, som enligt förra
enskiftesförfattningar i behörig ordning skett från boställen, ege framtida
bestånd.

10 §. Jord eller annan lägenhet, som till full ego afsöndras, skall
lagfaras så som om jordafång är föreskrifvet, och afsöndring på viss tid
eller lifstid varde, med det undantag, hvarom i nästföljande § förmäles, intecknad
på sätt särskildt är stadgadt. Ej må i tv fall lagfart eller inteckning
beviljas å afsöndring, som är större än här ofvan medgifvet är.

11 §. Med afhandling om afsöndring af jord eller lägenhet från de
under stadgad åborätt upplåtna krono-, kronorusthåll»- eller andra publika
hemman och lägenheter förfares likasom då åborätt å sådana hemman och
lägenheter öfverlåtes.

12 §. År jord eller lägenhet på annat sätt eller under andra vilkor
afsöndrad, än nu tillåtet är; varde sådan afsöndring, om påstående derom
väckes, enligt här ofvan stadgade föreskrifter, rättad och jemkacd samt ege
sedan bestånd, der den i öfrigt pröfvas laglig och gällande. Åtnöjes icke
innehafvaren af den afsöndrade jorden eller lägenheten med sådan rättelse
och jemkning, eller kan den icke ske, gånge då jorden eller lägenheten, emot
skälig lösen, åter till den egendom, hvarifrån afsöndringen skett.

13 § 1 mom. År af jord, som till afsöndring tillåten är, större andel
än som svarar mot en femtedel af hemmanets egovidd utan behörigt tillstånd
för alltid afsöndrad, och vill innehafvaren, då klander derå väckes, behålla
hela den jord emot åtagande af andel i mantal och ränta i förhållande till
hemmanets egovidd; hafve han dertill rätt.

2 mom. I sådant fall skall å jorden mantal sättas och detta från
hemmanets mantal afräknas, samt hemmanets utskylder i förhållande derefter
minskas, hvaremot egaren af den förut varande, nu till hemman förändrade
lägenheten åligger att utan åtnjutande af frihetsår utgöra derå belöpande
räntor och öfriga utskylder.

3 mom. Förslag härutinnan bör, efter derom hos Konungens befallningshafvande
gjord anmälan, upprättas af landtmätare och godemän, med

Lagutskottets Utlåtande N:o 27

ledning af stamheinmanets och den afsöndrade delens genom ordentlig'' gradering
kända innehåll i fullgod jord ; hvarför ock nödiga karte- och graderingshandlingar,
der de icke redan finnas, skola i behörig ordning upprättas.
Förslaget, pröfvas derefter af Konungens befallningshafvande genom utslag.

14 §. Tvist om afsöndring af jord eller lägenhet från ett under
stadgad åborätt upplåtet krono-, kronorusthåll- eller annat publikt hemman
skall upptagas och fullföljas på enahanda sätt som tvist om afsöndring'' från
frälse- eller skattehemman.

15 §. Klagan öfver beslut, meddeladt i de uti 4:de, 8:de och 13:de
§§ upptagna frågor, skall fullföljas i den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad.

Enligt hvad förslaget gafvel1 vid handen äro de med detsamma åsyftade
ändringar uti nu gällande förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring
den 6 augusti 1881 hufvudsakligen följande:

1) borttagande af föreskriften att afgäld skall för afsöndra^ lägenhet
erläggas till egaren af det hemman, hvarifrån afsöndringen skett;

2) upphörande af den Konungens befallningshafvande åliggande skyldighet
att i hvarje fall pröfva afsöndringens laglighet; samt

3) borttagande af de i 10 § af nu gällande förordning meddelade
särskilda föreskrifter angående afsöndring af mosse.

Den väsentligaste ändring, som i förslaget innefattas, är uppenbarligen
borttagandet af föreskriften om afgäld för afsöndrad lägenhet; och då
det, såsom ock af motionen framgår, är önskan att vinna denna ändring,
som föranledt hela förslaget, torde dettas antagande eller förkastande ytterst
bero på bedömandet af nämnda ändrings lämplighet.

Såsom skäl för omförmälda föreskrifts borttagande anför motionären,
att under de sju år, som förflutit, sedan 1881 års förordning utfärdades,
ett skattehemmans räntor och allmänna utskylder så väsentligen förminskats,
att grunden för föreskriften om afgäld numera helt och hållet bortfallit.
Tv det vore icke nog med, att kronobrefbäringen upphört, att
kungs- och kronoskjutsen reducerats derhän, att den endast i sälfsynta
fall kunde förekomma, och då mot full ersättning; att skyldigheten att
bygga gästgifvaregård, tingshus och prestgård numera bestämdes efter andra
vida lindrigare grunder, samt att den betungande skjutsningen nära nog1 upphört
att trycka på den skattlagda jorden; utan till allt detta komme ock,
att ränta och rotering helt nyligen minskats med 30 procent. — Då
således de skatter och utskylder, som förr utgingo från skattskyldig
Bill. till Rilcsd. Prof. 1888. 7 Sami. 13 Raft. 2-

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

jord, under de sista 15 åren minskats med mer än en tredjedel, så
vore uppenbart, att hemman segaren nu mera kunde, äfven för det ytterst
sällsynta fall, att 1 5 af den skattskyldiga jorden afsöndrades, med återstående
4/5 utan olägenhet fullgöra % af forna skatter och utskylder. Komme nu
härtill att, efter hvad nogsamt kändt vore, de flesta afsöndringar bestode i ett
eller annat tunnland afrösningsjord, så syntes fara för skattevrak och ödeshemman
nu mera hafva försvunnit. — Redan häruti läge således ett giltigt
skäl, hvarför nu gällande föreskrift om fördelning af skatter och utskylder
mellan hemmansegare och lägenhetsinnehafvare borde afskaffas, och frågan
om ersättning härutinnan till den förra ingå i aftalet om köpeskillingens
belopp. Detta hade likväl icke varit den enda och icke ens den hufvudsakliga
anledningen till förevarande motion. Det funnes nemligen ett annat
vida vigtigare skäl, som gjorde lagförändringen till eu tvingande nödvändighet.
— Genom den nedsättning i skatter och utskylder, som redan skett,
hade nemligen det förhållande in träffa t. att den egare, som under de sista
60 åren afsöndrat jord från sitt hemman, uppbure af lägenhetens egare i
afgäld V3 mer än han sjelf betalade och på samma gång V» tner än hvartill
han numera vore berättigad. Att denna nedsättning åt skatter och
utskylder på skattskyldig jord numera icke upphört, syntes vara temligen
uppenbart. Fast hellre måste man antaga, att åtminstone skatterna inom eu
eller annan mansålder försvunnit och blifvit ersatta af bevillning, som dä
äfven drabbade innehafvare af lägenhet. Afgäld till hemmansegare från afsöndrad
lägenhet blefve sålunda allt mera vinstgifvande för honom, och tilllika
af samma natur och beskaffenhet som de frälseräntor, Indika statsverket
nu med betydlig kostnad nödgades inlösa. — Det vore visserligen sant, att,
lagstiftaren skulle kunna träda emellan och föreskrifva, att redan befintlig
afgäld skulle minskas i förhållande till den lindring hemmansegaren,åtnjutit;
men dels hade större delar af dessa a-fgälder vunnit gammal häfd och antagligen
ingått i beräkning af köpeskillingen vid försålda hemman, dels skulle
eu slik åtgärd, huru lätt och enkel den kunde synas på papperet, likväl vid
tillämpningen medföra så besvärliga och tidsödande uträkningar, kostnader
och besvär, att man icke borde genom bibehållande af nu gällande föreskrift
skapa en ny källa till dylikt arbete.

Hvad motionären andragit i fråga om den enligt hans förmenande
obehöriga vinst, som skulle tillskyndas hemmansegaren derigenom, att en för
längre tid tillbaka faststäld afgäld icke längre motsvarades af de skatter
och onera, som vid afgäldens bestämmande belöpte å lägenheten, synes hafva
följdrigtigt bort föranleda framläggande af förslag om jemkning af alla sådana
redan bestämda afgälder; men för ett sådant förslag har motionären
— och visserligen på goda grunder — ryggat tillbaka.

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Förslaget, att afgäld för afsöndra!! lägenhet för framtiden icke må
fastställas, stödjes åter hufvudsakligen på det antagande, att de på jorden
ännu hyllande särskilda skatter och besvär skola inom en icke aflägsen framtid
hafva försvunnit. Men äfven om ett sådant antagande må hafva skäl
för sig, lärer man väl icke rätteligen böra redan nu derpå bygga en lagstiftningsåtgärd
af ifrågavarande art. Det skäl, som från början framkallat
föreskriften om afgäld, eller behofvet att förekomma minskning af stamhemmanets
skatteförmåga, kan ingalunda sägas hafva förlorat giltighet oaktadt
den delvis verkställa grundskatteafskrifningen och aflvftandet af vissa
besvär.

Utskottet kan således icke förorda förslaget om afgäldens upphörande.
Vid sådant förhållande anser utskottet, på sätt redan blifvit antydt, obehöflig!
att ingå i någon granskning af de öfriga ändringar i nu gällande
lagstiftning, som motionären föreslagit, och hemställer,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

O. A. SJÖGRÖN A.

Hell'' A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han,
på grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga
behandling inom utskottet.