Lagutskottets Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1895:LU26 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 2G mars 1895, kl. 2 e. m.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsmagtens behof samt att till krigsbruk
afstå hästar och fordon.

Genom en den 18 sistlidne januari aflåten proposition, n:o 28, som
till lagutskottet hänvisats, har Kongl. Maj:t, under åberopande af det
propositionen bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden,
föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag till

l:o) lag angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof; samt

2:o) lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå
hästar och fordon.

Frågan om en så kallad reqvisitionslag, hvarigenom ett ordnadt
tillvägagående skulle vinnas, då i krig enskildes egendom eller arbetskraft
måste tagas i anspråk för försvarsändamål, har redan förut utgjort
föremål för Riksdagens behandling.

Vid 1889 års riksdag framlade Kongl. Maj:t proposition angående
skyldighet för enskilde att fullgöra reqvisition för krigsbehof samt att
Bill. till Iliksd. Vrot. list)5. 7 Sand. 15 Höft. (N:o 2''i.) 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

till krigsbruk afstå hästar och fordon. Frågan förföll emellertid till följd
af kamrarnes olika beslut. Andra Kammaren godkände nemligen den
af lagutskottet i dess utlåtande i ämnet uttalade åsigt, att lagförslagen
icke utan föregående grundlagsändring kunde af Riksdagen antagas,
hvaremot i Första Kammaren den mening gjorde sig gällande, att grundlagen
icke lade något hinder i vägen för förslagens antagande.

I syfte att undanrödja de formella betänkligheter, som sålunda
inom Riksdagen yppat sig emot antagande af lagar af ifrågavarande
slag, beslöt 1893 års Riksdag att antaga till hvilande förslag till ändrad
lydelse af § 74 regeringsformen, hvilket förslag af påföljande Riksdag
godkändes och af Kongl. Maj:t gillades; och har följaktligen det hinder
för antagande af dylika lagar, som vid 1889 års riksdag ansetts ligga
i dåvarande lydelsen af nämnda paragraf, blifvit undanröjdt.

I fråga om de skäl, som tala lör nödvändigheten att reqvisitionslagar
komma till stånd, tillåter sig utskottet erinra om hvad statsrådet
och chefen lör landtförsvarsdepartementet i sammanhang med aflåtandet
af Kongl. Maj:ts proposition i ämnet vid 1889 års riksdag till statsrådsprotokollet
anfört.

Departementschefen yttrade bland annat följande:

»Härarne lefde i nutidens krig, om icke uteslutande, så dock till
större delen på det lands bekostnad, i hvilket operationerna försigginge,
och uppenbart vore, att, då detta krigsföringssätt nästan erhållit en folkrättslig
sanktion, samt i hvarje Ml en invasionshär icke torde underlåta
att med krigets rätt anlita det försvarande landets tillgångar för
sitt underhåll, hvarje krigsstyrelse måste söka att åt egen här, då den
rörde sig inom eget område, genom bestämda lagbud förvärfva enahanda
rättigheter.

Om en dylik lagstiftning försummades, så beredde det försvarande
landet redan från krigets första början sin motståndare på sin egen
bekostnad fördelar, hvilka kunde blifva afgörande för krigets utgång.

Motståndaren rörde sig då fritt utan att åt förplägningsväsendet
nödgas egna denna ängsliga uppmärksamhet, som förlamat så mången i
öfrig! väl uttänkt krigsrörelse, under det att den försvarande vid hvarje
steg med omsorgsfull noggrannhet måste tillse, att de för truppernas
underhåll nödiga förråden funnes sammanförda på de olika marschvägarne.
Att ett dylikt förhållande måste ofördelaktigt återverka på
den försvarande härens operationer läge i öppen dag, och gifvet vore,
att man icke intill krigets utbrott kunde låta anstå med antagande af
en så beskaffad lagstiftning. Den vore af yttersta vigt redan före mobiliseringen,
hvars hastiga genomförande vore eu af den nutida militära

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

administrationens förnämsta uppgifter. Truppernas koncentration och
strategiska uppmarsch kunde svårligen med erforderlig snabbhet försiggå
utan rättigheten att genom reqvisitioner sörja för deras underhåll.

Dessutom måste noga besinnas, att en dylik lags blotta antagande
i och för sig ej gjorde till fyllest; en mängd reglementariska föreskrifter,
med den till utgångspunkt, måste redan före krigsutbrottet vara utfärdade
och väl kända af de myndigheter, som under kriget och förberedelserna
dertill skulle tillämpa dem.

Det torde alltså vara oundgängligen nödvändigt, att den rätt i
förevarande afseenden, som genom lagstiftningen borde tilläggas krigsstyrelsen,
vore på förhand genom bestämda lagar noggrant angifven.

Så länge landet njöte en ostörd fred, innebure denna åtgärd inga
ökade bördor för befolkningen, och om kriget en gång utbröte, skulle
säkerligen den under freden antagna lagen, långt ifrån att öka de från
ett krig inom egna landamären oskiljaktiga uppoffringarna för befolkningen,
genom det lagbundna tillvägagåendet i icke oväsentlig mån bidraga
att lätta bördan.

Antagandet af en så kallad reqvisitionslag vore emellertid ej den
enda åtgärd, som från lagstiftningsmagtens sida vore af nöden för att
det vigtiga mobiliseringsarbetet måtte kunna med nödig ordning och
skyndsamhet försiggå. En lag, som åt hären beredde säkerhet att vid
krigsutbrottet kunna anskaffa det erforderliga antalet hästar och fordon,
vore lika nödvändig.

Att härutinnan hänvisa armén till uppköp på under fred vanligt
sätt vore så godt som omöjligt. Enligt beräkning uppginge antalet,
hästar, som armén vid dess försättande på fältfot enligt gällande mobiliseringsplaner
behöfde, till omkring 20,000, utgörande 6 procent af hela
antalet hästar inom landet öfver 3 år, och lätt insåges, att, då cn betydlig
del af hästtillgången torde vara af den beskaffenhet, att dess
uttagande för krigsändamål icke kunde ifrågakomma, det procenttal af
landets krigsdugliga hästar, som vid mobilisering toges i anspråk, vore
så stort, att trots landets ovanliga rikedom på hästar, som i och för sig
torde göra en hästanskaffhingslag härstädes vida mindre tryckande än
i de flesta andra europeiska stater, behofvet. utan särskilda anordningar,
som underlättade inköpet, svårligen kunde fyllas. I hvarje fall måste
saknaden af en lag, som ålade enskilde att mot ersättning afstå sina för
krigsbruk tjenliga hästar, leda till eu tidsutdrägt, som för mobiliseringens
fortgång kunde blifva ödesdiger; och genom antagandet af en sådan lag
kunde lika litet som genom reqvisitionslagen någon tunga under fredstid
anses vara lagd å landets befolkning.»

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

I den vid 1892 års urtima riksdag framlagda propositionen angående
en förbättrad härordning framhålles likaledes det tvingande behofvet
af en hästanskaffningslag, enär organisationen af vårt försvarsväsende
i sjelfva verket icke kunde anses till fullo genomförd, förr än
säkerhet funnes att det stora antal hästar och fordon, hvilket för arméns
mobilisering är oundgängligen nödvändigt, också måtte i farans stund
med minsta möjliga tidsutdrägt stå armén till buds. Genom den förbättrade
härordningens antagande uppgafs behofvet af hästar vid mobilisering
komma att något litet ökas, så att uttagningen, hvilken vid
framläggandet af 1889 års förslag antagits skola uppgå till 6 procent
af befintliga antalet hästar öfver tre år, enligt 1892 års härordning
komme att varda 6,7 5 till 7 procent af nämnda antal.

De föreliggande lagförslagen hafva synts utskottet allenast i fråga
om några detalj bestämmelser böra föranleda följande erinringar.

Lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof.

§ 1-

Orden »på sätt i 74 § regeringsformen sägs» hafva af utskottet ersatts
med orden: »enligt § 74 regeringsformen», i syfte att tydligt utmärka,
att reqvisitionsrättens inträdande förutsätter, att krigsmagten
blifvit stäld på krigsfot för något af de ändamål, som angifvas i nämnda
gnmdlagsparagraf.

Orden »efter statsrådets hörande» hafva synts utskottet böra utgå,
såsom öfverflödiga och måhända missledande i fråga om tolkning af
efterföljande stadganden i författningen. Föreskriften, att dagen, då reqvisitionsrätten
skall inträda, bestämmes af Konungen »i allmän kungörelse»,
innebär tydligen, att Konungens beslut derom skall fattas i
statsrådet, hvilket ock otvetydigt framgår af bestämmelsen i§ 74 regeringsformen.
Bibehållandet af ifrågavarande ord skulle deremot beträffande
andra stadganden i denna lag, i hvilka utan detta tillägg stadgas rätt
för Konungen att i vissa afseenden meddela bestämmelser, möjligen
gifva anledning till den origtiga tolkning, att sådana Konungens beslut
skulle kunna fattas i kommandoväg.

Orden »kommuner och enskilde» hafva utbytts mot: »kommuner
eller enskilde» för att bringa stadgandets lydelse i full öfverensstämmelse
med föreskriften i § 74 regeringsformen.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26. 5

För att bringa den i sista momentet förekommande hänvisning
till § 13 i öfverensstämmelse med innehållet af nämnda paragraf har en
jemkning i denna hänvisning blifvit vidtagen.

§ 2.

Den i denna paragraf mom. 1 intagna föreskrift om kommunens ansvar
för reqvisitioners utgörande synes utskottet lämpligen böra följa efter
stadgandet i mom. 2 om de förnödenheter och tjenstbarheter, som kunna
vara föremål för reqvisition, och har en sådan omflyttning af dessa moment
blifvit vidtagen.

Då inåt i qvarteron lika väl som qvarter bör kunna reqvireras ej
blott för den krigsmagten tillhörande personal utan äfven för personer,
som användts för krigsmagtens räkning, hafva i det af utskottet föreslagna
mom. 1 uti litt. b) orden »till krigsmagten hörande personal» blifvit
utbytta mot orden »den i a) omförmälda personal». Af enahanda anledning
hafva orden »tillhörande krigsmagten» i litt. k) af Kongl. Maj:ts
proposition blifvit uteslutna i motsvarande litt. i) uti utskottets förslag.

Beträffande litt. c) i samma moment synes reqvisitionsrätten böra
utsträckas till att omfatta äfven den till fartyg eller andra farkoster
hörande materiel, i hvilket syfte tillägg gjorts till ifrågavarande litt.

Derest jemvägar och andra transportmedel, kanaler och slussverk
samt telegraf- och telefoninrättningar genom reqvisition tagas i anspråk,
synes kommunen ej böra ansvara för reqvisitionens utgörande. Dessa
anläggningar hafva derför sammanförts i ett särskildt moment, det andra,
och kommunens ansvar inskränkts att gälla öfriga föremål för reqvisition,
som i det af utskottet föreslagna mom. 1 uppräknas.

Den i propositionen i § 4 mom. 3 intagna bestämmelsen, att reqvisition
ej må omfatta annat än hvad inom orten finnes att tillgå, har utskottet
ansett böra hafva sin plats i § 2. Härjemte har detta stadgande
erhållit en förändrad affattning i ändamål att tydligt utmärka att, derest
reqvisitionsrätten göres gällande mot någon, som icke är i besittning af
de reqvirerade föremålen, denne icke kan förpligtas att från annat håll
anskaffa desamma.

§ 3.

I denna paragraf har intagits en uttrycklig hänvisning till § 13,
åsyftande att utmärka, att ifrågavarande indelning af riket i reqvisitionsområdcn
skall bestämmas af Konungen i de närmare föreskrifter, som för
verkställigheten af denna lag meddelas. Härigenom utmärkes ock, att

G Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

denna indelning skall ega ruin redan under fredstid. Slutorden i första
stycket »samt krigsmagtens förläggning» hafva af utskottet blifvit uteslutna,
då rikets administrativa indelning synes utskottet jemte de särskilda
landsdelames tillgångar böra utgöra grunden för fördelningen.

Ofriga ändringar i denna paragraf hafva vidtagits i ändamål af
förtydligande.

§ 4-

Det i mom. 1 förekommande uttrycket »behörig» under Konungens
befallningshafvande lydande »administrativ myndighet» har synts utskottet
vara alltför obestämdt. Utskottet har derför föreslagit, att reqvisition
ställes till Konungens befallningshafvande eller till kronofogde, länsman
eller magistrat.

För det fall att jemvägar eller andra dermed jemförliga, i det af
utskottet föreslagna mom. 2 i § 2 uppräknade anläggningar genom reqvisition
tagas i anspråk, synes utskottet reqvisitionen jemväl böra kunna
direkt ställas till styrelse, verkställande direktör eller trafikchef.

Derest den, hvilken skall fullgöra reqvisition, visar tredska eller
försummelse, har det synts utskottet till fyllest att stadga, att vederbörande
administrativ eller kommunal myndighet har rätt att hos den
tredskande eller försumlige uttaga det reqvirerade.

§ 5.

I fråga om den i mom. 4 stadgade ersättning för mat och foder,
som lemnas i qvarteren, torde böra erinras, att prisen på alla slag af
förnödenheter i regel betydligt stegras under krigstid. Billigheten synes
derför fordra, att de, hvilka i qvarteren lemna mat och foder, böra erhålla
liqvid efter markegångstaxans pris med någon förhöjning, och har
utskottet ansett en sådan förhöjning af 25 procent vara lämplig och billig.

§ 6.

Nödig hänsyn till den uthållighet, man skäligen kan kräfva hos en
häst, synes böra föranleda någon nedsättning i beräkningen af tiden för
en kördag. Med hänsyn till vunnen erfarenhet i olika delar af landet,
synas högst tio timmar böra i förevarande lag bestämmas såsom måttet
å ett kördagsverke, och i följd häraf fem timmar utgöra half kördag.

Då det synes vara billigt, att den forman, hvilken under mer än

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

ött dygn nödgas vara borta från hemmet, tillerkännes rätt att i likhet
med den till krigsmagten hörande personal få inqvartering och föda,
har utskottet ansett den i mom. 3 föreskrift^ tid af 48 timmar böra
förkortas till hälften.

; ; '' § 7. ''

I syfte att tydligt utmärka, att den i mom. 1 meddelade föreskrift
afser enskild jernväg, som genom reqvisition tages i anspråk, har lydelsen
af detta moment blifvit jemkad.

Derest i den för den enskilda jernvägen meddelade koncession bestämmelse
finnes intagen derom, att koncessionsinneliafvaren skall vara
skyldig att utan särskild ersättning inreda vagnar till militärtransporter,
sker i en sådan skyldighet icke någon ändring genom den nu föreslagna
bestämmelsen.

§ 8.

För att bringa stadgandet i denna paragraf, att innehafvaren af
en byggnad, som användes för militärt ändamål, är berättigad till ersättning
för förlorad afkastning eller nytta, i öfverensstämmelse med föreskriften
i § 5 mom. 3, att qvarter för menniskor och djur äfvensom
plats för materiel och andra effekter skola lemnas utan betalning, hafva
i sista punkten af mom. 1 orden »der ej begagnandet skett för ändamål
hvarom i § 5 mom. 3 sägs» blifvit tillagda.

I anledning af lydelsen af mom. 2 har i mom. 3 ordet »fartyg»
ersatts med »farkost».

§ ii.

I första punkten af mom. 1 föreskrifves, att för hvarje län äfvensom
för Stockholms stad skall finnas en kommission med vissa angifna
åligganden, och i andra punkten, att vederbörande landsting eller stadsfullmägtige
skola utse en ledamot i denna kommission. I de fall, då ett
län består af två landstingsområden eller inom ett län finnes stad, som
oj tillhör landsting, uppstå svårigheter vid valrättens utöfvande. Utskottet
har för den skull ansett, att för hvarje landstingsområde äfvensom för
stad, som ej i landsting deltager, bör utses eu kommission.

Då skäl ej synes föreligga att betaga ifrågavarande korporationer
rättighet att till ledamot i kommissionen välja lämplig person utom

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

landstinget eller stadsfullmägtige, har utskottet i sådant syfte uteslutit
orden »inom sig».

Till förekommande deraf, att urtima landsting i händelse af förfall
för den valde ledamoten skall behöfva sammankallas för anställande af
nytt val, har införts föreskrift, att landsting skall utse suppleant.

Den i mom. 2 vidtagna förändring utgör endast en jemkning i
redaktionen.

§ 12-

Då enligt utskottets uppfattning giltig anledning saknas till bestämmelsen,
att anvisning, hvilken lemnas såsom liqvid för fullgjord reqvisition,
icke må vara eu löpande förbindelse, hafva orden »till fordringsegaren
stäld» blifvit ur mom. 1 uteslutna, öfriga. jemkningar i redaktionen
hafva vidtagits i syfte att bringa paragrafens lydelse i närmare
öfverensstämmelse med motsvarande paragraf i förslaget till lag angående
anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande på krigsfot.

Lagen angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon.

Rubriken till denna lag har synts utskottet icke tydligt angifva
skilnaden mellan lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde
att fullgöra reqvisitioner till krigsmagtens behof och den nu ifrågavarande
lagen. Äfven enligt förstnämnda lag kunna nemligen kommuner
och enskilde vara skyldiga att till krigsbruk afstå hästar och fordon.
Rubriken har derför synts böra omredigeras i syfte att. utmärka, att det
ändamål, som med den nu ifrågavarande lagen åsyftas, är, att krigsmagten
må tillförsäkras det vid densammas försättande på krigsfot erforderliga
antal hästar och fordon.

För att undanrödja hvarje tvekan derom, att uttagande af hästar
och fordon enligt denna lag icke får ske förr än förordnande enligt § 74
regeringsformen meddelats om krigsmagtens ställande på krigsfot, har
utskottet i denna paragraf infört uttrycklig hänvisning till nämnda gruudlagsstadgande
i öfverensstämmelse med hvad af Kongl. Maj:t blifvit
föreslaget i reqvisitionslagens första paragraf.

Till förekommande af misstydning ha i mom. 2 litt. c) orden
»embets- och» blifvit uteslutna.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

Den i litt. e) af samma moment vidtagna jemkning har föranledts
deraf, att de kontrakt, hvilka af poststyrelsen träffas med enskilde om
befordran af post, numera ej innehålla någon bestämmelse om ett visst
antal hästar, som skall dertill användas.

§§ 2 och 3.

De af utskottet föreslagna ändringar i dessa paragrafer utgöra
endast smärre jemkningar i uttrycken.

§ 4.

Då enligt gällande förordning om kommunalstyrelse på landet
kommunalfullmägtige, der sådana finnas, utöfva kommunalstämmans beslutanderätt
i alla sådana frågor, hvilka icke äro särskildt undantagna,
har ordet »kommunalfullmägtige» i mom. 1 synts utskottet kunna utgå.
Derjemte har redaktionen af sista punkten i samma moment blifvit jemkad.

§ 5. ; '' . 7''

Bestämmelsen i mom. 1, att hästar, som af kommunerna tillhandahållas,
skola vara för krigsbruk dugliga, har synts utskottet icke tillräckligt
förebygga stridigheter emellan mönstringskommission och hästegare
i fråga om kassation af instälda hästar. Utskottet har derför
ansett sig böra i lagförslaget upptaga mera detaljerade föreskrifter i
detta ämne, dervid ett inom generalstaben upprättadt förslag, afsedt att
intagas i de närmare föreskrifter för lagens tillämpning, som Konungen
skulle ega att meddela, tjenat utskottet till ledning.

Föreskriften i mom. 3, att, derest mönstringskommissionen i kasserad
hästs ställe inköpt annan häst, vederbörande kommun skall ersätta
staten det belopp, hvarmed inköpspriset öfverstiger medelpriset å de
från kommunen uttagna hästar, har synts utskottet kunna leda till oskälig
tunga för särskilda kommuner. I vissa trakter lärer nemligen användas
hufvudsakligen hästar, hvilka, ehuru starka och härdiga, likväl i fråga
om storleken icke uppfylla det i § 5 bestämda mått. Vid sådant förhållande
synes det icke vara förenligt med den grundsats, hvarpå ifrågavarande
lagstiftning livilar — eller att skyldighet väl stadgas för egarne
af hästar att af hvad som finnes mot ersättning afstå behöfligt antal för
arméns mobilisering, men ej någon förpligtelse att genom inköp anliih.
tUl Riksd. Prut. 1896. 7 Sand. 15 Höft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

skaffa detta antal — att kommunen ålägges något annat än att aflemna
det antal hästar, som belöper sig å kommunen, så beskaffade som de
hästar äro, hvilka der kunna anskaffas. Kassation af en häst, utan att
genast i dess ställe aflemnas annan häst, som kan godkännas, synes
derföre böra föranleda allenast, att inom kommunen i behörig ordning
uttages en häst, så lämplig som möjligt, och kommunens ersättningsskyldighet
följaktligen inskränkes till det fall, att häst, som enligt § 4
uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instäld. I öfverensstämmelse
härmed har paragrafen erhållit en förändrad affattning.

§§ 7 och 8.

De ändringar, som vidtagits i dessa paragrafer, afse endast redaktionen.

§ 9.

Denna paragraf, hvilken innehåller föreskrift, att den, som afstått
häst eller fordon, skall vara berättigad att efter krigsmagtens återgång
till fredsfot mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad häst eller
fordon, har synts utskottet böra utgå. Å ena sidan måste nemligen
uppstå synnerlig svårighet att bland det stora antal hästar och fordon,
som till krigsmagten aflemnats, tillrättaskaffa vissa hästar och fordon,
hvilka af de förra egarne återfordras, helst de hästar och fordon, som
finnas qvar vid härens återgång till fredsfot, säkerligen i allmänhet befinna
sig å helt andra orter än der de uttagits. Å andra sidan synes
den rätt, man genom detta stadgande velat tillförsäkra den förre egaren,
vara af föga betydelse. Han har för en aflemnad häst fått full ersättning,
och han skulle nu för att återfå densamma återbära ersättningsbeloppet
oafkortad^ oaktadt hästen i regel måste antagas genom användning
minskats i värde.

§ 10-

Denna paragraf, hvilken motsvarar § 9 i utskottets förslag, har
omredigerats i ändamål att bringa paragrafen i öfverensstämmelse med
§ 13 i lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
proposition icke kan oförändrad bifallas, ville för sin
del antaga

dels följande

Lag

angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsmagtens behof.

[Kongl. Maj:t''s förslag.)

§ I 1.

Sedan förordnande, på sätt i
74 § regeringsformen sägs, meddelats
om krigsmagtens ställande på
krigsfot, må från den dag, som af
Konungen, efter statsrådets hörande,
i allmän kungörelse bestämmes, genom
reqvisition af kommuner och
enskilde utfordras''förnödenheter och
tjenstbarheter, som må vara att i
orten tillgå och som erfordras för
fyllande af sådan krigsmagtens oundgängliga
behof, hvilka icke på annat
sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet
tillgodoses. Vid krigsmagtens
återgång till fredsfot upphör
rätt till reqvisition på grund af
denna lag från den dag, som på
lika sätt bestämmes och kungöres.

2. Om endast cn del af krigsmagten
ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisition srätten till hvad som
erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition ut -

(Utskottets förslag)

§ I 1.

Sedan förordnande enligt §74
regeringsformen meddelats om krigsmagtens
ställande på krigsfot, må
från den dag, som af Konungen i
allmän kungörelse bestämmes, genom
reqvisition af kommuner eller
enskilde utfordras förnödenheter och
tjenstbarheter, som må vara att i
orten tillgå och som erfordras för
fyllande af sådana krigsmagtens
oundgängliga behof, hvilka icke på
annat sätt kunna med tillräcklig
skyndsamhet tillgodoses. Vid krigsmagtens
återgång till fredsfot upphör
rätt till reqvisition på grund af
denna lag från den dag, som på
lika sätt bestämmes och kungöres.

2. Om endast en del af krigs -magten ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som
erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition ut -

Lagutskottets Utlåtande N:o 2fl.

1 O
I u

(.Kongl. Maj:ts förslag.)
göres, skall, der ej annorlunda bär
nedan stadgas, af statsmedel ersättas,
i enlighet med de i denna lag intagna
bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer
de militära myndigheter,
åt livilka Konungen i den ordning,
som i § 13 sägs, sådan rätt meddelar.
Reqvisitionen skall alltid ske
genom skriftlig, af reqvirenten undertecknad
handling. För hvad enligt
reqvisition blifvit lemnadt eller
fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

1. För reqvisitions utgörande
ansvarar vederbörlig kommun, så
framt reqvisitionen icke, enligt § 4
mom. 2, ställes omedelbart till enskild
kommunalmedlem, och må
kommun, rörande sättet och ordningen
för den behöfliga fördelningen
på kommunalmedlemmarne af
hvad som ifrågakommer att inom
kommunen genom reqvisition utgöras,
sjelf i laga ordning fatta beslut.

2. Genom reqvisition må anskaffas
eller tagas i anspråk:

a) qvarter för trupper med befäl
och vederlikar samt för andra, som
äro vid krigsmagten anstälde eller
för dess räkning använde; stallrum
för hästar och slagtdjur äfvensom
plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter
;

(Utskottets förslag.)

göres, skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas,
i enlighet med de i denna lag intagna
bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer
de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen jemlikt § 13
sådan rätt meddelar. Reqvisitionen
skall alltid ske genom skriftlig, af
reqvirenten undertecknad handling.
För hvad enligt reqvisition blifvit
lemnadt eller fullgjordt skall qvitto
gifvas.

§ 2.

1. Genom reqvisition må anskaffas
eller tagas i anspråk:

mat i qvarteren för den in)
omförmälda personal samt foder åt
hästar och slagtdjur;

c) fart}-g, båtar och andra farkoster,
med eller utan bemanning
och materiel;

d) anspann, med eller utan fordon
och for män;

é) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap,
materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål
erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte till

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(.Kongl. Maj: ts förslag.)

b) mat i qvarteren för till krigsmagten
börande personal samt foder
åt hästar och slagtdjnr;

c) fartyg, båtar och andra farkoster,
med eller utan bemanning,
samt kanaler och slussverk med
tillhörande personal och materiel;

d) anspann, med eller utan fordon
och forman, jernvägar äfvensom
andra transportmedel med tillhörande
personal och materiel;

e) telegraf- och telefoninrättningar
med tillhörande personal och
materiel;

f) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap,
materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål
erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte
till sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

g) proviant och foder jemväl
under andra förhållanden, än de i
mom. b) afsedda, äfvensom slagtdjur;

h) bränsle och lägerhalm för
trupper i qvarter, läger eller bivack;

i) stenkol äfvensom tåg- och
trävirke samt andra för utrustning
af krigsfartyg erforderliga materialier
;

k) vård hos befolkningen för
sjuke och sårade menniskor och
hästar, tillhörande krigsmagten;

l) annat, som kan behöfva undantagsvis
genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar,
läkemedel och förbandsmaterialier,
äfvensom till biträde
erforderlig personal.

(Utskottets förslag)

sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

/) proviant och foder jemväl
under andra förhållanden, än do i
b) afsedda, äfvensom slagtdjur;

g) bränsle och lägerhalm för
trupper i qvarter, läger eller bivack;

h) stenkol äfvensom tåg- och
trävirke samt andra för utrustning
af krigsfartyg erforderliga materialier; i)

vård hos befolkningen för
sjuke och sårade menniskor och
hästar;

k) annat, som kan behöfva undantagsvis
genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar,
läkemedel och förbandsmaterialier,
äfvensom till biträde
erforderlig personal.

2. Genom reqvisition må ock
tagas i anspråk: jernvägar och andra
transportmedel, kanaler och slussverk,
telegraf- och telefoninrättningar,
jemte till sådan anläggning hörande
personal och materiel.

3. Vederbörande kommun ansvarar
för utgörande af reqvisition,
som i mom. 1 af ses, så framt icke
reqvisitionen enligt § 4 mom. 2 ställes
omedelbart till den, som skall
densamma fullgöra; och eger kommunen
sjelf besluta rörande sättet
och ordningen för fördelningen af
det reqvirerade.

4. Reqvisition må icke omfatta
annat än hvad som finnes att tillgå
hos den, som skall reqvisitionen utgöra.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 3.

För åstadkommande af en så
vidt möjligt jemn fördelning vid
reqvisitionemas utgörande indelas
riket redan i fred, på sätt som af
Konungen bestämmes, i reqvisitionsområden,
hvarvid hänsyn tages ej
mindre till de särskilda landsdelarnes
tillgångar än oek till rikets administrativa
indelning samt krigs -magtens förläggning.

Denna indelning skall, då reqvisitionernas
beskaffenhet sådant medgifver,
läggas till grund för deras
utgörande.

Hvad krigsskådeplatsen angår,
eger dock högste befälhafvaren,
utan hinder af denna föreskrift, att
i nämnda afseende utfärda nödiga
bestämmelser, sedan han erhållit
det bemyndigande, som i § 1 mom.
4 omförmäles.

§ 4.

1. Reqvisition ställes till Konungens
befallningshafvande eller behörig
under honom lydande administrativ
myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras
och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition
ställas till kommunalmyndighet
eller, der sådan icke kan genast
anträffas, omedelbart till den eller
dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

§ 3.

För åstadkommande af en så
vidt möjligt jemn fördelning vid
reqvisitionemas utgörande indelas
riket, på sätt som af Konungen jemlikt
§ 13 bestämmes, i reqvisitionsområden,
hvarvid hänsyn tages ej
mindre till de särskilda landsdelarnes
tillgångar än ock till rikets administrativa
indelning.

Denna indelning skall, då reqvisitionernas
beskaffenhet sådant medgifver,
läggas till grund för deras
utgörande. Utan hinder deraf eger
dock, hvad krigsskådeplatsen angår,
högste befälhafvaren, sedan rätt att
göra reqvisition för honom inträdt, att
i nämnda afseende utfärda nödiga
bestämmelser.

§ 4-

1. Reqvisition ställes till Konungens
befallningshafvande eller
till kronofogde, länsman eller magistrat,
eller ock, i fall som i § 2 mom.
2 af ses, till styrelse, verkställande
direktör eller trafikchef.

2. Då större skyndsamhet erfordras
och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition
ställas till kommunal myndighet eller,
der sådant icke kan ske, omedelbart

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

3. Reqvisition må icke omfatta
annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon
att reqvisition behörigen eller i rätt
tid fullgöra, eger administrativ eller
kommunal myndighet att använda
det tvång, som erfordras för det reqvirerades
uttagande. Kan dröjsmålet
medföra våda och är civil
myndighet ej när, tillkommer ock
militärmyndighet samma rätt mot
ansvar, vid missbruk, efter lag.

§ 5.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter,

för till ortens försvar eller eljest
derinom förlagda trupper och militära
anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme
i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom såväl i stad
som på landet; dock äro invånarne
ej skyldige att lemna de rum eller
sängar, der de vanligen hafva sitt
nattläger.

3. Qvarter för menniskor, stallrum
för hästar och slagtdjur samt,
i mån af behof, plats under tak för
materiel och andra effekter lemnas
utan betalning.

4. Mat, som lemnas i qvarteren,
skall vara efter ortens sed och ersättes,
likasom i qvarteren lemnadt
foder, efter det pris markegångstaxan
upptager.

(Utskottets förslag.)

till den, som bör reqvisitionen fullgöra.

3. Vägrar eller försummar någon
att reqvisition behörigen eller i rätt
tid fullgöra, eger administrativ eller
kommunal myndighet att hos honom
uttaga det reqvirerade. Kan dröjsmålet
medföra våda och är civil
myndighet ej när, tillkommer ock
militärmyndighet samma rätt vid
ansvar, för missbruk, efter lag.

§ 5-

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter,

för till ortens försvar eller eljest
derinom förlagda trupper och militära
anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme
i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom såväl i stad
som på landet; dock äro invånarne
ej skyldige att lemna de ram och
sängar, der de vanligen hafva sitt
nattläger.

3. Qvarter för menniskor, stallrum
för hästar och slagtdjur samt,
i mån af behof, plats under tak för
materiel och andra effekter lemnas
utan betalning.

4. Mat, som lemnas i qvarteren,
skall vara efter ortens sed och
ersättes, likasom i qvarteren lemnadt
foder, efter det pris markegångstaxan
upptager med tjugufem procent
förhöjning derutöfver.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

[Kongl. Majits förslag.) (Utskottets förslag.)

5. I (ifrigt lända i'' fråga om
qvarter gällande inqvarteringsordningar
och författningar om truppers
och persedlars fortskaffande i
tillämpliga delar till efterrättelse;
skolande dock, vid behof af trängre
inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar
är föreskrifvet,
en hvar af krigsmagten åtnöjas med
det utrymme, som kan lemnas.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för
kronoskjuts finnes föreskrifvet, anspann
med eller utan fordon på reqvisition
lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst
tolf timmar, med det pris marlcegångstaxan
bestämmer. Begagnas
fordon endast sex timmar eller mindre,
utgår ersättningen för half
kördag.

2. För färd från bostaden till
iuställelseplatsen, äfvensom för hemfärden,
undfås ingen ersättning, om
afståndet understiger en nymil. Uppgår
afståndet till eu, men understiger
två nymil, lemnas derför särskild
ersättning med forlön för en
fjerdedels kördag, och om afståndet
uppgår till två nymil eller derutöfver
med forlön för en fjerdedels
kördag för hvarje full ny mil af detsamma.

3. Forman, som nödgas vara
borta från hemmet mer än fyratioåtta
timmar, eger utan afdrag på
forlönen att på den för honom be -

5. I öfrigt lända i fråga om
qvarter gällande inqvarteringsordningar
och författningar om truppers
och persedlars fortskaffande i
tillämpliga delar till efterrättelse;
skolande dock, vid behof af trängre
inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar
är föreskrifvet,
eu hvar af krigsmagten åtnöjas med
det utrymme, som kan lemnas.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för
kronoskjuts finnes föreskrifvet, anspann
med eller utan fordon på reqvisition
lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst
tio timmar, med det pris markegångstaxan
bestämmer. Begagnas
anspann endast fem timmar eller
mindre, utgår ersättningen för half
kördag.

2. För färd från bostaden till
inställelseplatsen, äfvensom för hemfärden,
undfås ingen ersättning, om
afståndet understiger en nymil. Uppgår
afståndet till en, men understiger
två nymil, lemnas derför särskild
ersättning med forlön för eu
fjerdedels kördag, och om afståndet
uppgår till två nymil eller derutöfver
med forlön för en fjerdedels
kördag för hvarje full nymil af detsamma.

3. Forman, som nödgas vara
borta från hemmet mer än tjugufyra
timmar, eger utan afdrag på
forlönen att på den för honom be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(Kongl. Maj:ts förslag.)
stämda farvägen tillgodonjuta enahanda
rätt till inqvartering och föda
för sig och sina dragare, som om
han tillhörde krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare
försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under
begagnandet utan egarens eller formannens
förvållande, är egaren berättigad
till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i
anspråk för längre tid än fyratioåtta
timmar eller för oviss tid eller
väglängd, skola hästar, åkdon och
seltyg värderas vid inställelsen. Har
sådan värdering icke då kunnat ske,
bör den så snart som möjligt derefter
verkställas.

§ 7.

1. Vid enskild jernväg, som
står till krigsmagtens förfogande för
fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter,
vare egaren pligtig
att å jernvägens vagnar anordna
nödig inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter
faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna för jernvägen
vara gällande. Ersättning
för jernväg, som eljest i sin helhet
eller till viss del för krigsändamål
tages i anspråk likasom för jernvägsmateriel,
lemnas i förhållande
till den tid, hvarunder jernvägen
eller materielen varit egaren afhänd,
samt den skada eller betydligare
försämring densamma lidit.

(Utskottets förslag.)

stämda farvägen tillgodonjuta enahanda
rätt till inqvartering och föda
för sig och sina dragare, som om
han tillhörde krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare
försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under
begagnandet utan egarens eller formannens
förvållande, är egaren berättigad
till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i
anspråk för längre tid än fyrtioåtta
timmar eller för oviss tid, skola
hästar, åkdon och seltyg värderas
vid inställelsen. Har sådan värdering
icke då kunnat ske, bör den
så snart som möjligt derefter verkställas.

§ r

1. Jagare till enskild jernväg, som
genom reqvisition tages i anspråk,
vare pligtig att å jernvägens vagnar
anordna nödig inredning för fortskaffning
af trupper och kr ig sförnödenheter.

2. Militärtransporter betalas efter
faststäld taxa eller de särskilda bestämmelser,
som kunna för jernvägen
vara gällande. Ersättning för jernväg,
som eljest i sin helhet eller
till viss del för krigsändamål tages
i anspråk, likasom för jernvägsmateriel
lemnas i förhållande till
den tid, hvarunder jernvägen eller
materielen varit egaren afhänd, samt
den skada eller betydligare försämring:
densamma lidit.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1895. 7 Sami. 15 Hälft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(.Kongl. Maj:ts förslag.)

3. För kanaler, slussverk, telegraf-
och telefoninrättningar, som
tagas i anspråk, utgår ersättningen
enligt de i mom. 2 anförda grunder.

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade
hus och byggnader, skogs- och hagm
arker samt öppna, obrukade fält
enligt denna lag användas för militära
ändamål, lenmas ingen annan
ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet
af andra byggnader och annan
mark lemnas ersättning icke allenast
för sådan skada utan äfven för
den för innehafvaren deraf förlorade
afkastning eller nytta.

2. Efter samma grunder utgår
ersättning för fartyg, båtar och andra
farkoster.

3. Fartyg, som användas till
försänkningar eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

(Utskottets förslag.)

3. För kanaler, slussverk, telegraf-
och telefoninrättningar, som
tagas i anspråk, utgår ersättningen
eldigt de i mom. 2 anförda grunder,
''i :: >’ .! ■. ,

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade
hus och byggnader, skogs- och hagmarker
samt öppna, obrukade fält
enligt denna lag användas för militära
ändamål, lemnas ingen annan
ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet
af andra byggnader och annan
mark lemnas ersättning icke allenast
för sådan skada utan äfven,
der ej begagnandet skett för ändamål,
hvarom i § 5 mom. 3 sägs,
jemväl för den för innehafvaren förlorade
afkastning eller nytta.

2. Efter samma grunder utgår
ersättning för begagnandet af fartyg,
båtar och andra farkoster.

3. Farkost, som användes till
försänkning eller likartad! ändamål,
ersättes till fulla värdet.

§ 9.

Inom krigsskådeplats gäller, i stället för markegångstaxa, särskild
taxa, som upprättas af den i § 11 omnämnda kommission och kungöres
af vederbörande Konungens befallningshafvande.

Pris å arbete eller varor, som upptagas å taxa för krigsskådeplats,
får icke understiga motsvarande pris enligt markegångstaxan.

. . ^ v § io.

1. Der vederbörliga taxor icke upptaga pris å reqvirerade arbeten

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller varor, skall hvad som genom reqvisition ntgöres ersättas till fulla
värdet efter gångbart pris.

2. För forsling af reqvirerade varor till aflemningsplats utgår ersättning
enligt § 6.

§ 11-

1. För hvarje län äfvensom för
Stockholms stad skall finnas en kommission,
med åliggande att upprätta
taxa för reqvisitioner inom krigsskådeplats,
att pröfva och bestämma
fordringsbeloppen för inom länet
eller hufvudstaden utgjorda reqvisitioner,
der ersättning för dessa icke
utgår efter behörigen faststälda taxor,
samt i öfrigt handlägga sådana
ärenden, som ega sammanhang med
ersättning för utgjorda reqvisitioner
eller för derunder uppkommen skada.

Kommissionen skall bestå af
trenne ledamöter, nemligen en ledamot,
tillika ordförande, vald af vederbörande
landsting eller stadsfullmägtige
inom sig, en intendenturtjensteman
eller officer, utsedd af
arméfördelningschefen (militärbefälhafvaren),
samt en civil tjensteman,
tillika sekreterare, utsedd af Konungens
befallningshafvande.

2. Huru ändring i kommissionens
beslut må hos Konungen sökas,
bestämmes i den ordning som i §
13 sägs.

§ 11-

i .; . • , •'' 1 !ii}

1. För hvarje landstingsområde
äfvensom för stad, som ej i landsting
deltager, skall finnas en kommission,
med åliggande att upprätta
taxa för reqvisitioner inom krigsskådeplats,
att pröfva och bestämma
fordringsbeloppen för inom landstingsområdet
eller staden utgjorda
reqvisitioner, der ersättning för dessa
icke utgår efter behörigen faststälda
taxor, samt i öfrigt handlägga sådana
ärenden, som ega sammanhang med
ersättning för utgjorda reqvisitioner
eller för derunder uppkommen skada.

Kommissionen skall bestå af
trenne ledamöter, nemligen en ledamot,
tillika ordförande, vald af vederbörande
landsting eller stadsfullmägtige,
en intendenturtjensteman
eller officer, utsedd af arméfördelningschefen
(militärbefälhafvaren),
samt en civil tjensteman, tillika sekreterare,
utsedd af Konungens befallningshafvande.
Landsting utser
jemväl suppleant för den af landstinget
valde ledamoten.

2. Ändring ikommissionens beslut
må hos Konungen sökas, i enlighet
med de närmare föreskrifter, som
af Konungen meddelas.

Lagutskottets Utlåtande i\:o 26.

(.Kongl. Maj:ts förslag■)

(Utskottets förslag)

§ 12.

1. Liqvid för fullgjord reqvisition
skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så
ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en
till fordringsegaren stäld, tre månader
efter utställandet till betalning
förfallen anvisning. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta
från och med den dag, då reqvisitionen
fullgjordes.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens
pröfning och godkännande,
äfvensom hvilka myndigheter
ega behörighet att utställa
anvisningar, bestämmes uti den ordning
§ 13 angifver.

3. Anvisning inlöses å ort och
tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för
verkställigheten af denna lag blifva
erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde
att till krigsbruk afstå hästar och
fordon är särskildt stadgadt.

§ 12.

1. Liqvid för fullgjord reqvisition
skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så
ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom eu tre
månader efter utställandet till betalning
förfallen anvisning. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta
från och med dagen för utställandet.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens
pröfning och godkännande,
äfvensom hvilka myndigheter
ega behörighet att utställa anvisningar,
bestämmes af Konungen.

3. Anvisning inlöses å ort och
tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

§ 13.

De närmare föreskrifter, som för
verkställigheten af denna lag blifva
erforderliga, meddelas af Konungen.

§ 14-

Angående anskaffande af hästar
och fordon för krigsmagtens ställande
på krigsfot är särskildt stadgadt.

dels ock följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(Kongl. Maj.ts förslag.)

,;v ■ ''•■•!» i T , . rid

* ''iO .i •!u''ä i: ■ • •;

Lag

angående skyldighet för enskilde att
till krigsbruk afstå hästar och fordon.

§ 1-

1. Egarc af hästar och af fordon
äro, med de undantag, mom. 2 af
denna paragraf innehåller, skyldige
att, när så erfordras, till krigsbruk
afstå de samma i den ordning och
mot den ersättning, som i denna
lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet
äro:

a) Konungen och medlemmar af
det kongl. huset för det antal hästar
och fordon, Konungen, för eget och
medlemmames behof, finner för godt
bestämma;

b) personer, tillhörande främmande
magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de
icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjensteman, läkare
och veterinärer för de hästar
och fordon, hvilka för utöfvandet af
deras tjenst eller yrke äro behöfliga;

d) personer, hvilka kontraktsenligt
förbundit sig att för truppernas
årliga öfningar tillhandahålla
hästar samt vid mobilisering öfver -

(Utskottets förslag.)

i ,, i i \ i» ''i'')'' , fi i *!? J A !.»!''• ; i [ ‘ t S: j i''i
: • ■ : • i • # f f : i iV ■ ;i J fl ; * f\ . \

Lag

angående anskaffande af hästar och
fordon för krig smagt ens ställande på
krigsfot.

§ L

/. Sedan förordnande enligt § 74
regeringsformen meddelats om krigsmagtens
ställande på krigsfot, äro
egare af hästar och fordon med de
undantag, som i mom. 2 stadgas,
skyldige att, när så erfordras, till
krigsbruk afstå de samma i den
ordning och mot den ersättning, som
i denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet
äro:

a) Konungen och medlemmar af
det kongl. huset för det antal hästar
och fordon, Konungen, för eget och
medlemmarnes behof, finner för godt
bestämma;

b) personer, tillhörande främmande
magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de
icke äro svenske undersåtar;

c) tjensteman, läkare och veterinärer
för de hästar och fordon, hvilka
för utöfvandet af deras tjenst
eller yrke äro behöfliga;

d) personer, hvilka kontraktsenligt
förbundit sig att för truppernas
årliga öfningar tillhandahålla
hästar samt vid mobilisering öfver -

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(■Kongl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

låta dem till kronan, för det antal
hästar kontrakten omfatta;

e) personer, med hvilka poststyrelsen
uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar,
nämnda kontrakt omfattar, jemte
nödiga fordon för kontraktets fullgörande
;

f) gästgifvare och skjutsentreprenörer
för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar
och fordon.

» •• , '' V-, G" v V .''M ÖU; ■

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras
för krigsmagtens ställande på krigsfot,
bestämmes af Konungen, särskilt
för fastlandet och särskildt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes
af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan
antalet hästar öfver tre år inom
hvarje kommun och, hvad fastlandets
kommuner angår, hela antalet
hästar derstädes af sagda ålder samt,
hvad kommunerna i Gotlands län
angår, hela antalet hästar af enahanda
ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes
hvart femte år.

1. Sedan Konungen förordnat
om krigsmagtens ställande på krigsfot,
skall det åligga hvarje kommun
inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Kongl. Maj:ts be -

låta dem till kronan, för det antal
hästar kontrakten omfatta;

e) personer, med hvilka poststyrelsen
uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar och
fordon, som för kontraktets fullgörande
erfordras;

f) gästgifvare och skjutsentreprenörer
för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar
och fordon.

Det antal hästar, som erfordras
för krigsmagtens ställande på krigsfot,
bestämmes af Konungen, särskildt
för fastlandet och särskildt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes
af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan
antalet hästar öfver tre år inom
hvarje kommun och, hvad fastlandet
angår, hela antalet hästar derstädes
af sagda ålder samt, hvad Gotlands
län angår, hela antalet hästar af
enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes
hvart femte år.

§ »•

1. Sedan Konungen förordnat
om krigsmagtens ställande på krigsfot,
skall det åligga hvarje kommun
inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Konungens befall -

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(Kongl. Maj.ts förslag.'')

fallningshafvande, uppå förslag af
vederbörande militärmyndighet, utsättas,
hålla till banda det antal
hästar, för hvilkas anskaffande kommunen,
enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot
icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen, i
hvilken ordning skyldigheten för
de särskilda kommunerna inträder
att till fyllande af kri gsmagtens behof
af hästar bidraga.

( Utskottets förslag.) \

ningshafvande, uppå förslag1 af vederbörande
militärmyndighet, utsättas,
hålla till banda det antal hästar,
som enligt § 2 belöper sig på kommunen.

2. Sker öfvergången till krigsfot
icke samtidigt för hela krigs-,
magten, bestämmes af Konungen, i
hvilken ordning skyldigheten för
de särskilda kommunerna inträder
att till fyllande af krigsmagteus
behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall
ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagteus ställande
på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige
eller, der sådane
icke finnas, å allmän rådstuga eller
kommunalstämma ulses en särskild
nämnd af fem personer, hvilken
inom kommunen uttager de hästar,
som, enligt § 3, skola å mönstringsställena
tillhandahållas. Vid hästarnes
uttagande bör tillses, att den
enskilde kommunalmedlemmar derigenom
drabbande tunga, så vidt
möjligt är, jemnt fördelas, och skola
hästar af synnerligen högt värde
vid valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till
denna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i den samma samt
vilkoren för nämndens beslut meesighet
gäller i tillämpliga delar, hvad
i förordningen om kommunalstyrelse

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall
ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande
på krigsfot å kommunalstämma eller
af stadsfullmägtige eller, der sådane
icke finnas, å allmän rådstuga
utses en särskild nämnd af fem
personer, hvilken inom kommunen
uttager de hästar, som, enligt § 3,
skola å mönstringsställena tillhandahållas.
Vid hästarnes uttagande
bör tillses, att bördan, sä vidt ske
kan, jemnt fördelas, och skola hästar
af synnerligen högt värde vid valet,
förbigås.

2. I fråga om valbarhet till
denna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i den samma samt
vilkoren för nämndens beslutmessighet
gäller i tillämpliga delar, hvad
i förordningen om kommunalstyrelse

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

(Kong!. Maj:tS förslag).
på landet finnes för kommunalnämnd
i enahanda afseenden stadgadt.

''ZTf'' §5.

1. De hästar, som af kommunerna
tillhandahållas, skola vara
för krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till
krigsbruk pröfvas af en mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar,
utsedde, en af militärmyndighet,
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och en af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer.
Mönstringskommissionen biträdes af
en veterinär och en protokollsförare,
dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade.

3. Blifva hästar kasserade eller
hafva hästar, som enligt § 4 uttagits,
icke blifvit vid mönstringstillfället
instälda, och aflemnas ej
genast i deras ställe af kommunen
andra hästar, som kunna godkännas,

(Utskottets förslag).

på landet finnes för kommunalnämnd
i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna
tillhandahållas, skola:

a) vara af kraftig kroppsbyggnad,
och mäta minst 1,38 meter bakom
sadeln;

b) icke vara behäftade med fel,
som förringa hästens användbarhet
som drag- eller ridhäst;

c) hafva en ålder af fyra till
femton år, derest hästen uttages såsom
draghäst, och fem till tio år,
derest den uttages såsom ridhäst, dock
att fullt inriden häst under fem eller
öfver tio år äfven må kunna godkännas.

Hingstar och drägtiga ston må
ej uttagas.

2. Hästarnes duglighet pröfvas
af en mönstringskommission, bestående
af tre medlemmar, utsedde,
en af militärmyndighet, en af Konungens
befallningshafvande och en
af kommunen i den ordning § 4
bestämmer. Mönstringskommissionen
biträdes af en veterinär och
en protokollsförare, hvilka af Konungens
befallningshafvande förordnas.

Lagutskottets Utlåtande A’.o 26.

(Kong!. Majds förslag).
eger mönstringskommissionen inköpa
eller, om tillfälle dertill ej
yppas, låta, med biträde af kronobetjeningen,
inom kommunen uttaga
det bristande antalet hästar;
skolande i förstnämnda fall det belopp,
hvarmed de sålunda anskaffade
hästarnes inköpspris kan komma
att öfverstiga det pris, som i medeltal
blifvit åsatt de från kommunen
enligt § 4 uttagna hästar, ersättas
staten af kommunen, mot
godtgörelse af den hästegare, som
genom försummelse att fullgöra
stadgade föreskrifter kan anses vara
till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet
böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon,
grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor och, der
så ske kan, fodertornist samt dessutom
foder för tre dygn.

(Utskottets förslag).

nas, eger mönstringskommissionen
låta, med biträde af kronobetjeningen,
inom kommunen uttaga eller,
der uttagna hästar icke blifvit instälda,
i stället inköpa det bristande
antalet hästar; skolande i sistnämnda
fall det belopp, hvarmed de sålunda
anskaffade hästarnes inköpspris kan
komma att öfverstiga det pris, som
i medeltal blifvit åsatt de från kommunen
enligt § 4 uttagna hästar,
ersättas staten af kommunen, mot
godtgörelse af hästegare, som genom
försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter vållat kommunens
utgift.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande
på mönstringsstället.

Kan militärpersonal ej infinna sig å mönstringsstället för hästarnes
-emottagande, utgår ersättning äfven för hästarnes förande derifrån till
vederbörlig truppafdelning genom de aflemnandes försorg.

§ 7. § 7.

1. Sedan förordnadt blifvit om 1. Sedan förordnadt blifvit. om
krigsmagtens ställande på krigsfot, krigsmagtens ställande på krigsfot,
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 7 Sand. 15 Höft. 4

Lagutskottets utlåtande N:o 26.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kan i kommunerna till inlösen för
statens räkning uttagas det antal
af der befintliga till krigsbruk tjenliga
fordon, som, utöfver hvad förut
finnes till krigsförvaltningens förfogande,
är för krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall,
utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Fordonens fördelning på
kommunerna bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande
fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets
fastställande m. m. enahanda
bestämmelser som i fråga
om hästar.

§ 8.

1. De faststälda inlösningsprisen
å aflenanade hästar och fordon
med tillbehör betalas kontant
å mönstringsställena eller, der så
ej kan ske, genom af mönstringskommissionen
utstälda, tre månader
efter utställandet till betalning förfallande
anvisningar. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta
från och med dagen för utställandet.

2. Anvisningarna inlösas å ort
och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifvas.

§ 9.

Egare af häst eller fordon är
berättigad att, efter krigsmagtens

2. Med hvarje fordon skallr
utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Fordonens fördelning på
kommunerna bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande
fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets
fastställande i tillämpliga
delar enahanda bestämmelser som i
fråga om hästar.

§ 8.

1. De faststälda inlösningsprisen
å aflemnade hästar och fordon
med tillbehör betalas kontant
å mönstringsställena eller, der så
ej kan ske, genom af mönstringskommissionen
utstälda, tre månader
efter utställandet till betalning förfallna
anvisningar. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta
från och med dagen för utställandet.

2. Anvisning inlöses å ort och
tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

(Kongl. Maj:ts pir slag.) (Utskottets förslag.)

återgång till fredsfot, mot inlösningsprisets
återbärande återfå aflemnad
bäst eller fordon.

§ 10. § 9.

De vidare bestämmelser, som för De närmare föreskrifter, som för
tillämpning af denna lag erlordras, verkställigheten af denna lag blifva
utfärdas åt Kongl. Maj:t. erforderliga, meddelas af Konungen.

Stockholm den 2G mars 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation

dels beträffande § 2 mom. 4 i lagen angående skyldighet för
kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof
af herrar Kardell, J. Anderson, P. G. Petersson, Näslund, E. Svensson
och J. A. Lundström, Indika anfört:

_ Det förefaller oss betänkligt att lemna vederbörande rätt att genom
reqvisition uttaga alla eu persons tillgångar. Visserligen är det svårt,
om icke omöjligt, att uppdraga någon bestämd gräns, der reqvisitionsrätten
bör upphöra, och vi vilja icke heller försöka det. Deremot anse
vi, att till detta moment bör logas ett tillägg af allmänt innehåll, hvars
tillämpning visserligen faktiskt kommer att bero af reqvirentens subjektiva
omdöme, men som dock bör erinra honom om hans förpligtelse att
iakttaga mensklighetens bud. På grund deraf hemställa vi, att ifrågavarande
moment må erhålla följande lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

Reqvisition må icke omfatta annat, än hvad som
finnes att tillgå hos den, som skall reqvisitionen utgöra,
ej heller sådant, som för dennes behof är
oundgängligen nödvändigt.

dels ock af herrar Öländer och E. Svensson i afseende å sammansättningen
af den i § 11 i lagen angående skyldighet för kommuner och
enskilde att fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof omförmälda
kommission.

Herrar F. A ndersson och Erickson hafva begärt få här antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Härjemte har herr Näslund velat tillkännagifva, att han icke deltagit
i den slutliga behandlingen af lagen angående anskaffande af hästar
och fordon för krigsmagtens ställande på krigsfot.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.